Välkommen ut lilla Nike!

Välkommen till Världen lilla Nike!

Nu har hon Äntligen kommit ut till oss efter en väldigt lång väntan. Egentligen så räknas det väl knappt som att vi gick över tiden, men de här sista dagarna har känts som en hel evighet!

Men idag var det alltså äntligen dags och allting gick så fruktansvärt snabbt, så jag har inte riktigt fattat än vad det var som hände.

Idag hade vi besök på dagen och allting flöt på som vanligt och inga tecken på att det skulle komma något litet barn idag, sen när Yvonne och Benny hade åkt, kände varken jag eller Carin oss speciellt sugna på att laga mat, så vi bestämde oss för att fuska med mat från Kreta. Jag skulle ändå ut och springa sen, så lite extra energi skadar ju inte!

Så strax före sex, hoppade jag in i bilen och åkte ner för att köpa mat och när jag kom hem strax före halv sju, så kom Carin med kommentaren, ”Inte för att hoppas för mycket, men jag tror att sammandragningarna har blivit lite kraftigare”. Eftersom hon haft sammandragningar i flera månader, så var det ingen jättegrej egentligen.

Vid tjugo i sju så kommer en kraftig värk och Carin ber mig klocka lite för att hålla lite koll och efter tio minuter, så konstaterar vi att nästa värk kommer och efter ytterligare fyra minuter så kommer nästa, som är så stark att hon måste hänga över soffan. Det är då jag börjar ana oråd, så vid kvart över sju ringer jag min mamma och säger att det nog är bäst att hon kommer över för vi måste nog åka in. Sen gick det väldigt snabbt…

Jag ringde till förlossningen och berättade hur det låg till och att det gått väldigt snabbt med både Nova och Mio och Barnmorskan säger att vi är så välkomna in, så efter ytterligare några värkar, så sitter vi i bilen på väg in mot Ackis. Är det någon polis som läser det här så kan jag erkänna direkt, jag körde en bra bit över vad som är tillåtet och med facit i handen, så var det bra!

Väl på Ackis, så fick jag nästintill bära in Carin och innanför dörrarna så kommer de först med ett gåbord, men när de ser hur kraftiga värkarna är, så skippar de tanken och springer, bokstavligen, efter en brits och sen rusar vi in i första lediga rum och barnmorskan är redo att plocka ut barnet direkt. Som tur är, så är Carin ”bara” öppen fem centimeter, så de andas ut och börjar förbereda mer ”som vanligt”, men de hinner knappt med det innan värkarna blir jättekraftiga och är på väg över i krystvärkar.

Efter första krystvärken så talar barnmorskan om att, nu är det bara att försöka slappna av, för i nästa värk, så kommer barnet och mycket riktigt, efter två rejäla krystvärkar, så är lilla Nike ute och ser dagens ljus för första gången i sitt liv.

Klockan stannar på 20:12, så nästan precis 1,5 timme efter första tecknet, så ligger vår lilla Nike där och drar sina första andetag. Jag är otroligt imponerad av Carins enorma prestation och att det gick så vansinnigt snabbt!

Nu sitter jag och småtittar bort mot vårt lilla ”Gryn” och försöker sakta men säkert få in i huvudet, att jag nu har fyra fantastiska barn i mitt liv. Pappa älskar er alla!

Tack Carin för att du finns i mitt liv och att jag får dela allt detta med dig! Jag älskar dig!

Ha det bäst där ute!

Nu har ännu en dag passerat och fortfarande så har vi ”bara” tre barn i familjen, ja om man inte räknar den som envist behagar hålla sig kvar inne i den varma och sköna livmodern då, men det väljer jag att inte göra! Nu är det två dagar sen som h*n ”skulle” ha kommit ut och det känns numera som att allt vi gör, är att vänta! Vi väntar och väntar och dagarna känns evighetslånga, men vi försöker i alla fall att hitta på någonting varje dag.

Idag var vi in till stan igen för att köpa grejer till det lille projektet i uterummet, så nu ska det bara genomföras…

Jag hade planer på att bygga ihop en liten enkel ram som är lika stor som vår bod, för att enkelt kunna sätta upp plintar som den ska stå på efter flytten, men trots att dagarna känns som att de består av 47 timmar, så har vi glidit in i någonting som inte kan liknas vid annat än, pensionärstempo! Jag vet, det är katastrof, men det är sant, för allt vi ska göra tar en vansinnig tid och sen ska vi fika lite emellanåt också, så då tar det tid, men i morgon så kanske… Problemet är att det finns så mycket annat som också ”måste” göras, som att rita upp huset och garaget inför vår nästa Stora projekt och jag hann faktiskt börja med det så smått nu på kvällen. Det är inte mycket, men det är en start 🙂


Ser inte mycket ut för världen, men det är en start…

När Indra var på väg i säng och jag valde mellan att sätta mig och fortsätta rita, eller krascha i soffan, så kom jag på att jag ju skulle testa att springa idag, men lusten att dra på sig löparskorna var som bortblåst. Som tur är, så har jag världens bästa sambo, så hon ”tvingade” helt enkelt ut mig i skogen, med orden om att inte komma hem innan jag sprungit minst en halvmil och snäll som jag är, så löd jag ju 😉


En lite annorlunda runda den här gången…

Tyvärr så blev det knas med GPS:en igen, men nu vet jag vad det beror på, så nu ska det inte hända igen… hoppas jag! Jag vet alltså inte om den räknade fel på sträckan också, eller om det bara blev fel på kartan, men det spelar ingen jätteroll egentligen. Det som är viktigare, är att mina benhinnor kändes helt ok! De kändes, helt klart, men det var Mycket bättre än sist och nu efteråt känns det knappt någonting alls, så jag är supernöjd. Nu blir det fler rundor så fort mina ben återhämtat sig lite.

Nu ska jag fortsätta lite på min ritning inför framtidsprojektet…

Ha det bäst där ute!

I går efter en riktigt lång dag bänkade jag och Carin oss i soffan för att slappa lite och då åkte det på en film också och valet för dagen föll på ”The Adjustment Bureau”, vet faktiskt inte vad den heter på Svenska, eller om den ens har någon Svensk titel.

Oavsett vad den heter, så handlar den om en kille som träffar en tjej, som inte liknar någon annan som han någonsin träffat och självklart så faller han pladask och vill inte göra någonting annat än att träffa den här nya fantastiska tjejen, men…

Det visar sig nämligen att det inte riktigt är vad ”Ordföranden” har planerat, så hans underhuggare måste rycka in och styra upp saker och ting lite och det går flera år utan att han träffar henne. Det som inte är så tydligt från början, är att dessa medarbetare arbetar direkt under ”honom där uppe” och det blir mer och mer klart, att de allra flesta människor på jorden har en förutbestämd plan, som man ska följa och avviker man från den, så agerar ”Han” och ser till att du hamnar på rätt spår igen.

Själva konceptet är rätt ok och faktiskt inte gjort så att det ska vara så himla (oj, en ordvits bara så där…) religiöst, utan underhuggarna är rätt tuffa och de jobbar strikt hierarkiskt, med olika rättigheter ju högre upp i ordningen man kommer.

Helt klart en film som var värd att se!

Hur den slutar? Ja, det får ni kolla själva…

Ha det bäst där ute!

Då har även forskare fattat det… Nätet kan vara som en drog och då kanske framför allt alla sociala medier som finns idag. Det är allt från Facebook, Twitter, LinkedIn och bloggar i tid och otid. Ja, jag är själv en ”fånge” och jag tycker också att det är fruktansvärt jobbigt att vara offline och då är det inte ofta som jag verkligen är frånkopplad från det världsomspännande Nätet!

För några år sen, så var det Facebook som var min stora ”drog” och jag uppdaterade min status massor med gånger per dag. Ibland så uppdaterade jag statusen på väg till gymmet, under passet, efter passet och på väg från gymmet, så fyra uppdateringar på ca 1,5 timme… inte illa pinkat!

Nu är det självklart bloggandet som är den nya drogen. Att inte blogga under en dag, eller ibland flera dagar, gör att jag känner av en stress av att den ”måste ju uppdateras”, även om det fortfarande är så att jag kan tänka efter och inse att det inte är världens undergång, om min blogg förblir ouppdaterad under en dag, eller ens en vecka.

Ingen kommer att dö av det, eller ens må dåligt av det, om nu inte jag gör det så klart.

Som tur är så bloggar jag enbart för att det är roligt och inte för att jag måste eller för att andra ska tycka att jag är duktig, eller att jag är tuff som uppdaterar bloggen 15 gånger per dag. Tyvärr är det inte alla bloggare som är lika ”sunda”…

Så, vad vill jag nu med det här lilla halvflummiga inlägget? Jo, jag vill nog mest bara uppmana er alla att njuta av solen och värmen och skippa datorn en liten stund. Sitt inte inne hela dagarna och uppdatera er status, eller twittra, utan jobba istället på brännan!

Ha det bäst där ute!

En låååååååång dag…

Vissa dagar känns som de är tre veckor långa och idag är det en sån dag och då är det ändå flera timmar kvar innan kvällen är här och lite vuxentid kan infinna sig. Egentligen så har vi inte gjort mindre i dag än någon annan vanlig dag, vi har varit i väg en sväng till stan och vi har haft besök av min bror och mina päron, men trots det så känns det som att det var hur länge sen som helst som Indra väckte mig, genom att överlyckligt vråla inne från sitt rum, att det var dags att gå upp.


Min utsikt just nu…

Just nu, sitter jag bara och väntar på att tiden ska gå lite snabbare, så att jag kan masa mig ut till grillen och vara så där manlig som man bara kan vara, när man står vid en grill. Jag funderar på att leta fram en nätbrynja och bröla lite när jag tänder. Sen är det kanske till och med läge att knäcka en öl, lättöl då så klart, så jag kan köra om Grynet skulle behaga att titta ut…

Sen ska jag nog slänga på köttet på grillen så det stänker lite och vråla nått om att jag tillagar mitt byte som jag fällde tidigare under dagen, på min dagliga jaktrunda för att föda familjen. Tyvärr var jag nog inte manligare än att jag köpte köttet på Willys, men om ni inte skvallrar så lovar jag att hålla fasaden uppe inför grannarna!

Ha det bäst där ute!

Klövermattan from Hell!

Nu så här precis innan jag ska knyta mig, så tänkte jag slänga in ett litet gräsligt inlägg… bokstavligt talat!

Eller det är inte så gräsigt, och det är just det som är lite av problemet tyvärr. En stor del av vår ”gräsmatta” består nämligen av klöver istället, så varje dag så har vi, i runda slängar, 13 288 stycken humlor som friskt surrar från blomma till blomma och nu skulle väl kanske inte det göra så mycket, om det inte var så att vi har en hel hög barn som springer omkring på gräsmattan. Min taktik just nu, är helt enkelt att bara klippa bort alla blommor med jämna mellanrum, även om jag vet att det är en superdålig taktik och att jag egentligen skulle försöka bli av med de mer permanent, men jag orkar helt enkelt inte!


Före turen med vår klippare…

Jag får snällt gå över med klipparen och se om det hjälper…


Och efter mitt klippande…

Nu har ni ännu bättre koll på vad jag roar mig med på dagarna, medan jag väntar på att vårt lilla Gryn ska behaga titta ut ur Mammas mage… Vem vet, kanske kommer h*n i natt?! Nu ska jag i alla fall försöka sova några timmar, innan Indra väcker mig med ett ”Pappa kom hiiiit!”

Ha det bäst där ute!

Igår kom ytterligare en sak på plats i uterummet och även om det i sig inte är så stor grej, så höjer det stämningen i rummet ordentligt!


Nu kan äntligen tidningarna förvaras någonstans…

Den tanke som vi fick för några dagar sen håller fortfarande på att mogna i våra hjärnor och eftersom det är rätt varmt så jobbar dem på lågvarv, men det är nu väldigt nära ett beslut och sen är det bara att sätta igång och då kommer ni också ett få veta 😉

Men nog om uterummet nu och över till någonting annat, väldigt viktigt, nämligen min uppgraderingsprocess av ljudanläggningen inne! Ni som hänger med vet att det numera finns en ordentlig reciever och en fullstor centerhögtalare, vilket självklart är en början. Däremot så vill jag ju fortsätta uppgraderingen och nästa steg borde vara ett par rejäla fronthögtalare. Däremot har jag fortfarande inte bestämt mig för vilka det blir, om det nu blir några på ett tag, för det är inga billiga grejer…

Just nu står valet mellan två stycken olika i Dalis Lektorserie och självklart är det ena paret större än det andra och tyvärr så stämmer det inte riktigt att ”storleken inte har någon betydelse”… när det gäller högtalare heller… 😉

 
Precis som bilden visar, så vinner den ena på knock out…

Båda två låter riktigt bra, men den lite större högtalare levererar självklart bättre bastryck och mer ljud helt enkelt och nu när jag äntligen bor i hus, så är det kanske dags att skaffa grejer som gör att det fladdrar i ögonbrynen när basvågorna kommer fram!

Så vad är problemet då, kanske någon tänker… Ja, priset är en sak, men kanske framför allt storleken! Lektor 6:orna är rätt mycket mindre än Lektor 8:orna, så vad säger ni? Ska storleken verkligen få avgöra?

Ha det bäst där ute!

Ok, det är alltid lätt att vara efterklok, eller i just det här fallet, så visste jag redan innan att det kanske inte var den bästa idén, men det är så underbart, så jag kunde helt enkelt inte låta bli, så nu får jag helt enkelt betala priset…

Jag pratar om att snöra på sig ett par inlines, stoppa in musiken i öronen och sen bränna på nästan 2,8 mil i stekande sol och 28 grader varmt! Som sagt, inte den idén som jag är mest stolt över i mitt liv, men oj vad härligt det var! På vägen hem, så finns det en lång raksträcka, där det dessutom lutar svagt nerför och att komma där, med ordentlig medvind och solen stekandes, det kan inte beskrivas med nått annat ord än, underbart! Jag var till och med tvungen att brista ut i ett superfjolligt skrik mitt på rakan när jag stod och pumpade på för att hålla farten maximalt. Som tur var, så var det bara jag på typ hela rakan, så ingen behövde lida av eländet.


Svårt att se på kartan, men det blev en bra tur…

Jag började med att ta mig in till Gamla Uppsala, precis som vanligt, vilket är ganska precis en mil, men väl där, så kunde jag inte låta bli att fortsätta in mot stan, så det blev en liten avslappnande runda innan jag begav mig tillbaka ut till Träsket.

Den här gången konstaterade jag två saker. För det första, så är kombinationen svag uppförsbacke och rätt ordentlig motvind, grymt för benen! För det andra så är det inte mycket kraft kvar i benen efter 2,5 mil, så minsta lilla uppförsbacke blir som att bestiga Mount Everest… minst! Även den här gången så hade jag tur att det bara var jag som var där just då, för annars hade nog säkert någon halat upp mobilen och filmat den stackars farbrorn som förvillat sig ut på ett på inlines, för såg jag ut som jag kände mig, så var det precis vad folk skulle ha trott!


Faktiskt en riktigt bra film…

Efter denna härliga runda, så avslutades dagen med middag och sen kraschade vi hela familjen i soffan och avnjöt Draktämjaren. För att vara en barnfilm, så var det faktiskt riktigt bra och vissa stunder så kände man faktiskt ordentligt med de stackars drakarna, så för er med barn, eller om ni bara är vuxna barn, så kan jag rekommendera den!

Nu är det nörddags i Mickerummet.

Ha det bäst där ute!

Idag är det två år sen som jag och Carin förlovade oss och även i år, så ”firade” vi det med att skaffa barnvakt och sen ”göra stan” med shopping, glass, fika och mat i massor. Jag vet inte riktigt om man kan kalla det för tradition redan efter två gånger, men vi jobbar på det 🙂

Vi började vår dag med att stanna till på Fullerö handel och kolla efter saker till uterummet och vi fick några idéer faktiskt, men om de blir verklighet eller inte får ni helt enkelt vänta och se. En sak som vi däremot kunde konstatera, även den här gången, var att priserna inte är de lägsta på Fullerö, men de har väldigt mycket fina saker.


Första stoppet för dagen…

Dagen fortsatte på stan med allt som hör till en riktigt stadsvistelse, så självklart blev det ett besök på närmaste kaffehak och för att lyxa till det lite extra, så blev det en Caffe Mocha för mig och, självklart en Latte för Carin.


Ingen dum bricka alls…

Efter mycket shoppande och annat roligt, så tog vi en promenad ner mot hamnen och stannade på Riverside för att testa maten där och när den väl kom in, så var den helt ok. Inte den bästa maten jag ätit, men helt ok, så allt som allt kan jag sammanfatta dagen som mycket lyckad!


Min alldeles egna lilla Älskling, med nya fina örhängen dessutom…

Tack Carin, för en jättefin dag och tack för helt fantastiska år tillsammans och jag ser redan fram emot nästa år, när vi ”gör stan” igen!

Ha det bäst där ute!

Idag var det dags för första tandläkarbesöket för Indra och det var en mycket nöjd tjej som satte sig i vagnen, när det äntligen var dags att gå ner! Hon ropade ”Jaaaa” och talade hela tiden om att doktorn skulle titta på Innas tänder, så de var bra. Jag vet inte riktigt om hon hade full koll på vad tandläkaren betydde, men glad var hon i alla fall 🙂

Väl där, så kan jag väl konstatera att det var ett litet nerköp, i alla fall på Pappa, som hade sett fram emot att få låta kameran jobba när tandis grävde i munnen på Indra, men i stället fick vi bara svara på en massa frågor om godisvanor och sånt och sen visa hur vi gör när vi borstar tänderna. Hon rörde henne inte ens… Vad är det för undersökning? Jaja, det såg i alla fall jättebra ut och det viktigaste av allt, jag fick bilder och Indra fick välja en sak, eftersom hon varit så duktig…


Det gäller att välja med omsorg…

Efter tandläkarbesöket fortsatte jag att fixa i vårt uterum och det som stod på schemat för dagen, var att gömma alla kablar till ljudanläggningen där ute och jag måste faktiskt erkänna att jag börjar bli rätt nöjd med hur det artar sig där ute nu. Små steg, men vi kommer närmare och närmare ett supermysigt uterum, som jag vi kommer att utnyttja massor under sommaren och säkert en bra bit in på hösten.


Det tar sig skulle man kunna säga…

Sen hann jag också med att fixa en annan av grejerna på ”Att-göra-listan”. Ingen stor grej, men det är ändå så att det har irriterat mig en hel del, så jag vet egentligen inte varför jag inte tagit tag i det tidigare, men sån är jag. Kan man skjuta på någonting så gör det!


En smågrej, men nu kommer vattnet där det ska…

Ända sen vi byggde altanen, så har det legat en vattenslang över hela däcket och ut på gräsmattan, varje gång det var dags att vattna nått, men nu är det fixat, så att vattnet kommer där det var tänkt från början.

Nu är det Nörddags i mitt rum…

Ha det bäst där ute!

Äntligen är bloggen uppe igen, eller äntligen för mig i alla fall, ni kanske har njutit för fullt när den inte funkat på några dagar, vad vet jag…

Det har hänt en hel del, men jag ska inte tråka ut er med ett gigantinlägg det första jag gör, efter några dagars uppehåll, så jag tar lite av vad som har hänt idag bara, så kanske jag uppdaterar er lite senare.

Jag har, så sakteliga, börjat förbättra mitt ljudsystem hemma och även börjat fixa ett i uterummet, men en sak i taget, så vi börjar inne. Fram till nu, har jag bara haft ett rätt sunktigt gammalt bioljudssystem, visserligen med lite fetare fronthögtalare, men resten har varit skräp, men har jag börjat processen med att byta ut allting mot bättre saker. För ett tag sen uppgraderade jag min reciever, rätt kraftigt dessutom, och idag så såg jag till att liten blev stor…


Ser inte mycket ut för världen…

Jag var helt enkelt in till Hifiklubben och såg till att uppgradera fronten något, så att den passar bättre med frontarna och även med eventuella uppgraderingar framöver…


En något större front…

Nu har vi också hunnit med att kolla på en film med nya större centern, och nu kommer ju ljudet därifrån det ska komma. Allt tal kommer från centern och inte bara diffust från de stora frontarna, så jag är mycket nöjd 🙂

Innan jag la mig på golvet och kravlade, så hann jag också med en liten motionsrunda och den här gången drog jag på mig mina inlines istället för löparskorna, eftersom jag fortfarande måste vara lite försiktig med mina benhinnor.


Ett par mil blev det i alla fall…

Kändes faktiskt riktigt bra, även om stabiliteten inte riktigt fanns där, men konditionsmässigt, så var det inga som helst problem att åka två mil och trots lite mer uppförsbackar och motvind, på vägen hem, så höll jag bra tempo och kom hem utan brutna ben, eller skrapsår… En nöjd Micke alltså 🙂

Nu är det sängen som gäller, så jag orkar gå upp när Indra vaknar i morgon.

Ha det bäst där ute!

 

Så här efter en lång dag, med lite arbete och hel del Indra, så har jag och Carin precis kraschat i soffan.

Idag är huset extra tyst och lugnt, eftersom både Nova och Mio tydligen inte är så små längre, så de kommer knappt hem utan hot om utebliven tv/datortid och idag var tydligen inget undantag och idag behagade de inte ens komma hem på kvällen.


En skål med jordgubbar är inte helt fel…

Det är alltså bara jag och Carin hemma så vi laddar upp med jordgubbar, så vi orkar med några avsnitt av The Event…

Ha det bäst där ute!

Micke vs. Myrorna: 1 – 0

Idag har jag begått massmord och jag har inte det minsta dåligt samvete för det heller!

Vi har alltid haft ”problem” med att det är så mycket myror på och runt vår altan, så idag när Carin talade om att hon sett ett av deras bon, så var jag inte sen med att agera! De tyckte tydligen att en gammal utekruka med jord i, var ett utmärkt ställe att bygga bo på och lägga, sisådär 487 598 stycken ägg! (Och till er som inte förstår ironi, så nej, jag har inte räknat, det var bara en gissning…)


Ingen rolig syn alls…

Det var alltså bara försöka komma på ett bra sätt att utrota hela deras samhälle, så jag började med att rota runt lite och sen fyllde jag hela krukan med vatten, men konstaterade rätt snabbt att det inte var någon vidare framgång.

Så, efter lite klurande så hällde jag i några droppar bensin i vattnet och gissa om det var effektivt, alla synliga myror slocknade direkt och sen var det inte det minsta liv efter det, så 1-0 till mig!

Förra året försökte vi också att utrota dessa små irriterande varelser och det tips vi fick då, var kokande vatten med citronsyra i… Jag vet inte vilket som är ”humanast” egentligen, att bli skollad till döds, eller att slockna på några sekunder och bensinförgiftning. Hur som helst, så är vi av med ett av våra myrbon, i alla fall för den här gången!

Ha det bäst där ute!

Ok, det är väl bara att inse, jag har troligen en begynnande inflammation i mina benhinnor, så nu blir det till att vila några dagar innan löparskorna får jobba igen.

Trots det, så var jag ute i spåret igår och sprang lite. Jag var ju nästan tvungen att testa de nya skorna ju 🙂


Ett par varv med ömmande benhinnor…

Kombinationen nya skor och ömmande benhinnor, gjorde att hastigheten inte var riktigt den som jag hade tänkt, plus att jag sprang sista varvet med en löpstil och ett ansiktsuttryck, som troligen fått elefantmannen att se både smidig och snygg ut.

Nu blir det löpuppehåll fram till söndag, minst innan skorna ska testas igen.

Ha det bäst där ute!

Nya löparskor inhandlade!

Idag hade jag inget val! När vi var inne i stan och besöket hos barnmorskan var avklarat, så sa Carin helt plötsligt, att nu ska vi gå till Löplabbet, så det var helt enkelt bara att gilla läget och med dit och se snäll ut.

Väl där, så fick jag ställa mig på en glasbox så de fick kolla på mina fula fötter och se om jag behövde extrastöd och sen var det bara upp på bandet och visa vad jag gick för. Jag försökte att löpa så avslappnat som möjligt, men det är inte helt enkelt, när man vet att det står en människa precis bakom och kollar varje steg man tar och som om det inte vore nog, så filmas allting! Efter ett antal små korta språngmarscher på bandet, hittade jag ett par som passade mina fötter och mitt sätt att springa, så det var bara att slå till.


Ser bra ut på bordet, nu återstår att testa de i spåret…

Nu har jag provgått de en liten stund här hemma, så nu vill jag ut i skogen och se om de kan göra underverk för mina stackars benhinnor 🙂

Har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ut idag, eller om jag ska vänta tills i morgon, men känner jag mig själv, så kommer jag sitta i soffan ikväll och tänka tillbaka på hur dagens löprunda gick… Envis som få, när jag väl bestämt mig!

Ha det bäst där ute!

Om det är någonting som man inte kan klaga på idag, så är det vädret! Det har varit helt perfekt från morgon till sen kväll och jag har faktiskt kunnat njuta en hel del av det.

Eftersom det inte är mer än några dagar kvar, tills Grynet är planerat att titta ut, så har jag bestämt att jag är hemma från och med nu, om det sen blir någon vecka ”för tidigt” så får det helt enkelt vara så. Det känns bättre för både mig och Carin att jag är hemma, så kan jag dessutom hjälpa till lite med Indra.

Eftersom jag var hemma, så var dte min tur att gå upp med LillIndra och idag behagade hon vakna extra tidigt, faktiskt redan kvart i sex, så det var bara gilla läget och traska upp med henne och vår vana trogen, så laddade jag vällingflaskan och stoppade ner Indra i vagnen, snörde på mig skorna och knatade iväg…


Blev en trevlig runda…

Efter morgonpromenad och alla andra morgonbestyr, så fortsatte jag och Indra att hänga lite och den här gången på baksidan. Vi åkte till och med ner till Macken och tankade dunken, så att gräsmattan kunde få sig en omgång och jag kan lova dig, att det var hög tid för det!


Ingen vacker syn direkt…

När gräset hade fått en lite trevligare längd, så hann jag och Mio faktiskt också med att åka och bada lite i Björklingebadet och det var faktiskt riktigt skönt, även om Mio frös så han skakade, efter bara fem minuter i vattnet. Det är tur att jag fortfarande har lite underhudsfett som skyddar min lilla kropp mot kylan 🙂

Få nu ingen dum idé och tro att det här var allt som jag hann med idag, nejdå efter middagen så var det dags att ge sig ut i skogen, för lite självplågartid med löparskorna på fötterna. Jag hade siktet inställt på en rekordtid på första varvet, men jag antar att milen för bara två dagar sen, fortfarande satt kvar i benen…


Två ganska ok varv, trots milen för två dagar sen…

Och efter allt det där, så var det bara krascha i soffan och kolla på två avsnitt av The Event, som faktiskt bara blir bättre och bättre…

Ha det bäst där ute!

Nu närmar sig min ”ledighet” med stormsteg och jag räknar nästan timmarna innan det är dags att byta kontoret mot solen hemma.

Att jag skriver ”ledighet” beror ju självklart på att jag ska vara pappaledig, så det blir ju en hel del ”jobb” hemma med alla barn, även om det bara (nästan alltid!) är roligt 🙂

En rolig sak, som min kära sambo kört igång på sin blogg, är en gissningstävling, om när lilla ”Grynet” behagar titta ut i vår värld, så för er som inte redan gissat, gör det nu!

Nu ska jag stessa vidare, så att jag hinner med allt som måste göras innan jag lämnar kontoret för sista gången på ett bra tag!

Ha det bäst där ute!

Undrar hur långt jag hade orkat springa, eller hur tungt jag hade lyckats träna, om jag inte varit så jäkla envis och haft ett psyke av stål? Troligen inte så jättelångt, så tack till mig själv för att jag genomför det jag sätter upp och pressar mig själv lite mer än vad min hjärna säger att jag orkar 🙂

Igår åkte i alla fall löparskorna på igen och mina förväntningar på gårdagens löpning var inte direkt skyhöga, för efter en psykiskt ansträngande dag på jobbet, med en snabblunch bestående av nachos och sen dessutom en middag bestående av pannkakor, så var varken kroppen eller knoppen speciellt laddad, men ut kom jag…


Lägg extra märke till den lilla avstickaren åt fel håll på väg hem…

Första varvet var inte mycket att hurra för egentligen, var i och för sig pigg hela vägen, men ingen kan väl beskylla mig för att jag sprang speciellt jättesnabbt. Däremot så är jag rätt nöjd med hur jag fortsatte att nöta på varv efter varv efter det och när jag kände mig ”nöjd” så visade gps:en på väldigt nära en mil, så för att putsa siffrorna lite, så tog jag en liten omväg hem och var till och med tvungen att springa åt fel håll hemma på gatan, typ 15 meter, så att jag verkligen skulle nå upp i den magiska siffran 10 000 meter. När skorna träffade gruset på garageuppfarten, så stannade faktiskt mätningen på 10 021 meter, så det hade kanske gått även utan avstickaren 🙂

Redan efter första varvet så bestämde jag mig för att ta minst tre varv och slog ned på tempot till ett mer behagligt tempo och hade det inte varit för mina dåliga skor och mina ömmande benhinnor, så hade jag nog kunnat nött på ytterligare några varv.

Under det fjärde varvet så fick jag den där känslan som alla löpare pratar om, även om den bara stannade en kort stund. Helt plötsligt så kände jag att jag kunde slappna av ordentligt och bara låta benen gå, medan jag lät tankarna sväva fritt och gå igenom än det ena än det andra och det var faktiskt inte ens ”jobbigt” under de här korta stunderna. En riktigt häftig känsla måste jag säga 🙂

Idag däremot, så är det desto jobbigare och mina benhinnor gör sig påminda igen, men vill man vara fin, så får man lida pin, är det inte så det heter? Ja, jag vet… jag kan köpa bättre skor också, men jag är ju så snål när det gäller sånt…

Ha det bäst där ute!

Jag är oftast stolt över att vara Svensk och att bo i Sverige! Att gå ut öppet med att man är stolt över sitt land, är någonting som anser ligga lite i ”gränslandet” här i Sverige, om man till exempel jämför med USA. Där är det helt ok att vara stolt över sitt land, att älska sin flagga över allt annat och att vilja dö för fosterlandet. Det är ingen som ens höjer på ögonbrynen för det, men här klassas man av många som rasist!

Om det är någonting jag inte är, så är det rasist! Jag kan självklart störa mig på ”invandrare” och på saker som ”de” gör, men jag kan precis lika ofta, störa mig på ”Svenskar” och deras beteende! Det är alltså inte ursprunget på människan jag stör mig på, utan på deras sätt att agera.

Någonting som däremot får mig att, näst intill, skämmas över att vara Svensk, är vissa ”Svenskars” beteende och i går fick jag ett lysande exempel på vissa människors extrema trångsynthet och deras totala oförmåga att tänka utanför det som är vanligt för dem. Allting hände på Fyrishov och först hade jag över huvud taget svårt att förstå, att han faktiskt menade allvar med det han gjorde.

När jag står och håller lite koll på barnen, så låter jag blicken glida över vattnet och alla människor och då fastnar jag på någonting speciellt. Det är nämligen så, att mitt bland alla halvnakna badande människor, så kommer en kvinna gående, med en sjalliknande sak på huvudet. Inte på något sätt mer märkligt, än om en kille glidit in i en bandana. Det som däremot väckte lite mer av min uppmärksamhet, var resten av hennes utstyrsel, hon hade nämligen en långärmad ”baddräkt” på sig och självklart gjorde det att en och annan vände på huvudet en extra gång, men sen var det inte mer med det… Trodde jag i alla fall.

Bara några meter från mig, stegar en kille fram till henne och frågar, på fullt allvar, vad hon gjorde här. När hon då, lite förvånad över frågan, svarar honom lugnt och stilla, att hon är där och badar med sina barn, så bemöter han hennes svar med att ta ett steg närmare henne, så att han nu står bara några decimeter från henne och stirrar på henne.

Killen: Jag kan bara tala om för dig, att hade det här varit mitt privata bad, så hade du åkt ut fort som fan! Du går omkring i vårt vatten med kläder på dig och vi tvingas bada i din skit! Det är fan äckligt!

Kvinnan: Men, det här är badkläder och vi är jättenoga med att de är rena.

Killen: Det där är fan ingen baddräkt, det är kläder! Du är äcklig, du borde inte vara här! Man får fan skämmas, jag skäms över att vara Svensk!

Det här fortsätter under någon minut och han blir mer och mer aggressiv och hotfull och till slut kan jag inte hålla mig längre, så jag går fram och frågar om det är ok eller om vi ska kalla på en vakt. Han backar då genast och börjar berätta för mig hur äckligt det är och hur han får skämmas över att ”vi” tillåter att ”såna” badar i ”våra” anläggningar.

Efter att jag fysiskt gått mellan honom och kvinnan och motat bort honom, samtidigt som jag säger åt honom att släppa det och bara gå, så vänder han i alla fall på sig och går därifrån och kvar står jag med den påhoppade kvinnan. Jag ber dem faktiskt om ursäkt, även om jag vet att det inte är mitt fel, vilket hon också påtalade. Jag pratade senare lite med henne och hon berättade att hon bott i Sverige i över 20 år och att hon badat massor med gånger på Fyrishov och aldrig stött på någon som han. Det verkade inte som att hon tagit så illa upp, men jag kan bara försöka föreställa mig, hur hon känner det innerst inne. Att en vilt främmande människa kommer fram till en och berättar hur äcklig han tycker att man är, bara för att badkläderna är långärmade, kan inte vara roligt!

Det som nästan är mest skrämmande i det hela, är att ingen annan gjorde någonting!

Det var massor med folk runt omkring och flera stycken var närmare än vad jag var, men det ända de gjorde, var att de tittade lite i smyg och sen gick de därifrån. Det om något får mig att skämmas för att vara Svensk! Det borde ha varit fler än jag som kunde ha ingripit och frågat vad fan han höll på med. Det borde ha varit fler än jag som påtalade för henne att hon faktiskt inte gjorde fel, eller att hon skulle fortsätta komma dit med sin man och dotter för att bada. Det borde ha varit fler som gick in och hjälpte en kvinna när en man ställer sig och halvskriker åt henne. Det borde ha varit fler som agerade, men ”vi Svenskar” kanske är för fega för det?

Någon minut efter den här händelsen, så kommer killen fram till mig och frågar om jag inte också tyckte att det var äckligt att hon badade med kläder på och att det väl åtminstone var lite konstigt. När jag svarade honom att för oss kanske det är konstigt, men att hon också har rätt att bada, så fortsätter han att repetera hur äckligt det är och hur illa berörd han blir. Det mest tragiska i just det här, är kanske inte att han vägrar se lite vidare, eller att han skämmer ut sig själv. Nej, det värsta av allt var nog att hans son, på kanske 8 år, står bredvid honom och verkligen ber honom att sluta! Han ber sin pappa att lägga av ”för hans skull” och att det är pinsamt! Trots det, så fortsätter killen att tjata om hur äckligt det är… Det är fan tragiskt!

De senaste åren, så har det blivit mer och mer rumsrent att vara kritisk till invandrare och det senaste exemplet på det, är en ledare i Svenska Dagbladet, där Per Gudmundson skriver om överrepresentation av invandrare i brottsstatistiken. Självklart ska dessa siffror ut, men kanske inte på det sättet och kanske inte via en ledarspalt i en av Sveriges största dagstidningar. Det som saknas i Pers ledare, är förslag på anledning till varför det är som det är, bortsett från en enda liten bisats som lyfts fram i studien.

Det är väl fortfarande så att majoriteten av alla invandrare ”sköter sig” och kämpar på för att göra rätt för sig, men att man nu från Svenska Dagbladet, låter en av ledarskribenterna, gå ut med en hel massa siffror, helt utan att ta upp någon lösning, är en skrämmande utveckling för ett land som jag annars är mycket stolt över!

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: Opassande, Karlskronabloggen, Holmqwist, Baraenmänniska, Annarkia, Pierre Gilly, Svensson, Bengt Ericsson, Rodeo, Fredrik Kärrholm, Spenatmamman, Gothbarbie, l-hs, Soldatmamma, Gotiska klubben, Sverige är inte världens navel, Fria tider, Anekdoter på knäckebröd, Markus Welin, Benjamin Juhlin, Min klon är snyggare…, Bloggis, Utsikt från höjden, Alla typer av texter, Oskorei, Analytikern’s blogg, Kenneth Nyman, Therese Borg, Journalistgranskning, Den hälsosamme ekonomisten
.

Ibland så märks det att jag börjar bli gammal! Ett antal mornar så har Nova och Mio frågat om vi inte kan åka till Fyrishov och bada och i går så gav jag efter, så efter frukost var det bara att packa in ”de stora” i bilen och styra mot stan för lite bad.

Nu kanske ni undrar vad det har med min ålder att göra och det är helt klart en vettig fråga. Jo, det är nämligen så här, att det som klassas som ”bada lite” av en 8 respektive 9-åring, är lite drygt 5 timmar och för er som inte badad i 5 timmar förut, så kan jag tala om att det känns i både kroppen och knoppen. Dels så är det en konstant ljudnivå, som skulle få en hårdrockskonsert att verka tyst och fridfull och sen så slarvas det med att fylla på med vatten i kroppen och inte bara utanpå.

En annan sak som slet både på kroppen och på psyket, var mina upprepade åkningar i vattenrutschkanan. Det är nämligen så att de, av någon outgrundlig anledning, har satt upp tidtagning på den och den sparar dessutom den snabbaste tiden och visar upp den som det gällande rekordet. Gissa om jag bara var tvungen att slå det? Rätt gissat! Det rekordet skulle slås! Den ena av banorna slog jag rekordet på efter bara två åk, men den andra gick inte hur mycket jag än försökte. Oavsett hur mycket jag tog i, i starten, eller hur strömlinjeformad jag gjorde mig, så stannade klockan på en tid som var ungefär 30 hundradelar (!!!) långsammare än rekordet! Det är så lite, så om jag hade sträckt ut tån lite i slutet, så borde det har gått, men icke! Hur många gånger jag än rusade upp för trapporna, så gick det inte och efter ett tag, var jag tvungen att inse att jag inte var rutschkanans kung… just den här dagen! 😉

Efter bad och lek så satte sig två nöjda barn i bilen, med varsin glass och åter igen så vann jag över mig själv och satt där utan, men tro nu inte att det har blivit något lättare… nejdå, det är precis lika jobbigt nu som när jag började! Det enda som har blivit lättare, är jag själv och det är i och för sig bra!

Nu drar en ny vecka igång, men som det ser ut just nu, så kommer jag nog bara jobba två eller tre dagar och sen är det ”semester” i drygt nio veckor… Ska bli helt övermänskligt skönt, men innan jag är där, så ska jag hinna med några möten och en hel massa mail.

Ha det bäst där ute!

Trots att jag knappt stannat sen löpningen i går, så var det dags att röra på dödköttet igen i morse. Det var, som vanligt, min tur att gå upp med Indra och idag vaknade hon mer normal tid. Det betyder att det står morgonpromenad på schemat, med välling och filtmys i vagnen, i alla fall för Indras del. För min egen del, så är det rask promenad med puttande av barnvagn som gäller.


En lite annan väg än tidigare gånger…

Tyvärr så börjar jag få rejäla känningar i mina benhinnor, så om jag fortsätter utan att köpa bättre skor, så blir det nog tyvärr ofrivillig vila ett tag snart.

Efter lunch idag, så tog jag Indra under armen (bildligt talat, om någon nu inte förstod det…) och slängde in henne i bilen (bildligt även nu…) och sen åkte vi in till Farbror Daniel, för att hälsa på honom och katterna. Indra fastnade för två saker, Svartis och Tom och Jerry. Hon pendlade mellan att jaga, klappa eller bara titta på Svartis, till att sitta i Daniels kontorsstol med ögonen som fastklistrade på Tom och Jerry.

Jag och Daniel ägnade mest tiden åt att koppla in hans ljudanläggning och sen satt vi i soffan och turades om att påtala hur underbart ljud det blev 🙂

Nu är det snart dags för soffkrasch och sen blir det några timmar med WoW…

Ha det bäst där ute!

Inte är väl midsommarafton en anledning till att inte träna? Nej, självklart inte! Därför tog jag på mig mina, numera rätt insprungna, löparskor och kastade mig ut i spåret, efter all god midsommarmat, med tillhörande efterrätt och jordgubbar. Jag tyckte att det skulle utgöra utmärkt bränsle för att kunna ta mig runt två varv på rekordtid, tyvärr blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig…


Två hyffsade varv trots allt…

Första 1,5 kilometerna sprang jag på som om självaste djävulen var efter mig, men sen kom det som förstörde resten av rekordförsöket… magknipet 🙁

Jag tvingade mig att fortsätta löpa på bäst jag kunde, med en magvärk som bara blev värre och värre och runt kom jag och dessutom på en tid som bara var några sekunder långsammare än mitt nuvarande rekord, men sen räckte inte ens mitt starka psyke till. Jag tog mig visserligen runt ett varv till, men tiden på nästan 14 minuter var inte mycket att hurra över.

Jaja, jag kom i alla fall runt två varv och nu kan jag med gott samvete, slänga mig i soffan och fortsätta kolla på The Event…

Ha det bäst där ute!

Jag kanske är dum, men jag fattar inte varför alla hela tiden tjatar om att regeringen borde gå in och göra nått, när det gäller Saab. Varför? Visst, de är en storägare i företaget, men varför ska de gå in och rädda ett företag som är på väg att gå under, bara för att det ”ska finnas ett bilmärke i Sverige”? Om företaget går så dåligt, så är det väl bara att inse, att Saab kanske har gjort sitt i bilbranschen!?

När ett företag är på väg att gå under, så brukar det sista de gör, vara att de slutar betala ut lön till sina anställda och nu är det precis vad som har hänt med Saab. Så här dagen innan midsommar, så fick alla anställda beskedet att de inte kommer att få någon lön utbetald. Dessutom så finns det ingen lösning på problemet just nu, så de har ingen aning om när, eller ens om, de kommer att få sin lön. Visst är det beklagligt, men sånt som händer tyvärr.

Även när det gäller lönen, så tjatar folk på Regeringen, att de borde göra mer, att de ska gå in och betala alla löner för de som nu inte får några. Åter igen, varför?

Nej, jag lider verkligen med alla anställda på Saab, som nu kanske måste tvingas leva på mindre pengar över midsommar och kanske det värsta av allt, är på väg att bli av med sina jobb, men sluta tjata om att stora staten, ska kliva in och rädda allt!

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: Roger Jönsson, Signerat Kjellberg, Nemokrati, Min politiska sida, Görans blogg, Skrotmamman, Jinge, Svensson, Holmqwist, Den Svenska argus, Ann Helena Rudberg, Karl Hannes, FotoLasse, Högbergs tankar, Dick Bengtson, Martin Mobergs betraktelser, Demokratiprojektet, Scratches and Dust, Norah4You
.

Det finns både för och nackdelar med att det är sånt här tråkigt väder som det har varit idag. Nackdelarna är kanske det som är tydligast och som man först tänker på, det är blött, det går inte att göra nått ute, man blir seg och slö, ja listan kan nog göras rätt lång. Däremot så finns det faktiskt en del fördelar också och en av dem fick jag uppleva i morse och just den fördelen hade jag ingenting alls emot faktiskt.

Eftersom jag var ledig idag, så var det min tur att går upp med Indra, så när jag kröp ner i sängen i går, så laddade jag för en tidig morgon, med en överpigg Indra, när klockan precis letat sig över halv sju, men så blev det inte riktigt. När jag vaknade till första gången, så var klockan nästan åtta och jag vaknade helt själv, så det var knappast en överpigg Indras fel. Så där låg jag i sängen och hörde regnet ösa ner utanför fönstret och efter ett tag så började jag nästan bli lite orolig att hade hänt nått eftersom hon inte ens småpratade där inne, precis som hon brukar.

När jag legat och vridit mig en stund och lyssnat efter livstecken från Indras rum, så hörde jag äntligen hur hon vända sig där inne och då kunde jag slappna av ordentligt, så jag gosade in mig i kudden och slumrade vidare och vi gick faktiskt inte upp förrän klockan blivit halv nio! En Stor fördel med det tråkiga vädret alltså!

Nästa fördel är att man, med gott samvete, kan sitta och dricka en kopp kaffe och bara slappa på altanen, för ”det går ju ändå inte att göra nått”, så när huset nästan tömts på folk, så satte Indra och jag oss under en filt på altanen och mös av hur regnet smattrade mot taket. Dessutom satt jag där ute och läste på lite om mitt senaste inköp, men vad det är, får ni helt enkelt vänta med tills i morgon 😉

Nu är det Nördtid ute i mitt rum som gäller och eftersom det nu är för sent för att göra nått, så kan jag göra även det med gott samvete…

Ha det bäst där ute!

Då har rökare än en gång fått klart för sig att det inte är fel att kasta fimpar på marken, där man råkar befinna sig när det är dags att göra sig av med eländet! Nu är det till och med uttalat i lag, att det inte är olagligt att kasta dessa cancerstumpar runt omkring sig, som om det vore den mest naturliga sak i världen!

Däremot blir det dryga böter om någon kastar en ölburk på marken, eller lämnar en engångsgrill efter sig åker på en rejäl bot på 800 kronor och skulle man lämna lite tändvätska efter sig, så riskerar man till och med fängelse i upp till ett år!

Jag kan inte fatta varför man inte kan bestämma att det inte är ok att kasta sina jävla fimpar överallt! Vad är det som gör att det är ok att göra det? Kan det möjligen vara så att det är väldigt mycket pengar i den branschen och lobbyisterna har lyckats över förväntan? Det finns väl alltid några fickor som det går att stoppa pengar i för att få åka i gräddfilen?!

Nej, skärpning nu och sluta dalta med alla rökare!

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: Krulli, Lovely Lina, Holmqwist, Göran Elmertoft Online, This is not a love story, Örfilar och gladsparkar
.