Vissa dagar så ska man helt enkelt inte ens försöka ta sig iväg, för det blir bara fel. Den här dagen inleddes precis så!

Planen för dagen var att lämna iväg lill-Nike och sen ta med resten av klanen och åka till Fyrishov och bada igen, eftersom förra gången vi var där, var väldigt uppskattat av alla. Morgonen börjar rätt hyffsat, även om det  tar lite för lång tid, för att vi ska hålla tidsplanen fullt ut. När vi väl har lastat in tre av fyra barn i bilen och är redo för avfärd, så ringer telefonen och det är ett samtal som jag bara måste ta. Ytterligare en kvarts försening alltså…

Bättre sent än aldrig så kom vi i alla fall iväg och nästa anhalt var Fyrishov och resan dit gick faktiskt helt utan incidenter, dessutom övningskörde Carin, så vi fick till och med till lite träning (du är sååå duktig Älskling!!), men sen började det!

När jag lastat ur Indra ur bilen, så gör jag som jag brukar, nämligen stänger dörren, vilket i vårt fall, betyder trycker på en knapp. Hon står då och tittar när dörren åker igen och jag börjar plockar ur grejer från bilen.

”- Pappa, jag vill ha min kloss”, är det sista jag hör henne säga, innan jag kastar en blick runt bilen till hennes sida, precis lagom för att se dörren stängas med hennes fingrar i vägen och jag kan säga att hade jag hållit det tempo jag hade från bakluckan fram till sidodörren, i hundra meter, så hade OS-guldet varit självklart! Ett ryck i handtaget och dörren öppnades och fingrarna kom loss. Det kan inte ha tagit mer än någon sekund, men det var Väldigt långa sekunder kan jag lova!


Antar att alla ska klämma sig i en bildörr någon gång…

Carin rusade in med henne och började kyla direkt, för att minska svullnaden, så det kunde nog ha blivit mycket värre om hon inte varit så snabb!

Jag skulle då plocka med mig väskorna och gå in med Nova och Mio och för att se hur det gick för Indra, men då kom nästa bakslag. Väskorna stod packade snyggt och prydligt. Enda problemet var att de inte var i bilen, utan hemma i tvättstugan, så det var bara snällt vända och åka hem igen. Ytterligare en halvtimme senare stegade jag äntligen in på Fyrishov med alla badkläder.

Efter en mycket tveksam start, så blev det en superlyckad dag i vattnet och till och med Indras hand glömdes bort, förutom några enstaka gånger, så om man bortser från starten, så var även den här gången lyckad.

Ha det bäst där ute!