I går var det äntligen dags igen, efter nästan en hel sommars uppehåll, så när klockan på väggen visade elva, så var det bara snällt packa ihop alla grejer och traska mot gymet. Första utmaningen var att hitta dit efter så lång tid, men det fixade jag galant. Väl inne i gymet så går det mesta på auto-pilot och det svåraste i början, är att ställa in hjärnan på att kroppen inte är lika stark som innan uppehållet. Trots lite känningar i axlarna, så måste jag säga att det gick riktigt bra, så idag sitter jag och njuter av den välbekanta smärtan av muskelfibrer som gått sönder och som nu gör allt för att läka ihop igen.

Bröst
Snedbänk med hantlar (max: 12 rep @ 32,5kg)
Incline press (max: 12 rep @ 70kg)
Cable cross uppifrån (max: 12 rep @ 15kg)

Rygg
Latsdrag med rak stång (max: 12 rep @ 75kg)
Sittande rodd med v-handtag (max: 12 rep @ 65kg)
Stående rodd i smith (max: 12 rep @ 55kg)

Mage
Crunches på situps-bräda (max: 25 rep @ kv)
Crunches i maskin (max: 15 rep @ 40kg)

Precis som vanligt, så gick eftermiddagen så mycket lättare och trots att jag tar ut mig i gymet, så får jag extra krafter att klara av resten av dagen. Tack gymet!

På vägen hem, så började ett litet frö gro i hjärnan och ju mer jag tänkte på det, desto mer bestämd blev jag på. Jag skulle ut i skogen och lufta mina löparskor också! Ska det vara så ska det vara ordentligt heter det ju, men innan min löprunda så var jag ju tvungen att fylla på med mer energi och åter igen kostaterade jag hur otroligt lyckligt lottad jag är som har Carin hemma!


Undrar om man kan ha det bättre?

Precis som vanligt, så var det bara att sätta sig vid ett dukat bord och börja stoppa in en hel massa supergod mat i truten.

Eftersom Carin också är lite av en träningsfreak, så hoppade hon i träningskläderna och drog till gymet direkt när jag kom hem, så jag ställde in mig på att min middagsstund skulle bestå av häften ätandes med en hand och hålla Nike med den andra och hälften springandes för att se varför nyss nämnda barn skriker/gnäller/gråter eller för den delen, varför hon är knäpptyst, men oj så fel jag hade! Hon var på sitt allra bästa humör och spenderade tiden med att leka med en dockvagn, småkolla på Tom & Jerry, ligga på golvet och leka med en kudde, eller gå runt och sparka på en tygfotboll. Jag kunde bara sitta i lugn och ro och njuta av maten!

När Carin kommit hem och Nike kommit i säng, så drog jag på mig skorna och tvingade iväg kroppen mot skogen och de första 4 kilometerna gick kanon, sen började mitt vänstra knä att knasa igen tyvärr. Vet inte om det är vila som gäller, eller om det helt enkelt är så att jag håller på att bli gammal, så jag får räkna med att en och annan kroppsdel klagar lite?!


En ganska lugn och behaglig runda…

Min tanke med rundan, var att springa sju kilometer, men tydligen så lyckades jag med konststycket att låsa upp luren i fickan och stoppa Run Keeper, som tur var så var jag nästan framme, men det kändes lite snopet när kvinnan i örat helt plötsligt sa ”Activity stopped”. Jaja, bara gilla läget att det blev några hundra meter för kort…

Även det här passet mötte jag andra som var ute och luftade sig och nu var det andra gången jag såg honom, killen som kanske borde tänka om. Hans löputstyrsel består av ett par ordentliga löparbrallor och en ordentlig ”sporttröja” som antagligen andas och håller borta svett och allt vad de nu klarar av, men och nu kommer det… När man är ute och springer, så är det absolut viktigaste, i alla fall i min värld, vad man har på fötterna och den här killen lufsar fram i ett par halvslitna Converse! Borde man inte satsa på ordentliga skor innan man fyller garderoben med diverse löparkläder?

Ha det bäst där ute!

Direktlänk

Inga kommentarer hittills

Posta din kommentar nu