Ojojoj, vilken jäkla dag! Idag kan jag säga att det har gått i ett precis hela dagen och samtidigt som den känns fruktansvärt lång, så känns det samtidigt som att det var nyss jag klev upp ur sängen.
Dagen började med att Indra tyckte att halv sex var en jättebra tid att väcka oss pÃ¥. Som tur var sÃ¥ lyckades hon somna om och sov i alla fall nästan hela tiden fram till klockan nästan var sju. Tyvärr kan jag inte riktigt säga samma sak om mig själv. Jag lÃ¥g mest och smÃ¥slumrade lite och precis när jag var pÃ¥ väg att somna ordentligt, sÃ¥ gnällde Indra till, eller sÃ¥ vände Carin sig om och lät lite, eller sÃ¥ var nÃ¥gon av de stora uppe pÃ¥ toa. Hur som helst, sÃ¥ när klockan närmade sig sju, sÃ¥ konstaterade jag Ã¥ter igen att jag har världens bästa sambo, för trots att det var min tur att gÃ¥ upp med Indra, sÃ¥ erbjöd sig Carin att ta henne… Efter lite övertalning, sÃ¥ lÃ¥g jag faktiskt kvar i sängen och sov lite fram till halv nio.
DÃ¥ var det dags för dagens första ”händelse”, in till Mio och sjunga, eftersom han ju fyller 8 Ã¥r idag!!! Min lilla kille börjar bli stor!!!
Grattis Mio!
Efter den enormt vackra skönsÃ¥ngen och med lite frukost i magen, var det dags att Ã¥nga iväg till Willy’s och handla mat, för även om jag och ”de stora” Ã¥ker till fjällen i morgon, sÃ¥ behövs ju mat här hemma. Passade pÃ¥ att fylla vagnen rätt bra, för att inte överge ett vinnande koncept.
Varför nöja sig med en kasse?
Eftersom jag har ett minne som en guldfisk och det blir ännu sämre när jag är stressad, sÃ¥ höll jag pÃ¥ att glömma att jag ju skulle köpa en present till Mamma som faktiskt fyllde Ã¥r igÃ¥r, för bara för att ett av barnbarnen fyller dagen efter sÃ¥ fÃ¥r hon ju inte bli ”bortglömd”. Sagt och gjort, när bilen var fullastad med matvaror, sÃ¥ styrde jag kosan mot Gränby centrum och väl där lät jag min enorma kreativitet flöda fritt, sÃ¥ jag gick därifrÃ¥n med nÃ¥gonting som fantasifullt som ett presentkort! Inte illa va?
På vägen hem tänkte jag att jag skulle stanna och fylla lite luft i däcken så att allt var i topptrim inför morgondagens långfärd. En bra tanke, som skulle visa sig leda till en hel del, men det visste jag ju inte då, så glad och småsjungandes, rattade jag in bilen på macken. Vänster fram fylldes på lite och slangen flyttades till vänster bak och även det fick sig en liten påfyllning och det var nu det hände. När jag tog bort slangen, så pös det något så vansinnigt, så jag nästan hoppade till och när jag kollade ner på däcket, så hade hela ventilen gått av!! Hur fan kan det hända? Det är metall och ska väl tåla rätt mycket och garanterat mer än att man fyller på luft!?
Vad säger man? Trodde inte det var möjligt…
Så vad gör man när det helt plötsligt bara pyser ut en massa luft och man ser hur däcket blir plattare och plattare? Ja, det finns ju inte mycket man kan göra, mer än att stå där som ett få och titta på och det gjorde jag också och efter bara några sekunder så stod bilen snällt på fälgen. Jaha, där står jag alltså, med en bil full med mat, ett platt däck och bara några timmar kvar till kalas för Mio. Måste ju erkänna att jag har haft stunder i livet där humöret varit bättre. Efter många samtal och letande fram och tillbaka, så kom i alla fall en bärgare och hjälpte till och när vi förklarat för honom att vi skulle till fjällen i morgon, så ringde han en kille han kände och kollade om han kunde hjälpa till. Självklart kommer han få bra betalt för det, men han ställde upp och åkte in en lördag och fixade vårt däck. Så det var bara kasta på reservhjulet och ta bilen till Däckhuset.
Ett platt hjul mindre och ett störtlöjligt reservhjul pÃ¥…
Med ”reservhjulet” pÃ¥ tog jag mig i alla fall hem och kunde stanna tillräckligt länge för att hinna hälsa pÃ¥ alla gäster, som ju självklart redan kommit för att gratta Mio, men efter nÃ¥gra minuter hemma, var det bara att hoppa in i bilen igen och Ã¥ka in till stan och fÃ¥ hjulet fixat, sÃ¥ att vi kan Ã¥ka till fjällen.
Reservhjul av och ett nylagat hjul pÃ¥…
Med ett riktigt hjul på bilen och ett stort leende på läpparna åkte jag åter igen ut till Träsket för att vara lite social en stund. Det som mötte mig när jag kom hem, var ett stort fikabord med kakor och framför allt, en superfin och jättegod tårta! Behöver jag säga att jag la in på en rejält stor bit? Nej, precis för ni som hängt med ett tag vet ju att lördagar, är min ätardag!
Efter några timmars kalasande så började gästerna att droppa av så smått och det blev lite lugnt i huset, men då var det bara att ta tag i nästa grej för dagen. Nämligen att åka in till stan igen (!) och den här gången gick färden till Närakuten, för att få lite hjälp med Carins misstänkta bihåleinflamation. De använder sig av ett system, som går ut på att man först får träffa en sköterska, som gallrar och ser om man behöver träffa en läkare och sen får man en läkartid. När vi kom dit så tog det inte speciellt lång tid innan Carin fick träffa sköterskan och det gick ännu snabbare för henne att få beskedet att hon måste träffa en läkare. Däremot var det över två timmar till läkartiden.
Eftersom Mormor var hemma med alla barn, så tänkte vi att vi lika gärna kunde stanna i stan och äta lite medan vi väntade, så vi knatade bort till en kinarestaurang och högg in på buffén. Tyvärr var det bara jag som kände någon smak över huvud taget, så jag fick berätta om det var gott eller inte så gick Carin på mitt ord och på matens konsistens.
Gott gott…
Efter pÃ¥ tok för mycket mat, sÃ¥ tog vi oss tillbaka till akuten, och där fick vi beskedet att ”vi ligger lite efter…”. Hmmm, inte direkt det man vill höra, men heller inte speciellt förvÃ¥nande egentligen. Ungefär en halvtimme efter beräknad tid, fick Carin i alla fall, komma in till läkaren och han konstaterade att det skulle behövas lite penicillin och sen lite avsvällande för att lätta upp i bihÃ¥lorna, sÃ¥ strax efter nio kom vi frÃ¥n apoteket och kunde äntligen Ã¥ka hem igen.
Nu sitter jag ute hos mig och bara slappar lite och försöker att sammanfatta dagen och jag har fortfarande inte bestämt mig för om den har varit sjukt lång eller om den bara försvann.
Ha det bäst där ute!
