Det är inte alla som har varit på två fester innan de fyllt fyra veckor, men det har Nike varit, för igår var det dags igen och den här gången var det bröllop som stod på festschemat. Det var en kompis till Carin som har hittat rätt och bestämt sig för att göra det officiellt och dessutom få till ett ordentligt kalas på köpet.


Riktigt tjusiga ringar tog plats på brudens finger…

Vi höll till ute på Baggensnäs, ett jättetrevligt ställe, precis vid vattnet ute på Ingarö och även om det smådroppade lite från himlen precis innan själva akten, så slutade det precis när brudparet gled in så skingrade sig molnen och det var till och med lite sol mellan varven. Dessutom så sägs det ju att lite regn på bröllopet ska ”vara bra”…

Regnet symboliserar då tårarna av sorg som bruden inte behöver fälla i äktenskapet.

Vigselakten var jättefin och lite mindre strikt än en vanlig kyrklig vigsel och dessutom hade de lyckats hitta en förrättare som var jättebra och en solosångare, som nog skulle ha platsat i vilket ”idol-program” som helst!

Vad är ett bröllop utan den efterföljande middagen? Ja, lite kort skulle man ju kunna säga, så efter  lite mingel och bubbel var det dags för middag och är det ett sommarbröllop ute, så ska väl middagen också avnjutas utomhus. Allting var uppdukat i vita partytält så det var bara att sätta sig ner vid ett dukat bord och vänta på att all mat skulle bäras in 🙂

När vi satt oss och jag började kolla igenom placeringslistan och läsa lite om alla andra gäster, så fick jag en chock som inte var nådig! Tydligen är det så att jag nyligen har gift mig! Snacka om att jag inte har någon koll alls! Jag undrar hur det hela har gått till egentligen, så jag var tvungen att ta ett litet snack med min nybliva fru för att se om hon hade något minne av att vi hade gift oss, men hon var också lyckligt ovetande om hela incidenten.


Tydligen har jag gått och fått en fru…

Som tur var så var hennes man helt ok med månggifte, så jag slapp bli jagad av en skogstokig polis med draget tjänstevapen. Han hade dessutom vanan inne när det gällde att ta sig fram i terrängen, den gången blev han i och för sig jagad av en älg, men det kanske är samma adrenalinpåslag att jaga sin frus andra man…

Carin tog också det hela med ro och konstaterade nog bara att hon nu kommit på anledningen till att vi inte har gift oss än, vilken tur att jag är sambo med en tjej som är så lite svartsjuk som man kan bli, annars hade hon kanske hjälpt Henrik att jaga mig till skogs!

Ett riktigt trevligt bröllop och det var jättekul att vi fick vara med och dela dagen med er Rickard och Jeanette!


Dekorationen på den jättefina bröllopstårtan…

Som de småbarnsföräldrar vi är, så var vi tvungna att avvika ganska tidigt, men jag är övertygad att resten av festen fortsatte i samma trevliga anda som början.

Ha det bäst där ute!

Igår var det kalasdags igen och den här gången var det fyraårskalas för hela slanten. Bästaste Katja och Martins ”lilla” Pontus var det som var anledningen till allt ståhej…

Det är spännande att se hur mycket energi det finns i barn egentligen och hur mycket den ökar så fort de kommer inom en 10-metersradie av socker! Socker måste vara det klart bästa uppåttjack som finns, för redan när de ser en sockerbit, eller glass fullproppad med socker, så börjar de studsa upp och ner com duracellkaniner!

Det här kalaset bjöd däremot inte bara på studsande barn och sockerchocker på löpande band, utan det hela inleddes med mat! Mycket bra tänkt måste jag säga, eftersom kalaset startade klockan fem! Det var alltså bara hugga in på maten och faktiskt kunna slappna av ordentligt trots att Indra var med. Hon satt nämligen inte ens vid samma bord som oss, utan hon satt mellan Nova och Martin, vid ett annat bord och hon skötte sig så bra, så Pappa blev lite extra stolt i hjärtat. Dessutom fick hon några små hjälpande händer från bästa systern, så Pappahjärtat blev om möjligt ännu lite varmare! Tänk att jag har två så fina döttrar! 🙂

Hur som helst, när maten var avklarad, så började studsandet hos alla barn, för nu var det dags för glasstårta. Jag menar, vilket kalas hade det varit utan en tårta till födelsedagsbarnet? Det hade ju snudd på varit mesigt, uruselt, dåligt eller rent av ett riktigt skräpkalas!


Glasstårtan på väg fram till födelsedagsbarnet…

Efter glass, med maränger, tillhörande chokladsås och strössel i alla dess former, studsade alla barn ut på gräsmattan och även om de fortfarande är väldigt små, så syns det att de kommit in bra i det sociala spelet, för de både slog varandra i huvudet med en såg (plats i och för sig…), puttades, ryckte bollar ur händerna på varandra och någon passade till och med på att rivas lite… Kort sagt, ett kalas precis som det ska vara och både barn och föräldrar var mer än nöjda 😉

Kan ett barnkalas avslutas på mer än ett sätt? Nej, knappast, så även det här kalaset avslutades med fiskdamm och Martin agerade, sin vana trogen, ”hav” på andra sidan planket och i år fick han tydligen sällskap av en nyfiken grävling, som struttade förbi när påsarna skulle fästas på kroken. Spännande!


Man ser det inte, men det studsades en hel del…

Även om jag inte tagit en enda bit av det ”vita giftet” under kalaset, utan strikt hållit mig till mat och ”det svarta giftet”, så kände jag ändå att det var läge för att lufta löparskorna lite, så när vi landat hemma, så rotade jag fram skorna och laddade upp för några tuffa varv i skogen.


Det går bra nu…

Även den här gången, så brände jag på första varvet och tog det lite lugnare andra svängen runt och jag satte faktiskt varvrekord, igen! Det går bra nu!

Inte nog med att hela varvet gick på under 11 minuter, så var jag nästan oförskämt pigg de första knappa två kilometerna. Då var det nästan som att jag smålufsade fram och ändå höll jag ett tempo, som var det högsta hittills. Känslan av att bara kunna kliva på i spåret är underbar och för varje gång jag är ute, så håller den i sig lite längre, snart kanske den sitter kvar hela varvet, eller kanske till och med lite längre.

Efter löpning och dusch, var det dags att krascha i soffan och idag blev det äntligen ett par avsnitt av The Event och serien blir bara bättre och bättre! Så för er som har missat den, kan jag starkt rekommendera den!

Min dag i korthet och allt det här på en eftermiddag…

Ha det bäst där ute!

När blir saker och ting en vana egentligen och när kan man säga att det är ”som vanligt” och inte bara något man gör enstaka gånger? En sak som är precis som vanligt och där det inte är det minsta tvekan, är att det var min tur att gå upp med Indra i morse. Däremot är det nog kanske tveksamt om våra morgonpromenader är en vana ännu, men det var i alla fall andra veckan i rad och jag tror nog att vi fortsätter att nöts lite på morgonen, om det inte öser ner nästa vecka…


En annan runda än förra gången…

Den här gången blev det en lite annorlunda runda än förra gången och den här gången försökte jag hålla lite högre tempo än förra gången och jag lyckades, så efter knappt 48 minuter så gled vi in på garageuppfarten igen och då hade vi avverkat 5,5 kilometer och jag var riktigt nöjd med hur dagen började.

När vi kom in var Indra lite småkall, så hon fick hoppa in i duschen direkt och jag ställde mig och putsade bort alla hårstrån i ansiktet och på huvudet innan jag också lät vattnet strila ner över min lite småtrötta kropp.

En annan sak som garanterat är en vana, är storhandlingen på lördagar och även den här lördagen, så hann jag med det, men sen var det dags för nått betydligt roligare än att botanisera bland fläskfilé och morötter, nämligen kalas! Färden gick till Anna och Björn, för grillparty, för deras söta tjejer som fyllt år. Precis som tidigare år, så stod Björn vid grillen och langade korvar i ett rasande tempo och sen blev det ju självklart lite tårta, för utan tårta får man väl nästan inte kalla det för kalas… eller hur!? Det är väl lika bra att jag erkänner direkt, jag fuskade! Jag tog faktiskt en bit tårta och jag ångrar mig inte en sekund, för den var grymt god!

Nu återstår, också precis som vanligt, några timmars nördande ute hos mig, tillsammans med mitt alter ego Morgasii i World of Warcraft…

Ha det bäst där ute!

Vad är det med måndagar egentligen? Varför är de så sjukt jobbiga egentligen? Jaja, oavsett varför så är det ännu en tung måndag och jag är rätt sliten faktiskt. Man kan ju tycka att man skulle vara utvilad efter en helg, men med det tempot som hålls hemma, så är det ju inte konstigt…

I går var det kalasdags igen, men den här gången så slapp vi i alla fall fixa allting själva. Det var nämligen dags för Mios kalas för sina kompisar och eftersom kalas hemma eller i någon lokal, är sååå ute, så hade vi fixat kalas på Bowlaget och det var jättebra. Det ”enda” jag behövde göra var att dela upp lagen och sen se till så att Mio kunde öppna sina paket, sen var det bara för mig att ”finnas där” om det skulle vara nått. Sen när kalaset var slut, så var det bara säga tack och hej och lämna allting. Ingen städning och sånt utan bara dra och jag kan säga att det var lätt värt pengarna!

Efter kalaset så var tanken att jag och Mio skulle iväg och köpa en cykel, men tyvärr hittade vi ingen som passade riktigt, så vi ska fortsätta vår jakt nästa helg, så han får kämpa på med sin gamla cykel en vecka till.

Nu över till någonting helt annat, nämligen morgonens humörhöjare och idag är det en kille från Sydney som blivit mobbad under hela sin skoltid och nu fick han äntligen nog och ”sa ifrån”. Hela grejen filmades av en annan kille och har lagt upp på Youtube. Efter det så har killen som mobbade blivit avstängd från skolan, men inte bara han utan han som blir utsatt för mobbningen har också blivit avstängd! Hur fan tänker man då? Visst kille säger ifrån genom att bokstavligen lyfta upp mobbaren och slänga ner honom i marken, men om inte det kan klassas som självförsvar, så vet jag inte vad man får göra egentligen…

Efter den här händelsen så har de varit med i tv och blivit intervjuade och jag måste ju säga att killen som mobbar är modig, för efter det han har gjort så borde han vara en rätt hatad person och jag är rätt övertygad om, att om han träffar på fel person på fel ställe, så kommer han också få känna på hur det är att få knytnävsslag i ansiktet! Jävla idiot!

Det är så skönt att se honom ge igen och jag tycker nog att han var rätt snäll trots allt! Bra jobbat! Mobbare måste fatta att de beter sig på ett sätt som inte är ok och varför inte genom att få smaka på sin egen medicin… förnedring!

Ha det bäst där ute!

Jag vet att det börjar bli tjatigt nu, men varje gång jag skriver det så är det faktiskt sant och idag var inget undantag, utan dagen har verkligen gått i ett ända sen klockan sju i morse fram till för några timmar sen!

Allting började med att Indra låg inne hos sig och smånynnade glatt för sig själv och trots att jag var rätt trött, så är det lite småmysigt och ligga och höra henne prata inne i sitt rum och ända fram till att hennes behagliga smånynnande övergår till någonting som mer liknar ett hysteriskt vrål på hjälp, så kan jag faktiskt ligga och småsova. Idag nynnade hon faktiskt ända fram till sju, så jag fick ju nästan sovmorgon.

Efter en stunds morgonrutiner så fick Indra snällt acceptera att bli nerstoppad i sängen igen, även om hon protesterade vilt, tills det att hon såg paketen. Då byttes hennes gallskrik ut mot ett superleende och allt var frid och fröjd igen.

Min lilla tjej fyller nämligen 2 år idag!
Grattis Indra! Pappa älskar dig!

Efter morgongrattning så blev det veckohandling (för kylen måste ju fyllas trots kalas…) och efter lunchen kom gäster för att gratulera Indra på hennes stora dag och hon visade stolt att hon fyllde ”tå” år, i och för sig med lite (ibland rätt mycket) hjälp på traven och Mamma och Pappa, men ibland svarade hon faktiskt helt själv, utan så snygga teaterviskningar.

Dagen till ära, så hade Carin gjort en fantastiskt sött tårta och jag måste säga att hon är grymt duktig! Hoppas hon inte läser det här bara, för då blir hon så kaxig…


Indras supergulliga tårta…

För er som inte var här på kalaset kan jag bara säga… synd för er! Ni missade en underbar tårta 😉

Nu ska jag slappa ett tag till framför datorn och försöka sammanfatta den här dagen och sen kanske ge mig på den enorma uppgiften att tänka igenom var de senaste två åren tog vägen…

Ha det bäst där ute!

Jaha, då var det måndag igen då och jag sitter åter igen och tänker tillbaka på hur helgen var och precis som vanligt så smällde det bara till så var det måndag igen. Känns som att det bara var några timmar sen, vi satt där och tittade på när Tina, Frankan och alla andra svängde sina lurviga i Let’s Dance sen sa det bara pang och innan jag vet ordet av, så hör jag de välbekanta orden ”Nästa, Stockholm Central…” Vad hände?

Jo, för att visa att jag inte är helt senil, så tänkte jag ta med er på snabbturen genom Mickes lördag och söndag.

Efter frukostbestyren i lördags lastade vi in hela familjen i bilen och styrde kosan mot storstan och eftersom det gått lite för bra på morgonen, så passade vi på att glömma vagnen och dessutom komma på det när vi kommit tillräckligt långt, för att det skulle ta en bra stund att hämta den och för att liva upp stämningen lite, så passade vi på att tjafsa lite om det. Allt för att tillvaron inte ska bli enformig… Däremot så gick tjafset rätt snabbt över och sen var allt rosenrosa igen.

Färden gick mot våra gamla hemtrakter och alltid när jag kommer dit, så blir jag lite nostalgisk.


”Våra” fönster…

Efter den ordinarie veckohandlingen, blev det pizza från Kreta innan det bullades upp för den stora finalen av Melodifestivalen 2011 och jag kan ju inte säga att det kom som en chock att Erik Saade vann, men det är en helt ok låt, så det funkade ju.

Även i går vart det en tripp till storstan och den här gången var det kalas för ”Moster Lena” som fyllde år och det blev en mycket trevlig tillställning med goda kakor och jättefina tårtor. Tyvärr kunde jag inte motstå detta, så jag smällde i mig både det ena och det andra.


Gott var det också kan jag meddela…

Söndagen och hela helgen avslutades självklart på absolut bästa tänkbara sätt, med Solsidan! Denna underbara serie som givit söndagkvällarna en fantastisk guldkant.

Nu är det fikadags!

Ha det bäst där ute!

Varför är det så att helgerna alltid går supersnabbt? Jag är helt övertygad om att tiden går lite snabbare på lördagar och söndagar, än på måndagar. Helt övertygad!

Idag var det dags för kalas igen och den här gången var det Ida som firade att hon blir tonåring på onsdag. Självklart så ska alla kalas ligga på söndagar, så att jag inte ”får” äta alla kakor och tårta, men det gick faktiskt rätt bra, även om tårtan lockade!


Ser riktigt gott ut…

På väg hem så planerade vi för att stanna i Kista och äta och både jag och Carin måste ha fått hjärnsläpp, för vi parkerade och tog hissen upp, innan jag kom på att vi inte kan gå in och sätta oss där, när Indra har vattkoppor! Vi tvärvände och tog oss raskt ner till bilen och styrde kosan hemåt. Eftersom vi alla var hungriga och klockan var rätt mycket, så stannade vi på Donken och köpte med oss lite ”mat” hem. Jag tog ett par Mc Chicken, eftersom de faktiskt är rätt ok.

Just nu sitter jag framför tv:n och kollar på Big Brother och jag har redan sett personer som jag troligen kommer få Riktigt svårt för, men jag ska försöka ge dem en chans och se. De kanske växer efter ett tag… Vi får se om 100 dagar helt enkelt 🙂

Ha det bäst där ute!

Så var den här dagen nästan över, allt som återstår nu är några ynka minuter och eftersom jag började berätta om dagens händelser, så är det väl lika bra att jag slutför det jag har påbörjat och dessutom ska jag bjuda på ytterligare några små detaljer ur mitt liv… Det är tur att jag är så trygg i min manlighet!

Ni som hänger med vet ju att min ”frisyr” numera är ännu mindre avancerad än för några månader sen. Man skulle kunna säga att jag har den enklaste frisyren som man kan tänka sig, nämligen ingen alls egentligen! Från att ha använt kam och sax hos frisören, via steget med allt kortare trimmer, är jag  nu nere på hyvelnivå och kortare går väl knappast att få?! Men, som om det inte vore nog så har jag upptäckt att det är vansinnigt skönt att ”skrubba” huvudet när det är helt renpolerat, så numera står jag i duschen med en skrubbvante och skrubbar min nakna skalle. Självklart med den speciella ansiktstvätten gjord speciellt för killar! Nu kan man ju undra varför jag basunerar ut det över hela vida Internet. Ja, är det inte det som är meningen med en blogg… att bjuda på sig själv?

Några av mitt huvuds bästa vänner just nu…

Efter att ha skalat av varenda litet hårstrå så är det bara att smörja in huvudet och njuta av att det är totalt slätt! Trodde inte att jag skulle fastna så som jag gjort, men jag erkänner villigt att jag är fast i raka-huvudet-träsket och även om det inte den bästa bilden, så kan man ändå ana blankheten som infinner sig.

En renrakad Chefspappa…

Efter allt bestyr med rakning och skrubbning och allt vad det nu var, så var det dags att börja leta fram lite kläder inför kvällens 40-årsfest. Allt var under kontroll, present, vart vi skulle, barnvakt, ja allt, eller trodde vi i alla fall. Som tur var, så ringde jag till min Mamma och kollade om de hade tänkt att barnen skulle komma dit någon särskild tid, men när jag fick svaret ”ska vi ha barnen?” så blev jag lite smått orolig på att vi inte riktigt hade läget under kontroll. Tydligen så hade det blivit någon missuppfattning mellan alla på nått sätt, så de hade ingen aning om att vi behövde barnvakt. Som tur är, så har jag världens bästa föräldrar, så det var självklart inga problem för barnen att komma dit! Tack!!

On the road…

Efter en knapp timme på småhalkiga vägar och (bara?) en felkörning (trots navigator!!) var vi framme i Sollentuna och festlokalen och faktiskt bara typ 4 minuter för sent, så jag är helnöjd! Festen bjöd på allt som en bra familjefest ska bjuda på. Mycket trevligt folk, god mat, smaskig tårta och många skratt. Kort och gott en mycket lyckad kväll! Grattis Sanna!

Buffébord, med supergod potatisgratäng, skinka, rostbiff och annat smått och gott…

Jordgubbar, jordgubbar och åter jordgubbar… Gott!

Under tiden vi åt tårta så passade födelsedagsbarnet på att öppna alla presenter och jag kan ju säga att om det bara vore för presenterna, så har jag nog ingenting emot att fylla 40. Sen bråkar fortfarande min åldersnojja en hel del, men det är en helt annan sak.

Nu ska jag fortsätta strukturera upp i vårt bildarkiv, så att vi får koll på alla vara 10 000-tals bilder!

Ha det bäst där ute!

Nedräkningen har börjat! Nu börjar det äntligen att kännas som att det är läge för att börja beta av dagarna som kvarstår och det jag pratar om är självklart, semestern!! Den här våren och försommaren har varit minst sagt tuff på jobbet, så årets ledighet är verkligen efterlängtad, men innan vi börjar prata framtid och semester, så tycker jag att vi börjar med att gå igenom helgens aktiviteter.

Lördagen var faktiskt rätt lugnt och för en gångs skull, så behagade Indra sova lite längre än hon brukar när det är ”Pappa-morgon”, så strax efter klockan sju var det dags att gå in till Indras lilla rum och mötas av en glad och nöjd tjej, som stod upp i sängen och ropade efter Pappa. Efter alla morgonrutiner och annat så var det dags att åka iväg och utföra dagens uppgifter och på mitt schema stod, den obligatoriska, veckohandlingen och Carin och Indra hoppade av på Gränby Centrum för lite shoppande.

På eftermiddagen åkte grillen fram och en hel del gott kött och andra godsaker landade på gallret. Tanken var att vi skulle äta när vårt eftermiddagsbesök kom, men de kom inte riktigt när det var tänkt, så vi åt själva, så fick de värma när de kom. Efter en hel del tågtrassel, så kom äntligen Zandra och Ida upp till oss här uppe i Norrland för ett besök. Det måste ha varit jättelänge sen de var hos oss sist konstaterade vi, men nu var tydligen saknaden av Moster och ”Morbror” för stor 😉 Jag hoppas att Zandra vågar komma tillbaka igen, trots att jag sköt en boll rakt i ansiktet på henne… Sorry Zandris!

Nu när jag har skrivit allt som hände i lördags, så kom jag på att tv:n stod på hela tiden och bröllopet rullade, så det blev en hel del tittande mellan varven och under kvällen stod middagen på, på den andra skärmen när jag satt ute hos mig, så lite kunglig har jag nog varit också.

Söndagen var en aning mer uppbokad än lördagen, så nu kändes det som vanligt igen, men innan allting drog igång, så hann jag faktiskt ut och kippa resten av gräset och sen in i duschen för att bli lite ren och fin innan dagens kalas. Det första stoppet var hos Katja och Martin för ett 3-årskalas, med obligatoriskt fikabord och underbar tårta.

Fikabordet i motljus…

Som ni säkert förstår, så var det en hel del barn på kalaset, så det var full fart runt fötterna hela tiden och ibland så var det nästan så att jag var lite rädd för att jag skulle kliva på någon av de små liven. En lösning som flög genom huvudet, var att stå helt still i ett hörn hela kalaset, men efter moget övervägande, så insåg jag att det inte skulle uppfattas som speciellt trevligt bland de andra vuxna, så jag fick snällt flytta på fötterna och mingla runt lite. Varje steg var som ett roulettespel och som tur var, så vann jag varje gång och alla barn lever och har alla sina ben i ett stycke.

Inte många ljus att blåsa ut, men de som brann blev i alla fall rejält utblåsta…

Efter en underbar skönsång så var det dags för födelsedagsbarnen att fylla lungorna med luft för att sen pressa ut den genom munnen och ut över ljusen och till hans egna förtjusning så lyckades han perfekt. Alla (bara tre stycken, men ändå…) ljusen slocknade och jublet steg! Efter halva kalaset fick jag bryta en liten stund för att skjutsa Mio till nästa kalas och sen ta mig tillbaka till barnhavet igen för att fylla på koppen igen och ta en liten kaka till.

En Äpple/blåbär/rabarber-paj… Helt underbar…

Nästa stopp för dagen var hos mina päron för en smaskig smörgåstårta och en underbar paj som avslutning på middagen. Just smörgåstårta är någonting som vi (läs, jag, Daniel och Pappa) är lite svaga för, så det är ganska vanligt att det önskas på födelsedagar och precis som vanligt, så är det Mamma som gör allt, förutom att skala räkorna…

Eftersom alla pratar om att de ska vara så bra, så tyckte jag och Carin att vi skulle se vad det var som var så märkvärdigt, så kvällens film fick bli första filmen i Twilight-serien och för er som inte har sett den, så kan jag berätta att den handlar om en tjej som flyttar till sin Pappa i en liten håla. Hålan är känd för sitt taskiga väder och det är väldigt sällan fint och soligt.

Hon blir direkt lite nyfiken på ett väldigt speciellt gäng på skolan, som håller sig för sig själva och beter sig lite märkligt. Av en händelse så hamnar hon bredvid en av dem på en lektion och mysteriet växer ytterligare och han hälsar inte ens, utan beter sig bara ännu mer underligt. Några dagar senare så är han däremot tillbaka och som förbytt och nu pratar han mer än gärna med henne och hjälper henne när olyckan är framme och räddar henne från att bli krossad mellan två bilar.

Hon blir mer och mer ”misstänksam” och kommer fram till att den enda förklaringen är att de är vampyrer och han erkänner också att hon faktiskt har rätt och hon blir till och med inbjuden i deras familj, vilket inte är helt vanligt för en människa…

Filmen var bra, även om jag inte riktigt kan förstå uppståndelsen kring den, men självklart kommer vi att se den andra filmen i serien. Kanske redan ikväll faktiskt.

Nu är det jobb och slit som gäller, så att det som måste göras, blir gjort…

Ha det bäst där ute!

En lördag med massa bilder…

Igår var det sovmorgon för både mig och Carin, för en gångs skull. Det hör inte direkt till vanligheterna numera att vi kan sova till nio båda två, men igår hade vi Mormor här och då sover oftast Indra nere hos Mormor. Efter frukost var det dags för avfärd in mot stan för lite shopping för Carin och barnen tillsammans med Mormor och jag själv fick några timmar helt själv och vad gör en kille när han har några timmar över? Jo, det här…

Före: Det här är en allt för vanlig syn på vår bil…

Första saken var nått som jag inte direkt valde att göra, utan jag hade helt enkelt inte så mycket val, om jag ville komma vidare någonstans och om jag ville komma hem igen. Den gula irriterande tanklampan lyste och hur mycket jag än ville ignorera den, så är jag rätt säker på att jag hade förlorat den kampen, så första stoppet fick bli Jet…

Bara att pumpa in hundralapparna i tanken på besten…

Har man en stor bil och har själv valt att ha det, så ska man inte gnälla kan ni tycka, men det är aldrig roligt att tanka hur mycket självvalt det än är och ibland känns det som att mätaren på pumpen aldrig stannar.

Under 900:- i alla fall. Det får man ju vara glad för…

Några minuter senare, så var det drygt 890:- mindre på kontot  och bilen rullar ytterligare 70 mil knappt. Undrar när en tankning kommer passera 1000 kronorsstrecket?

Efter: Tänk om det alltid kunde se ut så här när jag satte mig i bilen…

Nu när den tråkiga (och dyra) uppgiften var avklarad, så var det dags att göra någonting grabbigt och lite roligare! Nästa anhalt var nämligen Media Markt! Jag vet, kan det bli mer grabbigt, bortsett från Clas Ohlson kanske? Oavsett grabbigheten, så stannade jag en bra stund inne i detta mecka för prylälskare och jag hann med allt från att drägla över nya gigantiska 70″-LED-tv till ett bioljudsystem med riktigt bra drag i. Självklart var jag tvungen att stanna en stund vid alla olika spelkonsoler de har uppställde och det är märkligt, men så fort jag får en kontroll i handen, så blir jag 14 igen, men man ska ju ha barnasinnet kvar säger de ju.

XBOX 360 är inte alls dumt. Svårt att avgöra vilken konsol det skulle bli vid ett inköp…

När butikspersonalen, för 16:e gången vandrar förbi i gångarna och tittade på mig som om jag var lite väl gammal för att hänga runt spelen i butiken, så insåg jag att det var dags att smita ut och ta mig till nästa ställe och för att bygga på grabbfaktorn ytterligare, så jag styrde bilen mot Jula och sen Bauhaus. När jag väl hade byggt upp tillräckligt med pluspoäng på grabbfronten, var det dags för dagens lilla ”fjollbesök”, så bilen fick parkeras utanför IKEA och sen bar det av in för att leta efter bakformar… Jag vet, inte direkt manligt, men vad gör man inte för lilla Älsklingen?

Den som söker han finner… En perfekt brödform för framtida bröd hemma…

När jag gick runt inne på IKEA för att komma fram till formarna, så insåg jag, ännu en gång, hur duktiga IKEA är på att sälja in sitt koncept. Jag tror jag hittade minst 5 saker som jag tyckte att jag nog borde ha. När jag ändå var på plats så kollade jag om de hade mörkläggningsgardiner och gissa vad… Ja, det är ju IKEA, så självklart har de mörkläggande rullgardiner.

Dagens sista stopp… Mariannes grill och kebab. Uppsalas absolut bästa kebab!

När min lilla ”egentid” började närma sig slutet så stannade jag till på Mariannes och  avnjöt en underbar kebab. Helt klart, utan tvekan Uppsalas bästa kebab. Det ser inte mycket ut utifrån, men ojojoj, vilken kebab, för er som inte har testat Marianns och har ”vägarna förbi” så är det bara att svänga in och testa.

Bandet Burning Jacks på Carlen och Linas bröllopsfest…

Efter en heldag med killsaker och handling, var det dags för oss vuxna att roa oss själva en hel kväll, så vid halv fem blev vi upplockade av Daniel och Sanna för att åka iväg till Carlen och Linas bröllopsfest. En helt grymt rolig fest, med bra mat, gott vin och ett band som slår det mesta! Kan sammanfatta kvällen med några ord…

Roligt, svettigt och bra musik!

Tack Carlen och Lina för en kanonkväll!

Det var min lördag i lite bilder.

Ha det bäst där ute!

Nu är det nästan att jag själv får abstinens lite då och då och går in på bloggen för att se om jag inte har skrivit någonting, men varje gång jag går in så har jag inte skrivit nått. Undrar om det är det här som kallas bloggtorka? Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på heller, men jag får väl som vanligt skylla på att det är fullt upp hela helgerna och att det helt enkelt inte finns tid att sitta ner och skriva. Sen är det nog lite så att jag helt enkelt inte känt för att skriva också tror jag.

Precis som vanligt så tar vi väl och börjar från början, helt enkelt för att det brukar vara det bästa stället att börja på.

Fredag:
I fredags var det dags för årets första grillning så min tanke var att komma hem lite tidigare än vanligt och för att inte missa Upptåget så tog jag till och med en pendel en kvart tidigare och självklart så var ju den då inte en enda minut försenad, så jag var i god tid i Upplands väsby. Efter en kvart ute i solen, så plingade det till i högtalarna på perrongen och en kvinnlig röst raspade fram och talade om för oss väntande att nästa Upptåg var inställt. Vilken överraskning! Det var alltså bara snällt att sitta kvar i solen och vänta i en halvtimme till. Egentligen gjorde det inte mig så där jättemycket eftersom jag gärna sitter i solen, men jag ville hemskt gärna hem till grillen!

Till slut så kom jag äntligen hem och det var bara att kasta sig över grillen för att få igång den så fort som möjligt. Den här gången hade jag bra hjälp av Mio och agerade ”tändvätske-applicerare” och gjorde det med bravur, så efter några minuter var det bara att tutta på. Även med det fick jag en del hjälp, men han ska inte tro att han ska få ta över grillningen bara för det… Nej, inte en chans! Grilla är det ”herren i huset” som gör, eller hur?

Maten blev grym, bra marinerat, bra grillat och mycket gott tillbehör. Det sista får jag tacka min underbara sambo för!

Lördag:
Lördagen började tidigare än vanligt, eftersom det var dags för fotbollsmatch för Nova och det var samling nere i byn klockan 9. Det var alltså bara att duka fram frukosten klockan åtta istället för nio och sen gick dagen i ett hela tiden! Inte för att det var så där jättestressigt första halvan av dagen och egentligen inte andra heller om vi ska vara ärliga, men det vart inte mycket ”tid över” direkt.

Alla Storvretatjejer delades upp i två lag och Novas lag hade första matchen klockan 11, så det fanns gott om tid för att ladda upp och kolla på det andra lagets första matchen. Nova mötte Iron i första matchen och trots att hon och alla andra tjejer kämpade på bra, så var de helt enkelt lite bättre just den dagen.

Andra matchen gick lite bättre, men det vart tyvärr förlust i den också. Det verkade inte som att någon av tjejerna var speciellt ledsna över det faktiskt, utan än så länge så är det på nivån att det är kul att spela. Undrar i vilken ålder det försvinner? För ärligt talat, hur många i ”vår ålder” tycker att det viktigaste är att ”kämpa väl”?
.

När alla matcher var över och vi åter igen var på plats hemma i hålan, så var det dags för mig att kasta mig i bilen igen och ta mig in till stan för veckans höjdpunkt, veckohandla! Det är alltid en lika underbar känsla när man ser Willys-skylten glänsa i solen och kundvagnarna lockar med sina fina blanka kromkonstruktioner. Dessutom hade jag införskaffande av present på listan också. Nova skulle iväg på pyjamasparty på kvällen och då skulle ju självklart en present inhandlas.

Lördagen avslutades med en rejäl middag hos Daniel och Sanna, tillsammans med ”gänget” med grillat och smaskigt tillbehör. Varje middag med lite självaktning ska ju avslutas med en efterrätt och den här middagen var inget undantag. Den bestod av en specialvariant av rabarberpaj, med kokos och lite chocklad i. För mig som är lite såld på chocklad, så var det ju självklart en hit direkt, sen serverades det vaniljvisp till och det gjorde ju inte saken sämre direkt. Den enda nackdelen jag kan komma på med den här efterrätten var nog att jag fick en massa pikar för att jag tog lite väl mycket. Fattar inte varför alls måste jag erkänna, det finns ju fortfarande mycket plats kvar på tallriken och alltså skulle det ha fått plats lite till!

Det finns ju fortfarande massor med plats kvar ju…

En lördag med full fart hela tiden, vilket jag gillar, men ibland skulle det vara skönt att bara vara lite. Jag vet ju i och för sig att när de dagarna infinner sig, så blir jag så rastlös, så vi hittar på nått direkt i alla fall. Aldrig helt nöjd helt enkelt…

Söndag:
För gårdagen hade vi planerat att åka till Storstaden för att gå på museum, så vädret var riktigt för det vi hade planerat. Tyvärr påverkade det Carins huvud åt helt fel håll, så migränen kom som ett brev på posten. Som tur var så slog det inte till med full kraft förrän vi var på väg hem igen, men vi tar väl och börjar från början även den här dagen.

Polismuseet stod på schemat för dagen…

Målet för dagen var Polismuseet och både jag och Carin hade höga förväntningar på det här museet, eftersom båda två tycker det är häftigt med kriminalteknik och polisarbete, men tyvärr blev vi lite besvikna. Egentligen inte på själva innehållet utan snarare på mängden innehåll. Det var inte alls så stort som vi hade trott att det var, men det var helt klart värt ett besök i alla fall, för det som fanns var rätt kul att titta på.

En mycket nöjd Mio i polisbilen…

Nere i entrén så har de en polisbil uppställd som man kan kolla på och är man sju år och kille så är det ju världens bästa lekplats, så ni kan ju gissa om Mio var nöjd när han hoppade in i bilen i förarsätet och vred och tryckte på alla spakar och knappar.

Efter museebesöket så åkte vi till Kista och åt hela högen, även detta till Mios förtjusning, eftersom det finns ett ställe som har supergoda pannkakor, med glass och chocklad till efterrätt, så varje gång vi åker dit, så behöver vi inte ens fråga vad han ska ha, för det är alltid pannkakor som gäller. Eftersom min karaktär inte är den bästa just nu, så blev det en stor och fet hamburgare för min del. Borde väl ha tagit en sallad eller nått annat nyttigt, men det var ju i alla fall söndag…

Ha det bäst där ute!

Efter stadsbesöket igår, så gav vi oss iväg ner till Per och Jennies grannar för att avsluta sista april och det blev riktigt lyckat! Vi skulle vara där vid fem, men vår vana trogen så kom vi till Per några minuter för sent, men det är ju å andra sidan inget ovanligt för att vara oss. När vi kom dit så konstaterade Carin att kameran låg hemma, så det var bara för mig att vända och åka hem igen, för en kamera vill vi ju ha. Jag måste ju kunna visa er läsare lite av kvällen om inte annat.

Eftersom det trots allt var sista april, så var det grillning som gällde, men första så skulle ju grillen tändas och det var inte den snabbaste tändningen direkt, men till slut så blev det grym glöd.

Det var nämligen ingen vanlig tändning med tändvätska och annat trassel, utan glöden skulle fås med en elektrisk tändare. Tanken bakom är säkert kanon och läser man om den, så ska den vara grym:

Grilltändare
Tänder grillen på 60 sek. Enkel och säker att använda. Ingen låga, gas eller tändvätska behövs.
.

Jag vet inte om de har skrivit fel och att det ska vara 60 minuter, eller om de menar att grillen bara består av en kolbit, men några 60 sekunder var det knappast tal om. Det gav oss i och för sig en stund att stå och kallprata lite kring grillen, killarna så klart, för grilla är ju killgöra, eller hur?

Härskarna kring lägerelden…

När det äntligen blev glöd så blev den grym, så har man bara tid att vänta, vilket vi hade, så blir det ju kanon med grilltändaren. Nu var det i alla fall dags att kasta på kött och annat gott på grillen och sen stod vi där, de tre männen, jägarna, och tillagade våra byten och grymtade åt varandra, medan kvinnorna höll till inne i boningen och skötte barn och annat tjejgöra. Jag måste ju säga att grillning blev riktigt bra och till det så hade värdparet gjort i ordning en hemgjord potatissallad. Kan det bli mer sommar än grillat och potatissallad? Knappast!

Efter maten så var det nästan ”kasedags” och vi övervägde om vi skulle ta oss hela vägen ner till kasen, men det var ingen som direkt jättesugen, inte ens Nova och Mio, utan vi stannade hemma istället och fick till en alldeles egen liten kase.

Vår egen lilla kase. Lite och praktisk och nära att gå till…

Det blev en riktigt fin liten brasa till slut och den enda skillnaden mot den riktiga var nog avsaknaden av den obligatoriska kören bestående av ett gäng pensionärer med för mycket tid över, som sjunger in våren, men jag nynnade lite på ”vintern rasat ut…” så det fyllde mitt behov av vårsånger ordentligt.

Efter lite efterrätt och en massa snack så var det dags för lite fyrverkerier för att slutföra en kanonkväll.

En av många snygga fyrverkerier…

Det var väl ungefär vad som hände den sista april 2010 och nu sitter jag här med Indra, precis som vanligt på lördagar och hon bryr sig inte det minsta om att det är maj.

Nu är det dags att börja med frukosten till alla andra sjusovare i familjen.

Ha det bäst där ute!

Idag har det varit rätt mycket, precis som vanligt, men det har varit riktigt trevligt också, så det är helt ok att det är mycket att göra. Dagen började alltså med praktiska måsten, såsom skjuts till handbollsträning och därifrån rusha in till stan för att handla. Sen tillbaka ut till ”hålan” för att hämta efter träningen, hem och packa upp allting för att sen slänga i Indra mat, kasta på mig några vettiga kläder och sen jäkta iväg till Namnkalaset.

Hela kalaset hölls ute på Carl von Linnés gamla gård i utkanten av Uppsala och det var rätt tufft att höra historien bakom själva byggnaderna som vi var i. Själva ”akten” hölls ute i det gamla Brygghuset, vilket var ett ganska litet hus som byggdes i slutet av 1700-talet som har använts som tvätteri, brygghus och badrum. Han som arrenderar gården nu inledde med att hälsa välkomna och sen berätta historien om hur Linné behövde nått för att säkra sitt välbefinnande när han gick i pension och även att hans familj skulle ha det bra efter hans död. Därför köpte han gården för 40 000:- vilket var väldigt mycket pengar på den tiden.

Precis som när huvudpersonens storebror fick sitt namn, så var det en kvinna som pratade om värderingar i livet och berättade lite kring de namn som han fick. Sen var det ju självklart också så att Pappan sjöng en sång till sin son och precis som på brorsans kalas, så var det ”Himlen måste sakna en ängel” av Linn Maria Wågberg och hans sätt att framföra låten är riktigt bra! Ta åt dig om du läser det här, du gjorde det Riktigt bra! Det är starkt att kunna sjunga en så pass ”känslig” sång vid ett sånt tillfälle utan att rösten spricker. Jag vet ju själv hur det var när jag skulle hålla mitt tal till Indra på hennes namnkalas. Det tog inte många rader innan det sprack och resten av talet fick utföras med en fler konstpauser än Göran Persson och han är ändå mästarnas mästare på att lägga in konstpauser!

Efter själva ceremonin var det dags att byta hus för att äta och fika lite. Det var ingen direkt värme i Brygghuset, utan det var snarare så att det blåste rakt in och den enda värmekällan var en öppen spis, som visserligen värmde, men bara precis om man stod precis bredvid den och jag tror inte att det hade varit så trevligt att trängas ihop i en stor hög precis framför brasan, bara för att få vara kvar i Brygghuset. I den nya lokalen så bjöds det på smörgåstårta, som för övrigt var riktigt smaskig, så jag var ju naturligtvis tvungen att ta tre (!!) stora bitar, bara för att den var så god. Som jag brukar säga, man ska Alltid ha en ursäkt för att sätta i sig  lite extra kalorier när det bjuds! Efter maten så blev det kaffe och kakor, plus kladdkaka med en massa grädde. Är nästan säker på att det var någon som stod vid bordet och sa åt mig att ”- Du måste ta extra mycket grädde!”. När jag sen fick reda på att det spökade i huset, så fick jag mina misstankar bekräftade, så tack spöket för den extra klicken grädde.

Som sig bör på ett kalas så skulle ju alla presenter öppnas och lilla kalaskillen fick en hel massa fina saker, så jag tror säkert att han blev nöjd, även om han kanske inte fattar så mycket av det hela just nu, eftersom han bara är ett halvår gammal, men i alla fall.

När vi kommit hem och ätit lite mat (som att det behövdes efter allt under dagen) så hann jag faktiskt med en liten sovstund på en halvtimme. Det hör inte direkt till vanligheterna, men jag var så sjukt trött, så jag var helt enkelt tvungen att vila en stund. När lugnet äntligen lagt sig i huset så var det min och Carins tid i soffan och eftersom det är lördag, så var det dags för Körslaget och jag kan ju inte säga att jag blev besviken på att det var Team Mojje som åkte ut. Av någon anledning så har jag lite svårt för honom och dessutom så var kören en av de sämsta, så för en gångs skull, så verkar det som att ”folket” har röstat på vilken kör som sjunger bäst och inte på den person som leder den.

Min vana trogen, så har lördagskvällen/natten avslutats ute hos mig och den här gången i sällskap med Daniel, så det blev till att sitta bredvid varandra och spela den här helgen, istället för att sköta allt via det där stora Nätet, Internet, men nu känner jag att det snart är dags att lufsa över till stora huset och krypa ner i sängen bredvid Carin för några timmar bakom stängda ögonlock.

Ha det bäst där ute!

Igår var jag alltså ledig, men tro inte för en sekund att jag var ”ledig” för det och bara slappade. Nej då, inet jag inte. Vi startade tidigt med att åka in till stan för att hinna med både IKEA och en del andra ställen. När man bara har några timmar på sig innan ”de stora” kommer hem från skolan, så gäller det att vara effektiv. Så när klockan var tio så stod vi nästan och hängde på låset till IKEA. Jag kände mig nästan som en pensionär, som går upp klockan 5 för att vara vid affären när den öppnar. Vär inne på det stora småländska varuhuset så tyckte både Carin och jag att det var en lysande idé att kolla om vi inte kunde lura de på ”Småland” att Indra visst var tre år! Vi skulle skylla på en mycket ovanlig sjukdom som gör att man växer otroligt långsamt och att den metala utvecklingen liksom släpar med kroppen. Jag är helt säker på att de skulle ha gått på det helt och hållet. Planen var vattentät tyckte jag! Trots den geniala idén så fick hon rulla med oss när vi klev runt där inne mellan Billy, Benno, Amalia och allt vad det nu heter.

Precis som vanligt när man är på IKEA så kommer man därifrån med mer saker än vad som var planen från början. Undrar hur mycket slump det är egentligen och hur mycket som är att man går på deras ”knep”? Oavsett vad så slutade notan på rätt mycker mer än var som var tänkt från början…

När det var avklarat skulle det köpas presenter, för det är nämligen dags för kalas i familjen… igen! Ja, det är väldigt mycket kalas just nu, men så går det ju när det är så många som envisas med att fylla år i mars och första dagarna av april! I morgon är det i alla fall lillebrors tur, eller han är egentligen inte så liten längre… Han fyller nämligen 27 år!!!

GRATTIS DANIEL!!!

Utöver det så har ju min kära Mamma gått och fyllt 60 år, bara så där! Eftersom hon inte behagade stanna inom Sveriges gränser på högtidsdagen, så har det inte blivit mycket till kalas för henne. Precis som hon vill ha det i och för sig, så det är ju inte synd om henne! Däremot så ska hon få en liten present, oavsett om hon vill eller inte. Det är ju trots allt lilla Mammsen som fyller år och det finns ju bara en Mamma, så då ska jag väl kunna kosta på henne ett litet ”ket” tycker jag!

GRATTIS MAMMA!!! (I efterskott…)

Nu kräver Indra mer uppmärksamhet från sin datanörd till Pappa, så vi får höras senare under dagen!

Ha det bäst där ute!

Igår var det på tok för mycket som hände för att jag skulle ha ork att skriva en enda rad mer i bloggen än vad jag gjorde. Först så stod jag på mässan en bra stund med allt vad det innebär, sen var jag upp och hälsade på min mormor som är riktigt riktigt dålig nu, sen stressa förbi affären för att handla alla saker inför kalasen och sen hem för att äta lite glass med familjen och sjunga för Indra!

Indra fyllde ju nämligen 1 år igår!!
Grattis min lilla stora tjej!!!

Självklart började vi dagen med att sjunga och lämna paket på sängen och hon låg faktiskt och sov när vi kom in, så det blev riktigt lyckat! Hon blev så nöjd över sina fina paket, inte mest för innehållet kanske, utan minst lika mycket för alla fina papper. Tänk om hon kunde behålla den inställningen under resten av livet! Vad billigt det skulle bli för Pappa då, men jag antar att kraven kommer att öka något, så Pappa blir tvungen att sälja sin kropp för att ha råd med allt… Ja, man får ju vara glad så länge det håller i sig. Var lägger man bäst en annons om en gamal kropp till salu annars?

Idag tror jag att begreppet ”fullt upp” har fått en ny innebörd för mig, eller jag har i vilket fall som helst, insett vad det egentligen betyder! Eftersom det blir lite tråkigt om man inte har saker att göra, så tyckte vi att det var lika bra att boka in två kalas med bara en halvtimmes upphåll mellan! En idé som kanske inte riktigt kändes så där jättegenomtänkt när jag stod där och röjde efter det första kalaset. Ballonger på ett ställe, serpentiner på ett annat ställe, kaksmulor på ett tredje ställe och fullt med stolar och bord att ställa i ordning. Och allt det här med en kvart kvar till  nästa kalas! Men skam den som ger sig…

Det hela började med att Indra började, sin vana trogen, att prata inne i sängen och sitta där och ropa efter Mamma några gånger och när det inte funkar, så testar hon med Pappa några gånger. Funkar inte det heller, så tar hon upp nått kul att tittar på och sitter och säger ”Titta” några gånger och sen börjar hon om igen med Mamma. Så där håller det alltså på tills hon får som hon vill och blir upplockad. Vissa mornar så går det att koppla bort lite längre än andra och i morse var det en rätt bra dag och vi lyckades ”sova” vidare ända till halv sju innan vi gick upp och då började det. Först skulle det städas lite, sen var det dags för frukost, sen skulle saker plockas ihop och bäras ut till bilen. Iväg till lokalen för att göra allting klart inför kalaset för att sen agera lekfarbror under två och en halv timme med tjugo stycken skrikande och hoppande 7 åringar! Det är tur att jag har ett starkt hjärta!

Nästa kalas vart i alla fall lugnare och det var väldigt kul att det faktiskt var några som kunde komma till slut. Indra hade nämligen sitt första kalas för släkt och vänner idag och det bjöds på en hel massa kakor och en helt underbar tårta. Hon var hur nöjd som helst eftersom hon fick en helt egen bit tårta att äta, på sitt egna lilla vis. Ner med pekfingret långt in i tårtbiten och sen använda det som sked för att lyfta upp lite kladd till munnen. Ja alla sätt är ju bra utom de dåliga och gott är det ju hur man än får tårtan från tallriken till munnen.
Efter många klappar och en hel eftermiddag med lek, så var både Indra och vi rätt så trötta, så det var rätt så skönt att sjunka ner i soffan framför körslaget och bara slappa lite. Hur fan kan man göra en sån miss som de gjorde på Körslaget förresten? Att först tala om att en kör åker ut och efter ett ganska långt tag, tala om att det blivit en miss och ändra alltihop? Jaja, jag orkar inte skriva mer om det nu, men det kände lite fel alltihop tyckte jag.

Nu ska det spelas lite här ute i mitt rum, innan det är dags för att placera dagens kalashuvud på kudden för att få några timmars välbehövlig sömn.

Ha det bäst där ute!

Då var det måndag igen i morgon och den  här ledigheten är snart över. Det som återstår nu är bara några futtigga timmar, så vad passar då bättre än att skriva några rader här?


Lilla killen börjar bli stor…

Igår var det kalas för Mio med allt vad det innebär i form av besök och en hel del onyttigt (men gott) att stoppa i sig och självklart en massa paket till födelsedagsbarnet precis som det ska vara. Just nu är det väldigt mycket dinosaurier i hans värld och han kan de flesa namnet på alla. Tänk om man hade hälften av det minnet ibland.

Idag skulle vi ju ha åkt på nästa kalas egentligen, men lillkillen som fyller 1 är fortfarande krasslig, så det blev tyvärr inställt. Lite synd men vad gör man när kroppen inte riktigt vill som man själv vill, eller i det här fallet, kroppen på killen inte vill som mamma och pappa vill. Ja, det är väl bara att gilla läget och lyssna på kroppen.
Det inställda kalaset gjorde ju att vi helt plötsligt stod där med en dag som var helt oplanerad, vilket inte hör till vanligheterna nu för tiden, så jag satt i flera minuter och bara stirrade helt apatisk. Det sjönk liksom inte riktigt in direkt. En hel dag oplanerad, vad gör man? Efter ett tag så bestämde jag mig för att åka in till bror min och lyssna lite på några högtalare som han har lånat hem för att testa lite innan inköp. Ett par riktigt trevliga små högtalare, som lät riktigt  bra för att vara så  pass små, men det är klart, man får ju lite vad man betalar för och de kostar ändå 4000:-.

När jag ändå var hos Daniel passade jag på att sno med mig hans PS3 hem för att öva lite på Guitar hero och tro det eller ej, men jag fixade min första 100%. Inte en enda miss! Rätt nöjd faktiskt.


Det här kanske blir nästa inköp ändå?!

I morgon börjar mitt nya liv! Ja, det är inte så där jättedrastiskt som det låter egentligen. Jag ska bara sluta stoppa i mig en hel hög med omyttigheter hela tiden och sen ska jag komma igång med träningen igen. Jag har tröttnat på att gå omkring med en mage som börjar bli så stor att den inte ens går att få att ”försvinna” genom att hålla in den. Nej, nu är det skärpning som gäller. Jag har till och med börjat planera in träning i kalendern för att jag ska få några dagar när jag inte blir uppbokad. Exakt hur träningsupplägget kommer att se ut har jag inte riktigt kommit fram till än, men jag siktar på att träna minst 3 pass i veckan och helst fler. För att inte passen ska ta sån tid och för att kunna köra ur musklerna ordentligt, så kommer jag att dela upp kroppen i olika delar, ja kroppen kommer ju fortfarande att hänga ihop, men ni fattar säkert vad jag menar. Olika muskelgrupper olika dagar helt enkelt.
Under alla mina år i gymet så har jag testat väldigt många olika delningar och sätt att träna, så jag börjar få rätt bra koll på vad som funkar för mig, nu gäller det bara att sätta ihop någonting som blir bra just nu. Funderar på att lägga upp lite siffror här i bloggen för att hålla koll på framstegen. Ett tag tänkte jag även lägga upp lite bilder, man jag vet inte om vi ska lägga ut katastrofen till allmänt beskådande, fast det kanske är någon Hollywoodproducent som ser dem och nappar… Kanske är dags för att uppföljare till Rädda Willy, eller det kanske finns en plats ledig i nästa ”Biggest looser”…

En viktigt sak om man ska lyckas i gymet är kosten, men här kommer jag inte göra så stora förändringar, inte så här i början i alla fall, utan det jag kommer koncentrera mig på är att få i mig mycket protein och minska lite på kolhydraterna, men framför allt, dra ner på socker! Just nu så är jag så sockerberoende så det är läskigt, men jag vet att jag kan vänja mig av med det och att det tar ungefär en månad, innan det går över, så det är bara att bita ihop och köra på. En annan viktig sak för att lyckas med sin träning är sömn, så nu är det dags för mig att lägga ner mitt huvud på kudden några timmar.

Sen är det bara hålla tummarna att det går att ta sig till jobbet i morgon med tanke på vädret. Fan, när ska vintern ta slut egentligen? Fick ju faktiskt lite hopp igår, men i morse så var det som bortblåst igen… Jaja, förr eller senare så kommer sommaren i år också!

Ha det bäst där ute

Oj… Kan man be om ursäkt för lite ”bloggtorka”? Eller behöver man kanske inte göra det när det ”bara” har gått några dagar? Hur ofta ska egentligen en blogg uppdateras för att hållas levande? Själv följer jag några stycken bloggar dagligen och vissa uppdateras minst en gång per dag och andra kan det gå en vecka mellan vissa inlägg. Jag tycker fortfarande att båda två är lika bra!?

Jaja, hur som helst, så är vi hemma igen från vår lilla resa i fjällen och nu sitter jag här igen och eftersom det är lördag så är det min tur att gå upp med Indra och tro det eller ej, men hon har faktiskt sovit lite längre än vanligt både idag och igår när jag gick upp. Plötsligt händer det, är det inte så reklamen är? Det var i och för sig bara 40 minuter längre men det är bättre än inget!

Tillbaka några dagar igen… De sista dagarna i uppe i Björnrike var riktigt bra. För er som funderar på när ni ska åka upp för att slippa spendera halva tiden ståendes i en liftkö och trängas med alla andra, så kan jag helt klart tipsa om att åka vid den här tiden. Eller egentligen så är det väl bara så att man ska försöka att åka när det inte är ett skollov om man nu har möjlighet att göra det. Precis som vanligt så konstaterade jag att det är sista dagen som åkningen kommer igång ordentligt och då är det dags att åka hem och lägga skidorna på hyllan ett år för att sen börja om igen nästa vinter. Lite synd att man inte kan åka upp flera gånger på år faktiskt, men vem vet, det kanske kommer. Det är ju egentligen mest fråga om en prioritering. Även för Nova och Mio kom åkningen igång på allvar sista dagen och vi åkte svarta backar utan några som helst problem och nej, de stod faktiskt inte och plogade hela vägen ner och skrapade fram is, utan båda två svängde sig ner för branten båda två och Nova har i princip släppt allt vad plogsväng heter och bränner på med skidorna parallellt.

Sista dagen åkte vi inte så länge, utan vi plockade ihop oss vid två ungefär, så vi skulle vara hemma i hyffsad tid och jag måste åter igen tacka den människa som kom på att man kan ha DVD i bilen! Båda två satt som ljus hela vägen och kollade på film, så hela resan hem genomfördes med endast ett stopp.

Som ni alla vet så är det inte så att vi ligger på latsidan när det är helg, utan det är då allting ska hända och den här helgen är självklart inget undantag och det började till och med en dag tidigare än vanligt eftersom alla var lediga igår och gårdagen var inte vilken dag som helst, utan Mio fyllde 7 år!!! Det blev väckning med paket och finsång (eller ja… sång i alla fall) och hela köret. Dagen spenderade sen hela högen på Fyrishov och, precis som vanligt så blev det en hit! Nova och Mio kan hålla på hur länge och leka och om mina krafter bara håller, så är jag inte så sen på att hänga på… Ibland undrar jag hur många år jag ska fylla nästa gång!? Någon som vet? Visst var det 10?
Efter allt badande var det dags för önskemiddag hemma och man kan ju inte beskylla Mio för att vara dyr i drift i alla fall, för födelsedagsmiddagen bestod av Våfflor! Ja, fyller man år, så får man ju välja det man vill äta, så då fick det bli våfflor innan det var dags för ännu mer paket.

Nu till någonting helt annat… Let’s Dance. Äntligen säger jag bara, äntligen är Willy ute!!! Jag tycker att det är så dåligt att en ”rolig gubbe” ska slå ut så många i en tävlig som går ut på att man ska lära sig dansa. Visst har han utvecklats, men att han gick till semifinal var lite väl mycket tycker jag, så igår hjälpte jag faktiskt till lite och röstade, för första gången, och min röst föll på min favorit (så klart, finns det någon oms röstar på den man tycker är näst bäst?) Claudia! Nu håller jag alla mina tummar för att hon ska vinna nästa vecka.

Idag är det kalas på schemat och det blir många kalas nu de här helgerna framöver. Idag kommer ”de närmaste” för att fira Mio. I morgon ska vi på 1 årskalas hos några kompisar, hoppas jag, men tydligen hade han varit lite krasslig, men vi hoppas att det har blivit bättre, så vi kan komma och hälsa på! Nästa helg är det dags igen, för då fyller Indra 1 år! Hjälp vad snabbt det har gått! Så på lördag är det kalas för Indra, men innan det så ska Mio hinna med att ha ett barnkalas också, för alla kompisar i klassen, så vi kommer nog att däcka i soffa den helgen också, men det är precis som det ska vara. Full fart hela tiden!

Nu är det snart dags för mig att fixa frukost till resten av ”La Familia” och köra igång med dagens bestyr och jag lovar att det inte dröjer lika länge till nästa uppdatering och då ska jag försöka få med lite fler bilder också, eller nu hade jag  ju inga alls, så att säga fler bilder var kanske lite fel… Tar om det igen… Nästa uppdatering ska jag försöka få med lite bilder i. Så bättre!

Ha det bäst där ute!