Eftersom jag har världens bästa sambo, så fick jag ”permission” från hemmet några timmar idag, så jag hoppade in i bilen och drog in till stan och efter att ha hämtat upp Daniel, så fastnade vi naturligtvis på HifiKlubben och jag gjorde missen att lyssna på högtalarna jag funderar på igen… Man ska inte göra det, för sen är man såld 🙂

Kille i butiken drog också igång deras ”ljudtrycksvärstingar” och jag måste erkänna att det är en rätt tuff känsla att sitta och lyssna och känna basen i magen. Hade jag bott ensam i ett stort hus mitt ute i skogen, så hade det nog blivit en sån anläggning, men i ett ”normalt” hus i ett ”normalt” område, så skulle jag nog bli mindre omtyckt av grannarna, men det kanske det skulle vara värt…

Efter stadsfärden tog jag över ansvaret för alla barn och jag kan tala om att man får inte så mycket gjort när man ska ta hand om en 7-dagars som vägrar acceptera någonting annat än att bli buren och dessutom en 2-åring som kräver en hel del uppmärksamhet. Till slut var det i alla fall dags för Indra att nattas och då drog Pappa på sig löparskorna.

Tyvärr dog min telefon, så det blev nått knas med programmet som håller koll på mig, men det blev i alla fall en mil på ungefär 52 minuter, så jag är rätt nöjd 🙂

Nu är det dags för dagens lilla ritstund innan sängen väntar.

Ha det bäst där ute!

Fem dagar tog det, men idag kom jag äntligen iväg ut i skogen, med löpardojjorna på fötterna (tyvärr fel märke…;))! Det var faktiskt riktigt skönt att få springa lite igen och den första halvmilen var löpsteget till och med riktigt lätt. Tog samma tur som förra gången fast jag fortsatte lite längre den här gången, så det blev nästan en halvmil på grusväg och ett 2,5 kilometersvarv innan jag var färdig.


En mycket skön slinga…

Regnet hängde i luften och ibland så fick jag till och med några droppar på mig och det är nog det bästa vädret att springa i, så jag sprang nästan och njöt, i alla fall under större delen…

Förutom att springa, så har vi idag hunnit med besök från Mormor och ”Kusin Ida”, som ville se det senaste tillskottet i vår ”lilla” familj. Mormor verkade mycket nöjd med det senaste barnbarnet och Nike verkade också väldigt nöjd med Mormor och självklart så fick hon presenter och vad passar väl bättre än Nike-skor och en Nike-haklapp?

Nu är det snart dags att sussa lite, så vi orkar med dagen i morgon, för jag antar att den inte kommer att bli mindre påfrestande än den här…

Ha det bäst där ute!

Nu har ännu en dag passerat och fortfarande så har vi ”bara” tre barn i familjen, ja om man inte räknar den som envist behagar hålla sig kvar inne i den varma och sköna livmodern då, men det väljer jag att inte göra! Nu är det två dagar sen som h*n ”skulle” ha kommit ut och det känns numera som att allt vi gör, är att vänta! Vi väntar och väntar och dagarna känns evighetslånga, men vi försöker i alla fall att hitta på någonting varje dag.

Idag var vi in till stan igen för att köpa grejer till det lille projektet i uterummet, så nu ska det bara genomföras…

Jag hade planer på att bygga ihop en liten enkel ram som är lika stor som vår bod, för att enkelt kunna sätta upp plintar som den ska stå på efter flytten, men trots att dagarna känns som att de består av 47 timmar, så har vi glidit in i någonting som inte kan liknas vid annat än, pensionärstempo! Jag vet, det är katastrof, men det är sant, för allt vi ska göra tar en vansinnig tid och sen ska vi fika lite emellanåt också, så då tar det tid, men i morgon så kanske… Problemet är att det finns så mycket annat som också ”måste” göras, som att rita upp huset och garaget inför vår nästa Stora projekt och jag hann faktiskt börja med det så smått nu på kvällen. Det är inte mycket, men det är en start 🙂


Ser inte mycket ut för världen, men det är en start…

När Indra var på väg i säng och jag valde mellan att sätta mig och fortsätta rita, eller krascha i soffan, så kom jag på att jag ju skulle testa att springa idag, men lusten att dra på sig löparskorna var som bortblåst. Som tur är, så har jag världens bästa sambo, så hon ”tvingade” helt enkelt ut mig i skogen, med orden om att inte komma hem innan jag sprungit minst en halvmil och snäll som jag är, så löd jag ju 😉


En lite annorlunda runda den här gången…

Tyvärr så blev det knas med GPS:en igen, men nu vet jag vad det beror på, så nu ska det inte hända igen… hoppas jag! Jag vet alltså inte om den räknade fel på sträckan också, eller om det bara blev fel på kartan, men det spelar ingen jätteroll egentligen. Det som är viktigare, är att mina benhinnor kändes helt ok! De kändes, helt klart, men det var Mycket bättre än sist och nu efteråt känns det knappt någonting alls, så jag är supernöjd. Nu blir det fler rundor så fort mina ben återhämtat sig lite.

Nu ska jag fortsätta lite på min ritning inför framtidsprojektet…

Ha det bäst där ute!

Ok, det är väl bara att inse, jag har troligen en begynnande inflammation i mina benhinnor, så nu blir det till att vila några dagar innan löparskorna får jobba igen.

Trots det, så var jag ute i spåret igår och sprang lite. Jag var ju nästan tvungen att testa de nya skorna ju 🙂


Ett par varv med ömmande benhinnor…

Kombinationen nya skor och ömmande benhinnor, gjorde att hastigheten inte var riktigt den som jag hade tänkt, plus att jag sprang sista varvet med en löpstil och ett ansiktsuttryck, som troligen fått elefantmannen att se både smidig och snygg ut.

Nu blir det löpuppehåll fram till söndag, minst innan skorna ska testas igen.

Ha det bäst där ute!

Om det är någonting som man inte kan klaga på idag, så är det vädret! Det har varit helt perfekt från morgon till sen kväll och jag har faktiskt kunnat njuta en hel del av det.

Eftersom det inte är mer än några dagar kvar, tills Grynet är planerat att titta ut, så har jag bestämt att jag är hemma från och med nu, om det sen blir någon vecka ”för tidigt” så får det helt enkelt vara så. Det känns bättre för både mig och Carin att jag är hemma, så kan jag dessutom hjälpa till lite med Indra.

Eftersom jag var hemma, så var dte min tur att gå upp med LillIndra och idag behagade hon vakna extra tidigt, faktiskt redan kvart i sex, så det var bara gilla läget och traska upp med henne och vår vana trogen, så laddade jag vällingflaskan och stoppade ner Indra i vagnen, snörde på mig skorna och knatade iväg…


Blev en trevlig runda…

Efter morgonpromenad och alla andra morgonbestyr, så fortsatte jag och Indra att hänga lite och den här gången på baksidan. Vi åkte till och med ner till Macken och tankade dunken, så att gräsmattan kunde få sig en omgång och jag kan lova dig, att det var hög tid för det!


Ingen vacker syn direkt…

När gräset hade fått en lite trevligare längd, så hann jag och Mio faktiskt också med att åka och bada lite i Björklingebadet och det var faktiskt riktigt skönt, även om Mio frös så han skakade, efter bara fem minuter i vattnet. Det är tur att jag fortfarande har lite underhudsfett som skyddar min lilla kropp mot kylan 🙂

Få nu ingen dum idé och tro att det här var allt som jag hann med idag, nejdå efter middagen så var det dags att ge sig ut i skogen, för lite självplågartid med löparskorna på fötterna. Jag hade siktet inställt på en rekordtid på första varvet, men jag antar att milen för bara två dagar sen, fortfarande satt kvar i benen…


Två ganska ok varv, trots milen för två dagar sen…

Och efter allt det där, så var det bara krascha i soffan och kolla på två avsnitt av The Event, som faktiskt bara blir bättre och bättre…

Ha det bäst där ute!

Undrar hur långt jag hade orkat springa, eller hur tungt jag hade lyckats träna, om jag inte varit så jäkla envis och haft ett psyke av stål? Troligen inte så jättelångt, så tack till mig själv för att jag genomför det jag sätter upp och pressar mig själv lite mer än vad min hjärna säger att jag orkar 🙂

Igår åkte i alla fall löparskorna på igen och mina förväntningar på gårdagens löpning var inte direkt skyhöga, för efter en psykiskt ansträngande dag på jobbet, med en snabblunch bestående av nachos och sen dessutom en middag bestående av pannkakor, så var varken kroppen eller knoppen speciellt laddad, men ut kom jag…


Lägg extra märke till den lilla avstickaren åt fel håll på väg hem…

Första varvet var inte mycket att hurra för egentligen, var i och för sig pigg hela vägen, men ingen kan väl beskylla mig för att jag sprang speciellt jättesnabbt. Däremot så är jag rätt nöjd med hur jag fortsatte att nöta på varv efter varv efter det och när jag kände mig ”nöjd” så visade gps:en på väldigt nära en mil, så för att putsa siffrorna lite, så tog jag en liten omväg hem och var till och med tvungen att springa åt fel håll hemma på gatan, typ 15 meter, så att jag verkligen skulle nå upp i den magiska siffran 10 000 meter. När skorna träffade gruset på garageuppfarten, så stannade faktiskt mätningen på 10 021 meter, så det hade kanske gått även utan avstickaren 🙂

Redan efter första varvet så bestämde jag mig för att ta minst tre varv och slog ned på tempot till ett mer behagligt tempo och hade det inte varit för mina dåliga skor och mina ömmande benhinnor, så hade jag nog kunnat nött på ytterligare några varv.

Under det fjärde varvet så fick jag den där känslan som alla löpare pratar om, även om den bara stannade en kort stund. Helt plötsligt så kände jag att jag kunde slappna av ordentligt och bara låta benen gå, medan jag lät tankarna sväva fritt och gå igenom än det ena än det andra och det var faktiskt inte ens ”jobbigt” under de här korta stunderna. En riktigt häftig känsla måste jag säga 🙂

Idag däremot, så är det desto jobbigare och mina benhinnor gör sig påminda igen, men vill man vara fin, så får man lida pin, är det inte så det heter? Ja, jag vet… jag kan köpa bättre skor också, men jag är ju så snål när det gäller sånt…

Ha det bäst där ute!

Inte är väl midsommarafton en anledning till att inte träna? Nej, självklart inte! Därför tog jag på mig mina, numera rätt insprungna, löparskor och kastade mig ut i spåret, efter all god midsommarmat, med tillhörande efterrätt och jordgubbar. Jag tyckte att det skulle utgöra utmärkt bränsle för att kunna ta mig runt två varv på rekordtid, tyvärr blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig…


Två hyffsade varv trots allt…

Första 1,5 kilometerna sprang jag på som om självaste djävulen var efter mig, men sen kom det som förstörde resten av rekordförsöket… magknipet 🙁

Jag tvingade mig att fortsätta löpa på bäst jag kunde, med en magvärk som bara blev värre och värre och runt kom jag och dessutom på en tid som bara var några sekunder långsammare än mitt nuvarande rekord, men sen räckte inte ens mitt starka psyke till. Jag tog mig visserligen runt ett varv till, men tiden på nästan 14 minuter var inte mycket att hurra över.

Jaja, jag kom i alla fall runt två varv och nu kan jag med gott samvete, slänga mig i soffan och fortsätta kolla på The Event…

Ha det bäst där ute!

Igår var det kalasdags igen och den här gången var det fyraårskalas för hela slanten. Bästaste Katja och Martins ”lilla” Pontus var det som var anledningen till allt ståhej…

Det är spännande att se hur mycket energi det finns i barn egentligen och hur mycket den ökar så fort de kommer inom en 10-metersradie av socker! Socker måste vara det klart bästa uppåttjack som finns, för redan när de ser en sockerbit, eller glass fullproppad med socker, så börjar de studsa upp och ner com duracellkaniner!

Det här kalaset bjöd däremot inte bara på studsande barn och sockerchocker på löpande band, utan det hela inleddes med mat! Mycket bra tänkt måste jag säga, eftersom kalaset startade klockan fem! Det var alltså bara hugga in på maten och faktiskt kunna slappna av ordentligt trots att Indra var med. Hon satt nämligen inte ens vid samma bord som oss, utan hon satt mellan Nova och Martin, vid ett annat bord och hon skötte sig så bra, så Pappa blev lite extra stolt i hjärtat. Dessutom fick hon några små hjälpande händer från bästa systern, så Pappahjärtat blev om möjligt ännu lite varmare! Tänk att jag har två så fina döttrar! 🙂

Hur som helst, när maten var avklarad, så började studsandet hos alla barn, för nu var det dags för glasstårta. Jag menar, vilket kalas hade det varit utan en tårta till födelsedagsbarnet? Det hade ju snudd på varit mesigt, uruselt, dåligt eller rent av ett riktigt skräpkalas!


Glasstårtan på väg fram till födelsedagsbarnet…

Efter glass, med maränger, tillhörande chokladsås och strössel i alla dess former, studsade alla barn ut på gräsmattan och även om de fortfarande är väldigt små, så syns det att de kommit in bra i det sociala spelet, för de både slog varandra i huvudet med en såg (plats i och för sig…), puttades, ryckte bollar ur händerna på varandra och någon passade till och med på att rivas lite… Kort sagt, ett kalas precis som det ska vara och både barn och föräldrar var mer än nöjda 😉

Kan ett barnkalas avslutas på mer än ett sätt? Nej, knappast, så även det här kalaset avslutades med fiskdamm och Martin agerade, sin vana trogen, ”hav” på andra sidan planket och i år fick han tydligen sällskap av en nyfiken grävling, som struttade förbi när påsarna skulle fästas på kroken. Spännande!


Man ser det inte, men det studsades en hel del…

Även om jag inte tagit en enda bit av det ”vita giftet” under kalaset, utan strikt hållit mig till mat och ”det svarta giftet”, så kände jag ändå att det var läge för att lufta löparskorna lite, så när vi landat hemma, så rotade jag fram skorna och laddade upp för några tuffa varv i skogen.


Det går bra nu…

Även den här gången, så brände jag på första varvet och tog det lite lugnare andra svängen runt och jag satte faktiskt varvrekord, igen! Det går bra nu!

Inte nog med att hela varvet gick på under 11 minuter, så var jag nästan oförskämt pigg de första knappa två kilometerna. Då var det nästan som att jag smålufsade fram och ändå höll jag ett tempo, som var det högsta hittills. Känslan av att bara kunna kliva på i spåret är underbar och för varje gång jag är ute, så håller den i sig lite längre, snart kanske den sitter kvar hela varvet, eller kanske till och med lite längre.

Efter löpning och dusch, var det dags att krascha i soffan och idag blev det äntligen ett par avsnitt av The Event och serien blir bara bättre och bättre! Så för er som har missat den, kan jag starkt rekommendera den!

Min dag i korthet och allt det här på en eftermiddag…

Ha det bäst där ute!

Den senaste tiden så har det inte blivit så mycket av träningsvaran, som jag har önskat, men idag så kom jag i alla fall ut i spåret och brände av två varv. När jag satte av så var planen att jag skulle köra ett snabbt varv först och sen ett lugnare varv som avslutning och det höll jag faktiskt. Det var till och med så att jag fick till det snabbaste varvet hittills den här säsongen 🙂


Ett snabbt och ett ”normalare” varv blev det…

Tyvärr så fick jag näst intill kramp i höger lårmuskel efter första tuffa varvet, så andra varvet sprang jag med ett högerben som inte riktigt var med på noterna, så konditionen fanns där, men benen satte vissa gränser. Nästa gång hoppas jag på lite piggare ben, så kanske det går ännu snabbare 🙂

Nu sitter jag i soffan och känner (igen…) att jag borde köpa nya ordentliga löparskor, vad är det de säger… Snålheten bedrar visheten!

Ha det bäst där ute!

Om man bortser från den lilla detaljen att jag har varit på jobbet precis som vanligt, så har dagen snudd på gått i träningens tecken, med både en svettig timme inne i gymet och senare på kvällen, en ännu svettigare runda i skogen, men en sak i taget.

Efter två tidiga morgonmöten och arbete med prognoser till förbannelse, så blev klockan elva och det var äntligen dags att gå iväg till gymet för att få slappna av lite, i alla fall i huvudet, för kroppen ska inte slappna av det minsta lilla, för då gör jag nått stort fel! Det märks riktigt tydligt nu, att jag har blivit mycket lättare, för ju lättare jag blir, desto ”svagare” blir jag. Det viktiga när toppstyrkan försvinner, är att inte deppa ihop för det, utan istället fokusera mer på att få ut som mycket blod som möjligt i musklerna och sen njuta av att pumpen gör att musklerna ser ut att sprängas! Idag fick jag ännu ett kvitto på att viktnedgången ger effekt, för det var länge sen jag var så vaskulär som idag 🙂

Biceps
Koncentrationscurl med z-stång – stöd (max: 12 rep @ 31kg)
Koncentrationscurl med hantlar (max: 12 rep @ 17,5kg)
Koncentrationscurl i cable cross (max: 13 rep  @ 12,5kg**)

Triceps
Dips i maskin (max: 12 rep @ 110kg)
Frenchpress i maskin (max: 12 rep @ 80kg)
Pushdown med smalt grepp (max: 12 rep @ 70kg)

Dagsvikt: 90 kilo

** Film

För att stilla mitt extrema ego-behov, så lyckades jag få till en liten film också, så håll till godo…

Efter passet gick jag från gymet som en ny människa och eftermiddagen kändes som en smekning och innan jag visste ordet av, så var det dags att gå hem och ta helg. Gymet gör underverk!

Efter en varm hemfärd och avslutade middag med efterföljande nattning av Indra, drog jag på mig löparskorna och tryckte in ”lurarna” i öronen och kastade mig ut i spåret. Jag upptäckte däremot rätt snabbt, att det är lite för kort vila, med bara en dags vila efter 8 kilometer, så benen var rätt trötta, men konditionen blir stadigt bättre och jag fick till två riktigt snabba varv, så jag är grymt nöjd! Hela tiden där ute i spåret så ser jag min målbild för mitt inre och det hjälper mig upp för många jobbiga backar kan jag lova!


Två snabba varv… Snabbast hittills faktiskt…

När jag väl kom i mål, efter två varv, upptäckte jag att det var mina snabbaste varv hittills, den här säsongen, vilket inte alls är dåligt med två sega ben!

Efter välbehövlig dusch och en stärkande proteindrink i soffan, har jag nu hittat ut till mitt lilla Nördrum, för lite spelande, så jag har alltså hunnit med, gym, löpning och nu WoW… Jag ska inte klaga!

Ha det bäst där ute!

Igår kom jag äntligen ut i spåret igen, men det satt långt inne och det svåraste metalt i allting, var att slita sig från soffan och faktiskt dra på mig löparskorna, men jag vann den kampen och då fanns det inga som helst hinder kvar längre…

Ut i spåret med bra musik i öronen och ett psyke laddat för minst två varv och trots inställningen att jag skulle köra två varv på ”förbränningstempo”, så gled jag i mål efter första varvet, på 13.17 min. Mitt mål var att hålla ett behagligt tempo och jag siktade på runt 15 minuter per varv, så jag är grymt nöjd.

När jag sen lyckades hålla samtliga tre (!!) varv, under 14 minuter, så kunde jag inte annat än le inombords. Utsidan däremot såg nog mer ut som om någon tagit en hink vatten och kastat över hela mig, för jäklar vad jag svettades 🙂


Gick helt klart över förväntan…

Efter tre varv, så fanns det faktiskt fortfarande lite krafter kvar i den här gamla kroppen, men jag tänkte att jag skulle spara ”milen” till någon annan dag, så jag tog en liten omväg hem, istället för ett helt varv, så jag stannade på 8,28 kilometer på 46 min och 22 sek 🙂

Idag ska jag dra mig till gymet och köra lite också och då ska jag kliva upp på vägen igen och se hur många kilon som har ramlat av kroppen, vågar inte gissa, men utgår jag från vad som syns, så har det nog rasat av några stycken… Uppdatering kommer i eftermiddag 😉

Ha det bäst där ute!

Nu är det drygt tre veckor sen jag lovade Carin (och mig själv) att jag inte skulle äta godis förrens Grynet kommer och det är fortfarande jättejobbbigt! Sockersuget är fortfarande helt makalöst starkt, även om det känns som det håller på att minska.

I går och idag har jag ju varit på konferens och för alla er som varit på konferens, så vet ni vad man gör, typ hela tiden… Ja, precis, fikar, äter, tar paus, fikar lite och sen äter man ytterligare lite till. Om man bortser från gårdagens efterrätt, så har jag faktisk inte fuskat någonting alls… stolt!


En av många frestelser…

Det var ingen lek att sitta och fika, ungefär 286 gånger, och se alla runt omkring smälla i sig helt underbara bakverk varje gång, men jag fixade det!

På vägen hem från konferensen tog jag en tur ut till Högsta och hämtade upp våra nya utemöbler. Tyvärr har jag jag inte orkat packa upp dem än, så ni får vänta på bilder några dagar till 🙂

Efter att ha kastat i mig lite mat, så kände jag mig riktigt taggad för att snöra på mig skorna och ta mig ut i skogen. När jag väl kom ut, så gick det supertungt, men trots det så lyckades jag få till den snabbaste halvmilen någonsin 🙂


Ser lite rörigt ut, men det blev rätt längd i alla fall…

Den här gången hade jag verkligen ingen lust att nöta två varv i spåret, så jag tänkte att jag skulle prova något av alla andra ”varv” som snirklar sig fram i skogen, men det var inte helt lätt att hitta hur alla spår gick, så det blev lite hull om buller, men det viktiga är ju att avståndet blev rätt 🙂

Däremot så blir det tydligare och tydligare att jag skulle nog behöva nya skor… men jag vägrar erkänna det, så säg inget till Carin!

Ha det bäst där ute!

I dag var ännu en sån där dag, som gick i ett hela tiden, från morgon till kväll och även om jag ibland kan tycka att det vore skönt med en dag helt utan saker att göra, så skulle jag nog faktiskt inte vilja byta, för trots stress så har dagen varit kanon.

Efter en trevlig frukost och några minuters laddning inför dagen, så gick jag ut, för att ta tag i ett av alla projekt som är igång här ”på ägorna” och eftersom det inte var så mycket tid att hålla på, så var det ingen idé att dra igång med uterummet, så valet av projekt föll på ”Projekt flytta boden”.


Boden ska flyttas några meter…

Tanken med det här projektet, är att flytta vår bod några meter och det låter ju inte så jobbigt. Problemet är bara att det är en hel del som måste grävas bort för att den ska kunna stå där vi har tänkt att den ska stå, men lite i taget, så är vi nog där så småningom. Ingen brådska 🙂

Vi ska inte bara flytta den, utan den ska också vridas, så att långsidan kommer in mot tomten och om det blir som tanken är just nu, så kommer det antagligen att bli ett bollplank längs med sidan på boden, men det är inte helt bestämt än. En sak i taget, helt enkelt, först flytt sen kompletterande justeringar 🙂

Efter några spadtag var det dags att knata ner till Storvreta IP och stå i kiosken. Det är nämligen så att alla ”fotbollsföräldrar” får dela på ansvaret att stå i kiosken, när det är en massa matcher och idag var det min och Novas tur och det var faktiskt riktigt roligt. Jag tog på mig den ansvarsfulla uppgiften att vara förste korvmästare och, om jag får säga det själv, så skötte jag det galant! Både kokta och grillade åkte ut i en rasande fart, så jag antar att det inte var mig de tänkte på när de skrev lappen till lådan under disken…


Vad ska man lägga i den här lådan egentligen?

Efter korvförsäljning och glasskrängning, gick vi hem och slängde i oss lite yoghurt, innan Nova drog iväg till en kompis och jag hoppade in i bilen för att åka till Willys för veckans storhandling, ett nöje som jag helst inte är utan och eftersom jag inte hann igår, så hade jag ju det kvar idag, vilken lyx!

När det var klart var det bara att ta tag i grillningen och det är nått speciellt med sommar och grillat. Man får liksom aldrig nog och man kan, på nått konstigt sätt, äta samma sak varje gång och ändå så tröttnar man inte. Jag kan säga att jag skulle nog lätt kunna äta grillat kött och lite korv, tzatziki, klyftpotatis och tillhörande röror, sex av veckans sju dagar utan att tröttna! Det är sååå gott och sen gör det ju inte saken sämre, att jag är helt grym vid grillen 😉

Med grillmat i magen och humöret på topp, högg jag tag i ett av delprojekten för altanen, ”Projekt spot lights”, och nu är allt på plats, självklart fjärrstyrt med olika fjärrkontroller och automatiserat via ett (självklart också trådlöst…) skymningsrelä. Nästa lilla del-delprojekt, blir att testa om vi ska ha sju eller nio watt på lamporna, men det lutar åt 7 watt faktiskt.

Med en makalös timing, så hann jag precis färdigt med allting lagom till Indras nattning, så det fick bli 20 underbara lugna minuter i soffan, tillsammans med världens bästa Indra, innan det var dags att ta tag i nästa projekt… ”Projekt Nördrumsfix”.


En klar förbättring…

För er som vet hur det såg ut för ett tag sen, så förstår ni vilken skillnad det har blivit och för er andra, kan jag bara säga att, skillnaden är Stooor! Jag har dessutom kastat ut madrassen som låg på golvet och har nu fått in en bäddsoffa istället. Sakta men säkert, blir det som jag har tänkt mig, men man får inte ha så bråttom.

Bara för att jävlas lite med kroppen, så när jag var färdig med allt det här och klockan var sisådär halv tio, så tänkte jag att varför inte avsluta dagen med ett par varv i spåret och så fick det bli. En sak som var lite jobbig, förutom det faktum att jag mentalt tyckte det var skitjobbigt att springa två varv, var alla myggor. Jag fick kryssa mellan ett gäng enorma myggsvärmar och jag gjorde mitt yttersta för att ingen av dem skulle tycka att jag såg smarrig ut, men jag misslyckades tydligen, för nu sitter jag här med ett myggbett på huvudet. Däremot kan jag tala om att jag vann i kriget, myggen vs. Micke. De ”bet” mig en gång i huvudet, men jag bet av huvudet helt och hållet på två stycken! Är det mycket protein i en mygga?


Två helt ok varv…

Den här gången la jag upp det så, att jag startade med ett lite snabbare varv och sen harvade jag på resten och det gick faktiskt riktigt bra och under några korta ögonblick så kunde jag (nästan) känna att det var skönt att sträcka ut steget lite, men det lär ta ett tag, innan jag tycker att det är avslappnande och skönt att harva omkring i skogen.

Ja, det var min söndag det, full av projekt, precis som vanligt!

Ha det bäst där ute!

Eftersom jag hade en grej på jobbet idag, som bara var tvungen att bli färdigt, så fick jag snällt skippa gympasset på dagen och när jag lagt Indra, så var jag helt enkelt för trött för att ta mig ner till gymet, så jag tog mig ut i spåret, helt enligt planerna 🙂

På väg till spåret kände jag att benen fortfarande var rätt sega, eftersom jag körde ett rätt tufft benpass i tisdags, men jag hade helt enkelt bestämt mig för att ta mig runt två varv och så blev det också.


Två varv blev det, trots sega ben…

Det första varvet gick väldigt enkelt och jag hade nog faktiskt kunnat dragit på lite mer, men jag höll igen för att orka ett varv till och andra varvet vågade jag släppa på lite till och kom faktiskt in på en bättre tid än det första. Det som är lite roligt med allt slit, är att det faktiskt börjar synas lite, så det ger faktiskt effekt…

Nu har jag stretchat och duschat och nu slappar jag sista minuter innan läggdags i soffan.

Ha det bäst där ute!

Ett sent varv i kylan…

I går var det dags igen, men oj vad nära det var att jag skippade det. Jag pratar självklart om att springa ”ett varv”, men när allting hade lugnat ner sig hemma, (inklusive mig själv då så klart…) så var klockan redan nio och jag hade redan suttit i soffan och skrattat åt Total blackout i nästan en timme.

Vid sådana tillfällen är det bra att ha en sambo som ”tjatar” lite för att jag ska komma iväg, för även om det var jobbigt att kämpa sig upp ur soffan och dra på mig löparskorna, så var jag sååå nöjd när jag kom tillbaka, så tack Carin


Det gick riktigt bra…

Redan efter så här pass få gånger, så känner jag att konditionen sakta men säkert blir bättre. Den här gången hade jag nog faktiskt kunnat möta några, utan att de skulle ha flytt upp i närmaste gran, för att rädda sig från den frustande besten som luffsar fram i spåret.

Den här gången blev det ”bara” ett varv, men det gick ganska snabbt och jag hade faktiskt inte ens blodsmak när jag spurtade in de sista meterna… Nu kan det bara bli bättre 🙂

Ha det bäst där ute!

Idag blev en riktigt bra dag träningsmässigt, trots att jag gjorde precis samma misstag idag som förra torsdagen. Det är ju så att gymet här i ”Träsket” tycker att det är bra att öppna klockan tre på just torsdagar! Fattar inte riktigt varför, eftersom de öppnar 10 alla andra dagar, men det är ju en annan sak. Klockan 11 var jag i alla fall där nere och ryckte i dörren, men fick snopet vända hem igen.

Trots den lilla missen, så gick det faktiskt riktigt bra att ladda om när klockan blev halv sex och jag åter igen ryckte i dörren, med den stora skillnaden att nu gick den upp 🙂

Dagens fight stod mellan mig och mina axlar och jag vann idag igen!

Axlar
Sittande hantelpress (max: 10 rep @ 34kg)
Press bakom huvudet i smith (max: 10 rep @ 75kg)
Hantellyft åt sidan (max:  10 rep @ 14kg)
Shrugs med hantlar (max: 12 rep @ 41kg)
Framåtlutande hantellyft åt sidan (max: 12 rep @ 10kg)

Mage
Chrunches på situps-bräda (max: 25 rep @ kv)
Chrunches i maskin (max: 15 rep @ ??kg)

Eftersom det tyvärr inte finns någon maskin för att köra baksidan, är det lite svårt att komma åt den, så det fick bli fokus på fram- och utsidan idag.

Nu kanske nu tänker att, jaha vad var det för märkvärdigt med den träningsdagen då? Jo, för det tar inte slut där!

Efter gymet åkte jag hem, fixade lite, la Indra och sen var det bara att ladda om igen och den här gången, för att ta mig ut i spåret för två extremt plågsamma varv och jag har bara en sak att säga…

Tack alla bloggläsare!

Hade det inte varit för att jag loggade allting och visste att det skulle upp i bloggen, så hade jag garanterat gått (minst) hälften av sista varvet, men nu plågade jag mig vidare och med tanke på att det var dagens andra träningspass, så är jag faktiskt riktigt nöjd med resultatet 🙂


Ett helt ok resultat, faktiskt…

Det var länge sen jag var så slut när jag var färdig med träningen och jag kan säga att det är tur att spåret går mitt ute i skogen, för hade det gått i befolkade områden, så hade jag nog blivit inspärrad, när jag frustande med jämna mellanrum högt och tydligt intalade mig själv att kämpa på, bara lite till… lite till och lite till…

Nu ska jag fortsätta kolla på Eriks Saades alla konkurrenter i melodifestivalen, innan jag slockar, efter en tuff dag 🙂

Ha det bäst där ute!

Äntligen har vi fått lite varmare vindar även till kalla Sverige och idag var det första dagen som jag kunde gå i shorts och vara ute hela dagen! Utedagen började redan strax efter nio på morgonen och för utom att gå in och äta, så gick jag in ”på riktigt” strax före sju. Helt underbart!

Förutom att vara ute, så har jag fått en hel del saker gjorda, kanske inte låter så där jättemycket, men alla golvlister är nu på plats och några av kantlisterna, men tyvärr så köpte jag för lite material, precis som vanligt. Jag brukar resonera så att, varför överge ett vinnande koncept plus att jag tycker att det är så ofantligt roligt att åka in till stan och köpa saker flera gånger, för att inte tala om hur roligt jag tycker att det är att tanka bilen för drygt 1000 kronor lite då och då 🙂

En annan sak som jag fick upp idag var ytterligare några spotlights, så ikväll ska jag försöka få en bild på hela spektaklet. Ni måste ju också få se hur det ser ut, men fram till det får ni helt enkelt nöja er med att fantisera om hur mina lampor ser ut…

Efter en sån superdag, så tänkte jag att jag skulle avsluta den lika bra, så när Indra var nattad, så snörde jag på mig löparskorna och kastade mig hals över huvudet ut i spåret med stora ambitioner och i början gick det toklätt. Tyvärr så gick den känslan över efter bara en kilometer, så istället för att plåga mig två varv, som var tanken, så bestämde jag mig för att plåga mig rejält ett varv istället, så det var bara att öka takten. Stegen blev lite längre och lite snabbare och efter ca två kilometer, så var blodsmaken på väg ut genom öronen, så det var på ren vilja som jag pressade kroppen hela varvet. Efter några sekunders så kunde jag äntligen kolla på klockan och varvet gick på prick 12 minuter och jag är supernöjd 🙂

Nu ska jag njuta av lugnet i soffan innan det är dags för sängen.

Ha det bäst där ute!

Det mest spännande i morgon kommer att bli om jag kan gå eller inte. Det är nämligen så här, att jag nu har tagit mitt arbete med att få bort späcket, till nästa nivå. Jag har precis slutat svettas efter två varvs löpning i spåret!

Det kan inte ha varit en trevlig syn att se 98 kilo Micke frusta på i spåret. Redan efter 1,5 kilometer flämtade jag som en överviktig gravid flodhäst och hade Jonas Wahlström suttit med en kikare på span i skogen, så hade han nog genast nappat och plockat med mig till Skansen.

Oavsett hur det såg ut och hur det lät, så klarade jag i alla fall av 2 varv, så totalt lyckades benen ta mig ca 4,8 kilometer på knappt 26 minuter.


Blev nått knas, men jag fuskade faktiskt inte…

Tyvärr så knasade det lite med gps:en, men det var inget fusk i alla fall 🙂

Nu så här i efterhand så var det faktiskt nästan roligt hela tiden och jag ser faktiskt fram emot nästa gång jag orkar ta mig ut i spåret. Nu jävlar ska späcket bort!

Ha det bäst där ute!