Idag har jag gått hela dagen och smygladdat hela dagen, för ett löppass på runt en timme, så när det började närma sig löpdags var jag ordentligt upplagd, men sen hände nått. Det började regna! Inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle tycka att det var mindre roligt att snöra på mig skorna och ta mig ut i skogen, men har jag bestämt mig för att springa, så springer jag.

Väl ute, så kändes det tyvärr rätt segt, så jag insåg rätt snabbt att det inte skulle bli någon timme direkt och dessutom så fortsatte det att regna och inte nog med det, utan det började regna ännu mer!


Kortare än planerat, men rätt ok ändå…

Några gånger när jag kämpade fram helt ensam mitt i skogen, så dök tanken upp om jag verkligen är helt klok. Som tur var så mötte jag faktiskt en till person idag, så det finns i alla fall fler idioter som trotsar regnet.

Tanken från början var att springa grusvägen två ”varv”, men efter en vända i regn och med begynnande värk i benhinnorna, valde jag att nöja mig med sex… ja kilometer alltså…

Ha det bäst där ute!

Någonting som jag tycker är väldigt tråkigt, det är när vissa negativa förväntningar på personer slår in och idag hände precis det! Inte på en person personligen, utan mer på honom som kategori, nämligen snickare! Vi håller ju på att planera för att bygga ut lite här hemma och eftersom det skulle ta ca 4,5 år om jag skulle göra det själv, så kommer vi att ta in hjälp av folk som gör det en aning snabbare. Som de medvetna medborgare vi är, så tar vi självklart in offerter från flera olika håll.

Nu är det så att det hela har dragit ut på tiden en aning, så vi har fått ännu mer tid för att pejla av marknaden, så i morse var det dags för nästa potentiella snickare att göra hembesök, för att se hur det ser ut och vad som ska göras. För alla som känner till snickartider, så är ”morgonen” typ klockan sju. För oss spelar det ju mindre roll, eftersom Nike nästan alltid är vaken till sju i alla fall och så även i morse. Strax efter halv sju knatade vi ned för trappan och ut i köket och eftersom han ju skulle komma klockan sju, så blev det ingen gröt som vi brukar. Istället gick vi ut i mitt rum och väntade på att snickaren skulle dyka upp… Tror ni han kom när klockan slog sju? Knappast! När klockan var närmare åtta, så ville Nike verkligen inte vänta på sin gröt längre, så då blev det grötdags istället. Så när kom han då? Ja, kort och gott… Aldrig!

Strax efter klockan fyra ringer han däremot och talar om att han kommit på att han skulle visst vara ledig hela december och januari, så jobbet skulle nog komma lite knasigt i tiden, men…

– Jag hoppas att du inte har väntat ihjäl dig i alla fall…
– Nej inte mer än i morse klockan sju, då väntade jag på att du skulle komma!
– Aaaa

Aaaa? Om man inte kommer alls och inte hör av sig förrän nio timmar senare, borde man väl kunna kosta på sig en ursäkt i alla fall? Eller är det för mycket begärt?

Jag vill verkligen inte tro att det skulle ligga allt för mycket sanning i att hantverkare skiter i tider, kommer och går som de vill, är ohyffsade och allmänt likgiltiga, men tyvärr hjälper ju inte såna här händelser till direkt…

Ha det bäst där ute!