Ett säsongsrekord helt enkelt…

Idag var det dags att lufta skorna i skogen igen, så efter att Nike kommit i säng tog jag mig ut. Den här gången hade jag bestämt mig för att sätta säsongsrekord, så siktet var inställt på drygt 8 kilometer. Väl ute i skogen så kände det allt annat än lätt. Benen kändes tunga och konditionen vet jag inte var den var, men vid ungefär 3,5 kilometer, så släppte det helt enkelt och det bara flöt på.

Tyvärr så var det ju inte så att jag sprang omkring på rosa moln, för nu var det ena knät som strulade, men skam den som ger sig! Jag kämpade på och gladde mig över att det inte var några som helst problem med konditionen, så när jag började närma mig målet, så kändes det bara konstigt att inte ta en liten extrarunda och komma upp i nio kilometer och när jag väl bestämt mig för det, så var det ju bara fjantigt att inte pressa mig till milen…

Lite irriterande att jag var en minut för långsam för att hålla 50-minuterstempo på milen, men man ska väl ha någonting att sträva emot antar jag 😉

Ha det bäst där ute!

Direktlänk

Inga kommentarer hittills

Posta din kommentar nu