En chefspappas vardag…

Ja, jag vet, jag är sjuk! Det som i alla fall är bra, är ju att jag säger det själv, så att ni slipper!

Idag var jag nämligen ute i skogen igen, trots att jag avverkade drygt 1,1 mil så sent som igår. Men det blir lätt så, att jag snöar in på någon träning och sen är jag fast och jag vill bara bli bättre och bättre och utan träning, så händer det ju ingenting

En helt ok runda i genomblött spÃ¥r…

Redan när jag gav mig ut, sÃ¥ var jag inställd pÃ¥ en ”kort” runda och jag befarade att spÃ¥ret skulle vara riktigt blött och tungsprungit och gissa vad?! Jag hade rätt! Det är riktigt tungt när underlaget bestÃ¥r av en blandning av lös halvgeggig bark, lera och allmänt kladd! Jag kämpade däremot pÃ¥ duktigt trots att det klaffsade duktigt under fötterna ibland och kom i mÃ¥l pÃ¥ en helt ok tid trots allt, sÃ¥ jag kunde med gott samvete trycka i mig nÃ¥gra nävar Cashewnötter i soffan… Gott och nyttigt!

Ha det bäst där ute!

Idag drog jag på mig mina löparskor igen och tog mig ut på staplande ben, men med ett självförtroende som kunde flytta berg och jag flyttade inte berg, men jag lyckades pressa mig själv lite längre och lite snabbare hela tiden.

Nästan 11,4 kilometer i ett retande tempo…

I början kände jag av mina knän lite, men efter ett tag när jag blivit lite varmare, så funkade det superbra. Däremot så kändes benhinnorna hela tiden, så vi får väl se hur det känns i morgon, men jag håller en tumme för att det inte ska bli värre i alla fall.

Mitt mÃ¥l när jag gav mig ut, var att fÃ¥ till en mil, sÃ¥ jag var tvungen att springa fram och tillbaka ett par gÃ¥nger pÃ¥ grusvägen och när jag sprang andra gÃ¥ngen sÃ¥ kändes det larvig att vända bara för att det var rätt kilometer, sÃ¥ jag vände vid ”Jaktstugen” istället, sÃ¥ därför blev det lite ”för lÃ¥ngt”.

En grej som irriterar mig lite är däremot tempot. Den sista kilometern kände jag att jag hade en hel del krafter kvar, så jag bestämde mig för att pressa upp snitthastigheten från 10,92 till 11, men jag lyckades inte riktigt nå ända fram, så jag stannade på 10,98 men det får jag väl leva med

Ha det bäst där ute!

Efter mitt förra inlägg, om den lite smått överviktiga tjejen så kände jag att jag var tvungen att se till att jag verkligen inte skulle hamna där, även om jag tar lite glass ikväll. Därför bestämde jag mig att trotsa regnet och ge mig ut i skogen för en löprunda. Det var första gången sen jag slutade dricka Pepsi Max, så jag höll alla tummar jag hade för att magen skulle funka bättre och det hjälpte tydligen, för det var mycket bättre

En ganska kort runda, men hyffsat snabb…

När jag stegade ut frÃ¥n huset sÃ¥ tänkte jag att jag skulle fÃ¥ till en snabb halvmil, men jag kände rätt snabbt att jag var pÃ¥ tok för trött i benen för att fixa en tid som jag skulle vara nöjd med, sÃ¥ jag ställde om till att köra ”ett varv”, alltsÃ¥ 2,5 kilometer istället och jag fick faktiskt till en helt ok tid. Inte min bästa, men helt ok

Dessutom testade jag RunKeeper den här gÃ¥ngen, för att se om det är sÃ¥ himla bra, som alla säger… Man mÃ¥ste ju testa i alla fall.

Nu är det fredagsmys i soffan som gäller!

Ha det bäst där ute!

Just nu är jag mer än ovän med min mage! Jag tycker inte om den alls! Det är nämligen sÃ¥ att den förstörde min löprunda i dag ocksÃ¥. När jag gav mig av hemifrÃ¥n sÃ¥ var jag fullt inställd pÃ¥ att avverka en mil (minst!) men efter bara nÃ¥gra kilometer sÃ¥ kände jag den välbekanta känslan i magen… Magknip! Jag har mina aningar vad det kan bero pÃ¥ och det stavas tyvärr Max, Pepsi Max för att vara exakt. Jag häller nämligen i mig en hel del av denna ädla dryck och den är ju ”ok” även när jag stryper sockret, men tyvärr sÃ¥ innehÃ¥ller den ju nÃ¥tt annat än socker, nämligen sötningsmedel. Jaha sÃ¥ vad är det med det dÃ¥? Jo, det är nämligen sÃ¥ att produkter som innehÃ¥ller mer än 10% sötningsmedel mÃ¥ste märkas med texten ”överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan”. Hmm… kan det vara denna underbara dryck som är boven i dramat?

Inte den rundan jag tänkt mig, men rätt ok ändÃ¥…

Nu var det inte bara magen som inte gick som jag hade tänkt mig, utan vägen gick inte heller som jag trodde. Dagen till ära så tänkte jag testa en annan grusväg som jag var helt säker på att den var längre, så min plan var att springa tills jag kommit fem kilometer och sen vända, men så bra var det inte serru! Nej, för det första så var vägen vansinnigt ojämn vissa delar och sen slutade den tvärt efter bara 2,5 kilometer

Så där fick jag snällt vända och springa tillbaka igen. Så här i efterhand så kan man ju tycka att jag hade kunnat ta fram kartan och kolla, för då hade jag ju sett att den slutade där, men även solen har ju fläckar sägs det, så det där var kanske min fläck då

Nu ska spela lite med Carin och njuta av lite Pepsi Max innan jag gör ett uppehåll och ser om min mage blir bättre.

Ha det bäst där ute!

Idag har var det dags för Indra att börja på dagis igen, efter ett långt och skönt sommarlov och eftersom det är ett nytt dagis för henne, så var det inskolning som gällde. Det betyder att det numera är ett minne blott, att ligga i soffan som slappa på morgonen tillsammans med Indra

Hur som helst, sÃ¥ var vi där klockan nio och efter ungefär en minut, sÃ¥ ville hon springa iväg och leka och jag fick nästan stressa pÃ¥ henne en väst, för att hon hade sÃ¥ brÃ¥ttom iväg och sÃ¥ fort hon kunde sÃ¥ drog hon direkt och sen lekte hon hela tiden, tills det var dags att gÃ¥ in. Väl inne sÃ¥ rusade hon in och kollade in alla nya rum och alla nya leksaker och sen var lekandet igÃ¥ng igen. Kort sagt, sÃ¥ gick dagens inskolning över förväntan, men jag vÃ¥gar väl inte skriva att det gick bra, för dÃ¥ kommer ju bakslaget i morgon… Jaja, vi fÃ¥r väl se vad som händer i morgon, efter en hel dag…

Trots att uppladdningen idag inte har varit den bästa, så kom jag i alla fall ut i skogen igen, efter ett ganska långt uppehåll.

Varken bra eller superdÃ¥ligt, men jobbigt…

Det är nästan läskigt hur snabbt det där sista försvinner! Det var ganska mycket jobbigare än vanligt, även om jag lyckades hålla hyffsat tempo, men nu hoppas jag att jag kan komma ut i spåret igen. Jag borde ju hinna med ett antal varv innan det är dags att ställa skorna på hyllan för den här sommaren.

Jag vet att jag lovade er en redogörelse över vad som hände i Göteborg igÃ¥r, men jag är helt enkelt för trött för det nu tyvärr, men den som väntar pÃ¥ nÃ¥got gott…

Ha det bäst där ute!

Varför är det alltid (ok, inte alltid, men nästan…) sÃ¥ att när det börjar gÃ¥ riktigt bra, sÃ¥ kommer ett ”bakslag”? Nej, jag vill inte ha nÃ¥gra svar pÃ¥ den frÃ¥gan, eftersom jag vet svaret själv, sÃ¥ det var mer en retorisk frÃ¥ga egentligen, eller bara ett försök att inleda det här inlägget, för hur sexigt är det att inleda med att skriva om ömmande benhinnor?

För nÃ¥gra dagar sen var jag ut i skogarna och härjade igen och allting kändes sÃ¥ bra när jag gav mig iväg, men redan efter ett par kilometer, sÃ¥ kände jag att benhinnorna inte alls pratade samma sprÃ¥k som jag. Vi var inte ens i samma sprÃ¥kstam, sÃ¥ jag insÃ¥g direkt att det här inte var nÃ¥gon höjdaridé egentligen, men envis (dum?) som jag är, sÃ¥ fortsatte jag att plÃ¥ga mig fram ytterligare nästan en halvmil…

Envis och dum eller bra kämpat??

När jag, en dryg halvtimme senare, styltade i mÃ¥l, sÃ¥ bestämde jag mig i alla fall för att jag mÃ¥ste vila mina stackars hinnor, minst en vecka! Tyvärr är det sÃ¥ att jag nu har blivit lite ”beroende” av att röra pÃ¥ mig, sÃ¥ jag börjar sÃ¥ smÃ¥tt fÃ¥ abstinens, sÃ¥ det kommer nog att bli en runda pÃ¥ inlines i morgon, eller senare idag ser jag att det blir, om nu vädret tillÃ¥ter. Det borde inte alls belasta benhinnorna, sÃ¥ det ska vara lugnt.

Är det nÃ¥gon som har nÃ¥gra bra tips pÃ¥ hur jag ska ”läka” min smÃ¥ hinnor, sÃ¥ fÃ¥r ni gärna skrika till och nej, jag vill inte ha tipset ”Vila!”, för det vet jag redan

Ha det bäst där ute!

Igår gick dagen i ett hela tiden, precis som att det skulle ha varit något ovanligt, men trots det, så började jag min mentala uppladdning inför löprundan redan efter lunch. Eftersom jag hela tiden vill ha saker att tävla mot, eller mål att slå, så var jag ju tvungen att komma på nått och valet föll på tempo.

Jag bestämde mig för att få till den snabbaste halvmilen någonsin! Ni får gissa om jag lyckades! Så klart att jag gjorde, för när det gäller sånt, så är jag mer envis än de flesta.

GÃ¥rdagens lilla löprunda…

Jag gick i mål med en snittfart på 12,8 kilometer i timmen och inte nog med att det var min snabbaste halvmil någonsin, det var också mitt näst snabbaste snittempo, oavsett sträcka!

Det jag sitter och funderar på nu, är om det här personrekordet ger mig rätt att svulla i glass i kväll? Vad tycker ni, är jag värd lite glass?

 Loading ...

Nu tror jag bestämt att jag ska bjuda Carin på lite kaffe på altanen, medan det fortfarande är förhållandevis lugnt här hemma.

Ha det bäst där ute!

Var det någon som för ett ögonblick trodde att mina ömmande benhinnor skulle hindra mig från att ge mig ut i spåret igen? Nej, jag trodde väl inte det! Självklart var jag ute idag igen, men dagens löprunda var mest avsedd som en social runda, plus att jag agerade hare åt Daniel

Det blev ändÃ¥ rätt ok…

Även om jag inte alls tog ut mig, utan sprang och småkollade så att jag pushade Daniel tillräckligt hårt, så fick jag till en helt ok tid på ett enkelvarv.

Det är en grym känsla när kroppen svarar när hjärnan säger Ã¥t den att springa snabbare eller ta i lite mer i uppförsbackarna. Oavsett vilken sport jag hÃ¥ller pÃ¥ med, sÃ¥ kan jag inte ljuga… Jag gillar när det gÃ¥r bra!

Nu dröjer det innan jag får sällskap av Daniel i spåret igen, men innan dess, så ska jag försöka få till ytterligare något eller några pass, så att jag kan fortsätta att vara lite småkaxig, både mot honom och här i bloggen

Om (när?) han drar förbi mig konditionsmässigt, sÃ¥ kommer jag ju att fÃ¥ äta upp det här, men det är en risk jag fÃ¥r ta helt enkelt…

Ha det bäst där ute!

Ibland ska man lyssna pÃ¥ den lilla delen av hjärnan som säger ”LÃ¥t bli”, men det är inte speciellt lätt, när man är sÃ¥ envis som jag är. Efter dagens alla bestyr sÃ¥ tyckte stora delar av mig att det var dags att testa spÃ¥ret igen, trots att mina benhinnor har börjat trilskas lite igen.

Det blev ett snabbt varv, faktiskt det snabbaste varvet någonsin, så det är nästa, men bara nästan, värt smärtan i benhinnorna efteråt.

Bara ett varv, men ett snabbt sÃ¥dant…

När jag kom hem och var riktigt nöjd med att ha tagit mig runt pÃ¥ drygt 10,5 minut, sÃ¥ var jag tvungen att kolla vad världsrekordet pÃ¥ en mil är. Det är alltsÃ¥ fyra gÃ¥nger sÃ¥ lÃ¥ng sträcka som jag sprang och de pinnar runt den sträckan pÃ¥ knappt 26 minuter och 18 sekunder, vilket alltsÃ¥ är drygt 6:30 per ”varv” i spÃ¥ret och sÃ¥ hÃ¥ller de pÃ¥ fyra varv i sträck!

Jag tyckte att jag sprang på rätt bra, men jämför man, så är det ju nästan barnsligt  långsamt!

Ha det bäst där ute!

Eftersom jag har världens bästa sambo, sÃ¥ fick jag ”permission” frÃ¥n hemmet nÃ¥gra timmar idag, sÃ¥ jag hoppade in i bilen och drog in till stan och efter att ha hämtat upp Daniel, sÃ¥ fastnade vi naturligtvis pÃ¥ HifiKlubben och jag gjorde missen att lyssna pÃ¥ högtalarna jag funderar pÃ¥ igen… Man ska inte göra det, för sen är man sÃ¥ld

Kille i butiken drog ocksÃ¥ igÃ¥ng deras ”ljudtrycksvärstingar” och jag mÃ¥ste erkänna att det är en rätt tuff känsla att sitta och lyssna och känna basen i magen. Hade jag bott ensam i ett stort hus mitt ute i skogen, sÃ¥ hade det nog blivit en sÃ¥n anläggning, men i ett ”normalt” hus i ett ”normalt” omrÃ¥de, sÃ¥ skulle jag nog bli mindre omtyckt av grannarna, men det kanske det skulle vara värt…

Efter stadsfärden tog jag över ansvaret för alla barn och jag kan tala om att man får inte så mycket gjort när man ska ta hand om en 7-dagars som vägrar acceptera någonting annat än att bli buren och dessutom en 2-åring som kräver en hel del uppmärksamhet. Till slut var det i alla fall dags för Indra att nattas och då drog Pappa på sig löparskorna.

Tyvärr dog min telefon, så det blev nått knas med programmet som håller koll på mig, men det blev i alla fall en mil på ungefär 52 minuter, så jag är rätt nöjd

Nu är det dags för dagens lilla ritstund innan sängen väntar.

Ha det bäst där ute!

Fem dagar tog det, men idag kom jag äntligen iväg ut i skogen, med löpardojjorna pÃ¥ fötterna (tyvärr fel märke…;))! Det var faktiskt riktigt skönt att fÃ¥ springa lite igen och den första halvmilen var löpsteget till och med riktigt lätt. Tog samma tur som förra gÃ¥ngen fast jag fortsatte lite längre den här gÃ¥ngen, sÃ¥ det blev nästan en halvmil pÃ¥ grusväg och ett 2,5 kilometersvarv innan jag var färdig.

En mycket skön slinga…

Regnet hängde i luften och ibland sÃ¥ fick jag till och med nÃ¥gra droppar pÃ¥ mig och det är nog det bästa vädret att springa i, sÃ¥ jag sprang nästan och njöt, i alla fall under större delen…

Förutom att springa, sÃ¥ har vi idag hunnit med besök frÃ¥n Mormor och ”Kusin Ida”, som ville se det senaste tillskottet i vÃ¥r ”lilla” familj. Mormor verkade mycket nöjd med det senaste barnbarnet och Nike verkade ocksÃ¥ väldigt nöjd med Mormor och självklart sÃ¥ fick hon presenter och vad passar väl bättre än Nike-skor och en Nike-haklapp?

Nu är det snart dags att sussa lite, sÃ¥ vi orkar med dagen i morgon, för jag antar att den inte kommer att bli mindre pÃ¥frestande än den här…

Ha det bäst där ute!

Nu har ännu en dag passerat och fortfarande sÃ¥ har vi ”bara” tre barn i familjen, ja om man inte räknar den som envist behagar hÃ¥lla sig kvar inne i den varma och sköna livmodern dÃ¥, men det väljer jag att inte göra! Nu är det tvÃ¥ dagar sen som h*n ”skulle” ha kommit ut och det känns numera som att allt vi gör, är att vänta! Vi väntar och väntar och dagarna känns evighetslÃ¥nga, men vi försöker i alla fall att hitta pÃ¥ nÃ¥gonting varje dag.

Idag var vi in till stan igen för att köpa grejer till det lille projektet i uterummet, sÃ¥ nu ska det bara genomföras…

Jag hade planer pÃ¥ att bygga ihop en liten enkel ram som är lika stor som vÃ¥r bod, för att enkelt kunna sätta upp plintar som den ska stÃ¥ pÃ¥ efter flytten, men trots att dagarna känns som att de bestÃ¥r av 47 timmar, sÃ¥ har vi glidit in i nÃ¥gonting som inte kan liknas vid annat än, pensionärstempo! Jag vet, det är katastrof, men det är sant, för allt vi ska göra tar en vansinnig tid och sen ska vi fika lite emellanÃ¥t ocksÃ¥, sÃ¥ dÃ¥ tar det tid, men i morgon sÃ¥ kanske… Problemet är att det finns sÃ¥ mycket annat som ocksÃ¥ ”mÃ¥ste” göras, som att rita upp huset och garaget inför vÃ¥r nästa Stora projekt och jag hann faktiskt börja med det sÃ¥ smÃ¥tt nu pÃ¥ kvällen. Det är inte mycket, men det är en start

Ser inte mycket ut för världen, men det är en start…

När Indra var pÃ¥ väg i säng och jag valde mellan att sätta mig och fortsätta rita, eller krascha i soffan, sÃ¥ kom jag pÃ¥ att jag ju skulle testa att springa idag, men lusten att dra pÃ¥ sig löparskorna var som bortblÃ¥st. Som tur är, sÃ¥ har jag världens bästa sambo, sÃ¥ hon ”tvingade” helt enkelt ut mig i skogen, med orden om att inte komma hem innan jag sprungit minst en halvmil och snäll som jag är, sÃ¥ löd jag ju

En lite annorlunda runda den här gÃ¥ngen…

Tyvärr sÃ¥ blev det knas med GPS:en igen, men nu vet jag vad det beror pÃ¥, sÃ¥ nu ska det inte hända igen… hoppas jag! Jag vet alltsÃ¥ inte om den räknade fel pÃ¥ sträckan ocksÃ¥, eller om det bara blev fel pÃ¥ kartan, men det spelar ingen jätteroll egentligen. Det som är viktigare, är att mina benhinnor kändes helt ok! De kändes, helt klart, men det var Mycket bättre än sist och nu efterÃ¥t känns det knappt nÃ¥gonting alls, sÃ¥ jag är supernöjd. Nu blir det fler rundor sÃ¥ fort mina ben Ã¥terhämtat sig lite.

Nu ska jag fortsätta lite pÃ¥ min ritning inför framtidsprojektet…

Ha det bäst där ute!

Ok, det är alltid lätt att vara efterklok, eller i just det här fallet, sÃ¥ visste jag redan innan att det kanske inte var den bästa idén, men det är sÃ¥ underbart, sÃ¥ jag kunde helt enkelt inte lÃ¥ta bli, sÃ¥ nu fÃ¥r jag helt enkelt betala priset…

Jag pratar om att snöra på sig ett par inlines, stoppa in musiken i öronen och sen bränna på nästan 2,8 mil i stekande sol och 28 grader varmt! Som sagt, inte den idén som jag är mest stolt över i mitt liv, men oj vad härligt det var! På vägen hem, så finns det en lång raksträcka, där det dessutom lutar svagt nerför och att komma där, med ordentlig medvind och solen stekandes, det kan inte beskrivas med nått annat ord än, underbart! Jag var till och med tvungen att brista ut i ett superfjolligt skrik mitt på rakan när jag stod och pumpade på för att hålla farten maximalt. Som tur var, så var det bara jag på typ hela rakan, så ingen behövde lida av eländet.

SvÃ¥rt att se pÃ¥ kartan, men det blev en bra tur…

Jag började med att ta mig in till Gamla Uppsala, precis som vanligt, vilket är ganska precis en mil, men väl där, så kunde jag inte låta bli att fortsätta in mot stan, så det blev en liten avslappnande runda innan jag begav mig tillbaka ut till Träsket.

Den här gÃ¥ngen konstaterade jag tvÃ¥ saker. För det första, sÃ¥ är kombinationen svag uppförsbacke och rätt ordentlig motvind, grymt för benen! För det andra sÃ¥ är det inte mycket kraft kvar i benen efter 2,5 mil, sÃ¥ minsta lilla uppförsbacke blir som att bestiga Mount Everest… minst! Även den här gÃ¥ngen sÃ¥ hade jag tur att det bara var jag som var där just dÃ¥, för annars hade nog säkert nÃ¥gon halat upp mobilen och filmat den stackars farbrorn som förvillat sig ut pÃ¥ ett pÃ¥ inlines, för sÃ¥g jag ut som jag kände mig, sÃ¥ var det precis vad folk skulle ha trott!

Faktiskt en riktigt bra film…

Efter denna härliga runda, så avslutades dagen med middag och sen kraschade vi hela familjen i soffan och avnjöt Draktämjaren. För att vara en barnfilm, så var det faktiskt riktigt bra och vissa stunder så kände man faktiskt ordentligt med de stackars drakarna, så för er med barn, eller om ni bara är vuxna barn, så kan jag rekommendera den!

Nu är det nörddags i Mickerummet.

Ha det bäst där ute!

Äntligen är bloggen uppe igen, eller äntligen för mig i alla fall, ni kanske har njutit för fullt när den inte funkat pÃ¥ nÃ¥gra dagar, vad vet jag…

Det har hänt en hel del, men jag ska inte tråka ut er med ett gigantinlägg det första jag gör, efter några dagars uppehåll, så jag tar lite av vad som har hänt idag bara, så kanske jag uppdaterar er lite senare.

Jag har, sÃ¥ sakteliga, börjat förbättra mitt ljudsystem hemma och även börjat fixa ett i uterummet, men en sak i taget, sÃ¥ vi börjar inne. Fram till nu, har jag bara haft ett rätt sunktigt gammalt bioljudssystem, visserligen med lite fetare fronthögtalare, men resten har varit skräp, men har jag börjat processen med att byta ut allting mot bättre saker. För ett tag sen uppgraderade jag min reciever, rätt kraftigt dessutom, och idag sÃ¥ sÃ¥g jag till att liten blev stor…

Ser inte mycket ut för världen…

Jag var helt enkelt in till Hifiklubben och sÃ¥g till att uppgradera fronten nÃ¥got, sÃ¥ att den passar bättre med frontarna och även med eventuella uppgraderingar framöver…

En nÃ¥got större front…

Nu har vi också hunnit med att kolla på en film med nya större centern, och nu kommer ju ljudet därifrån det ska komma. Allt tal kommer från centern och inte bara diffust från de stora frontarna, så jag är mycket nöjd

Innan jag la mig på golvet och kravlade, så hann jag också med en liten motionsrunda och den här gången drog jag på mig mina inlines istället för löparskorna, eftersom jag fortfarande måste vara lite försiktig med mina benhinnor.

Ett par mil blev det i alla fall…

Kändes faktiskt riktigt bra, även om stabiliteten inte riktigt fanns där, men konditionsmässigt, sÃ¥ var det inga som helst problem att Ã¥ka tvÃ¥ mil och trots lite mer uppförsbackar och motvind, pÃ¥ vägen hem, sÃ¥ höll jag bra tempo och kom hem utan brutna ben, eller skrapsÃ¥r… En nöjd Micke alltsÃ¥

Nu är det sängen som gäller, så jag orkar gå upp när Indra vaknar i morgon.

Ha det bäst där ute!

Ok, det är väl bara att inse, jag har troligen en begynnande inflammation i mina benhinnor, så nu blir det till att vila några dagar innan löparskorna får jobba igen.

Trots det, så var jag ute i spåret igår och sprang lite. Jag var ju nästan tvungen att testa de nya skorna ju

Ett par varv med ömmande benhinnor…

Kombinationen nya skor och ömmande benhinnor, gjorde att hastigheten inte var riktigt den som jag hade tänkt, plus att jag sprang sista varvet med en löpstil och ett ansiktsuttryck, som troligen fått elefantmannen att se både smidig och snygg ut.

Nu blir det löpuppehåll fram till söndag, minst innan skorna ska testas igen.

Ha det bäst där ute!

Om det är någonting som man inte kan klaga på idag, så är det vädret! Det har varit helt perfekt från morgon till sen kväll och jag har faktiskt kunnat njuta en hel del av det.

Eftersom det inte är mer än nÃ¥gra dagar kvar, tills Grynet är planerat att titta ut, sÃ¥ har jag bestämt att jag är hemma frÃ¥n och med nu, om det sen blir nÃ¥gon vecka ”för tidigt” sÃ¥ fÃ¥r det helt enkelt vara sÃ¥. Det känns bättre för bÃ¥de mig och Carin att jag är hemma, sÃ¥ kan jag dessutom hjälpa till lite med Indra.

Eftersom jag var hemma, sÃ¥ var dte min tur att gÃ¥ upp med LillIndra och idag behagade hon vakna extra tidigt, faktiskt redan kvart i sex, sÃ¥ det var bara gilla läget och traska upp med henne och vÃ¥r vana trogen, sÃ¥ laddade jag vällingflaskan och stoppade ner Indra i vagnen, snörde pÃ¥ mig skorna och knatade iväg…

Blev en trevlig runda…

Efter morgonpromenad och alla andra morgonbestyr, så fortsatte jag och Indra att hänga lite och den här gången på baksidan. Vi åkte till och med ner till Macken och tankade dunken, så att gräsmattan kunde få sig en omgång och jag kan lova dig, att det var hög tid för det!

Ingen vacker syn direkt…

När gräset hade fått en lite trevligare längd, så hann jag och Mio faktiskt också med att åka och bada lite i Björklingebadet och det var faktiskt riktigt skönt, även om Mio frös så han skakade, efter bara fem minuter i vattnet. Det är tur att jag fortfarande har lite underhudsfett som skyddar min lilla kropp mot kylan

FÃ¥ nu ingen dum idé och tro att det här var allt som jag hann med idag, nejdÃ¥ efter middagen sÃ¥ var det dags att ge sig ut i skogen, för lite självplÃ¥gartid med löparskorna pÃ¥ fötterna. Jag hade siktet inställt pÃ¥ en rekordtid pÃ¥ första varvet, men jag antar att milen för bara tvÃ¥ dagar sen, fortfarande satt kvar i benen…

TvÃ¥ ganska ok varv, trots milen för tvÃ¥ dagar sen…

Och efter allt det där, sÃ¥ var det bara krascha i soffan och kolla pÃ¥ tvÃ¥ avsnitt av The Event, som faktiskt bara blir bättre och bättre…

Ha det bäst där ute!

Undrar hur långt jag hade orkat springa, eller hur tungt jag hade lyckats träna, om jag inte varit så jäkla envis och haft ett psyke av stål? Troligen inte så jättelångt, så tack till mig själv för att jag genomför det jag sätter upp och pressar mig själv lite mer än vad min hjärna säger att jag orkar

IgÃ¥r Ã¥kte i alla fall löparskorna pÃ¥ igen och mina förväntningar pÃ¥ gÃ¥rdagens löpning var inte direkt skyhöga, för efter en psykiskt ansträngande dag pÃ¥ jobbet, med en snabblunch bestÃ¥ende av nachos och sen dessutom en middag bestÃ¥ende av pannkakor, sÃ¥ var varken kroppen eller knoppen speciellt laddad, men ut kom jag…

Lägg extra märke till den lilla avstickaren Ã¥t fel hÃ¥ll pÃ¥ väg hem…

Första varvet var inte mycket att hurra för egentligen, var i och för sig pigg hela vägen, men ingen kan väl beskylla mig för att jag sprang speciellt jättesnabbt. Däremot sÃ¥ är jag rätt nöjd med hur jag fortsatte att nöta pÃ¥ varv efter varv efter det och när jag kände mig ”nöjd” sÃ¥ visade gps:en pÃ¥ väldigt nära en mil, sÃ¥ för att putsa siffrorna lite, sÃ¥ tog jag en liten omväg hem och var till och med tvungen att springa Ã¥t fel hÃ¥ll hemma pÃ¥ gatan, typ 15 meter, sÃ¥ att jag verkligen skulle nÃ¥ upp i den magiska siffran 10 000 meter. När skorna träffade gruset pÃ¥ garageuppfarten, sÃ¥ stannade faktiskt mätningen pÃ¥ 10 021 meter, sÃ¥ det hade kanske gÃ¥tt även utan avstickaren

Redan efter första varvet så bestämde jag mig för att ta minst tre varv och slog ned på tempot till ett mer behagligt tempo och hade det inte varit för mina dåliga skor och mina ömmande benhinnor, så hade jag nog kunnat nött på ytterligare några varv.

Under det fjärde varvet sÃ¥ fick jag den där känslan som alla löpare pratar om, även om den bara stannade en kort stund. Helt plötsligt sÃ¥ kände jag att jag kunde slappna av ordentligt och bara lÃ¥ta benen gÃ¥, medan jag lät tankarna sväva fritt och gÃ¥ igenom än det ena än det andra och det var faktiskt inte ens ”jobbigt” under de här korta stunderna. En riktigt häftig känsla mÃ¥ste jag säga

Idag däremot, sÃ¥ är det desto jobbigare och mina benhinnor gör sig pÃ¥minda igen, men vill man vara fin, sÃ¥ fÃ¥r man lida pin, är det inte sÃ¥ det heter? Ja, jag vet… jag kan köpa bättre skor ocksÃ¥, men jag är ju sÃ¥ snÃ¥l när det gäller sÃ¥nt…

Ha det bäst där ute!

Trots att jag knappt stannat sen löpningen i går, så var det dags att röra på dödköttet igen i morse. Det var, som vanligt, min tur att gå upp med Indra och idag vaknade hon mer normal tid. Det betyder att det står morgonpromenad på schemat, med välling och filtmys i vagnen, i alla fall för Indras del. För min egen del, så är det rask promenad med puttande av barnvagn som gäller.

En lite annan väg än tidigare gÃ¥nger…

Tyvärr så börjar jag få rejäla känningar i mina benhinnor, så om jag fortsätter utan att köpa bättre skor, så blir det nog tyvärr ofrivillig vila ett tag snart.

Efter lunch idag, sÃ¥ tog jag Indra under armen (bildligt talat, om nÃ¥gon nu inte förstod det…) och slängde in henne i bilen (bildligt även nu…) och sen Ã¥kte vi in till Farbror Daniel, för att hälsa pÃ¥ honom och katterna. Indra fastnade för tvÃ¥ saker, Svartis och Tom och Jerry. Hon pendlade mellan att jaga, klappa eller bara titta pÃ¥ Svartis, till att sitta i Daniels kontorsstol med ögonen som fastklistrade pÃ¥ Tom och Jerry.

Jag och Daniel ägnade mest tiden åt att koppla in hans ljudanläggning och sen satt vi i soffan och turades om att påtala hur underbart ljud det blev

Nu är det snart dags för soffkrasch och sen blir det nÃ¥gra timmar med WoW…

Ha det bäst där ute!

Inte är väl midsommarafton en anledning till att inte träna? Nej, självklart inte! Därför tog jag pÃ¥ mig mina, numera rätt insprungna, löparskor och kastade mig ut i spÃ¥ret, efter all god midsommarmat, med tillhörande efterrätt och jordgubbar. Jag tyckte att det skulle utgöra utmärkt bränsle för att kunna ta mig runt tvÃ¥ varv pÃ¥ rekordtid, tyvärr blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig…

TvÃ¥ hyffsade varv trots allt…

Första 1,5 kilometerna sprang jag pÃ¥ som om självaste djävulen var efter mig, men sen kom det som förstörde resten av rekordförsöket… magknipet

Jag tvingade mig att fortsätta löpa på bäst jag kunde, med en magvärk som bara blev värre och värre och runt kom jag och dessutom på en tid som bara var några sekunder långsammare än mitt nuvarande rekord, men sen räckte inte ens mitt starka psyke till. Jag tog mig visserligen runt ett varv till, men tiden på nästan 14 minuter var inte mycket att hurra över.

Jaja, jag kom i alla fall runt tvÃ¥ varv och nu kan jag med gott samvete, slänga mig i soffan och fortsätta kolla pÃ¥ The Event…

Ha det bäst där ute!

IgÃ¥r var det kalasdags igen och den här gÃ¥ngen var det fyraÃ¥rskalas för hela slanten. Bästaste Katja och Martins ”lilla” Pontus var det som var anledningen till allt stÃ¥hej…

Det är spännande att se hur mycket energi det finns i barn egentligen och hur mycket den ökar så fort de kommer inom en 10-metersradie av socker! Socker måste vara det klart bästa uppåttjack som finns, för redan när de ser en sockerbit, eller glass fullproppad med socker, så börjar de studsa upp och ner com duracellkaniner!

Det här kalaset bjöd däremot inte bara på studsande barn och sockerchocker på löpande band, utan det hela inleddes med mat! Mycket bra tänkt måste jag säga, eftersom kalaset startade klockan fem! Det var alltså bara hugga in på maten och faktiskt kunna slappna av ordentligt trots att Indra var med. Hon satt nämligen inte ens vid samma bord som oss, utan hon satt mellan Nova och Martin, vid ett annat bord och hon skötte sig så bra, så Pappa blev lite extra stolt i hjärtat. Dessutom fick hon några små hjälpande händer från bästa systern, så Pappahjärtat blev om möjligt ännu lite varmare! Tänk att jag har två så fina döttrar!

Hur som helst, när maten var avklarad, så började studsandet hos alla barn, för nu var det dags för glasstårta. Jag menar, vilket kalas hade det varit utan en tårta till födelsedagsbarnet? Det hade ju snudd på varit mesigt, uruselt, dåligt eller rent av ett riktigt skräpkalas!

GlasstÃ¥rtan pÃ¥ väg fram till födelsedagsbarnet…

Efter glass, med maränger, tillhörande chokladsÃ¥s och strössel i alla dess former, studsade alla barn ut pÃ¥ gräsmattan och även om de fortfarande är väldigt smÃ¥, sÃ¥ syns det att de kommit in bra i det sociala spelet, för de bÃ¥de slog varandra i huvudet med en sÃ¥g (plats i och för sig…), puttades, ryckte bollar ur händerna pÃ¥ varandra och nÃ¥gon passade till och med pÃ¥ att rivas lite… Kort sagt, ett kalas precis som det ska vara och bÃ¥de barn och föräldrar var mer än nöjda

Kan ett barnkalas avslutas pÃ¥ mer än ett sätt? Nej, knappast, sÃ¥ även det här kalaset avslutades med fiskdamm och Martin agerade, sin vana trogen, ”hav” pÃ¥ andra sidan planket och i Ã¥r fick han tydligen sällskap av en nyfiken grävling, som struttade förbi när pÃ¥sarna skulle fästas pÃ¥ kroken. Spännande!

Man ser det inte, men det studsades en hel del…

Även om jag inte tagit en enda bit av det ”vita giftet” under kalaset, utan strikt hÃ¥llit mig till mat och ”det svarta giftet”, sÃ¥ kände jag ändÃ¥ att det var läge för att lufta löparskorna lite, sÃ¥ när vi landat hemma, sÃ¥ rotade jag fram skorna och laddade upp för nÃ¥gra tuffa varv i skogen.

Det gÃ¥r bra nu…

Även den här gången, så brände jag på första varvet och tog det lite lugnare andra svängen runt och jag satte faktiskt varvrekord, igen! Det går bra nu!

Inte nog med att hela varvet gick på under 11 minuter, så var jag nästan oförskämt pigg de första knappa två kilometerna. Då var det nästan som att jag smålufsade fram och ändå höll jag ett tempo, som var det högsta hittills. Känslan av att bara kunna kliva på i spåret är underbar och för varje gång jag är ute, så håller den i sig lite längre, snart kanske den sitter kvar hela varvet, eller kanske till och med lite längre.

Efter löpning och dusch, var det dags att krascha i soffan och idag blev det äntligen ett par avsnitt av The Event och serien blir bara bättre och bättre! Så för er som har missat den, kan jag starkt rekommendera den!

Min dag i korthet och allt det här pÃ¥ en eftermiddag…

Ha det bäst där ute!

Den senaste tiden så har det inte blivit så mycket av träningsvaran, som jag har önskat, men idag så kom jag i alla fall ut i spåret och brände av två varv. När jag satte av så var planen att jag skulle köra ett snabbt varv först och sen ett lugnare varv som avslutning och det höll jag faktiskt. Det var till och med så att jag fick till det snabbaste varvet hittills den här säsongen

Ett snabbt och ett ”normalare” varv blev det…

Tyvärr så fick jag näst intill kramp i höger lårmuskel efter första tuffa varvet, så andra varvet sprang jag med ett högerben som inte riktigt var med på noterna, så konditionen fanns där, men benen satte vissa gränser. Nästa gång hoppas jag på lite piggare ben, så kanske det går ännu snabbare

Nu sitter jag i soffan och känner (igen…) att jag borde köpa nya ordentliga löparskor, vad är det de säger… SnÃ¥lheten bedrar visheten!

Ha det bäst där ute!

Om man bortser från den lilla detaljen att jag har varit på jobbet precis som vanligt, så har dagen snudd på gått i träningens tecken, med både en svettig timme inne i gymet och senare på kvällen, en ännu svettigare runda i skogen, men en sak i taget.

Efter tvÃ¥ tidiga morgonmöten och arbete med prognoser till förbannelse, sÃ¥ blev klockan elva och det var äntligen dags att gÃ¥ iväg till gymet för att fÃ¥ slappna av lite, i alla fall i huvudet, för kroppen ska inte slappna av det minsta lilla, för dÃ¥ gör jag nÃ¥tt stort fel! Det märks riktigt tydligt nu, att jag har blivit mycket lättare, för ju lättare jag blir, desto ”svagare” blir jag. Det viktiga när toppstyrkan försvinner, är att inte deppa ihop för det, utan istället fokusera mer pÃ¥ att fÃ¥ ut som mycket blod som möjligt i musklerna och sen njuta av att pumpen gör att musklerna ser ut att sprängas! Idag fick jag ännu ett kvitto pÃ¥ att viktnedgÃ¥ngen ger effekt, för det var länge sen jag var sÃ¥ vaskulär som idag

Biceps
Koncentrationscurl med z-st̴ng Рsțd (max: 12 rep @ 31kg)
Koncentrationscurl med hantlar (max: 12 rep @ 17,5kg)
Koncentrationscurl i cable cross (max: 13 rep  @ 12,5kg**)

Triceps
Dips i maskin (max: 12 rep @ 110kg)
Frenchpress i maskin (max: 12 rep @ 80kg)
Pushdown med smalt grepp (max: 12 rep @ 70kg)

Dagsvikt: 90 kilo

** Film

För att stilla mitt extrema ego-behov, sÃ¥ lyckades jag fÃ¥ till en liten film ocksÃ¥, sÃ¥ hÃ¥ll till godo…

Efter passet gick jag från gymet som en ny människa och eftermiddagen kändes som en smekning och innan jag visste ordet av, så var det dags att gå hem och ta helg. Gymet gör underverk!

Efter en varm hemfärd och avslutade middag med efterföljande nattning av Indra, drog jag pÃ¥ mig löparskorna och tryckte in ”lurarna” i öronen och kastade mig ut i spÃ¥ret. Jag upptäckte däremot rätt snabbt, att det är lite för kort vila, med bara en dags vila efter 8 kilometer, sÃ¥ benen var rätt trötta, men konditionen blir stadigt bättre och jag fick till tvÃ¥ riktigt snabba varv, sÃ¥ jag är grymt nöjd! Hela tiden där ute i spÃ¥ret sÃ¥ ser jag min mÃ¥lbild för mitt inre och det hjälper mig upp för mÃ¥nga jobbiga backar kan jag lova!

TvÃ¥ snabba varv… Snabbast hittills faktiskt…

När jag väl kom i mål, efter två varv, upptäckte jag att det var mina snabbaste varv hittills, den här säsongen, vilket inte alls är dåligt med två sega ben!

Efter välbehövlig dusch och en stärkande proteindrink i soffan, har jag nu hittat ut till mitt lilla Nördrum, för lite spelande, sÃ¥ jag har alltsÃ¥ hunnit med, gym, löpning och nu WoW… Jag ska inte klaga!

Ha det bäst där ute!

Ojojoj, det var ingen räkmacka i gymet idag direkt! För att uttrycka det enkelt, det var tungt! Och då menar jag tyvärr inte vikterna i första hand, utan känslan. På väg till gymet så var jag ordentligt laddad, men samtidigt lite orolig för att styrkan skulle ha försvunnit och precis så var det. Första övningen gick hyffsat, men även den var jobbig.

Hur som helst så kämpade jag på ordentligt och försökte fokusera på att vikterna i sig inte är det viktigaste, utan det synliga resultatet

Axlar
Stående axelpress med fristång (max: 12 rep @ 50kg)
Sittande axelpress med hantlar (max: 10 rep @ 27,5kg)
Sittande hantellyft åt sidan (max: 12 rep @ 12,5kg)
Lyft till hakan med fristång (max: 12 rep @ 40kg)
Shrugs med hantlar (max: 12 rep @ 42,5kg)
Baksida i maskin (max: 12 rep @ 65kg)

Mage
Crunches på situps-bräda (max: 20 rep @ kv+5kg)
Crunches i maskinm (max: 12 rep @ 40kg)
Crunches med rep (max: 20 rep @ 80kg)

Efter passet var jag riktigt nöjd, trots att vikterna inte var de tyngsta, men känslan var grym!

Jag vÃ¥gade (haha… roligt!) dessutom väga mig och dagsvikten hamnade pÃ¥ precis över 90 kilo! Nu har jag nog släppt ett par kilo i vätska eftersom jag slutat med Kreatin, men resten är fett, sÃ¥ 4-5 kilo har jag nog tappat i alla fall, sÃ¥ jag är nöjd… Det är fortfarande en del kvar, men snart slipper jag i alla fall att skämmas i sommar…

Nu ska jag stressa hem och kasta i mig mat, innan det bär av ner till skolavslutning för Nova och Mio

Ha det bäst där ute!

IgÃ¥r kom jag äntligen ut i spÃ¥ret igen, men det satt lÃ¥ngt inne och det svÃ¥raste metalt i allting, var att slita sig frÃ¥n soffan och faktiskt dra pÃ¥ mig löparskorna, men jag vann den kampen och dÃ¥ fanns det inga som helst hinder kvar längre…

Ut i spÃ¥ret med bra musik i öronen och ett psyke laddat för minst tvÃ¥ varv och trots inställningen att jag skulle köra tvÃ¥ varv pÃ¥ ”förbränningstempo”, sÃ¥ gled jag i mÃ¥l efter första varvet, pÃ¥ 13.17 min. Mitt mÃ¥l var att hÃ¥lla ett behagligt tempo och jag siktade pÃ¥ runt 15 minuter per varv, sÃ¥ jag är grymt nöjd.

När jag sen lyckades hålla samtliga tre (!!) varv, under 14 minuter, så kunde jag inte annat än le inombords. Utsidan däremot såg nog mer ut som om någon tagit en hink vatten och kastat över hela mig, för jäklar vad jag svettades

Gick helt klart över förväntan…

Efter tre varv, sÃ¥ fanns det faktiskt fortfarande lite krafter kvar i den här gamla kroppen, men jag tänkte att jag skulle spara ”milen” till nÃ¥gon annan dag, sÃ¥ jag tog en liten omväg hem, istället för ett helt varv, sÃ¥ jag stannade pÃ¥ 8,28 kilometer pÃ¥ 46 min och 22 sek

Idag ska jag dra mig till gymet och köra lite ocksÃ¥ och dÃ¥ ska jag kliva upp pÃ¥ vägen igen och se hur mÃ¥nga kilon som har ramlat av kroppen, vÃ¥gar inte gissa, men utgÃ¥r jag frÃ¥n vad som syns, sÃ¥ har det nog rasat av nÃ¥gra stycken… Uppdatering kommer i eftermiddag

Ha det bäst där ute!

När blir saker och ting en vana egentligen och när kan man säga att det är ”som vanligt” och inte bara nÃ¥got man gör enstaka gÃ¥nger? En sak som är precis som vanligt och där det inte är det minsta tvekan, är att det var min tur att gÃ¥ upp med Indra i morse. Däremot är det nog kanske tveksamt om vÃ¥ra morgonpromenader är en vana ännu, men det var i alla fall andra veckan i rad och jag tror nog att vi fortsätter att nöts lite pÃ¥ morgonen, om det inte öser ner nästa vecka…

En annan runda än förra gÃ¥ngen…

Den här gången blev det en lite annorlunda runda än förra gången och den här gången försökte jag hålla lite högre tempo än förra gången och jag lyckades, så efter knappt 48 minuter så gled vi in på garageuppfarten igen och då hade vi avverkat 5,5 kilometer och jag var riktigt nöjd med hur dagen började.

När vi kom in var Indra lite småkall, så hon fick hoppa in i duschen direkt och jag ställde mig och putsade bort alla hårstrån i ansiktet och på huvudet innan jag också lät vattnet strila ner över min lite småtrötta kropp.

En annan sak som garanterat är en vana, är storhandlingen pÃ¥ lördagar och även den här lördagen, sÃ¥ hann jag med det, men sen var det dags för nÃ¥tt betydligt roligare än att botanisera bland fläskfilé och morötter, nämligen kalas! Färden gick till Anna och Björn, för grillparty, för deras söta tjejer som fyllt Ã¥r. Precis som tidigare Ã¥r, sÃ¥ stod Björn vid grillen och langade korvar i ett rasande tempo och sen blev det ju självklart lite tÃ¥rta, för utan tÃ¥rta fÃ¥r man väl nästan inte kalla det för kalas… eller hur!? Det är väl lika bra att jag erkänner direkt, jag fuskade! Jag tog faktiskt en bit tÃ¥rta och jag Ã¥ngrar mig inte en sekund, för den var grymt god!

Nu Ã¥terstÃ¥r, ocksÃ¥ precis som vanligt, nÃ¥gra timmars nördande ute hos mig, tillsammans med mitt alter ego Morgasii i World of Warcraft…

Ha det bäst där ute!