Pass pass pass…

Jag tror att det enda jag kunde komma på som var bra i morse, när klockan ringde, var att det äntligen är fredag! Just nu är det fruktansvärt segt att komma upp på morgonen, även om jag ”piggnar till” ganska snabbt, så är uppstigandet ingen lek!

I går lovade jag ju er att jag skulle fota Nikes pass och lägga upp bilden i bloggen, som tur är så har jag världens bästa sambo så när hon läste bloggen i går, så tog hon en bild och skickade till mig. Antagligen att hon var rätt säker på att jag skulle glömma bort det och uppenbarligen känner hon mig rätt så bra, för självklart så glömde jag det igår. Den här gången kan jag däremot skylla på att hon redan skickat en bild till mig, så jag hade liksom bockat av den på min mentala to-do-list 🙂

Även om det är extremt gulligt med ett pass till en sån liten person, så vet jag inte riktigt om jag kan se vitsen med det, men men…

Det ni inte har märkt av i bloggen, är att jag har kommit igång med träningen igen, även om jag har varit dålig (läs värdelös) på att lägga upp det i bloggen, men idag är det dags igen. Axlarna ska plågas inför helgens vila 🙂

Ha det bäst där ute!

Undrar vad jag skulle göra om jag inte hade min telefon? Antagligen skulle jag glömma bort att gå upp på morgonen, och risken finns att jag skulle glömma bort allt, frågan är om jag ens skulle komma ihåg att äta… Nja, lite överdrivet kanske, men jag lägger in allt i telefonen och det jag inte lägger in, det glömmer jag följaktligen bort!

I går var jag, precis som telefonen påminde mig om, och hämta upp mitt och Nikes pass. Ja Nike måste ha ett pass trots att hon är så liten! Vi ska nämligen till den exotiska platsen Bryssel nästa vecka, så egentligen skulle det ju räcka med ett id-kort, men jag vet inte ens om så små barn kan skaffa ett id-kort, så pass fick det bli.

När jag närmade mig polisen, så stod det äntligen en skylt om vart Uppsalas jättestora polishus låg. Vet inte om jag skulle vilja följa den skylten, men det var i alla fall raka vägen dit…

Första frågan när jag kom fram till den trevliga polistanten, var när Nike var född och de första sex siffrorna i personnumret fixade jag (som tur var, trots att det inte stod i telefonen), men sen var det blankt! Fyra sista? Hmm, nja kanske… nej, oj… hmmm, måste man ha dem?

Som tur var, så gick det jättebra i alla fall och mitt trevliga samtal med polisen fortsatte.

– Där har du din dotters pass. Kan du titta på hennes…
– Ja, titta där ja! Vad söt hon blev! (stolt Pappa)
– Ja, hon är jättefin! Och här har du ditt pass, så kan du titta på det också.
– Nja, det vet jag inte om jag vill titta på (mindre stolt). Åhh herre gud!
– Nej, inte så! Det var ett jättebra passfoto. Du ser bestämd ut! Det ska man göra!

De få som har sett min nya passbild, vet att ”du ser bestämd ut”, är ett uttalande som skulle passa i kategorin, årets underdrift! Jag ser ut som en fånge som precis blivit släppt från en 12 år lång volta på Kumla! Inte bra Micke! Ser fram emot att få visa det nästa gång jag måste visa passet. Till Bryssel kör jag med körkortet, så där är jag i alla fall safe 😉

När jag stegade ut från polishuset, för jag kom faktiskt ut, trots mitt kriminella utseende, så tänkte jag att jag måste fota Nikes pass och visa er hennes superfina passbild, men eftersom jag inte gjorde det direkt och det inte fanns inlagt i telefonen, så får ni gissa om jag kom ihåg det när jag kom hem… Någon som gissade på ja? I så fall hade ni så fel, för självklart så fanns inte ens tanken i mitt huvud under hela kvällen i går. Jag får helt enkelt ta en bild i kväll och lägga upp i morgon istället, om jag kommer ihåg det vill säga…

Ha det bäst där ute!

Så var den här helgen över då och jag vet inte om det var tack vare, eller på grund av att vi hade så mycket att göra, som den gick så fruktansvärt fort?!

Fredag kväll ägnades åt att förbereda inför Nikes namnkalas på lördag. Det skulle hämtas tårtor och handlas en hel del saker som behövs när det ska vara kalas för typ 40 personer, så när jag väl kom hem efter jobbet, så var klockan runt sju och det var bara att börja kånka in allt och försöka göra plats i kylen. Sen skulle allt planeras, vad som skulle sägas, vem som skulle prata när och kanske framför allt, mitt tal! Jag var nästan färdig, men i huvudet så snurrade olika formuleringar runt runt hela kvällen.

Lördagen inleddes klockan sju med uppstigning för mig, Carin och ”de två minsta” och sen var det förberedelser i ett fram till strax före elva, när jag hoppade in i bilen och styrde den ner mot lokalen för att bli insläppt. Sen var det bara börja ställa fram tallrikar, bestick, koppar och allt annat som behövs för att ”utfodra” alla gäster 🙂

Själva kalaset gick kanon, även om jag höll på att börja gråta ordentligt flera gånger under mitt eget tal! Lyckades skona alla från att se en störtgråtande Micke, men en och annan tår letade sig fram, men det får jag väl bjuda på helt enkelt…

Kvällen efteråt var jag helt slut. Vet inte om det var alla spänningar som släppte, eller om det var allt förberedande som gjorde att kroppen skrek efter vila, men slut var jag i alla fall.

Efter en helg med full fart, är det bara att styra kosan mot kontoret, där farten inte direkt är längre…

Ha det bäst där ute!

En kall morgon med kortbyxor!

Jag vet inte om man ska uppmärksamma alla små händelser, men idag var det i alla fall första gången för i år, som jag fick skrapa rutorna på bilen! Jaaa, eller neeeej, eller hmmm redan? Jaja, hur som helst, där fick jag snällt stå med skrapan i handen och väl i bilen så var det rätt uppenbart varför…


Är det ingen temperatur alls idag eller?

Innan ni börjar tänka tankarna om hur lat jag är och hur dåligt det är att ta bilen, så kan jag tala om att det finns en jättebra anledning just idag. Jag ska nämligen rusha in till stan direkt när jag kommer hem, för att handla saker till Nikes namnkalas i morgon. Det ska ju vara en del prylar på plats för en sån liten tillställning 🙂

Tillbaka till kylan. Trots näst intill minusgrader så är det en kille som kämpar på tappert och har shorts fortfarande! Eller trekvartsbyxor, men i alla fall. Till det har han en tjock luvtröja… det är allt! Jag försökte fånga honom på bild både idag och i går, men det blev helt enkelt inte läge att leka paparazzi. Jag är inte den som fryser ofta, men att ha kortisar när det snudd på är vinter, är till och med för mycket för mig.

Ha det bäst där ute!

I morse var det dags igen, eller det var i alla fall första gången som jag såg det… Frost! Nu börjar temperaturen att krypa neråt och den blir lägre och lägre hela tiden. Jag och ett par kollegor konstaterade för några dagar sen, att förra året, kom snön runt den 20 oktober och sen låg den hela vintern, så vem vet.


Ingen superrolig syn…

Som tur var så var jag lite förutseende så jag fick med mig min mössa, för utan den hade mitt hårfria huvud frusit rätt rejält. För några dagar sen när vi skulle ut på promenad, så kom jag på tanken att mössan skulle vara skön och började rota i mösslådan (ja, vi har en speciell mösslåda!!). Av förklarliga skäl hade den legat längst ner i lådan i typ ett halvår, så den hade en sån där härligt ”legat-medtryckt-i-mösslådan-i-ett-halvår-doft”, så det var bara att kasta den i tvätten, så i morse så luktade den betydligt bättre 🙂


Kallt i luften, men varmt på huvudet…

Nu är det bara vänta på snön, så att det blir lite ljusare på morgonen, men den kan i och för sig få vänta någon månad till…

Ha det bäst där ute!

Jaha, då har ännu en helg passerat och den här helgen har faktiskt varit lite mindre uppbokad, tro det eller ej!

Lördagens planerade schema startade inte förrens på eftermiddagen, när det var första innebandymatchen för Novas lag och det blev en kanonöppning! Efter några minuter så ledde de med 1-0 och sen höll de undan hela matchen. Det som gör det extra roligt, är att deras första match med samma lag, förlorade de med typ 20-0 och nästa match med 9-1, men den här gången fick Saga pisk! När matchen var över, så märkte jag att jag var lite småhes, så jag kanske måste tänka lite på hur mycket jag gastar…

Söndagen började superlugnt för min del, med sovmorgon ända fram till tio! Jag måste ha världens bästa sambo 🙂

Efter en lugn frukost och lite smålullande hemma, så knatade vi ner till Per och Jennie, för att se hur det gick med garagetbyggnation och stenläggning. Självkart så blev det lite kaffe och nybakade bullar också! Trevligt värre alltså!


Hoppa från stenarna var tydligen grymt roligt…

Efter fikastunden var det bara att dra på sig arbetsbyxorna igen, eller för Per i alla fall. Jag och Indra nöjde oss med att stå bredvid och komma med glada hejjarop, eller jag ropade och Indra gick upp på stenarna och hoppade ner. Fruktansvärt roligt tydligen! Jag kanske borde ha testat…

Efter besöket hos Per fick jag lite inspiration och påbörjade arbetet hemma, med att sätta upp lite lampor på framsidan av huset. Ska nog byta till svagare lampor och sen ska de riktas och några till ska upp, men det är en start i alla fall 🙂


Lampor på väg upp…

Samtidigt som jag jobbade med lamporna, så passade jag på att klippa ner en av våra stora buskar, hela vägen ner till marken, så nu är det bara hoppas att den växer lika mycket nästa år, som den gjorde i somras.

Som tur är, så är Mio fortfarande en liten speta, så han fick helt enkelt klättra in genom lamphålet över dörren (!!!) och hjälpa till att dra kablar under taket. Ibland är det bra att vara liten…

Kvällen avslutades i soffan med Carin och filmen Die hard 4.0. Kort och gott, en mycket bra helg!

Ha det bäst där ute!

Efter en stressig dag på jobbet, som i och för sig slutade med att jag fick tillbaka min plånbok, så hann jag inte mer än hem och få i mig lite mat, innan det var dags att ånga vidare till nästa grej. Det var nämligen dags för föräldrarmöte på Indras dagis och jag måste faktiskt säga att jag är grymt nöjd med hennes ”nya” dagis och med personalen! Nu går vi bara och väntar på att det nya huset uppe vid oss ska bli klart, så att vi får löjligt nära också 🙂

Självklart så kunde ju jag inte hålla min mun stängd, så när jag gick därifrån, så var jag anmäld till Inflytanderådet som föräldrarrepresentant, så nu fick jag lite till att engagera mig i på kvällarna, som om jag inte hade tillräckligt 😉

Däremot så tycker jag att det är bättre att ha möjligheten att vara med och påverka dagiset, än att bara göra som de flesta andra. Stå bredvid och gnälla brukar gå bra, men så fort det blir tal om att göra nått åt saken, så blir alla tysta som en kyrkråtta…

Ha det bäst där ute!

Igår kväll, så plingade det till i min, Novas och Mios telefon samtidigt och när jag kollade, så hade jag fått följande kortfattade mess…


Kort och koncist… 

Eftersom jag inte hade en susning om vem det var, så hoppades jag ju självklart att det någon som hade hittat min plånbok, så med ett stort mått av nervositet, så ringde jag upp.

– Är det Mikael?
– Ja… det stämmer bra det.
– Jag har hittat din plånbok. Vad har du för personnummer?
– 74xxxx-xxxx
   En kort stunds tystnad följde…
– Ja, det stämmer!

Han hade slagit upp mitt nummer och eftersom jag står på alla tre abonnemang, så hade han messat till alla! Det finns fortfarande hopp om mänskligheten! Så efter några minuters pratande, så konstaterade vi att han bor i Stockholm och jobbar i Uppsala, så vi bestämde att vi skulle träffas i Väsby, så nu har jag precis träffat honom och fått tillbaka min älskade plånbok och inte ett enda kort saknades.

Inte nog med att jag fick tillbaka mitt körtkort, alla dykcertifikat och mitt tågkort, jag fick också ett utmärkt tillfälle att öva på min diskreta penningöverlämning i handen och efter en vecka i USA med dricksande till hotellpersonal mm, så måste jag erkänna att jag börjar bli grym. Det är knappt märkbart, för folk runt omkring 😉

Nu sitter jag alltså här, med en återvunnen plånbok och ett stort fånleende på läpparna, så folk runt omkring mig börjar nog snart undra vad det är så är så jäkla roligt, men det bjuder jag på. Att inte bry sig så mycket om vad folk tycker och tänker, kanske skulle kunna bli ytterligare en förbättring, i Micke 3.0 🙂

Ha det bäst där ute!

Hmm, jag vet inte om jag ska inleda det här inlägget med att beklaga mig över hur länge sen det var jag satte min fot i gymet, eller om jag bara ska skriva ett inlägg, precis som om ingenting har hänt? Nej, jag kör nog bara på tror jag…

Efter en morgon fylld av telefonsamtal till polis och diverse andra ställen, så närmade sig klockan äntligen elva och då var det dags för mig att pallra mig bort till gymet för att plåga kroppen lite. Eftersom det var ”ett tag sen” (vi talar inte högt om hur längesen det var…) jag var där, så började jag lite försiktigt bara för att konstatera att min axel fortfarande bråkade med mig.

Det stoppade däremot inte mig och jag beslutade mig för att piska tuttarna och ryggen lite och dessutom slängde jag på lite bonusmage, så efter en knapp timme, så var jag rätt nöjd 🙂

Bröst
Snedbänk med hantlar (max: 10 rep @ 31kg)
Uppifrån i cable cross (max: 12 rep @ 15kg)
Flyes på planbänk (max: 10 rep @ 11kg)

Rygg
Latsdrag med rak stång (max: 12 rep @ 65kg)
Sittande rodd med v-handtag (max: 12 rep @ 65kg)
Latsdrag framför med oxhornet (max: 10 rep @ 60kg)

Mage
Crunches i maskin (max: 20 rep @ 30kg)

Nu sitter jag bara och njuter av att åter igen känna känslan av att bli mindre och mindre rörlig och jag ser med spänning fram emot morgondagens träningsvärk. Hoppas jag kan röra mig utan att stöna och stånka allt för mycket, annars kommer nog folk att undra i morgon, på alla möten, men det får jag väl bjuda på i så fall 😉

Ha det bäst där ute!

Ganska smidigt trots allt trassel!

Hur tråkigt det än är att ha sumpat plånboken, så försöker jag att se någonting positivt med det hela och det enda jag kan komma på, är att jag nu är en erfarenhet rikare. Nu har jag gjort en polisanmälan och spärrat en massa kort, för första gången i mitt liv, bara en sån sak.

Det som tog tid var själva polisanmälan, men det gick väldigt smidigt och hon som tog emot min anmälan, var väldigt hjälpsam och förstående, när jag försökte scanna av min hjärna, för att komma på vilka kort jag faktiskt hade och det var inte helt lätt kan jag tala om. Sen tog jag tag i spärrande av kort och fixande av nytt körkort och jag måste faktiskt säga att det gick toksmidigt!


Förlustanmälan av körkortet…

För att anmäla förlust av körkortet, så gick jag in på Trafikverket och två klick senare, så var jag på sidan för anmälan och efter att ha fyllt i mitt personnummer och klickat på ”Fortsätt”, så var det klart. Det enda ”tråkiga” med körkortet är ju att det kostar en peng för att få ett nytt, men jag får väl skylla mig själv antar jag 🙁


Klappat och klart…

Även samtalen för att spärra korten gick väldigt enkelt och redan några timmar efter att jag pratat med Handelsbanken och spärrat mitt Visa-kort, fick jag ett mess från dem att mitt nya kort var på väg hem till mig.

Nästa samtal gick till Jet, för att spärra mitt bensinkort och det var nog det klart smidigaste av alla kort jag spärrade. Det var en helt automatiskt och när jag knappat in mitt personnummer, så fick jag frågan om jag ville ha ett nytt kort och efter ett tryck på 1:an, så var det klart… Bra där!

Nästa dyra grej med min plånboksförlust, är alla mina dykcertifikat, för efter en snabb koll på padis hemsida, så insåg jag att det skulle kosta typ 2000:- bara för att få nya plastkort! Katastrof!!


De vet vad de ska ta betalt för…

Än så länge har jag inte riktigt givit upp hoppet om att någon har hittat den och lämnat in den. Jag ska ta ett snack med diverse hittegodsställen i morgon, kan bli kul! Jag jobbar hårt på min positivitet, och har även kommit igång med träningen igen, så den här incidenten med mina kort, kanske kan leda till en uppgraderad version av Micke, version 3.0 here I come!

Ha det bäst där ute!

Jag kanske inte ska gnälla, eftersom jag har klarat mig i snart 37 år utan att det har hänt, men i morse så hände det! Jag tappade min korthållare 🙁

Tro nu inte att det bara var ett eller två kort i min snygga hållare, nejdå, ALLA mina kort låg där, så nu har jag tillbringat morgonen med att prata med Polisen, banken, Diners club och snart ska jag kolla upp hur man gör med alla andra kort, som körkort till exempel. Fan vad bökigt det ska vara, dessutom blir det ju inte gratis, för naturligtvis så hade jag ju mitt tågkort där och eftersom det är helt opersonligt, är det bara att snällt betala för ett nytt!

Jag vill inte vara med längre!

Ha det bäst där ute!

Gårdagen var en sån där lång dag igen, en sån där dag när det kändes som att det aldrig ville bli kväll, till slut så satt vi ju där i soffan i alla fall och ja, jag fuskade! Jag åt både chips och en del godis, men nu är det skärpning igen som gäller! Idag blir det en tripp till gymet och sen är det fritt från onyttligheter ända fram till lördag.

Igår var det som ni vet, fotbollscup för Nova och redan klockan åtta blåste domaren igång den första matchen och det var nästan vad man skulle kunna kalla för kross. Tyvärr var det inte ”vi” som krossade, utan vi var snudd på den där lilla myran som krossas av stora tunga elefanten. Under matchen så stod jag och pratade med några andra ”supportrar” och ju mer jag pratade med en av dem, ju klarare blev det varför krossandet var ett faktum. Laget vi mötte har inget vinteruppehåll, utan tränar på hela vintern, plus att de oftast möter lag som är ett år äldre! Inte mycket att göra, utan bara acceptera slutsiffrorna 5-0 🙁

Efter en lång dag i kylan och tre förluster senare tog jag mig hemåt och påbörjade resten av den långa dagen och efter en trevlig promenad upp till Jaktstugan tillsammans med Carin, tog jag tag i min hårväxt i ansiktet och gissa om jag är en sucker för reklam?


Oj vad jag har gått på reklamen…

Nu skulle man kunna tro att jag är sponsrad av Gillette, för oj oj oj vilken hyvel! De försöker ju sälja in den som att den glider fram och jag vill nog nästan hålla med dem, det var underbart att skala bort håret med den här hyveln! Tyvärr är den vansinnigt dyr, så om någon på Gillette läser det här, så ta en funderare på sponsring vet jag 😉

Ha det bäst där ute!

Just nu sitter jag och undrar om det ens är lagligt att börja en fotbollscup klockan åtta på morgonen, en söndag! Dessutom ska de ju träffas 45 minuter innan, så kvart över sju ska vi snällt vara på plats inne i stan, så om en halvtimme är det avfärd härifrån…

Det var länge sen jag satt vid datorn klockan halv sju, fullt påklädd och dessutom redan ha avklarat frukostbestyren, men vad gör man inte för att alla barn ska kunna hålla på med det de tycker är roligt? Uppenbarligen pallrar sig upp vid en tid som inte känns helt ok på en söndag och åker iväg till en cup som kanske inte ens är tidsmässigt laglig 😉

Ha det bäst där ute!