Ibland så märks det att jag börjar bli gammal! Ett antal mornar så har Nova och Mio frågat om vi inte kan åka till Fyrishov och bada och i går så gav jag efter, så efter frukost var det bara att packa in ”de stora” i bilen och styra mot stan för lite bad.

Nu kanske ni undrar vad det har med min ålder att göra och det är helt klart en vettig fråga. Jo, det är nämligen så här, att det som klassas som ”bada lite” av en 8 respektive 9-åring, är lite drygt 5 timmar och för er som inte badad i 5 timmar förut, så kan jag tala om att det känns i både kroppen och knoppen. Dels så är det en konstant ljudnivå, som skulle få en hårdrockskonsert att verka tyst och fridfull och sen så slarvas det med att fylla på med vatten i kroppen och inte bara utanpå.

En annan sak som slet både på kroppen och på psyket, var mina upprepade åkningar i vattenrutschkanan. Det är nämligen så att de, av någon outgrundlig anledning, har satt upp tidtagning på den och den sparar dessutom den snabbaste tiden och visar upp den som det gällande rekordet. Gissa om jag bara var tvungen att slå det? Rätt gissat! Det rekordet skulle slås! Den ena av banorna slog jag rekordet på efter bara två åk, men den andra gick inte hur mycket jag än försökte. Oavsett hur mycket jag tog i, i starten, eller hur strömlinjeformad jag gjorde mig, så stannade klockan på en tid som var ungefär 30 hundradelar (!!!) långsammare än rekordet! Det är så lite, så om jag hade sträckt ut tån lite i slutet, så borde det har gått, men icke! Hur många gånger jag än rusade upp för trapporna, så gick det inte och efter ett tag, var jag tvungen att inse att jag inte var rutschkanans kung… just den här dagen! 😉

Efter bad och lek så satte sig två nöjda barn i bilen, med varsin glass och åter igen så vann jag över mig själv och satt där utan, men tro nu inte att det har blivit något lättare… nejdå, det är precis lika jobbigt nu som när jag började! Det enda som har blivit lättare, är jag själv och det är i och för sig bra!

Nu drar en ny vecka igång, men som det ser ut just nu, så kommer jag nog bara jobba två eller tre dagar och sen är det ”semester” i drygt nio veckor… Ska bli helt övermänskligt skönt, men innan jag är där, så ska jag hinna med några möten och en hel massa mail.

Ha det bäst där ute!

En helg med fullt fart!

Undrar om det nått som ligger och lurar i kroppen som inte är som det ska, eller är det bara det att jag har så fruktansvärt svårt att komma i säng på kvällarna? Hur som helst, så var det dags igen, ännu en gång försov jag mig och kom iväg en timme senare än vanligt. Nu är det ju ingen superpanik i och för sig, men det är irriterande!

Helgen har, precis som vanligt, gått i ett hela tiden.

I lördags dumpade jag och Carin barnen hos mina Päron och sen drog vi in till stan och plockade upp Daniel och sen bar det av till det ena stället efter det andra. Lyckligtvis hann vi klämma in en ”liten” lucnh på Mariannes också, så lördagen var räddad. En kebabtallrik med extra kött senare, så ångade vi vidare till nästa anhalt, innan vi avslutade på Willys för den sedvanliga veckohandlingen.

Efter alla stadsbestyr, så var det bara hem och ladda om inför nästa punkt på dagordningen, grilldate med Eklund och Stensson, men eftersom det fanns en lucka på några minuter, så passade jag på att klippa gräset också. Effektivitetens mästare, borde vara en titel som kunde tilldelas mig… ibland i alla fall 🙂

För att göra middagsträffen lite mer spännande och för att få ännu ett samtalsämne, så hade jag beställt hem en gigantiskt getingdrottning, som jag (extremt manligt!) fångade i ett glas och sen stolt visade upp, inför alla imponerade besökare. Ni får läsa mer om getingbesöket hos Carin istället…

Söndagen bestod till största delen av regn… regn, regn och åter regn, men innan detta blöta ämne började droppa ner från himlen, så hann jag och Indra gräva undan lite till, i projektet ”Flytta boden”, så nu är vi ytterligare ett steg närmare. Däremot så insåg jag rätt snabbt att den kommer att få stå lite högre upp än den gör idag, för hur manlig jag än försökte vara och hur mycket jag än försökte bryta, bända och till och med prata upp dem, så vägrade stenarna att röra sig. De låg envist kvar på exakt samma ställe oavsett vad jag gjorde och tro mig, jag försökte!

Lagom till att regnet tilltagit så mycket att till och med en regndansande shaman, skulle ha blivit mer än nöjd, så var det dags att åka iväg och kolla på Novas fotbollsmatch. Av någon outgrundlig anledning, så var vädergudarna på vår sida, i alla fall en stund, för väl inne i stan, så hade det faktiskt slutat regna. Tyvärr så gjorde jag nog någonting som retade upp dem, för när det var tio minuter kvar, så började droppandet igen och efter ytterligare några minuter, så regnade det rätt kraftigt igen! Så efter matchen, så släpade jag och Nova oss mot bilen och satte oss, som två blöta katter. Väl hemma återstod bara middag och kvällspyssel, innan även den här dagen och helgen, var slut… Underbart är kort!

Nu är det däremot inte många dagar kvar, innan jag får en välbehövlig semester, men i år blir det lite väl kort… bara nio veckor 😉

Ha det bäst där ute!

En slitsam helg…

Jag är för gammal för sånt här! Det är bara inse, jag borde nog behöva gå i pension, i alla fall efter helgens flyttdagar!

Daniel flyttade till en större lägenhet och, precis som sig bör, så skulle det ju målas och fixas lite innan alla saker flyttades in, så jag var där från tidig lördag morgon, till sen söndag eftermiddag, i och för sig med ett litet nattavbrott, men i alla fall. Det jag konstaterar varje gång det är dags för flytt, är att man samlar på sig enormt med grejer och allting blir väldigt tungt att bära till slut, om man ska upp och ner för ett antal trappor!

Förutom att bära hur många lådor som helst (för tungt packade så klart…) så pysslade jag med att måla och att sätta igen en dörr som Daniel inte ville ha kvar och så fort man ska borra i betong, så brukar ju strulet komma som ett brev på posten och den här gången var självklart inget undantag. Redan efter två hål, så började trasslet, när borret fastnade i hålet och vägrade röra på sig, hur vi än försökte.

Till slut så testade vi med en annan maskin och då fick vi i alla fall borret att röra på sig, tyvärr så rörde inte hela borret på sig, utan den delen som stack ut ur hålet snurrade och resten satt fast, så med en smäll så gick helt enkelt skiten av och där stod vi och såg fåniga ut och kunde inte göra annat.

Självklart var ju klockan över fem, en lördag, så att köpa nytt borr den dagen, var ju bara att glömma, så istället för att vara gjort på fem minuter, så tog det drygt ett dygn att få upp reglarna i dörrhålet, men när de väl satt på plats och skivor uppsatta, så blev det kanonbra… Skam den som ger sig!

Jag inledde med att jag nog skulle behöva gå i pension, men jämfört med helgens flyttbestyr, så är det kanske just det som en dag på kontoret innebär… vila!

Ja, inte hela dagen i och för sig, för jag ska se till att pallra iväg den här gamla kroppen till gymet också, för hur slitigt det än är att flytta, så ska det mycket mer till, för att skippa timmen i gymet!

Ha det bäst där ute!

Back on track…

Ja, vad ska man säga? Nu har jag nog haft en av bloggens längre uppehåll och jag har inte en enda bra anledning som jag kan skylla på. Jag har helt enkelt inte haft lust bara… Men nu är det vardag igen, så nu borde den hoppa igång 🙂

Jag har ju varit ledig i en hel massa dagar nu och innan den här lilla ledigheten, så hade jag grandiosa planer på vad som skulle hinnas med. Tyvärr lider jag av extrem tidsoptimism, så jag hann inte riktigt med allt som jag ville, men jag hann med en hel del i alla fall och man får väl vara nöjd med det lilla.

Uterummet börjar nu ta form som ett ”riktigt” uterum, golvet är oljat, allting (nästan i alla fall…) är målat, det har kommit in möbler och diverse annat smått och gott börjar så sakteliga komma på plats. Till helgen blir det kanske premiär 🙂

Jag har även hunnit med en hel del annat också den här helgen, bland annat så har jag genomfört den tragiska uppgiften, att vara matchvärd på en av Novas matcher. Själva uppgiften i sig, var inte speciellt betungande, men att det ens behöver finnas två stycken värdar, som står där med röda västar, för att lugna ner publik och tränar. Det är tragiskt!


Lagen tackar varandra efter matchen…

Nova och en tjej till, har börjat med målvaktsträning, så hon stod första halvlek och fick till några riktigt bra räddningar. Tyvärr, så gled två bollar förbi henne också och in i nätet, och hon var grymt besviken efter matchen. Någonting som gjorde saken ännu värre, var att i andra halvlek, så blev det inget mål alls. Jag gjorde mitt bästa för att förklara för henne, att laget spelade extremt mycket bättre i andra halvlek och att den andra målisen, knappt fick några skott på sig, men hon ville inte riktigt lyssna på det just då…

Oavsett hur många dagar det är ledigt, så går det alltid toksnabbt över och även den här gången, så nu sitter jag här på tåget igen och är på väg mot kneget igen, men det ska nog gå bra det också… Kanske till och med lite roligt, även om jag fortfarande skulle välja att stanna hemma, om förutsättningarna fanns, men det är en annan sak 😉

Ha det bäst där ute!

Just nu, så skulle jag nästan kunna göra vad som helst för att få lite godis, samtidigt som jag vet att det inte är svårare än att gå in, öppna ett skåp och plocka fram både det ena och det andra.

Sockersuget just nu är inte att leka med, samtidigt som det är ”lite mysigt” att sitta här ute hos mig och nörda vid burken, hälla i sig en hel massa Trocadero, samtidigt som på tok får många gofisbitar får falla offer för mina tänder. Eller varför inte slappa i soffan framför melodifestivalen med en gigantisk chipsskål i knät!

Jaja, vad är den bal på slottet! Jag får helt enkelt nöja mig med lite artificiellt socker, i form av Pepsi max. Det stillar sockersuget lite i alla fall, även om det, på ren Svenska, är skittråkigt!

Nej, nu ska jag inte vara bitter. Jag har ju valt det själv och jag vet ju vad målet för min självplåga är också, så jag försöker att projicera upp bilden av en med slimmad Micke, på näthinnan så fort som det känns jobbigt och idag har jag knappt sett mer än mig själv när jag blundar!

Om jag skulle sluta prata socker och näthinnor ett tag, så har dagen annars varit lugn och skön, utan några större överraskningar faktiskt. Lite handling, lite snickrande, lite grillande, lite slappande… kort sagt, en bra lördag 🙂

Nu ska jag fortsätta att hålla alla tummar jag har, för att det ska gå bra för Saade, nere i Tyskland.

Ha det bäst där ute!

Varde ljus!

Tanken med dagen var att jag skulle få så mycket som möjligt gjort ute i uterummet, så när frukosten låg i magen, var det bara att hoppa in i bilen för att åka in till stan och shoppa lite material. Var bland annat förbi Bauhaus för att se om det fanns några bra spotlights med lågenergilampor, som gick att dimma. Tyvärr fanns det bara dimbara ledlampor, men för det första var de bara för inomhusbruk och för det andra, så kostade de 900:- för tre stycken, vilket jag tyckte var lite väl dyrt!

Det får helt enkelt bli så att vi provar oss fram med lågenergilampor och skippar dimmern.

Nu är alla väggar klara, så nu ska det målas och fixas och sen ska lister och annat småpyssel upp, sen är det nästan färdigt 🙂

En av dagens uppgifter var att koppla in spotlights och det blev faktiskt riktigt bra…


Det börjar likna nått nu…

Nu återstår bara att fullständigt krascha i soffan och se om jag orkar hålla mig vaken en stund till, för av någon anledning så är jag vansinnigt trött…

Ha det bäst där ute!

För er som bor i Uppsala, så är det inget konstigt att ”Sista april” är någonting lite speciellt, men det är inte i alla städer som det är fullt drag på stan från tidig morgon, till sen kväll. Tyvärr med en hel del lite väl förfriskade människor, även om det faktiskt var riktigt lugnt idag, i alla fall på dagen…

Vår dag inleddes med en frukost en timme tidigare än vanligt, för vid nio var tanken att vi skulle hoppa in i bilen och ta oss in till stan, för att kolla på årets Forsränning.

När det är forsränning i Uppsala, så finns det bara en plats som gäller och det är där allting händer. Där alla farkoster totalhavererar, där alla ramlar av och ner i det lagom svala vattnet… Fallet! Precis som vanligt så började vi längst bak, men många års rutin bakom, så stod vi snart hyffsat bra till och såg allting riktigt bra 🙂


Någon som ser vad de ska föreställa?


De här är inte lättare heller…

Efter ett antal kraschade farkoster och en hel del trängades, så tänkte vi först se om kunde lyckas komma in på nått hamburgerhak, för att få i oss lite mat, men när vi såg att det var kö för att över huvud taget komma in, så avfärdade vi tanken rätt snabbt och istället lastade vi in familjen i bilen och styrde kosan mot Mariannes. Alla Uppsalabor som gillar kebab, sitter nog med ett stort leende i ansiktet just nu, för det är helt klart Uppsalas bästa kebabhak!

Så, med magarna fulla med kebab, drog vi vidare på vår lilla stadstripp, först för att shoppa spotlights till uterummet och sen för att hämta nya hjul till Indras gamla vagn. Den kommer ju snart att börja användas igen 🙂

Eftermiddagen och kvällen blev åter igen lite ”Sista aprilig”, med grillning och sen ett besök ner till Kasen (Ja, det är så majbrasa kallas här i Uppsala :))

Nu är det dags för ytterligare en tradition, men det har mer med lördagar att göra… Micketid i mitt rum!

Ha det bäst där ute!

Jävla unge!

Så skulle man kunna sammanfatta mina första tankar om min yngsta dotter, när jag i lördags fick ett mess från Carin, om att Indra tagit min dator och sen tyckte att skärmen borde väl gå att vika hela vägen bakåt… Tyvärr tyckte inte tillverkarna av datorn samma sak, så de konstruerade den så att skärmen kan vinklas upp och bak till en viss vinkel. Oavsett vad tillverkarna tänkte, så vann Indra, för skärmen gick visst att trycka hela vägen bakåt. Inte utan viss åverkan, men det är ju en annan sak!


Indra vs. datorn… 1 – 0

Hon var antagligen supernöjd med att ha lagt skärmen bakåt, och att hon nu fixat så att ”Pappas datoj” fick en funktion som inte alla andra har.

Som tur var, så är det ju inte min privata dator, så nu är skadan anmäld och det kommer folk som byter hela skärmen i morgon eller på torsdag, så fram till dess får jag sitta med skärmen lutad mot någonting så fort jag behöver använda den utanför dockan. Lite bökigt, men allt går om man bara vill 🙂

Ha det bäst där ute!

Trädfällning och påskmiddag…

Att vakna och gå ner och äta frukost och slänga ett getöga på termometern och se att det redan är drygt 15 grader varmt, är inget dåli start på dagen! Efter frukost var det dags att gå ut och ta tag i dagens sysslor och idag var beslutet fattat… nu skulle det ske, plommonträdet skulle bort!

 

 
Man kanske skulle skola om sig till trädfällare…

Det var lite tufft att ta bort det faktiskt, men när väl sågen satt i trädet, så kändes det bara helt rätt och när det väl var borta, så blev det faktiskt riktigt bra och ytan blev genast mycket större 🙂

Efter trädällning och diverse andra manliga saker i trädgården, lastade vi in hela familjen i bilen, tillsammans med extrakläder, körtkort och flera fullproppade påskägg, trodde vi i alla fall… När vi hade kommit en bra bit, så upptäcker vi att alla barn är med, extrakläderna är med, körkortet är med, men… inte ett enda påskägg! Efter lite överläggning, så var det bara att styra tillbaka hem för att hämta äggen och när vi rullade in i området, kunde vi inte riktigt enas om vilka av grannarna som vann vadet om vi skulle vända, eller inte. Jag tror stenhårt på Lasse och Annelie!

Efter någon timme i bilen kom v i fram till Lena och det var bara att ladda upp inför ett stort påskbord fullt med mat och jag kan lova att jag åt och åt och åt och jäklar vad mätt jag blev. När maten sen låg i magen var det dessutom en massa efterrätter och självklart kunde jag ju inte skippa något av det, så det var bara att skaka ner maten lite och göra plats för cheesecake, kladdkaka och en del annat smått och gått.


Påskmat… Gott gott gott…

Resan hem var ingen höjdare, eftersom vi kom iväg lite sent, så Indra var supertrött och satt och grät i princip hela vägen hem, så när vi väl kom hem, så stupade hon nästan i mitt knä med vällingen.

Nu är jag också rätt slut, så nu är det inte lång tid kvar innan sängen ropar!

Ha det bäst där ute!

Påskfirande á la Micke…

Glad påsk på er allihopa!

Bara för att visa hur mycket vi firar påsk, så startade jag påskafton med att åka till sopstationen och slänga sopor! Och för att förstärka påskstämningen, ytterligare lite, så fortsatte jag in mot Byggmax för att köpa lite lister och andra småsaker till uterummet och jag kan meddela att det är inte bara jag som inte stannar hemma och äter ägg, för det var väldigt mycket folk!


Lister, lister, lister och åter lister…

På vägen dit lyckades jag fånga ett sånt där ”moment” i bilens historia igen och den här gången var det dags för en hel massa treor 🙂


Tredje gången gillt…

Några lister rikare och några hundralappar fattigare var det dags för nästa anhalt den här påskaftonen och tro nu inte för en sekund, att jag skippar handlingen bara för att det råkar vara lite påsk! Nejdå, det ska mer till för att det nöjet ska få flytta på sig. Den här gången blev det lite mer godis än vanligt, men annars var allt precis som vanligt…

Efter allt detta roliga, så var det dags att fortsätta dagen på ett minst lika bra sätt, så efter lite klädbyte var det dags att knata till mina föräldrar för lite påskmat, för oavsett om påsken betyder nått eller inte, så är det alltid trevligt med lite påskmat och inte minst, att komma iväg lite 🙂

Nu har jag slipat lite i uterummet och placerat mig i soffan lite vuxentid innan dator väntar i mitt rum.

Kort sagt, en mycket bra påskafton!

Ha det bäst där ute!

Dagen började med sovmorgon och efter lite frukost var det dags att påbörja dagens arbete med uterummet. Tyvärr hade jag lite för lite material hemma, så det var bara att kasta sig in i bilen dra iväg till stan för att shoppa.

Uppenbarligen var det inte bara jag som tyckte att den här lediga långfredagen passade bra för att handla saker, för när jag skulle in och kolla om det var öppet idag eller inte, så var det sånt hårt tryck, så jag kom inte ens in på deras sida.


Kanske dags att bättra på sidan?

Lyckligtvis var det öppet och jag kunde köpa det jag saknade, eller i alla fall en del av det. Nästa inköp blir det mer finlir, med lister och annat smått och gått.

Efter flera timmars byggande, var det grymt skönt att glida ner i soffan och kolla på film. Dagens val föll på The American. Ingen superfilm diret och jag blev lite besviken. Filmen kom liksom aldrig i gång ordentligt, utan gick på sparlåga hela tiden. Den var absolut inte dålig, men bra… nja det vet jag inte.

Nu är det dags att hoppa i säng och hålla tummarna för att Indra sover länge i morgon, när det är min tur att gå upp 🙂

Ha det bäst där ute!

Kan man annat än att njuta av en dag som denna? Knappast!

Dagen började med en tidig, men härlig, morgon tillsammans med Indra och efter diverse morgonbestyr stegade jag och Indra in på toaletten för att genomföra ritualen med ansikts- och huvudrakning. Den brukar oftast gå till på ungefär samma sätt varje gång. Det hela börjar med att hon visar vad jag ska använda för nått och sen talar hon om vad jag ska göra. Allt det här fortlöper en liten stund och mer och mer hår får ta den sista resan ner i handfatets svarta avgrund. Någonstans mellan ansiktet och halva huvudet, så brukar hon tröttna på att bara stå still och titta på, så då brukar hon börja leka lite med vattnet och först är det oftast helt ok. Hennes lek går ut på att ta lite vatten på fingret och sen ”smörja” in armen. Efter ytterligare en liten stund, övergår denna lilla vattenmängd till en något större och det är nu inte bara hennes arm som ska smörjas. Nu är det också Pappas mage som tydligen är i behov av lite extra vatten. Här ungefär brukar jag börja säga till att det räcker nu, men det brukar ha ungefär lika stor effekt, som att säga åt en panikslagen att lugna ner sig.

Efter ytterligare lite vatten och en mer och mer blöt mage och blötare och blötare ärmar på Indras pyjamas, brukar jag säga, att nu är det sista gången, annars får du gå ner! Även denna tillsägelse, om än lite skarpare, brukar segla förbi hennes små öron som en örn på uppåtvindar. Det här resulterar ju självklart i att hon åker ner från toaletten och ner på golv. Det här resulterar i sin tur, lika självklart, i att hon får ett bryt och ska upp igen! Efter en myndig förmaning, så brukar hon få komma upp igen och då står hon där lite skamset och tittar på när jag låter de sista deserata hårstråna försvinna ner med vattnet. Hon är så duktig min lilla tjej! 🙂

Oj, vilken utläggning om min rakning… Nu till resten av dagen, som jag spenderade bland frigolit, spånskivor och gips, tillsammans med en skruvdragare, en kapklinga och diverse olika prylar och nu börjar det faktiskt hända nått, så vem vet, det kanske är färdigt innan vi vet ordet av 🙂


Det kan kanske bli nått i alla fall…

Allting (läs, nästan) flöt på helt utan incidenter och när dagen var slut så stod jag där med väldigt mycket mer gjort än vad det var när jag inledde dagen, så jag kunde med gott samvete förpassa min lekamen till soffan, för nattning av Indra och sen lite ”vuxentid”.

Nu är vuxentiden över den också och jag har just nu lite ”Micketid”, med allt vad det innebär i form av dator, godis och självklart… Trocadero. Det är ju i alla fall påsk 😉

Ha det bäst där ute!

Enligt bibeln så ska man ”Helga vilodagen” och då är det ju söndagen som man syftar på. Ibland funderar jag på om jag skulle ta och bli extremkristen, enbart för att kunna sitta i soffan och bara slappa och skita i alla måsten. Är det någon som säger nått, så kan jag lugnt och stilla hänvisa till att det är Guds vilja att jag ska sitta och slappa i dag!

Det är sällan som att en söndag består bara av ”ingenting”, utan det är alltid någonting som ska göras. Alltid ska man iväg och göra någonting, eller så är det saker hemma som måste fixas. Den här söndagen var ingen skillnad, utan det var ett gäng saker som skulle fixas.

Första saken som stod på schemat var att ta Indras gamla vagn och åka in till Babyland för att se om de kunde fixa framhjulet. Tack vare en väldigt hjälpsam personal så bytte de framhjulet direkt, utan några problem, sen ska vi få nya bakdäck också, eftersom det har kommit in grus i dem, någonting som vi inte ens frågade om, utan det var tjejen på Babyland, som själv sa att de självklart skulle byta bakdäcken också 🙂

Sen var vi också in och kollade på nya utemöbler och jag tror nog att vet ungefär vad vi vill ha för nått och det ska vara stort och då menar jag stooort. Det borde vi har kollat på, går att få 3,15 meter långt, så man kommer få plats minst 12 personer! Är man en stor familj, som dessutom gärna har gäster på middag, så gäller det att ha ett bord som gör att de vill komma också 🙂


Ska det vara, så ska det vara stort…

Efter bordkoll och vagnfixande, så kunde jag äntligen ta tag i vårt uterum igen, för har vi inget färdigt rum, så har vi inte så mycket glädje av ett nytt matbord. Förra året när jag hade hållit på med altan och uterum, i nästan sju veckor i sträck, så var jag nog rätt less, för om jag tänker tillbaka på hur lång tid det tog att göra en speciell grej då och sen jämföra det med hur lång tid det tog idag, så tog det nog Minst tre gånger så lång tid då…

Den senare delen av eftermiddagen avslutades nere i Innebandyhallen, för att kolla på när Nova spelade match mot ”Mammorna”. Det var nämligen dags för avslutning och förutom match körde de en trekamp. Inte helt oväntat så krossade barnen Mammorna.


Nova in action…

Nu är det bara en liten stund kvar på den här helgen och den ska jag tillbringa med att helga vilodagen, i soffan.

Ha det bäst där ute!

Idag har det varit en kanondag, men helt underbart väder! Tyvärr så är det så att, i princip, alla lördagar inleds med att jag åker och storhandlar, oavsett väder och så även idag.

När alla handlingsmåsten var avklarade, så övergick jag till att fixa lite småsaker på baksidan och det första som stod på listan var självklart att dra fram gungställningen och mecka upp alla gungor efter vinterdvalan och ni kan ju gissa vem i familjen som blev  superglad! Nej, alla ni som gissade på Carin gissade fel! Självklart var det Indra som sken upp som en liten sol, när jag kom in och visade vad som nu stod uppställt bredvid studsmattan.


Den uppmonterade gungställningen…

Självklart skulle hon ut direkt och premiärgunga och när hon satt där och skrek efter ”mej fart” och ”jolit” så hade jag helt inte hjärta att tala om för henne att jag egentligen hade andra saker som stod på listan. Till slut kom Carin utvankandes och avlöste mig i gungputtandet, så jag kunde gå iväg och småfixa med annat som skulle göras. Egentligen hade jag behövt börja i uterummet, men jag orkade helt enkelt inte idag, så det får dröja till i morgon.

Nästa punkt på dagordningen, var ännu en premiär och jag kan tala om att den här premiären har jag längtat efter, nämligen grillpremiären! Det var kanon att dra fram grillen och fixa till den efter vintern och förbereda dagens grillning. Vår vana trogen, så åkte det på både kött och korv på grillen och till det blev det klyftpotatis och självklart Tzatziki 🙂


Finns ingenting som går upp mot grillning…

På bordet stod också en annan favorit, nämligen Sweet baby Ray’s Hickory & Brown Sugar, en helt gudomlig BBQ-sås och tillsammans med tzatziki är det en underbar kombination! Nu är det bara att längta till nästa grillning. Vem vet, det kanske står grilla på schemat nästa helg igen.

Nu är det snart dags för Indra att nattas och sen väntar lite vuxentid, i soffan alltså, så alla ni som fick andra snuskiga tankar, kan tänka om direkt 😉

Ha det bäst där ute!

I lördags när jag kom hem efter mitt ”lilla missöde” med bilen, var Carin och Indra ute och när jag kom hem så sken hon upp som en liten sol. Sen kom hon fram till mig med handen hårt knuten runt någonting och Carin frågade henne vad det var hon skulle ge mig och när hon lämnade över två små tussilago som hon plockat själv, så försvann den lilla frustrationen som fanns kvar efter bilen.


Blommor till Pappa…

Tyvärr hade hon inte riktigt velat acceptera att man ska plocka hela blomman med med stjälk och allt, men hon tog i alla fall det viktigaste, själva blomman 🙂

Senare på lördagen tog vi hela barnaskaran och knatade bort till mina föräldrar. De skulle nämligen ha alla barn till söndag, så Carin och jag kunde gå ut och äta, bara hon och jag och eftersom de sov över, fick vi en helt ostörd natt och morgon!

Efter lite klurande fram och tillbaka om vart vi skulle äta, så fastnade vi till slut för ett beprövat kort, Tzatziki. En Grekisk restaurang med jättemysiga lokaler och riktigt bra mat och självklart en massa tzatziki till det mesta.


En jättebra kväll med god mat och underbart sällskap…

Självklart blev det tzatziki och en massa bröd innan maten och sen blev det oxfilé med pepparsås och klyftpotatis för mig och Carin testade kalvfilé med rödvinsås och jag kan tala om att båda två var mer än nöjda när tallrikarna var tomma. Eller min var tom i alla fall, för i Carins fall så är det någon annan som tar upp en stor del av platsen ”där inne”, så det får helt enkelt inte plats lika mycket mat som tidigare 🙂

Tack för en jättebra kväll Älskling!

Kvällen avslutades med en stunds slappande i soffan och sen ut i mitt rum för lite nördande, en superlördag kort och gott 🙂

Ha det bäst där ute!

Ibland undrar jag om vissa personer utsätts för fler prövningar än andra och ifall det är så, är jag helt övertygad om att jag är en av dem just nu! För er som hänger med, så vet ni att för några veckor sen, så gick en ventil av på vänster bakhjul, helt plötsligt dagen innan vi skulle till fjällen. Idag hände det igen på vänster fram!

Jag och Nova var på väg in till stan för hennes innebandymatcher och vi sitter i bilen och har jätteroligt. Vi körde vår lek med registreringsnumren , som vi brukar och då händer det. Precis innan vi ska svänga av motorvägen så tycker jag att bilen börjar kännas lite ”konstig” och sen börjar den dra lite smått åt vänster. Tyvärr börjar jag ana oråd direkt och när jag några sekunder senare när jag kommit av motorvägen, så besannas mina farhågor… Punktering på vänster fram! Tyvärr blev jag så jävla arg, så jag glömde helt att plocka fram kameran, så ni får klara er utan bilder…

Gissa om frustrationen steg ännu mer när jag gick ut och såg att det var exakt samma fel som på det andra hjulet. Hela ventilen har gått av, bara så där! Bra grejer det där!

Det gick i alla fall snabbt att få på reservhjulet och sen var det bara för mig att ånga vidare till Allianshallen och jag missade faktiskt bara fem minuter av Novas första match och den matchen behövde jag för att få upp humöret! Jäklar vilken match det var. Båda lagen var superduktiga och det var tryck på båda målen precis hela tiden, så när matchen var slut, så var jag väldigt mycket gladare, men lite hesare, för min vana trogen så höll jag ju inte tyst direkt och jag vet inte om mitt skrikande hjälpte till, men efter 2×20 minuter så var vinsten ett faktum!

Efter matchen drog jag och Nova till några bilfirmor och kollade på alternativ till bilen vi har nu, som jag för tillfället inte är så där jättenöjd med… Tyvärr är utbudet inte så där jättestort om man vill ha en bil med 7 säten, som dessutom är rymlig.

Kollade tex. på en Volkswagen Multivan, men det är ju verkligen en buss! Den vi har nu är ju i alla fall ”bara” en stor bil…


En ”liten” buss någon???

Jag får helt enkelt börja kolla runt lite, för just nu vill jag bara bli av med den vi har och dessutom skulle jag vilja ha en diesel. Jag hittade i alla fall en bil som jag definitivt inte skulle vilja köpa och det hade egentligen inte nått med bilen  att göra, utan med med priset. Tydligen så ska man betala ett extra pris för att få den, vilket ju måste betyda att man ska betala det vanliga priset plus ett extra pris… eller hur!?


Kul med ytterligare 369 tusen…

Efter några bilfirmor, var det dags för mat och Nova hade önskat kebab (jag var i och för sig inte så svår att övertala…) så vi stannade på Mariannes och tog varsin kebabtallrik, självklart med extra kebab på min, är det lördag så är det…


Man ska inte snåla med såsen…

När maten låg i magen och den värsta koman lagt sig, var det dags att åka tillbaka till Sagadagen och ladda upp inför nästa match, eller i alla fall för Nova. Själv sitter jag ju här och bloggar lite.

Nu kom Nova ut precis och gissa om Pappahjärtat slog några extra stolta slag när hon kommer ut med en lagkaptensbindel på armen! Min stora tjej är så duktig, så nu håller vi alla tummar vi har, för de ska möta Saga och de är riktigt duktiga, men jag tror på Storvretatjejerna!

Ha det bäst där ute!

Efter lunch idag så var det dags för Carin att åka till Akupunktören igen och både Nova och Mio var med sina kompisar, så det blev jag och Indra hemma och efter en gnällig stund inne, så frågade jag Indra om hon ville gå ut och äntligen fick jag ett jakande svar istället för ett gnäll! Skam den som ger sig!

Först skulle vi leka i snön, men det var mest bara jobbigt att gå i, så vi gick ut i skogen bakom vår tomt istället och där tittade vi på en hel massa kottar och den ena var roligare än den andra. Sen ägnade vi oss åt att flytta pinnar från ett ställe till ett annat, vansinnigt roligt måste jag säga 🙂


Flytta pinnar var hur kol som helst…

Någonting annat som var väldigt roligt, var att stå på en stubbe och sen hoppa ner. Varje hopp avslutades med ett ”ähhh…” vid landning och sen ett ”hoppa meja”.


Hopp hopp hopp…

När hoppandet var avklarat, eller vi kanske ska säga, när jag tröttnat på att ta emot henne och jobbat en stund för att få henne att tänka på nått annat än ”meja… hoppa meja”, så vandrade hon ut bland granarna och letade pinnar och kottar, samtidigt som hon småsjöng… Trots att vädret hade en hel del annat att önska, så var det en supermysig stund ute i regnet!


En småsjungade Indra knatandes i skogen…

Eftermiddagen och kvällen avslutades hos Katja och Martin med god mat och trevligt sällskap! Mycket bra initiativ!

Nu ska jag kolla lite på Fenomen på 5:an och se om jag tycker att det är bra eller om det bara är skräp…

Ha det bäst där ute!

Eftersom gårdagen var uppbokad med saker att göra från klockan 10 på morgonen, fram till kvällen, så hann jag inte riktigt med mina vanliga sysslor, så idag när jag slog upp ögonen så visste jag att jag hade den fantastiska veckohandlingen att se fram emot och dessutom skulle jag försöka hitta stänkskärmar till Mios nya cykel.

Men innan jag kunde ta tag i dessa underbara uppgifter, så gick jag upp och drog upp i Indras rum och då gjorde jag en upptäckt som fick mig att tro på sommaren igen. I fönstret satt nämligen årets första fluga och stirrade fånigt på mig när persiennerna åkte upp. Sen slog det slint i den lilla flughjärnan och han gjorde sitt bästa för att ta sig ut genom glaset och han höll på en bra stund innan han insåg att det var rätt lönlöst, så då övergick han till att fånglo på den stora lufsen som stod där med ett fånleende i hela ansiktet.


Det finns hopp om en sommar även i år…

Inspirerad av vår nyaste invånare, byllsade jag på mig ytterkläderna och stapplade ut för att hjälpa våren lite på traven och första steget blev att sprida ut snön och isen på trappan lite.


Nu får våren i alla fall lite lättare…

Sen hade jag lite planer på att hacka bort lite is från garageuppfarten, men efter typ tio hugg så gav jag upp och insåg att det helt enkelt får ta den där minimala tiden längre för isen att smälta, eftersom jag skulle ha blivit vansinnig av att stå där och hacka och jag har inte mycket glädje av en isfri garageuppfart om jag sitter på ett hem i vit tröja och gungar fram och tillbaka och pratar med en apelsin som jag döpt till Anders.

Fortfarande vid mina sinnens fulla bruk, halkade jag över isuppfarten och satte mig i bilen och drog iväg till Willys och genomförde en fantastisk shoppingrunda! Fler borde prova på att ägna söndagarförmiddagen till att handla mat, det är en upplevelse! Däremot avslutades matrundan med ett fynd, för när jag skulle ställa tillbaka vagnen, så satt pengen kvar i vagnen före, så gissa om Micke sken upp…


Kan en matrunda avslutas på ett bättre sätt?

Nästa stopp på min lilla tripp var Cykelringen, men tydligen är stänkskärmar en grej som alla vill ha, för de var slut där också, så Mio får nog cykla utan skärmar ett tag till, inte för att han kommer klaga direkt, men hans kläder kanske gör det, men det får vi väl ta 🙂

Nu ska maten fixas och sen är det lunchdags innan söndagsfixande kan fortsätta.

Ha det bäst där ute!

Idag ärade vi Storstan med ett besök och jag tror att den som log mest när vi satt i bilen hem igen, måste ha varit Mio, för idag hittade vi äntligen en ny cykel till honom och han var supernöjd! Under tiden som jag och Mio botaniserade bland cyklarna, var tjejerna hos fotografen och såg till att Nova fastnade på bild.


Cykelringen på Hornsgatan…

Så fort vi klev in i butiken på Hornsgatan, så fastnade Mios ögon rätt direkt på en tuff cykel som var rätt precis det han hade tänkt sig. Tyvärr så var det inte en billig cykel direkt, men vad gör man inte för att få se den där glädjen i ögonen på honom. Efter att ha funderat lite och testcyklade lite inne i butiken, så var saken klar. Det var bara att hala fram plånboken och slanta upp pengarna.


Mios nya tuffa cykel…

När fotografering och cykelinköp var avklarat, bar det av mot Storvreta igen för ännu ett kalas och den här gången är det min brors tur att fylla år.

Grattis Daniel!

Precis som alla andra år, så är det födelsedagsbarnet som får välja mat och i år hade Daniel valt smörgåstårta, precis som jag nämnde igår och eftersom jag nämnde det igår, så tänkte jag slänga in en bild på denna fantastiska skapelse.


En supersmarrig smörgåstårta á la Mamma…

Kan bara säga att den var minst lika god som den ser ut! Den enda nackdelen med den här tårtan är att det är så fruktansvärt lätt att ta en liten bit för mycket och för att testa, så ställde jag mig på vågen innan vi startade festmåltiden och sen hoppade jag upp igen efteråt. Skillnaden var ungefär så mycket som jag hade väntat mig att den skulle vara och med en liter dricka till maten (ja, jag dricker mycket!) så ökade min kroppsvikt med ganska exakt två kilo! Det är ju en evig tur att den går ner igen, för annars hade jag nog närmat mig ofantliga vikter rätt snabbt! Jaja, det var det värt, för gott var det!

Nu ska jag nörda på ute i mitt rum, med en blå skål med godis och en flaska Trocadero som mitt sällskap 🙂


En helt vanlig lördag…

Precis som vanligt på lördagar kommer det också att bli lite spel och det finns en stor risk att det, även den här helgen, blir lite WarCraft – Tower Defence… Supernördigt, men superroligt!

Ha det bäst där ute!

Vad är det med måndagar egentligen? Varför är de så sjukt jobbiga egentligen? Jaja, oavsett varför så är det ännu en tung måndag och jag är rätt sliten faktiskt. Man kan ju tycka att man skulle vara utvilad efter en helg, men med det tempot som hålls hemma, så är det ju inte konstigt…

I går var det kalasdags igen, men den här gången så slapp vi i alla fall fixa allting själva. Det var nämligen dags för Mios kalas för sina kompisar och eftersom kalas hemma eller i någon lokal, är sååå ute, så hade vi fixat kalas på Bowlaget och det var jättebra. Det ”enda” jag behövde göra var att dela upp lagen och sen se till så att Mio kunde öppna sina paket, sen var det bara för mig att ”finnas där” om det skulle vara nått. Sen när kalaset var slut, så var det bara säga tack och hej och lämna allting. Ingen städning och sånt utan bara dra och jag kan säga att det var lätt värt pengarna!

Efter kalaset så var tanken att jag och Mio skulle iväg och köpa en cykel, men tyvärr hittade vi ingen som passade riktigt, så vi ska fortsätta vår jakt nästa helg, så han får kämpa på med sin gamla cykel en vecka till.

Nu över till någonting helt annat, nämligen morgonens humörhöjare och idag är det en kille från Sydney som blivit mobbad under hela sin skoltid och nu fick han äntligen nog och ”sa ifrån”. Hela grejen filmades av en annan kille och har lagt upp på Youtube. Efter det så har killen som mobbade blivit avstängd från skolan, men inte bara han utan han som blir utsatt för mobbningen har också blivit avstängd! Hur fan tänker man då? Visst kille säger ifrån genom att bokstavligen lyfta upp mobbaren och slänga ner honom i marken, men om inte det kan klassas som självförsvar, så vet jag inte vad man får göra egentligen…

Efter den här händelsen så har de varit med i tv och blivit intervjuade och jag måste ju säga att killen som mobbar är modig, för efter det han har gjort så borde han vara en rätt hatad person och jag är rätt övertygad om, att om han träffar på fel person på fel ställe, så kommer han också få känna på hur det är att få knytnävsslag i ansiktet! Jävla idiot!

Det är så skönt att se honom ge igen och jag tycker nog att han var rätt snäll trots allt! Bra jobbat! Mobbare måste fatta att de beter sig på ett sätt som inte är ok och varför inte genom att få smaka på sin egen medicin… förnedring!

Ha det bäst där ute!

Idag var det tredje dagen i fjällen och nu börjar åkningen sitta ordentligt för allihopa. Både Nova och Mios skidor börjar åka mer och mer ihop och plogningen blir mindre och mindre även om backen är brant och smal. Själv har jag klarat av alla åk utan en enda vurpa, men jag har ju faktiskt drygt halva dagen i morgon på mig, så skam den som ger sig!

Under förmiddagen idag så drog det in en hel del moln över fjället och det började blåsa rätt ordentligt, efter ett tag så började det snöa en del också, så det blev rätt kallt att åka. För mig och Daniel var det inga större problem, men Nova och Mio tyckte det var lite jobbigt, så när jag föreslog att de skulle få sitta inne i den mysiga stugan på toppen och fika lite, så var det inte direkt så att de protesterade!


Hovdestugan på toppen av Skalet…

När de hade placerat sina små rumpor i soffan en bit från den öppna brasan och huggit in på varsin gigantisk bulle, så gav jag och Daniel oss ut i pisterna igen. En sak som jag snabbt blev varse, var att när det inte är några barn med i pisten, så går det väldigt mycket snabbare och benen får jobba väldigt mycket mer! Helt underbart!

När vi åkte ett tag så åkte vi förbi stugan och plockade upp två nöjda barn som gärna gav sig ut i backen igen. Tyvärr snöade det fortfarande rätt kraftigt så när man fick upp lite fart, så gjorde det rätt ont i ansiktet, så efter några åk så tog vi oss till lunchhaket och åt lite och hoppades på att snöandet skulle avta lite. Tyvärr gjorde det inte det, men vi trotsade vädret ett bra tag innan det räckte för barnen, men när jag lagt fram min nästa fantastiska idé, så fick jag gehör för den också.


Det hade kommit lite snö…

När vi gav oss för dagen, så hade det kommit ner en hel del sånt där vitt där uppifrån och backarna blev rätt ”buckliga”. För att få jobba lite extra med benen och ge dem en rejäl genomkörare, så gick jag och Daniel iväg till ”våra” backar här vid stugan i Björnrike och innan jag gick så fixade jag bastun till barnen och efter bastu och dusch så fick de fri tillgång till tv:n. Tror att det är överflödigt att säga att båda två var mer än nöjda…

När åkning och bastu var avklarat även för mig och bror min, så tog vi bilen upp till Brasseriet och jag kan säga att deras hängmörade biff var helt vansinnigt god och den placerar sig lätt i topp tio av det godaste jag ätit! Riktigt bra jobbat och mina komplimanger till kocken! Det var nog faktiskt första gången som jag faktiskt sa att kyparen skulle hälsa kocken.


En fantastisk middag…

Alla runt bordet njöt i fulla drag och när alla tallrikar var tomma så var alla nöjda, glada och mätta!

Nu har barnen packat lite inför morgondagens hemfärd och nu ska jag krascha i soffan och slappa lite och vila upp benen inför morgonens utmaning.

Ha det bäst där ute!

Att åka skidor känns bra i benen faktiskt och att sätta sig i bastun efter en heldag i backen är underbart! Bara sitta där och slappa och känna sig duktig efter en dags åkande.

Idag åkte vi till Vemdalsskalet och åkte och idag var även vädret lite mer på vår sida och temperaturen höll sig lite lägre. Vi parkerade på en liten parkering, som det verkar som att det inte är så många som känner till. Den är kanon och ligger precis bredvid en av stolsliftarna.


Folktomt vid liften, tidigt på morgonen…

Runt lunch låg det runt 1 grad varmt, men det funkade jättebra i backarna i alla fall, men efter lunch började molnen dra in mer och mer och vinden ökade drastiskt. Vi tog oss trots det upp på toppen och skulle åka en jättetrevlig backe. Väl på toppen så höl vi nästan inte på att komma av liften för vi blåste nästan tillbaka och då hade de till och med dragit ner på tempot.

Vi kom i alla fall av liften, men självklart så skulle vi åka precis mot vinden och för mig och Daniel var det inga problem, däremot så hade Nova och Mio desto större problem. Hur de än försökte så kom de inte framåt, så det slutade med att jag och Daniel fick dra båda två till pisten och när vi väl kom till pisten, så blåste det om möjligt ännu mer där… Både jag och Daniel konsterade att om man ställde sig och fångade så mycket vind som möjligt, så gick det att blåsa uppför pisten! Mio lyckades komma ner några meter, men Nova kom inte ner, hur mycket hon än försökte. Det bästa hon kunde åstadkomma var att blåsa ut till kanten på pisten och ut off pist.

Till slut så lyckades vi i alla fall ta oss fram till ett lite brantare parti och både Nova och Mio fick lite fart under skidorna och de försvann ner mot liften. Jag och Daniel väntade en stund och stod och fascinerades över hur enormt mycket det blåste, sen kastade vi oss ner och tog upp jakten på barnen 🙂

Efter ytterligare ett tag så började de att stänga liftarna och det började med de två stolsliftarna, så vi åkte en stund på ”andra sidan” av skalet, och när vi skulle tillbaka till ”bilsidan” så kom vi till den enda liften som kunde ta oss dit och precis då höll de på att stänga även den. Vi frågade liftpersonalen och fick reda på att det blåste 36 sekundmeter på toppen och då blåser det Mycket! Eftersom man inte kan ta sig från liften på nått sätt, så fick de kalla dit skotrar och så fick vi tolka till en annan lift. Nova och Mio fick ta av sig skidorna och sitta på skotern och gissa om deras leenden var stora. Båda två hoppade av supernöjda och helt plötsligt skulle båda två köpa en skoter när de blev stora…


På väg mot en öppen lift…

Efter vår lilla skoterfärd fortsatte vi att åka en lite stund till innan vi gav oss för dagen och jag tror att alla var grymt nöjda!

Nu har barnen snart kollat färdigt på kvällens film och nu ska jag och Daniel ta över datorn och kolla på en film vi också och sen är det dags att krypa ner i sängen och ladda inför morgondagens åkning.

Ha det bäst där ute!

Då var första dagen i fjällen avklarad och om man bortser från hur det påverkar backarna, så har vädret var helt underbart, med sol nästan hela dagen och väldigt många plusgrader. Tyvärr gör ju det att snön blir på tok för tungåkt på eftermiddagen, men fram till lunch var det helt perfekta pister. Hårt pistat igår och under natten kom det lite nysnö, så det var bara att stå på ut i pisten från första början.


Den nya stolsliften, Grizzly Express…

Från början tänkte jag att vi skulle hänga oss kvar i ”småbackarna” ett tag, så att Nova och Mio skulle komma igång lite, men efter ett åk i en mindre backe, så ”tjatades” det om att vi skulle upp i större backar, så vi kastade oss upp i ankarliften och styrde skidorna mot en röd backe. När vi kom ner så tog vi den nya stolsliften upp och jäklar vad snabb den var! Det första både Nova och Mio frågade om när vi kom upp, var om vi inte kunde åka en svart backe! Det är mina barn det… Pappa upp i dagen!

Självklart så fick de som de ville, eller nästan i alla fall, vi tog en röd till först, men sen bar det av ner för en av de svarta nedfarterna och självklart utan en enda vurpa, så nere vid liften så mötte en stolt Pappa upp två överlyckliga barn 🙂

Under dagen så lyckades jag fånga ett mycket speciellt ”träd” också och jag är inte riktigt klok på vad som hänt med det, men troligen så har det stått ”i vägen” för en kostsnöutkastare. Om man har lite fantasi, så ser det ju faktiskt ut som någonting helt annat… 😉


Stackars lilla trädet…

Efter några timmars åkande, så började allas magar att kurra rejält och när Mio frågade om vi inte kunde äta på det där stället där det ”fanns så många döda djur” och när Nova stämde in och sa att ”ja, de där goda pizzorna”, så var jag ungefär lika svårövertalad en sockerberoende som erbjuds favoritgodiset, så efter ytterligare några åk, så letade vi oss in på rätt pist, så att skidorna kunde styras mot Björnrikegården och en välförtjänt pizza med både oxfilé och bearnaisesås till mig och en lite ”enklare” pizza till barnen… Don efter person heter det ju!

Efter lunchen testade vi några åk till, men konstaterade snabbt att man nästan stannade i backen, så alla tyckte att det fick räcka för idag, så vid strax efter två, så tog vi oss till stugan igen och vi konstaterade att det kanske inte var så konstigt att det var lite tungt i backen…


Lite för många grader för skidåkning…

När barnen lämpats av i stugan ,så drog jag och Daniel iväg in till Vemdalen för att handla lite, eftersom affären här i Björnrike är helt vansinnigt dyr, men igår så var det stängt i Vemdalen, det var ju faktiskt söndag! Nu är vi på landet 🙂

Väl i butiken i stormeteropolen Vemdalen, så konstaterade vi att den också låg i den dyrare klassen, men det var i alla fall billigare än butiken vid skidanläggningen. Mat till i dag och i morgon ihandlades och även en del läsk så vi orkar med den stora påfrestningen med skidor. Man måste ju se till att tillföra kroppen en massa socker nu när energireserverna betas av i backen 😉

Nu är det filmdags för barnen och slappande i soffan för mig och bror min… Vi hörs igen i morgon!

Ha det bäst där ute!

Efter en lång dag på vägarna, så kom vi äntligen fram till Björnrike och precis som förra året så måste jag tacka han som kom på att man skulle sätta in en skärm i bilen och sen koppla en dvd till den. Hela vägen upp så satt Mio med ögonen klistrade på skärmen och en enda gång frågade han om det var långt kvar. Gissa om min förvåning när jag svarade att det var flera timmar kvar och hans reaktion var, ”YES!!! Då hinner jag se en film till!”. Som sagt, tack för dvd i bilen! 🙂


Äntligen framme…

Väl framme, åkte vi direkt till incheckningen och hämtade nycklar till stugan och sen gick vi in och hämtade ut våra skidor. Både Nova och Mio blev grymt nöjda med sina skidor och Nova tyckte att hennes var ”fett coola” och det är väl bra antar jag…

Efter dumpning av grejer och barn i stugan, åkte jag och Daniel iväg till affären och handlade lite nödvändigheter och självklart också lite annat, som inte var så nödvändigt, men desto godare!

Eftersom det är semester, så ska det ju vara lite godare mat också, så dagens middag fick bli tacos…


Fjällresan första middag…

Eftersom jag konstaterat att jag inte plockat ner någon tandborste, var jag tvungen att kasta mig in i bilen och igen och åka till affären igen, men sen blev det slappande i soffan framför sista avsnittet av Solsidan, sen blir det nog rätt tidigt i säng, så vi är pigga och glada i backarna i morgon.

Ha det bäst där ute!

Ojojoj, vilken jäkla dag! Idag kan jag säga att det har gått i ett precis hela dagen och samtidigt som den känns fruktansvärt lång, så känns det samtidigt som att det var nyss jag klev upp ur sängen.

Dagen började med att Indra tyckte att halv sex var en jättebra tid att väcka oss på. Som tur var så lyckades hon somna om och sov i alla fall nästan hela tiden fram till klockan nästan var sju. Tyvärr kan jag inte riktigt säga samma sak om mig själv. Jag låg mest och småslumrade lite och precis när jag var på väg att somna ordentligt, så gnällde Indra till, eller så vände Carin sig om och lät lite, eller så var någon av de stora uppe på toa. Hur som helst, så när klockan närmade sig sju, så konstaterade jag åter igen att jag har världens bästa sambo, för trots att det var min tur att gå upp med Indra, så erbjöd sig Carin att ta henne… Efter lite övertalning, så låg jag faktiskt kvar i sängen och sov lite fram till halv nio.

Då var det dags för dagens första ”händelse”, in till Mio och sjunga, eftersom han ju fyller 8 år idag!!! Min lilla kille börjar bli stor!!!

Grattis Mio!

Efter den enormt vackra skönsången och med lite frukost i magen, var det dags att ånga iväg till Willy’s och handla mat, för även om jag och ”de stora” åker till fjällen i morgon, så behövs ju mat här hemma. Passade på att fylla vagnen rätt bra, för att inte överge ett vinnande koncept.


Varför nöja sig med en kasse?

Eftersom jag har ett minne som en guldfisk och det blir ännu sämre när jag är stressad, så höll jag på att glömma att jag ju skulle köpa en present till Mamma som faktiskt fyllde år igår, för bara för att ett av barnbarnen fyller dagen efter så får hon ju inte bli ”bortglömd”. Sagt och gjort, när bilen var fullastad med matvaror, så styrde jag kosan mot Gränby centrum och väl där lät jag min enorma kreativitet flöda fritt, så jag gick därifrån med någonting som fantasifullt som ett presentkort! Inte illa va?

På vägen hem tänkte jag att jag skulle stanna och fylla lite luft i däcken så att allt var i topptrim inför morgondagens långfärd. En bra tanke, som skulle visa sig leda till en hel del, men det visste jag ju inte då, så glad och småsjungandes, rattade jag in bilen på macken. Vänster fram fylldes på lite och slangen flyttades till vänster bak och även det fick sig en liten påfyllning och det var nu det hände. När jag tog bort slangen, så pös det något så vansinnigt, så jag nästan hoppade till och när jag kollade ner på däcket, så hade hela ventilen gått av!! Hur fan kan det hända? Det är metall och ska väl tåla rätt mycket och garanterat mer än att man fyller på luft!?


Vad säger man? Trodde inte det var möjligt…

Så vad gör man när det helt plötsligt bara pyser ut en massa luft och man ser hur däcket blir plattare och plattare? Ja, det finns ju inte mycket man kan göra, mer än att stå där som ett få och titta på och det gjorde jag också och efter bara några sekunder så stod bilen snällt på fälgen. Jaha, där står jag alltså, med en bil full med mat, ett platt däck och bara några timmar kvar till kalas för Mio. Måste ju erkänna att jag har haft stunder i livet där humöret varit bättre. Efter många samtal och letande fram och tillbaka, så kom i alla fall en bärgare och hjälpte till och när vi förklarat för honom att vi skulle till fjällen i morgon, så ringde han en kille han kände och kollade om han kunde hjälpa till. Självklart kommer han få bra betalt för det, men han ställde upp och åkte in en lördag och fixade vårt däck. Så det var bara kasta på reservhjulet och ta bilen till Däckhuset.


Ett platt hjul mindre och ett störtlöjligt reservhjul på…

Med ”reservhjulet” på tog jag mig i alla fall hem och kunde stanna tillräckligt länge för att hinna hälsa på alla gäster, som ju självklart redan kommit för att gratta Mio, men efter några minuter hemma, var det bara att hoppa in i bilen igen och åka in till stan och få hjulet fixat, så att vi kan åka till fjällen.


Reservhjul av och ett nylagat hjul på…

Med ett riktigt hjul på bilen och ett stort leende på läpparna åkte jag åter igen ut till Träsket för att vara lite social en stund. Det som mötte mig när jag kom hem, var ett stort fikabord med kakor och framför allt, en superfin och jättegod tårta! Behöver jag säga att jag la in på en rejält stor bit? Nej, precis för ni som hängt med ett tag vet ju att lördagar, är min ätardag!

Efter några timmars kalasande så började gästerna att droppa av så smått och det blev lite lugnt i huset, men då var det bara att ta tag i nästa grej för dagen. Nämligen att åka in till stan igen (!) och den här gången gick färden till Närakuten, för att få lite hjälp med Carins misstänkta bihåleinflamation. De använder sig av ett system, som går ut på att man först får träffa en sköterska, som gallrar och ser om man behöver träffa en läkare och sen får man en läkartid. När vi kom dit så tog det inte speciellt lång tid innan Carin fick träffa sköterskan och det gick ännu snabbare för henne att få beskedet att hon måste träffa en läkare. Däremot var det över två timmar till läkartiden.

Eftersom Mormor var hemma med alla barn, så tänkte vi att vi lika gärna kunde stanna i stan och äta lite medan vi väntade, så vi knatade bort till en kinarestaurang och högg in på buffén. Tyvärr var det bara jag som kände någon smak över huvud taget, så jag fick berätta om det var gott eller inte så gick Carin på mitt ord och på matens konsistens.


Gott gott…

Efter på tok för mycket mat, så tog vi oss tillbaka till akuten, och där fick vi beskedet att ”vi ligger lite efter…”. Hmmm, inte direkt det man vill höra, men heller inte speciellt förvånande egentligen. Ungefär en halvtimme efter beräknad tid, fick Carin i alla fall, komma in till läkaren och han konstaterade att det skulle behövas lite penicillin och sen lite avsvällande för att lätta upp i bihålorna, så strax efter nio kom vi från apoteket och kunde äntligen åka hem igen.

Nu sitter jag ute hos mig och bara slappar lite och försöker att sammanfatta dagen och jag har fortfarande inte bestämt mig för om den har varit sjukt lång eller om den bara försvann.

Ha det bäst där ute!