Efter min tidigare löprunda och när alla små barn lagt sig, så blev det lite lugnare i huset, så då passade jag och Carin på att bänka oss i soffan och kvällen till ära skulle vi kolla på en film, för trots allt så måste jag ju testa min lånereceiver och den lät faktiskt helt ok, men det är ju inte alls samma tryck i den som i min och det finns inte i närheten av så mycket finesser på den, men den funkade. Jag kollade baksidan på båda två och även om det inte säger så mycket om det som är innanför skalet, så är det en kul jämförelse 🙂

 

Ni får gissa vilken som är min…

Jaja, till filmen och nog svamlande om tekniken. Hanna hette den och den handlar om en 16-årig tjej som växer upp ute i ödemarken tillsammans med sin pappa och han gör allt för att träna upp henne, så hon ska bli en så bra ”krigare” som möjligt. När hon är redo, ska hon leta upp och döda en kvinna som ligger bakom en hel del saker, som har varit dåliga i hennes och pappans liv.

Självklart blir hon snart ”redo” och jakten är i gång. Filmen innehöll några rätt häftiga scener, men tyvärr var den lite seg däremellan, så jag vet inte om den var någon höjdare. Har man ingenting annat i filmhyllan och vill kolla på lite action, så visst men mer än så vet jag inte om den var…

Ha det bäst där ute!

För ett tag sen, så var jag tvungen att lämna in min nya receiver, eftersom den envisades med att tappa alla inställningar hela tiden. Hur jag än gjorde, så tappade den allting när jag bröt strömmen, vilket den självklart inte ska göra, även om jag fick reda på att de numera bygger allting för att det ska stå i stand by, så åker du bort ett par veckor och drar ur sladden, så är troligen alla inställningar borta när du kommer hem…

Jaja, hur som helst, när jag lämnade in den så sa de att den skulle komma idag, om det inte var så att de var tvungna att beställa hem reservdelar och ivrig som jag är, så åkte jag självklart till ”Klubben” för att kolla idag och jodå, mycket riktigt, den hade precis kommit tillbaka 🙂


Min mycket trevliga receiver…

När han berättade att den precis kommit tillbaka, så blev jag självklart glad som ett barn på julafton, men när han sen hämtar den och kollar på pappret från verkstaden, så åkte faktiskt mina mungipor ner en aning, även om jag egentligen inte blev så jätteförvånad.


Min felanmälan…

Det var nämligen så att de inte har kunnat ”hitta” något av de fel som jag angav! De har gjort inställningar, stängt av, brutit strömmen och till och med väntat några dagar, men allting har fungerat precis som det ska! Är inte det typiskt? Det är som när man ska visa ett trick eller nått, så fort någon tittar, så funkar det aldrig! Nu har jag i alla fall gjort alla inställningar igen, så nu får vi se i morgon vad som händer. Har jag tur så är allting kvar och så var det bara en tur till verkstaden som behövdes. Den kanske blev så rädd så att den inte vågar göra annat än lyda nu… vad vet jag 🙂

Med recieivern inkopplad och bioljudet uppkopplat, så var det ju som upplagt för en film och valet föll på en film som Carin har velat se ett tag, men som jag inte har lyckats få tag på, men idag så sprang jag på den på Media markt, bara så där. Ett tecken kanske?


En tokbillig DVD-box…

Inte nog med att det var den filmen vi letat efter, det var också två till och som om detta inte vore nog, så kostade hela härligheten inte mer än 69 kronor! Ett kap helt enkelt, så idag blev det ”laglig film” till och med.

The Broken handlar om en tjej i London som efter att ha sett ”sig själv” råkar ut för en våldsam bilolycka och när hon vaknar upp börjar fler och fler konstiga saker att hända. Hon blir hämtad av sin pojkvän och de åker hem till hans lägenhet, men hon känner mer och mer att det är nått som inte stämmer och det hela kulminerar när hon upptäcker en läcka i badrumstaket. När hon försöker ta sig upp på vinden för att kolla orsaken till läckan stoppas hon har pojkvännen som är allt annat än trevlig.

Filmen är en psykologisk thriller och de har verkligen lyckats använda alla knep som finns för att skrämma upp tittarna. Mycket utav handlingen kretsar kring speglar på olika sätt och många av scenerna utspelar sig runt omkring speglar. Jag vet inte riktigt vad det är som gör just speglar lite läskiga i filmer, men jag vet att jag inte är ensam om att tycka att det är skrämmande. För att krydda upp skrämselfaktorn ytterligare så är det ett gäng överraskningsmoment, med scener där det går från helt tyst, till ett plötsligt ljud, också klassiska skrämselknep.

Som så många andra filmer, så krävs det att man ser slutet för att den faktiskt ska bli helt ok, för det är först efter att ha hela bilden klar, som den går från att vara rätt dålig och seg, till att vara helt ok och sevärd. Den får absolut inget toppbetyg, men visst har du den till hands och vill bli lite skrämd, så varför inte 🙂

Det var min onsdagskväll det…

Ha det bäst där ute!

3D-film och smaskig pizza

Bara för att man är en stor familj, så betyder det inte att man måste göra allting tillsammans och ibland är det kanske till och med så att det är bra att dela på sig.

Idag var det dags för mig att ta med mig Nova och Mio och åka iväg och göra någonting och valet föll på bio, med efterföljande mat och går man på bio med två barn, så får man ju räkna med att det blir en barnfilm och den här gången blev det Bilar 2 och jag måste säga att den var faktiskt riktigt bra!


En riktig kanonfilm faktiskt…

Självklart är både Blixten och Bärgaren med och för att vara en animerad barnfilm, så var det dra från början till slut och självklart i 3D 🙂


Får jag glasögon någon gång, så vet jag vilken modell…

Tyvärr så är det ju alltid så att när publiken består till 80% av barn, så är det ju inte direkt tyst i salongen och det är kanske inte så konstigt, men det som jag reagerar på varje gång är, att det är så många föräldrar, som bara sitter där och fortsätter kolla på filmen utan att säga till sina barn. Ibland så satt de till och med och skrek till sina kompisar, tre säten bort, men inte en reaktion från pappan… Hmmm, det är väl jag som är känslig kanske!?

Efter filmen gick vi vidare till Svenssons Taverna för att äta en riktigt god pizza. Egentligen vet jag inte vad som är så märkvärdigt med dem, men goda är dem…


Ett klassiskt val… Kött och beasås…

Det var inte helt enkelt att få i sig hela pizzan, men jag är inte den som ger upp i första taget, så när vi suttit en stund så låg hela pizzan i magen och jag var mer än mätt.

En riktig kanonkväll tillsammans med mina två största barn 🙂

Ha det bäst där ute!

Hur troligt är det egentligen att vi är ensamma i hela universum? Inte speciellt troligt, med tanke på hur gigantiskt det är och varför skulle det vara så att det bildats intelligent liv just här, men ingen annanstans? Knappast troligt om man tänker efter.

Däremot är det kanske inte så troligt att de skulle se ut precis som oss, eller så som alla ”aliens” framställs, eller finns det kanske en förklaring till varför vi alltid får se bilder på aliens som ser ut på ett visst sätt? Finns de redan här kanske?

I går kollade vi på filmen Paul och även om den inte har speciellt mycket med lite djupare tankar på existensen av annat liv, så var den underhållande!

Den handlar om två engelska Sci-finördar som åker till USA för att kolla alla ”platser” och helt plötsligt så står de öga mot öga med en livs levande alien. Det visar sig att han kallar sig själv för Paul och har levt på jorden i 60 år, inspärrad på det ökända Area 51, men att han nu spelat ut sin roll och måste fly.

Han har en plan för att kunna komma hem, men han måste självklart ha nördarnas hjälp och gillar man komedier, så är det här helt klart en film jag kan rekommendera! 🙂

Nu ska jag plocka av det sista på frukostbordet och sen se vad den här dagen bjuder på…

Ha det bäst där ute!

Mest för att jävlas lite extra med kroppen, så bänkade jag och Carin oss i soffan och satte på en film, istället för att sova! Sova är helt klart överskattat…

Valen för kvällen blev ”The Hit list” och det var faktiskt en helt ok film. Den handlar om en kille som har en dag som inte riktigt blir som han planerat. Det börjar med att han inte får sin befordran som, näst intill blivit lovad, och när han kommer hem, så kommer han på sin fru tillsammans med hans bästa vän.

Precis som i alla Amerikanska filmer, så går han då självklart till krogen för att supa bort alla sina tankar och där träffar han en kille som han börjar prata med och det visar sig till slut att han påstår sig vara en professionell yrkesmördare och han erbjuder sig att bevisa det.

Filmen är lite seg i vissa partier, men klart sevärd och till och från riktigt spännande 🙂

Nu är det läggdags för några timmars sömn, mellan Nikes alla matstunder…

Ha det bäst där ute!

I går efter en riktigt lång dag bänkade jag och Carin oss i soffan för att slappa lite och då åkte det på en film också och valet för dagen föll på ”The Adjustment Bureau”, vet faktiskt inte vad den heter på Svenska, eller om den ens har någon Svensk titel.

Oavsett vad den heter, så handlar den om en kille som träffar en tjej, som inte liknar någon annan som han någonsin träffat och självklart så faller han pladask och vill inte göra någonting annat än att träffa den här nya fantastiska tjejen, men…

Det visar sig nämligen att det inte riktigt är vad ”Ordföranden” har planerat, så hans underhuggare måste rycka in och styra upp saker och ting lite och det går flera år utan att han träffar henne. Det som inte är så tydligt från början, är att dessa medarbetare arbetar direkt under ”honom där uppe” och det blir mer och mer klart, att de allra flesta människor på jorden har en förutbestämd plan, som man ska följa och avviker man från den, så agerar ”Han” och ser till att du hamnar på rätt spår igen.

Själva konceptet är rätt ok och faktiskt inte gjort så att det ska vara så himla (oj, en ordvits bara så där…) religiöst, utan underhuggarna är rätt tuffa och de jobbar strikt hierarkiskt, med olika rättigheter ju högre upp i ordningen man kommer.

Helt klart en film som var värd att se!

Hur den slutar? Ja, det får ni kolla själva…

Ha det bäst där ute!

Ok, det är alltid lätt att vara efterklok, eller i just det här fallet, så visste jag redan innan att det kanske inte var den bästa idén, men det är så underbart, så jag kunde helt enkelt inte låta bli, så nu får jag helt enkelt betala priset…

Jag pratar om att snöra på sig ett par inlines, stoppa in musiken i öronen och sen bränna på nästan 2,8 mil i stekande sol och 28 grader varmt! Som sagt, inte den idén som jag är mest stolt över i mitt liv, men oj vad härligt det var! På vägen hem, så finns det en lång raksträcka, där det dessutom lutar svagt nerför och att komma där, med ordentlig medvind och solen stekandes, det kan inte beskrivas med nått annat ord än, underbart! Jag var till och med tvungen att brista ut i ett superfjolligt skrik mitt på rakan när jag stod och pumpade på för att hålla farten maximalt. Som tur var, så var det bara jag på typ hela rakan, så ingen behövde lida av eländet.


Svårt att se på kartan, men det blev en bra tur…

Jag började med att ta mig in till Gamla Uppsala, precis som vanligt, vilket är ganska precis en mil, men väl där, så kunde jag inte låta bli att fortsätta in mot stan, så det blev en liten avslappnande runda innan jag begav mig tillbaka ut till Träsket.

Den här gången konstaterade jag två saker. För det första, så är kombinationen svag uppförsbacke och rätt ordentlig motvind, grymt för benen! För det andra så är det inte mycket kraft kvar i benen efter 2,5 mil, så minsta lilla uppförsbacke blir som att bestiga Mount Everest… minst! Även den här gången så hade jag tur att det bara var jag som var där just då, för annars hade nog säkert någon halat upp mobilen och filmat den stackars farbrorn som förvillat sig ut på ett på inlines, för såg jag ut som jag kände mig, så var det precis vad folk skulle ha trott!


Faktiskt en riktigt bra film…

Efter denna härliga runda, så avslutades dagen med middag och sen kraschade vi hela familjen i soffan och avnjöt Draktämjaren. För att vara en barnfilm, så var det faktiskt riktigt bra och vissa stunder så kände man faktiskt ordentligt med de stackars drakarna, så för er med barn, eller om ni bara är vuxna barn, så kan jag rekommendera den!

Nu är det nörddags i Mickerummet.

Ha det bäst där ute!


Hur konstigt det än kan låta, så sitter jag fortfarande här framför burken och klockan börjar närma sig halv två och gissa vad! Jag är fortfarande pigg! Hur går det till egentligen? Jag var ju supertrött vid typ nio, men nu nästan fem timmar senare, så sprudlar energin. Hmm, märkligt!

Hur som helst, så har jag precis sett filmen ”The Social Network”, om historien om Facebook och sidans grundare. Den var faktiskt helt ok och så här i efterhand så kan jag tycka att den egentligen var rätt tragisk. Visst, killen har tjänat ungefär hur mycket pengar som helst, men det han gjorde mot sin kompis… Ja, jag säger inget mer, så att jag inte förstör filmen för er som inte har sett den.

Det häftiga med historien bakom Facebook, är hur jäkla snabbt det gick och hur sjukt stora de faktiskt har blivit. Sen att det är mer pengar inblandat än vad de flesta kan föreställa sig, det är ju en annan sak. Man kan inte mer än lyfta på hatten och säga grattis till Mark!

Nej, nu får det nog vara nog med att sitta uppe och nörda. Nu ska jag bara bestämma mig för vart jag ska sova i natt. Opps, det där skulle man visst kunna tolka lite hur som helst såg jag nu, men det är inte så farligt som det låter, så alla ni som satte nattölen eller morgonkaffet i halsen, kan slappna av igen. De två alternativen jag står mellan, är att krypa ner uppe hos Carin och hoppas att Indra inte håller på hela natten, eller så gör jag som Carin gjorde i natt, och frekventerar vårt gästrum på nedervåningen. Fördelen med det rummet, är ju uppenbart, där får jag sova ostört ”min natt”, men samtidigt så går det ju inte att komma ifrån att det är väldigt mysigt att krypa ner till Carin mitt i natten. Svåra val så här mitt i natten… Får kanske sitta uppe en liten stund till, så kanske det klarnar.

Ha det bäst där ute!

En lördag kort och gott!

Då återstår bara ”mina timmar” av den här lördagen och jag tänkte att jag skulle fortsätta att pressa i mig onyttigheter en liten stund till, för är det ätardag så är det!

Dagen har annars bestått av en liten tripp till Willys, precis som vanligt och precis som vanligt så gjorde jag av med sisådär lite drygt 1500 kronor. Det är mysigt att storhandla tycker jag!

Sen har jag och Indra lekt ännu en fantastiskt rolig lek, som jag tror att hon döpte till ”Hatt” helt enkelt. Den går ut på att vi har en stor plastburk som vi turas om att ha på huvudet och när jag har den på huvudet så skrattar hon så att hon storknar. Sen sätter jag den på hennes huvud och då skrattar vi båda två. Ni anar inte hur roligt man kan ha med en plastburk, eller hur länge man faktiskt kan hålla på och flytta den mellan huvudena!

På eftermiddagen idag var det egentligen tänkt att ett gäng kompisar skulle komma hit för att käka lite pizza, i all enkelhet och sen köra lite Guitar hero och snacka skit, men tyvärr fick vi ställa in det för Mio vaknade i morse och var inte alls pigg. Först trodde vi att det skulle gå över men några timmar efter frukost var hans feber uppe i drygt 40 grader och han mådde inte alls bra. Med hjälp av lite alvedon så fick vi ner febern, men när tabletterna slutade verka, så kom ju febern krypande tillbaka tyvärr.

Han kunde i alla fall sitta upp och äta lite middag, i och för sig så tror jag att han kämpade lite extra, eftersom dagens middag kom från Vreten… När han fått i sig lite mat så började han däremot att frysa ordentligt, så efter en feberkoll gick jag med honom upp och bäddade ner honom i soffan framför tv:n och då frös han så att han skakade stackaren! Håller en tumme för att han ska må bättre i morgon!

Då har jag äntligen sett den senaste filmen i Saw-serien, Saw VI, eller Saw 3D som den också kallas. För en riktig Saw-fan som jag, så var den självklart ingen besvikelse, även om jag tycker att de tappat lite av tanken som fanns i de första filmerna. I de senare filmerna så är det väldigt många ”oskyldiga” som stryker med och som faktiskt inte har gjort någonting alls.

Precis som vanligt så är det vansinnigt mycket blod och den är råare än de flesta andra filmer, men trots det så gillar jag dem! På något konstigt sätt så finns det en tanke bakom allt som händer i filmerna så det blir inte bara dödande och slaktande för sakens skull, som många andra filmer.

Till er inbitna ”Saware” så kan jag helt klart rekommendera den och till er som missat den här eminenta serien, kan jag bara säga en sak… Börja med etta och ni är fast!

Nu ska jag återgå till mitt nördande och godissvullande.

Ha det bäst där ute!

Låt den rätte komma in…

Igår när vi i princip hade bestämt oss för att lägga oss, så började filmen ”Låt den rätte komma in” och vi fastnade så klart. Carin skulle bara titta en liten stund, men nästan två timmar senare, så satt hon fortfarande kvar i soffan med mig.

Filmen handlar om 12-åriga Oskar som bor med sin Mamma i Blackeberg utanför Stockholm. Han har inga kompisar och är mobbad i skolan, men så en dag så flyttar det in en ny tjej i lägenheten bredvid och han börjar träffa henne ute på gården då och då. Hon bor där med sin ”Pappa” och är ”12 år ungefär” och Oskar och Eli blir jättebra kompisar.

Fler och fler saker gör att Oskar till slut förstår att hon inte är en vanlig 12-årig tjej, utan en vampyr, med allt vad det nu innebär.

Jag kan fortfarande inte bestämma mig för om jag tyckte att filmen var bra eller inte. Den var absolut inte dålig och de nästan två timmarna gick med en ryslig fart. Däremot vet jag, som sagt, inte om det är någon film som hamnar på min topplista, trots att den är så hyllad av alla ”filmkunniga”.

Kan väl sammanfatta den med att, visst är det en film man kan titta på och dålig är den absolut inte, men ha inte för höga förhoppningar på den!

Nu ska jag ut i garaget för att fortsätta med städprojektet. Vi hörs senare!

Ha det bäst där ute!

Nu går det mot mörkare tider igen, igår var nämligen årets längsta dag och därmed årets kortaste natt och det känns, för det måste väl vara anledningen till att jag är så trött?!

Idag har jag, tro det eller ej, ingenting inbokat i kalendern, så jag hinner nog jobba en del hoppas jag på och jag har satt upp ett mål för dagen och det är att antalet mail i min inkorg, ska ner under tio stycken och jag är helt säker på att jag kommer att lyckas!

Jag har deltat upp mina inkommande mail i två olika inkorgar. En speciellt för mail där jag bara är ”cc:ad” och då hamnar de lite längre ner i prioriteringen för att läsas. Så mycket mail som jag får hela tiden, så är det tyvärr ett måste att göra så, så lägg mig inte på CC-raden alltså 😉

Jag hoppas att de flesta mailen inte innebär så där jättemycket arbete, för det skulle kunna vara så att det är så mycket att göra med varje mail, så att jag inte lyckas nåt mitt mål… Håller en tumme!

Igår åkte andra filmen i Twilight-serien, New Moon, på i vardagsrummet och den var rätt seg tycker jag och hade det inte varit för den sista delen av filmen, så hade den nog varit rätt dålig. Däremot så avslutar den starkt och totalt sett, så får den betyget godkänt.

Precis som i första filmen, får man följa Bella i den lilla hålan Forks och hennes kärlek till en av vampyrerna. I den här filmen så får man också stifta bekantskap med en annan lite märklig ”ras”, som också bor runt Forks och självklart står kampen mellan dessa ”snälla” varulvarna och de ”onda” vampyrerna.

Filmen innehåller en hel del bra effekter och handlingen är väl genomtänkt, men att det skulle vara kanonfilmer, vet jag inte riktigt om jag håller med om.

Nu ska jag ta tag i alla mail och kämpa mot målet…

Ha det bäst där ute!

Nedräkningen har börjat! Nu börjar det äntligen att kännas som att det är läge för att börja beta av dagarna som kvarstår och det jag pratar om är självklart, semestern!! Den här våren och försommaren har varit minst sagt tuff på jobbet, så årets ledighet är verkligen efterlängtad, men innan vi börjar prata framtid och semester, så tycker jag att vi börjar med att gå igenom helgens aktiviteter.

Lördagen var faktiskt rätt lugnt och för en gångs skull, så behagade Indra sova lite längre än hon brukar när det är ”Pappa-morgon”, så strax efter klockan sju var det dags att gå in till Indras lilla rum och mötas av en glad och nöjd tjej, som stod upp i sängen och ropade efter Pappa. Efter alla morgonrutiner och annat så var det dags att åka iväg och utföra dagens uppgifter och på mitt schema stod, den obligatoriska, veckohandlingen och Carin och Indra hoppade av på Gränby Centrum för lite shoppande.

På eftermiddagen åkte grillen fram och en hel del gott kött och andra godsaker landade på gallret. Tanken var att vi skulle äta när vårt eftermiddagsbesök kom, men de kom inte riktigt när det var tänkt, så vi åt själva, så fick de värma när de kom. Efter en hel del tågtrassel, så kom äntligen Zandra och Ida upp till oss här uppe i Norrland för ett besök. Det måste ha varit jättelänge sen de var hos oss sist konstaterade vi, men nu var tydligen saknaden av Moster och ”Morbror” för stor 😉 Jag hoppas att Zandra vågar komma tillbaka igen, trots att jag sköt en boll rakt i ansiktet på henne… Sorry Zandris!

Nu när jag har skrivit allt som hände i lördags, så kom jag på att tv:n stod på hela tiden och bröllopet rullade, så det blev en hel del tittande mellan varven och under kvällen stod middagen på, på den andra skärmen när jag satt ute hos mig, så lite kunglig har jag nog varit också.

Söndagen var en aning mer uppbokad än lördagen, så nu kändes det som vanligt igen, men innan allting drog igång, så hann jag faktiskt ut och kippa resten av gräset och sen in i duschen för att bli lite ren och fin innan dagens kalas. Det första stoppet var hos Katja och Martin för ett 3-årskalas, med obligatoriskt fikabord och underbar tårta.

Fikabordet i motljus…

Som ni säkert förstår, så var det en hel del barn på kalaset, så det var full fart runt fötterna hela tiden och ibland så var det nästan så att jag var lite rädd för att jag skulle kliva på någon av de små liven. En lösning som flög genom huvudet, var att stå helt still i ett hörn hela kalaset, men efter moget övervägande, så insåg jag att det inte skulle uppfattas som speciellt trevligt bland de andra vuxna, så jag fick snällt flytta på fötterna och mingla runt lite. Varje steg var som ett roulettespel och som tur var, så vann jag varje gång och alla barn lever och har alla sina ben i ett stycke.

Inte många ljus att blåsa ut, men de som brann blev i alla fall rejält utblåsta…

Efter en underbar skönsång så var det dags för födelsedagsbarnen att fylla lungorna med luft för att sen pressa ut den genom munnen och ut över ljusen och till hans egna förtjusning så lyckades han perfekt. Alla (bara tre stycken, men ändå…) ljusen slocknade och jublet steg! Efter halva kalaset fick jag bryta en liten stund för att skjutsa Mio till nästa kalas och sen ta mig tillbaka till barnhavet igen för att fylla på koppen igen och ta en liten kaka till.

En Äpple/blåbär/rabarber-paj… Helt underbar…

Nästa stopp för dagen var hos mina päron för en smaskig smörgåstårta och en underbar paj som avslutning på middagen. Just smörgåstårta är någonting som vi (läs, jag, Daniel och Pappa) är lite svaga för, så det är ganska vanligt att det önskas på födelsedagar och precis som vanligt, så är det Mamma som gör allt, förutom att skala räkorna…

Eftersom alla pratar om att de ska vara så bra, så tyckte jag och Carin att vi skulle se vad det var som var så märkvärdigt, så kvällens film fick bli första filmen i Twilight-serien och för er som inte har sett den, så kan jag berätta att den handlar om en tjej som flyttar till sin Pappa i en liten håla. Hålan är känd för sitt taskiga väder och det är väldigt sällan fint och soligt.

Hon blir direkt lite nyfiken på ett väldigt speciellt gäng på skolan, som håller sig för sig själva och beter sig lite märkligt. Av en händelse så hamnar hon bredvid en av dem på en lektion och mysteriet växer ytterligare och han hälsar inte ens, utan beter sig bara ännu mer underligt. Några dagar senare så är han däremot tillbaka och som förbytt och nu pratar han mer än gärna med henne och hjälper henne när olyckan är framme och räddar henne från att bli krossad mellan två bilar.

Hon blir mer och mer ”misstänksam” och kommer fram till att den enda förklaringen är att de är vampyrer och han erkänner också att hon faktiskt har rätt och hon blir till och med inbjuden i deras familj, vilket inte är helt vanligt för en människa…

Filmen var bra, även om jag inte riktigt kan förstå uppståndelsen kring den, men självklart kommer vi att se den andra filmen i serien. Kanske redan ikväll faktiskt.

Nu är det jobb och slit som gäller, så att det som måste göras, blir gjort…

Ha det bäst där ute!

En söndag efter ett rejält bröllopsparty kan väl bara börja på ett sätt? Lite segt, kan man tycka, men det var faktiskt inte så farligt alls. Mycket vatten och resorb vid hemkomst… En mycket bra uppfinning!

För att känna mig lite nyttig, så satte jag upp mörkläggningsgardinen jag köpte dagen innan, men det blev inte riktigt så bra som jag hade hoppats på, men det blev i alla fall mörkare än innan.

Två lyckliga brudar…

På eftermiddagen hade Katja och Martin bjudit in till middag, så det var bara att åka ner och sätta sig vid bordet och äta allting som bars in. Ett grymt bra initiativ och riktigt god mat! Nästa gång är det nog kanske vår tur att bjuda in lite folk.

När kvällen kommit och lugnet lagt sig över huset, så kraschade jag och Carin i soffan för att kolla lite film och eftersom vi påbörjat Pirates of the Carribean, så valet var ganska enkelt, så trean åkte upp på tv:n och vi avnjöt hur Johnny Depp levererade en fantastisk tolkning av den fullständigt galna kaptenen Jack Sparrow och hans fortsatta äventyr ända från döden och tillbaka igen.

I den tredje delen i den här underbara serien, så börjar man med att följa piraternas kamp för att hämta tillbaka Jack från ”döden” och i den här filmen så har man trappat upp effekterna ytterligare ett litet snäpp. Filmen är helt klart bra, men det är inte den bästa i serien tyvärr, så jag hoppas att den kommande fjärde filmen inte fortsätter åt samma håll.

Eftersom vi kom igång lite väl sent med tittandet, så blev sänggåendet rätt sent, och det fick jag lida för i morse, men det var det värt. Vad gör man inte för att få sitta en stund med Älsklingen i soffan och bara vara…

Idag är det dags för att åka iväg på konferens med ”min” avdelning, med studiebesök och en lugn eftermiddag med chockladprovning, men mer om det i nästa inlägg.

Ha det bäst där ute!

Igår var det ju söndag och det var en riktig kanondag och förutom en liten tripp till Willy:s så var det bara slappa som gällde, inte för att handla är så där jättebetungande egentligen, men det kvalificerar ju in på topp tio över saker jag gärna gör på en söndag, när det dessutom är strålande sol ute!

Hur som helst, så inleddes dagen med en härlig frukost tillsammans med resten av familjen och eftersom det var min tur att sova, så var det bara att halka ner för trappan, så där strax efter nio och sätta sig vid ett dukat bord. Man kan ju fundera på om det skulle vara lika skönt att göra det om man alltid hade det så. Vissa säger ju att då skulle det ju inte vara nått speciellt och alltså ingenting som man skulle uppskatta… Till dem har jag bara en sak att säga… Ni har fel!

Dagens första uppgift… En lång stunds hoppande i studsmattan…

Efter frukosten så var det dags att ge sig ut i solen, eftersom jag tyckte att min röda nyans efter gårdagen vid fotbollsplanen, behövde förbättras något. Mitt mål under hela dagen var att gå från starkt ljusröd kräftton, till en djup och kraftfull blodröd nyans. Vet inte om jag lyckades tyvärr, men jag skyller på att det blev molnigt på eftermiddagen.

Jag undrar hur kul man kan ha med en badboll egentligen… Tydligen hur kul som helst…

En väldigt rolig sak som man kan göra i trädgården om man är sisådär 15 månader, är att ta en badboll och jaga den runt på gräsmattan och det är ännu roligare om man har en kräftröd pappa som springer efter och jagar lite, för att inte tala om när han springer runt och dribblar lite med den förvuxna fotbollen. Att pappa låter som en komplett idiot inför alla grannar, är väl en sak som man får bjuda på antar jag… Allt för att Indra ska ha roligt, eller hur? Jag menar, vem av grannarna tycker egentligen att det är konstigt att en vuxen man springer runt på gräsamattan och jagar en badboll samtidigt som han låter som en mentalpatient som nyligen släpps från åtta års sluten vård? Att han dessutom springer runt med bar överkropp och flämtar efter två minuter gör väl kanske inte saker bättre direkt.

Glass är gott när det är varmt ute…

Efter mycket bolljagande och andra skojiga saker, var det dags för lite isglass, i alla fall för Indra och Mio som var hemma. Vi vuxna fick tydligen nöja oss med att titta på när de läskande sakerna försvann in i ansiktet på barnen, förutom de gånger som Indra fick för sig att det var läge att bjuda lite och kom med glassen i högsta hugg och pressade upp den i ansiktet.

Det blev bra drag i grillen och glöden efteråt var inte att leka med…

Eftersom det var så fint väder så kom jag på den trevliga idén att vi skulle grilla lite och eftersom det var ett tag sen mina päron var och åt hos oss, så kastade jag iväg ett sms till mor min, så vid fem-tiden så kom Farmor och Farfar instapplandes på baksidan. För att inte göra någon besviken, så meddelade jag direkt, att skulle man äta, så var det ett krav att man hoppade i studsmattan först och för er som känner min familj, så kommer det kanske inte som en chock att Pappa kastade sig upp i mattan, utan någon som helst tvekan. Däremot så fick jag inte upp Mamma, så hon fick nöja sig med att stå bredvid och se sin galna man hoppa istället, vilket inte var helt dålig underhållning i och för sig.

När jag och Carin bjuder in folk på middag, så finns det alltid massor med mat! Det ska aldrig finnas så lite att någon ens kommer på tanken att sluta äta, innan magen är så full att det inte skulle få plats en enda lite tugga till och igår var självklart inget undantag. Vi kastade på kött, tre olika sorters korvar, championer och halloumi på grillen och självklart var det inga små mängder heller. Till det så blev det årets första färskpotatis och självklart, tsatsiki.

Kvällen avslutades, på sedvanligt söndagssätt, i soffan med en bra film och valet ikväll var ganska enkelt, Pirates of the Caribbean 2 – Död mans kista. Filmen tar vid där tvåan slutade och personligen så tycker jag nästan att den är bättre än den första filmen i serien.

Även i den här filmen så bygger allting på Kapten Jack Sparrow och alla runt omkring honom och självklart så klarar han det mesta och alltid med roliga miner och sköna kommentarer.

Filmen innehåller mer storslagna effekter än ettan och det känns som att handlingen har trappats upp ett steg och det mesta som händer är lite mer ”extremt”. För er som inte har sett den, om det nu är någon som har missat den, så se till att se hela serien!

Själv misstänker jag att den tredje filmen kommer att ses någon dag den här veckan och sen är det bara att vänta på den fjärde, som håller på att spelas in.

Ha det bäst där ute!

Söndag = Vilodag… Not!

Igår var ännu en sån där dag när allting gick på i 110 från morgon till kväll, inte alltid med saker som var så jättebetungande, men trots det så var det aldrig så att jag satt och rullade tummarna.

Dagen började med det mycket ansträngande jobbet att gå ut på baksidan och kolla om det fortfarande var blött i gräset, vilket det självklart, så då var det bara att vänta med dagens första ”riktiga” uppgift, gräsklippning och istället kliva upp och ta det ansvar som kommer med att ha barn. Nämligen att fullständigt krossa dem i fotboll på baksidan! Det var jag mot Nova och Mio och visst kunde jag vara lite ”snäll” ibland och låta de få bollen eller ”misslyckas” med någon dribbling, men jag spelar inte jättedåligt bara för att de ska få vinna. De genomskådar det direkt och så klagar de på att jag inte spelar ordentligt, så det är bara att plocka fram egot och kliva ner på en 8-årings nivå och krossa!

Gräsmattan fick sig en ordentlig klippning…

Efter en svettig kamp, som för övrigt slutade 5-1 till mig, (men vem räknar?) så hade det torkat upp hjälpligt, så efter att ha agerat taxi till Nova, så åkte klipparen fram för första gången i år, så det var nästan så att champagnen åkte fram, för är det premiär så ska det väl vara skumpa? Det blev ingen skumpa trots premiären, så det var bara att anta utmaningen, så fram med machoattityden, av med tröjan och sen rycka igång vilddjuret. Det vart en del tömmande av behållaren, men det blev väldigt bra när det väl var färdigt i alla fall. Nu är ”studsmattshörnet” klart också, för på onsdag kommer den!

Ställningen uppmonterad…

Efter gräsmattskampen var det dags att slänga sig in i bilen igen, för att hämta upp nästa uppgift för dagen, en gungställning till Indra. De som haft den tyckte inte att den användes hos dem, så då frågade de oss om vi ville ha den och eftersom Indra tycker att det är roligt att gunga, så varför inte! Det var en kanonställning, så efter en liten stunds monterande så stod den på färdigt, förutom ”bottenplankorna”, men de åkte på senare på kvällen. Jag ville gärna göra det på kvällen när alla myggor kommit fram, eftersom jag tyckte att de 26 bett jag fått på dagen, inte riktigt räckte till för att förstöra nattsömnen ordentligt…

Nu är det bara att vänta på glöden…

Eftersom vädret var kanon och Daniel skulle komma ut och äta, så tyckte vi att grillen skulle få jobba lite, så det var bara att göra i ordning grillen, ha på tändvätska och tända kolen, men tro nu inte att jag kunde sitta lugnt och stilla framför grillen och njuta, nejdå… Nu var det dags att skylta om bilen till taxi igen, för att hämta Nova, ibland undrar jag om det vore så fel med att få köra moppe från 8 års ålder i alla fall.

Indra var hur nöjd som helst med de söta gubbarna…

När den grillade kycklingen var nere i magen, var det dags att påbörja den långa promenaden bort till mina föräldrar, för en ”Mors-dags-fika”, men kladdkaka med grädde och små goda jordgubbar. Indra fick smaka dessa små söta gubbar för första gången och hade jag inte slutat lägga fram, så hade hon nog suttit där och ätit fortfarande. Hon tyckte att det var så gott och bit efter bit åkte in i lilla munnen. Även pappa lyckades stoppa in en hel del i munnen, men för att sprara jordgubbar till Indra, så höll jag mig till kladdkakan och grädden. En fördelning som både hon och jag var rätt nöjd med.

Kvällen avslutades med en film, eftersom det ju trots allt var söndag och den här gången föll valet på ”Up in the air”, en helt om film, under vissa perioder var den till och med riktigt bra.

Den handlar om en kille som jobbar med att åka runt USA och avskeda folk, eftersom deras chefer är för fega för att göradet själva, så han lever sitt liv på flygplan, flygplatser och hotell och han gillar det mer än någonting annat och mest av allt så gillar han nog den ”status” som det ger, men bonusklubbar överallt. Han har självklart den högsta statusen som går att få, på de allra flesta ställen och han glider före alla köer och väntelistor.

Helt plötsligt så kommer en ny tjej till kontoret och tar fram ett system för att sparka folk via en webkamera, vilket gör att allt resande blir överflödigt, men han lyckas övertala chefen om att det här inte är en bra idé och att hon inte vet vad de pysslar med ”på riktigt” och självklart blir det då hans uppgift att visa henne vad det är de faktiskt gör. Allt det här leder till den ena roliga grejen efter den andra.

Kort sagt, en helt klart sevärd film, så har ni inte redan sett den, så hoppa in på närmste ”uthyrningsställe” och kolla på den.

Ha det bäst där ute!

Man skulle kunna sammanfatta gårdagen med två ord, rensa och regn. Det var inte direkt så att jag satt i solen lugnt och skönt och njöt av sommarvärmen. Nej, det första som mötte mig när jag slog upp mina små ögon, var smatter mot rutan. Visst är det mysigt att ligga i sängen och småslumra när det öser ner ute? Helst ska det åska och blixtra också, men man kan ju inte få allt.

Som den smått rastlöse person jag är, så var det bara att dra igång hjärnan för att hitta saker som inte var beroende av att solen lös och valet föll på att rensa i garaget. Den senaste tiden så har garaget fungerat som allmän avlastningsplats för diverse saker, så det var allt från gamla trasiga kläder till gamla skrivare som fick göra mig sällskap ner till sopstationen. Jag har ju haft roligare sällskap i bilen, men det dög. Det fick bli två vändor ner och då har vi ändå en bil där det får plats en hel del saker, så ni kan ju föreställa er hur det såg ut innan rensningen.

Vår hålas återvinningsstation…

Första svängen in på området var det inte något direkt promenadväder, så bilen ställdes så nära som möjligt och sen användes bakluckan som ett tag, samtidigt som påsar och annat svingades genom luften för att landa i containern.

När det åter igen gick att ta sig in i garaget utan klättringsutrustning, var det dags för veckans storhandling, så när Carin fixat en handlingslista, så gick färden in mot Willy:s och första stoppet var pantavdelningen, där jag gled in med tre stycken svarta sopsäckar med pantflaskor, så jag nu vet jag nog hur uteliggarna känner sig när alla vänder på huvudet när de samlar burkar, men det blev några hunderlappar i alla fall och det kan vara värt några vända huvuden tycker jag.

Kvällen avslutades med film och det vart Carin som fick välja den här gången och då föll ju valet på en romantisk komedi, så det var bara att gilla läget och titta. Vet inte hur många action-filmer hon har ”stått ut” med, så en och annan romantisk sak kan jag väl klara av…

Filmen utspelar sig helt och hållet under en dag, Alla hjärtans dag och det börjar med att man träffar olika par med olika relationer. Alla de här olika personerna vävs sen ihop på olika sätt.

Huvudtemat är ju, inte helt oväntat, kärlek och man får följa allt från 12-åringens förälskelse i sin lärare, till det äldre paret som varit tillsammans i över 50 år. För att vara en typisk ”tjejfilm” så var den faktiskt helt ok, även om jag tyckte att den var lite väl lång.

Som jag hoppas att alla vet så är det Mors dag idag, så därför har jag gått upp med Indra och Carin får sussa vidare, så snart är det dags att börja fixa med frukosten och lägga fram en liten ”present”. Ja, jag vet att man ska ge nått till sin egen mamma, men jag fuskar lite måste jag erkänna. Det är ingenting märkvärdigt i och för sig, men det är nog inte det viktigaste idag, utan oftast så stämmer ordspråket, ”det är tanken som räknas”.

Idag ska jag hämta hem en gungställning och ställa upp på baksidan och i och med det, så är ”Operation: Göra baksidan roligare” startad och nästa steg i Operationen sker på onsdag, för då kommer nämligen vår nya gigantiska studsmatta, så då är det bara att dra fram verktygen och börja skruva, för jag antar att den ska upp rätt så snabbt, om vi frågar Nova och Mio. Steg tre i den här operationen ligger nog lite längre fram under sommaren, så mer om det då helt enkelt.

Efter gungmotage så är vi inbjudna på en liten ”Mors dags-fika” hos mina föräldrar, så med andra ord, så är det fullt upp i dag också, men det är ju så jag vill ha det, så jag ska inte klaga.

Ha det bäst där ute!

En bra avslutning på veckan…

Oj, nu känns det som att det har gått jättelång tid sen jag skrev i bloggen, men igår hade jag helt enkelt ingen lust att skriva nått… Igår var det ju söndag och jag fick en del saker gjorda ändå, trots att det ska vara en vilodag. Eftersom jag gick upp med Indra och hon behagade vakna klockan 06, vilket inte är ovanligt när det är jag som ska upp i och för sig, så blev det en tidig dag. Jag är fortfarande helt övertygad om att hon vaknar extra tidigt bara för att få några extra minuter med sin underbara pappa!

Oavsett varför hon vaknar tidigt, så innebar det att jag var helt sjukt trött, så när jag avverkat nästan en halv arbetsdag, så fick jag gå och lägga mig och sova lite. Jag tyckte att en timme max vore väl bra, men min underbara sambo väckte mig efter nästan två timmar och det var minst sagt välbehövligt! När jag kommit upp tog det inte många minuter innan rastlösheten slog in det var bara att dra på sig skorna och ge sig ut på ägorna för att räfsa resten av gräsmattan, så nu är all mossa uppriven och det är bara att vänta på den fina och gröna gräsmattan.

Eftersom det var söndag så var det också dags för en film för mig och Carin och så fort lugnet lagt sig i huset, så åkte en ”liten” bit kladdkaka fram och filmen Nyckeln till frihet på. En mycket bra film, som det var många år sen jag såg sist.

Filmen utspelar sig inne på Shawshank-fängelset under mitten på 1900-talet och handlar om banktjänstemannen Andy Dufresne som blir oskyldigt dömd för att ha mördat sin fru och hennes älskare. Man får följa honom genom vistelsen på fängelset, med allt vad det innebär, av misshandel, våldtäkter och annat obehag, men också en sammanhållning och vänskap som byggs upp allt starkare under åren.

Andy kämpar också för att bygga upp fängelsets bibliotek och blir med tiden en person som många medfångar och faktiskt även en hel del av vakterna respekterar. Åren går och av en händelse får han reda på att den verkliga mördaren har erkänt att det var han som mördade Andys fru och han försöker då att få till ett överklagande med motiveringen att det faktiskt finns ett vittne till det här erkännandet. Efter fängelsedirektören är grovt korrumperad och använder sig av Andys kunskap för att dölja alla svarta pengar, vill han självklart inte att Andy ska komma ut och ser också till att ordna så att det inte längre är möjligt att överklaga.

Det här är en mycket bra film och klassas av många som en av de bästa någonsin. Själv tycker jag absolut att man ska ha sett den om man nu, mot förmodan, har missat den.

Nu ska jag ladda för att ta mig till gymet, för veckans första pass.

Ha det bäst där ute!

Efter att lugnet lagt sig över huset igår, så fick jag och Carin lite tid själva och då kastade vi oss i soffan för att kolla på en film och den här gången blev det den tredje och sista filmen i Millenium-trilogin, Luftslottet som sprängdes.

En film som, precis som de första två, väcker en hel del känslor och den starkaste känslan är nog hat. Hat mot de människor som behandlat Lisbeth Salander på det fruktansvärda sätt, som hon blivit behandlad på. Filmen knyter på ett mycket bra sätt ihop de första två och man får som tittar svar på de flesta frågorna. Några saker blir däremot hängande så man får fantisera ihop sin egen fortsättning, men det är bara bra egentligen.

För er som har sett de första två så rekommenderar jag den avslutande filmen starkt och för er som helt har missat trilogin, är det helt klart läge att skaffa den och bänka er i soffan, tillsammans med lite filmgodis och följa Salanders äventyr.

Ha det bäst där ute!

Precis som en gäspning är tydligen mitt bloggande smittande, för i helgen så började Carin att blogga så smått och vad passar väl bättre då, än att starta bloggen, Chefspappans sambo… Nu kan ni alltså följa hur allting funkar hemma också, när jag är och chefar på jobbet och dessutom få hänga med på allt vi gör, genom en tjejs ögon 😉

Säger bara, välkommen ut i bloggvärlden Älskling!

Blev en bra avslutning på helgen med film och sen fuskade jag med några godisbitar, men det håller vi lite tyst om tycker jag. I går var det dags för en svensk film för en gångs skull och valet föll på Bröllopsfotografen.

Det handlar om en helt vanlig arbetare från världsmetropolen Molkom, där han arbetar på varvet, precis som de flesta andra. Hans dröm är däremot att bli fotograf och när varvet läggs ner, så tar han chansen och drar till Stockholm. Där lyckas han komma in i de finare kretsarna och på olika, mer eller mindre snygga, sätt så kommer han igång med fotandet. På resan så säljer han dock sig själv och håller på att förlora allt istället för att lyckas med fotandet.

Jag hade höga förväntningar på den här filmen, som en riktigt rolig komedi och jag blev inte direkt missnöjd, även om det inte var den bästa film jag sett och någon komedi i dess rätta bemärkelse vet jag inte om den var.

Den innehåller självklart en del roliga scener, men undertonen i den är mer allvarlig och gör faktiskt att man tänker till lite. För er som inte har sett den, så är det en film som får klart godkänt.

Den här veckan är kortare än vanligt, vilket i sig är skönt, även om jag har vansinnigt mycket att göra, men anledningen till kortveckan hade kunnat varit roligare. På torsdag är det nämligen Mormors begravning och fredag kommer jag att arbeta en del hemma och tar ledigt halva dagen.

Nu är det snart dags att byta till pendeln för vidare färd in mot den Kungliga huvudstaden, så vi får höras senare.

Ha det bäst där ute!

Undrar om det är så att vi börjar sacka lite, för nu var det ännu en helg där vi bara hade en dag uppbokad, men det är kanske åldern som tar ut sin rätt. Man ska ju ta det lite lugnar på ålders höst säger ju alla, så det är väl bara att lyssna antar jag.

Som ni säkert vet vid det här laget, så gillar jag inte att inte ha någonting att göra och Carin behövde leta efter lite nya kläder, så vi passade på att stuva in hela familjen i bilen och sen styra kosan mot Storstan. Vi kom inte riktigt ända fram, men vi kom i alla fall till Kista Galleria och sen vi var där så har de byggt ut en hel del, så nu är det ännu större än tidigare. Alltid kul att komma iväg lite och göra någonting annat och sen blev det ju självklart lunch där också. Grekiskt för mig och Carin, kycklingspett med tzatsiki (stavas det så??), tyvärr föll jag för frestelsen och tog pommes till, så jag får väl räkna det som mitt bakslag när det gäller min lilla kostförbättring, men det är väl saker man får räkna med. Så länge det bara blir någon enstaka gång, så är det ingen fara alls egentligen och gott var det!

Nova och Mio fick gå runt och kolla själva eftersom det inte är så där superkul att hänga med oss i klädaffärerna, så de hängde borta i den ”nya” Kids Court i princip hela tiden. Ni får gissa om Carin hittade det hon var på jakt efter… Nej, alldeles riktigt, vi kom hem utan kläder till henne, men jag blev däremot ett par jeans rikare.

På eftermiddagen fick jag och Carin till ett träningspass tillsammans (!!) och det händer inte ofta, eftersom det finns tre barn som måste hållas koll på, men tack vara lite barnvaktsjakt så dumpade vi av Indra hos Farmor och Farfar. Det är alltid kul att köra tillsammans med någon och när det dessutom är Carin, så är det ännu roligare. Tack för ett bra pass!

Som vanligt, så la sig lugnet över huset vid åtta-tiden och vi passade på att krascha i soffan framför en film och den här gången blev det en lättsam komedi, som visserligen har några år på nacken, men det gör den inte mindre bra för det.

Bruce Almighty blev det eftersom Carin inte har sett den.
http://www.imdb.com/title/tt0315327/

Den handlar om en helt vanlig kille som sliter som reporter på en tv-station utan att få någon befordran , utan han sitter fast med uppdrag som inte är direkt ”heta och exklusiva”. När sen nyhetsuppläsarposten blir ledig så ser han självklart sin chans att ta ett kliv uppåt och efter, vad han tror är, hintar från chefen, så är han övertygad om att tjänsten är hans. Självklart går tjänsten till hans värsta konkurrent och han får ett fullständigt bryt mitt i en direktsändning.

Han ifråga sätter Gud och hur han sköter sitt jobb och det hela slutar med att han träffar Gud och får hans ”jobb” under en period och allt som det medför. Det är inte bara så enkelt att han kan styra och ställa med allt, utan det blir snabbt knasigheter…

Har ni inte sett den, så är det ett tips på en rolig komedi som ändå innehåller en allvarlig tanke!

Nu är det dags för att slita en dag på kontoret, så hörs vi senare.

Ha det bäst där ute!

Så var det dags för ännu en arbetsvecka, något kortare än normalt, vilket jag tackar för! Det är alltid skönt med kortveckor… Den här veckan är det dessutom inte lika mycket inplanerat som det har varit de senaste veckorna, så nu ska jag komma igång med träningen. Det gäller bara att bestämma sig för att faktiskt ta sig till gymmet! I morgon ska träningsväskan packas och sen jävlar! För er som läste bloggen igår, så vet ni redan om att en mindre avsockring för nu måste magen minska en hel del.

Kommer nog att lägga upp träningen ungefär så här:

Dag 1: Ben och mage
Dag 2: Bröst och rygg
Dag 3: Biceps, triceps och mage
Dag 4: Axlar och vader

Eftersom jag oftast tränar på lunchen, så kommer schemat att bli rullande över dagarna. Vissa veckor kanske det blir 2 pass på gymmet och andra hinner jag säkert med fem stycken! Ju fler desto bättre så klart, men tyvärr innebär jobbet en del heldagsmöten och lunchmöten vilket ställer till det. Utöver det så ska jag försöka få till lite fler promenader än vad jag kör nu. Vädret gör ju att det blir lite lättare att komma ut nu också, än vad det var när det var en halvmeter snö ute.

Kommer att uppdatera bloggen med lite mer träningsrelaterade saker framöver, när träningen kommit igång på allvar.

Igår vart det ytterligare en film när Indra kommit i säng och lugnet återigen lagt sig i huset. Den här gången blev det en liten ”skräckis” igen, men den var mer äcklig än läskig. Man kan väl kortfattat säga att det var en kopia på ”Jag vet vad du gjorde förra sommaren”-filmerna. Några unga tjejer ska utföra ett ”practial joke”, men det går Riktigt snett och efter några månader så börjar verkligheten komma ikapp dem. En ok film, men inte mycket mer.

För er som gillar ”ungdomsskräckisar” så funkar den att kolla på, men räkna inte med att bli skrämda, mer än en och annan överraskningsgrej.

Nu ska jag ta tag i jobbet så jag hinner med det jag har tänkt.

Ha det bäst där ute!

,

Ännu en dag med på tok för mycket fika och godis är snart slut. Det som återstår nu är bara att slå ihjäl några timmar här ute hos mig innan huvudet ska placeras på kudden. Den här helgen är ju en aning längre än en vanlig helg, så då fick jag till två uppesittarkvällar.

Idag var jag i alla fall in och lyssnade på Daniels nya centerhögtalare, som jag släpade hem, och det lät mycket bra! Det blev ju inte sämre av den nya recievern heller, så nu är jag ännu mer sugen på att köpa nya grejer, men jag har insett att det får vänta några år, till ekonomin ser lite bättre ut, för som det är nu, så finns det på tok för många hål att stoppa pengarna i. Vi pratade faktiskt precis om det fenomenet när ett par kompisar var till oss och fikade och det var precis likadant för dem, så vi är tydligen inte unika. När månaden är slut, så är pengarna slut och det spelar ingen roll om man just den månaden fick en massa extra pengar, utan på nått märkligt sätt, så är det alltid då som det kommer en extra hög elräkning, eller en halvårsbetalning på bilförsäkringen, så de extra pengarna bara försvinner. Hur man än gör, så är pengarna slut när månaden är slut. Jag har pratat med flera kompisar om det här och det verkar inte spela någon roll hur stor inkomst man har, utan det enda som händer om inkomsten ökar, är att priset på de saker man köper eller drar på sig kostnader för ökar, så pengarna är lik förbannat slut lagom till nästa lön trillar in på kontot.

Såg en film tidigare ikväll, Triangle (http://www.imdb.com/title/tt1187064/). Den var för invecklad för att förklara i detalj, men det handlade i stora drag om komplicerade tidsförskjutningar och flera ”versioner” av samma personer. Den var faktiskt helt ok, så har ni ingenting för er en kväll så kan jag tipsa er om att kolla på den.

Filmen fick mig att fundera lite på tiden och hur det egentligen är med den. Det är ju en sak som vi människor har hittat på för att på ett enkelt sätt kunna förklara för andra när en viss sak börjar, när man ska träffas, osv… Eftersom den inte finns, så kan man ju inte ens prata om tidsresor… Eller? Nej, nu svamlar jag nog mest tror jag. Borde nog släpa mig in och upp i sängen istället för att sitta kvar här ute och nörda…

Ha det bäst där ute!