Ett mess från Polisen!

Ibland går det fort! Även för Polisen. Eftersom Carins pass har gått ut och mitt har börjat gå sönder, så tog vi oss in till farbror blå i tisdags och väl där så bemöttes vi av en tråkig men trevlig polis. Han tog alla uppgifter och vi fotade oss och han fixade och donade. Vi försökte få honom att le, på både det ena och andra sättet, men icke! Inte ett leende syntes i ansiktet, inte ens Nike lyckades få den tuffa polisen att smälta…

Eftersom vi ska ta en liten tripp till Bryssel om knappt en månad, så var vi ju tvugna att skaffa ett pass även till Nike, trots att hon bara kommer vara drygt tre månader när vi åker. Tyvärr så har vi inte riktigt kommit till skott med att bestämma alla hennes namn och skicka in, vilket gör att hon officiellt inte har något namn och då kan man ju inte få ett pass, så det var bara snällt att vänta med det och hoppas på att myndigheterna som registrerar hennes namn raskar på lite.


Ett mess från farbrorn i blått…

Några som däremot är gräsligt snabba är uppenbarligen Polisen, för igår när jag satt på jobbet pep det till i luren och när jag låst upp och kollat, så infann sig en microsekund när ett nervöst leende började sprida sig i ansiktet… Ett mess från ”Polisen”! Det är inte varje dag vår fina ordningsmakt behagar messa mig 🙂

Däremot vet jag inte om jag vill hämta ut det, eftersom jag ser ut som en straffad brottslig på kortet, eftersom man inte får le på kortet, men det bjuder jag på 😉

Ha det bäst där ute!

Jag vill inte veta allt!!!

Ibland så funderar jag på om vissa personer som sitter på tåget och pratar i telefonen, inser att alla andra runt omkring hör vad de pratar om. Tyvärr så besannas alla fördomar om unga tjejers behov av uppmärksamhet, för det är nästan alltid de som sitter och pratar högt och tydligt om allt mellan himmel och jord och det verkar som att det inte finns några gränser alls för vad som är ”för privat” för att sitta och prata om helt offentligt.

Just nu sitter en tjej snett mittemot mig och pratar om hur jobbigt det är med hennes kille, som gjort slut, för tredje gången, men hon hoppas ändå på att hon ska ”få chansen att få tillbaka honom”. Men tro nu inte att det stannar där! Nejdå, utan hon sitter och diskuterar hur de haft det i själva förhållandet, exakt vad de sa när han gjorde slut, om deras sexliv och om hur de pratat om att han kanske skulle ha sex med andra. Det är lite mer detaljer än vad jag vill veta, men tyvärr har jag inga pluggar att stoppa in i öronen, och sitta här med fingerspetsarna istoppade i hörselgångarna skulle nog uppfattas som ganska udda, så jag får helt enkelt gilla läget och fortsätta lyssna på hennes privatliv…

Det enda jag kan hoppas på är att hon slutar prata innan hon kommer in på ännu intimare detaljer. Mobilstörare, var kan man köpa såna? Tips någon?

Ha det bäst där ute!

Nu är vi ihopkopplade!

Äntligen så har vi kopplat ihop alla våra kalendrar, för att om man ska ha stenkoll på allting i sitt liv, så gäller det inte bara att ha koll på sin egen planerade tid, utan det ska klaffa ihop med Carins inplanerade saker och som om det inte vore nog, så tillkommer, fotboll, innebandy och numera också Scouter. Så hur löser man det här då om man har en hjärna som har en minneskapacitet lika stor som en tändsticksask? Jo, frälsningen på det här och väldigt många andra problem, heter så klart Google 🙂

I vår moderna tid så ska ju allt finnas på Nätet och fler och fler använder faktiskt de hjälpmedel som finns och det gör livet väldigt mycket lättare för oss med lite småknas på minneskretsarna.

Numera kan jag alltså se min egen kalender, Carins planering och dessutom hämtas alla träningstider, matcher, utdelningar av diverse reklamblad, föräldrarmöten och allt vad man kan tänka sig som har med fotboll och innebandy att göra. Det som saknas nu är Scouterna, men man kanske inte ska ”push it” 😉

Ha det bäst där ute!

Jag behöver hjälp!!

Jag behöver er hjälp! Jag funderar på att köpa en ny telefon, men jag kan inte bestämma mig för vilken lur jag ska köpa! Det står mellan Samsung Galaxy SII och HTC Sensation.

 

Kan inte bestämma mig vad jag vill ha…

Jag är ute efter en snabb lur som inte laggar så fort jag gör mer än en grej på den samtidigt. Dessutom vill jag har en bra kamera och ett trevligt användargränssnitt 🙂

Är det någon som har kolla på dessa mobiler? Hjälp! 🙂

Ha det bäst där ute!

Nu var det väldigt länge sen, men nu är det äntligen dags för mig att bjuda er på en liten filmsnutt, så här inför den stundande helgen. Den här gången får det bli en helt galen kille som spelar lite musik och sjunger med, låter inte som nått direkt roande, men kolla så får ni se… Det är ett rätt gammalt klipp och många har kanske redan sett det, men jag kan inte låta bli att småskratta när jag ser det, så håll till goda 🙂

Ett litet tips är att skruva ner lite för ljudkvalitén är inte den bästa tyvärr.

Jag har inte riktigt lyckats bli klok på om killen är ett marknadsföringsgeni, för det är Väldigt många som sett honom, eller om han faktiskt är så borta i knoppen som han verkar. Det är ju en hårfin gräns mellan geni och idiot sägs det… vad tror ni?

Ha det bäst där ute!

Så var det äntligen fredag igen då och efter en hel veckas jobb, så är det rätt skönt. Någonting som också är rätt skönt är att jag faktiskt sov helt ok inatt, inte jättebra, men ok och det är ju alltid en start.

Någonting som däremot inte är så skönt är att det nu har gått så långt så att det är dags att leta fram tjockare jackan om jag över huvud taget ska överväga att gå till tåget, för idag hade en promenad iklädd min supertunna vindjacka, inte varit så där jättemysig…

 
Inte skönt alls, så på med rumpvärmen…

Idag när jag var på väg till tåget så stod jag och velade i dörren om jag skulle ta bilen eller om jag skulle ta en promenad. Tyvärr vann lata Micke i morse, men eftersom jag envist håller kvar vid kortärmat under jackan, så var det nog bra att bilen fick jobba lite den här morgonen.

Igår var det dags för en sån där fotbollsförälderuppgift igen och den här gången skulle vi föräldrar släpa runt en massa ”reklamblad” för fotbollsföreningen, och trots att vår lilla by inte ser mycket ut för världen, så var min spontana tanke när jag såg fördelningen… Shit! Det här kommer att ta tid!

Det var alltså bara snöra på sig ett par ordentliga skor, en varm, men inte för varm tröja och sen kastade jag och Novis oss ner till IP för att hämta vår ”lilla” bunt.

Efter att ha hämtat upp en överfull kartong med tunna blad och dubbelkollat en extra gång på kartan, så var det bara att sätta igång och jag fick faktiskt lite flash backs, för dela ut reklam var nog mitt allra första ”riktiga jobb”. Jag delade ut reklam för någon datorfirma har jag för mig. Jag och pappa konstruerade en speciell ”låda” som jag satte på styret, så jag även kunde dela ut om det regnade. Fråga mig inte hur mycket jag fick betalt för att cykla runt hela Storvreta med en massa reklam. Antagligen var det inte mycket alls, men jag var nöjd och tyckte att det var riktigt mycket pengar 🙂

Jaja, tillbaka till SIK-bladet och gårdagens utdelning, som faktiskt inte alls tog så lång tid som jag hade trott, så efter en timme så var vi hemma igen och byborna hade förärats med en del underhållning.

Ha det bäst där ute!

Skärmsläckarfiasko!

Nyligen så sattes det upp en hel massa stora skärmar på massa olika ställen runt om i tunnelbanan i Stockholm, men tro nu inte att detta ska vara till nytta för oss resenärer, nej absolut inte! Det som ska visas är bara reklam, men det var är inte det som är grejen just nu 🙂

På de allra flesta av dessa skärmar, så rullar nu reklam för både det ena och det andra och jag gissar att företagen bakom dessa reklamfilmer har betalat rätt bra för att få synas där, så jag undrar hur nöjda de blir när de får reda på att företaget som äger dessa reklamskärmar, har glömt att stänga av skärmsläckaren på vissa datorer!


Ingen höjdare direkt…

Det ser inte så där jätteseriöst ut, så man kan ju undra om det ställs några krav alls, för att få sätta upp reklamskärmar i tunnelbanan, men lite underhållande är det ju och det tackar vi för 🙂

Ha det bäst där ute!

En mörk tid och knasig sömn…

Då är snart den mörka perioden här, men redan nu så har den börjat på morgonen, för numera är det fortfarande mörkt när jag åker hemifrån. Än så länge är det fortfarande ljust när jag kommer hem, men om några veckor, så kommer det gå 5,5 dygn från det att jag ser huset i dagsljus på söndag eftermiddag tills det kommer fram igen på lördag morgon. Kul!

Jag vet inte om det är det kommande mörkret som gör att jag är så trött, men i morse kom jag i alla fall upp i tid, problemet var bara att det var lite väl mycket ”i tid”. När klockan tickade fram till 02:00 var jag helt säker på att det var dags att gå upp, för av någon anledning så hade jag fått för mig att det var en annan tidszon, så där stod jag mitt i natten och började plocka fram kläder. Som tur var, så hoppade min hjärna tillbaka till rätt tidszon, så 02:01 gled jag ner i sängen igen och höll en tumme för att Carin inte märkt nått. Men tro nu inte att det var slut där… nejdå! När klockan envist visade 03:00 var jag åter igen helt inställd på att hoppa upp ur sängen och så där höll det på, så jag antar att jag får höra lite kommentarer från Carin ikväll, men det bjuder jag på 🙂

Borde kanske försöka sova lite nu på tåget, men med en blogg och ett antal pågående matcher i Wordfeud, så kommer sömn på en tredje plats 😉

Ha det bäst där ute!

Då har det hänt igen då, jag har försovit mig! Jag är så sjukt trött hela tiden, så när klockan ringer på morgonen, så vaknar jag, stänger av den ordentligt, inte bara genom att trycka på en knapp och sen då… Jo, jag somnar om så sött så! Jag brukar oftast studsa upp som en liten studsboll, några sekunder efter att klockan har ringt, men nu är jag så trött så det är helt omöjligt att komma upp. Vet inte om det är Jetlag fortfarande i kombination med att jag känner mig lite småseg i kroppen, med antydningar i halsen då och då… Hmmm jaja, oavsett vad det beror på, så skulle jag bara vilja bli lite piggare snart!

Färdiggnällt! Någonting som däremot piggar upp, är min nya lilla ”drog”, Wordfeud! Om någon har missat denna underbara lilla mobilapp, så är det helt enkelt Alfapet på telefonen och man spelar mot andra ordnördar runtom i Sverige!

Det är sjukt roligt att försöka komma på kluriga ord som väver ihop bra med alla andra och om man dessutom spelar mot folk man känner, så blir det ju ännu mera match för att vinna, för då är det ju helt plötsligt personligt 😉

Den enda nackdel som jag har kommit på med det här lilla tidsfördrivet, är att det drar mycket batteri, så telefonen dör om den inte laddas under dagen, men det är det helt klart värt!

Ha det bäst där ute!

Ibland så känns det som att precis allting går fel och när det gäller mig, så brukar det oftast inträffa på morgonen, när jag redan är trött och lättirriterad och idag var ett riktigt praktexempel och om de grannar som var vakna inte tror att jag är idiot nu, så kan jag nog göra vad som helst!

Allting började, precis som vanligt, med att ”klockan ringde” 05:10 och precis som vanligt, så kastade jag mig likt en kobra på den, för att inte väcka halva området. Det som däremot inte var som vanligt, var att jag sen tänkte att, ”Varför ringer klockan? Det är ju lördag!?” 

När klockan var strax före sex petade Carin på mig och frågade om klockan hade ringt och jag konstaterade snabbt att den ju hade ringt, men att den nu låg tryggt (och avstängd) i min hand, under kudden! Efter att ha greppat verkligheten i några sekunder, så var jag också inne på spåret att det är måndag idag, så krånglade jag mig upp ur sängen bara för att konstatera att det vräkte ner utanför fönstret, så efter moget övervägande så kom jag fram till att istället för att stressa, så var det bättre att krypa ner i sängen igen och sussa en kvart till. Tyvärr hade min hjärna då redan kickat igång sitt vanliga vardagstempo, så sova fanns inte på kartan! Upp och hoppa!

Eftersom jag trots allt hade legat i några minuter, så var det bara att inse att jag var tvungen att stressa ännu mer nu, för ta nästa tåg hade bara gjort att jag fått sitta och vänta, så på med kläderna, in med ett par mackor i micron och sen kastade jag i mig dem framför datorn, samtidigt som jag kollade över hur mycket pengar det fanns kvar på alla konton, efter min tripp till USA, för oavsett stress så är jag ju tvungen att betala för att komma till jobbet.

Det är nu mina turer inför alla grannar börjar… 06:20 hoppade jag in i bilen, för att ta mig ner till tåget, 06:22 insåg jag att det inte fanns så mycket som en enda plånbok i mina fickor, så det var bara att vända, förta gången. 06:24 rullade bilen in framför garageuppfarten igen och en stressad och småirriterad Micke hoppade ut och småskuttade i regnet för att komma in snabbt, men icke! När jag kom till dörren, så låg ju nycklarna självklart kvar i bilen, så det var bara att snällt skutta tillbaka och plocka upp dem. Väl inne så insåg jag snabbt att plånboken inte låg där jag trodde och inte heller där jag kunde tänkta mig, inte ens på tredje eller fjärde stället, så vid 06:30 var det bara inse att jag nu missat tåget.

Ut i bilen igen för att kolla så att den inte låg där, men nej då… In igen och vända upp och ner på hela huset för att hitta den, men ingen plånbok och nu började hjärnan arbeta för högtryck och till slut så hittade jag den, i huvudet… Scoutstugan! Det var nämligen så att vi hade kalas för Nova där i går och för att slippa ha den i fickan, så la jag den på hatthyllan, så in i bilen igen och ner mot Scoutstugan. Efter 1 minut var det dags igen, ingen nyckel till stugan, vända igen alltså. Ytterligare ett stopp utanför tomten och ännu en språngmarsch från bilen in i huset, men den här gången hade jag i alla fall koll på vart nyckeln var 🙂

Ner till scoutstugan och gissa om för första gången den här morgonen, så gick det som jag ville, för där låg plånboken, snällt och vänligt och liksom väntade på att jag skulle plocka upp den och när jag ändå var där, så passade jag på att tömma diskmaskinen, men sen var det bara att stressa tillbaka in i bilen och styra upp till huset… igen! Den här gången var det i alla fall med lite lättare steg som jag tog mig upp för de två trappstegen som leder upp till dörren. In och lämna nyckeln till stugan igen och sen ner till tåget, äntligen! Bara en timme senare än normalt och en halvtimme senare än jag trott från början.

Kort sagt, en händelserik morgon och det redan innan klockan slagit 07 🙂

Ha det bäst där ute!

Mycket gående i en jättefin stad!

Det hade varit roligt att se hur långt jag har gått de här senaste två dagarna! Igår så tror jag att jag gick mer än vad jag normalt går på ett helt år och idag jag eftermiddagen ledig, så det blev en hel del gående idag också.


Det känns lite överdrivet…

Självklart var jag tvungen att vandra upp och ner för ”The Mignificent Mile” och stanna på butik efter butik, bland annat The American girl, ett butik med bara dockor och tillbehör! Hela konceptet går ut på att man köper en docka och en en hel massa tillbehör, allt från kläder till smink, men det slutar inte där! Man kan dessutom köpa ”samma” kläder till dockan och till sig själv! Jag vet inte riktigt varför man vill gå så långt att man klär en docka i samma kläder som man själv har, men man kanske måste vara en liten tjej för att förstå det 😉


Ja, varför inte? Men jag fattar det inte riktigt…

När man är i en storstad i USA, så är det ju nästan ett måste att åka upp i en av alla skyskrapor, så igår bestämde jag mig för att åka upp i  John Hancock building, trots att det var 11 september och det var kanske det som gjorde att jag inte behövde vänta någonting alls för att komma upp och väl uppe så var det väldigt gott om utrymme och jag kunde glida runt i lugn och ro och lyssna på allting om det man kunde se uppifrån 94:e våningen.

En av de häftiga grejerna, var själva ”resan” upp och ner. När betalningen var avklarad och jag gått igenom den obligatoriska turisfotografering, fick jag ställa mig och vänta på hissen. Underbart, över 90 våningar rakt upp, så jag började redan ladda för en lång vistelse inuti den fyrkantiga metalburken, men oj vad fel jag hade!

När dörrarna var på väg igen, välkomnades vi av en röst som berättade att vi nu skulle åka upp till 94:e våningen och att vi skulle vara där på under 40 sekunder, det är alltså mer än två våningar per sekund och den skulle gå i över 32 kilometer i timmen. På vägen upp kändes märktes det bara på att hissen skakade lite, men på vägen ner kändes det ordentligt i öronen.

Väl uppe på utsiktsvåningen så var det en fantastisk utsikt och jag försökte att fånga lite av det på bild, men det gör sig tyvärr inte på kort…


En ganska trevlig utsikt från 94:e våningen…


Det är en bit ner…

Som den turist jag är i stan, så finns det ju vissa saker som man bara ”måste se” och en av dessa saker är Cloud gate, eller ”The Bean” som den kallas i folkmun och den gav mig också en möjlighet att vara med på bild själv, utan att be någon annan att knäppa kort. Jag ser i och för sig extremt förvriden ut, men det bjuder jag på.


En gigantisk silverböna helt enkelt…


Ett styck förvriden Micke tack…

Själva ”bönan” består av 168 rostfria plattor som har svettsats ihop och sen putsats upp, ordentligt!! Hur mycket jag än kollade, så såg jag inte en enda skarv.

Finns en hel del att kolla på i stan och ju mer tid jag tillbringar här, desto mer gillar jag Chicago, sen kanske det hjälper till att det var runt 29 grader varmt och strålande sol idag 🙂

Ha det bäst där ute!

 

 

 

 

Vätskekontroll på Donken

Efter några timmar på stan, med bland annat ett högt besök i John Hancock Observatory, så skrek kroppen efter vätska och är man I USA så vad passar bättre än McDONALD’S?

Dessutom är det billigt och Mycket! Drygt sju kronor för den största 🙂

Ha det bäst där ute!

Idag var jag in på en sida för att kolla uppgraderingar på resan hem, men det var inte det som var det roliga, utan det var ”väntebilden” de hade när sidan sökte genom databasen för att se om det fanns några uppgraderingsmöjligheter.


Visst ser det mysigt ut?

Tanken är väl att man ska bli lite extra sugen att betala för en uppgradering av biljetten, men hallå! Vad gör nallen där?? På riktigt, hur tänkte dem när de bestämde det?

Jaja, vi får se om jag blir uppgraderad eller inte, beror ju på om det finns plats eller inte, men om jag blir uppgraderad, så hoppas jag verkligen att det ligger en nalle och väntar när jag kliver ombord!

Ha det bäst där ute!

Igår förstod jag nästan begreppet ”hål i huvudet”, men som tur var så höll det. När jag låg och slappade så gled fjärrkontrollen ner på golvet och när jag tyckte att det var dags att sussa, så skulle jag bara böja mig ner och plocka upp den, men tydligen så hade min hjärna redan knoppat in, för när jag böjde mig ner och skulle leta på golvet så var hörnet på bordet precis på samma ställe som min panna!


Hörnet som var på samma ställe som pannan…

Smällen var nog inte så där jättehård, men eftersom skivan är gjord av sten och hörnet är rätt vasst, så kändes smällen rätt bra.


Inget jättemärke, men det känns…

Till och från så känns smällen fortfarande och just nu så sitter jag och tycker lite synd om mig själv, så här helt ensam på hotellet, men snart ska jag i alla fall ut och kolla lite mer på stan.

Ha det bäst där ute!

Det var länge sen jag började en lördagsmorgon så här aktivt och det var länge sen jag vaknade så här tidigt, helt själv, men nu kan jag i alla fall skylla på Jetlag 😉

Strax efter sex kollade jag på klockan första gången och när jag hade legat och försökt somna om i en halvtimme, så insåg jag hur meningslöst det var, eftersom jag var tokpigg, så det var bara att gilla läget och pallra sig upp och när jag ändå var uppe så var det ju lika bra att göra någonting, så på med skorna och ut i ett sömnigt Chicago.


Dagens lilla morgonrunda…

Jag hade först tänkt att jag skulle ner till sjön och springa, men jag satte av ner mot kanalen och följde den en bit, innan jag fortsatte att springa längs med högbanan rakt ut i utkanterna av stan. Lite roligt att komma utanför själva Downtown och se lite, inte för att det fanns nått speciellt att kolla på, men nu kan jag i alla fall säga att jag har varit där 🙂

Efter en halvtimmes studsande på betong var jag tillbaka vid hotellet och tänkte att jag ju var tvungen att testa det minimala gymmet, så nästa stop den här aktiva morgonen blev hotellets gym.


Var nästan upp på de största och lekte lite…

Kan väl inte påstå att jag körde ett stenhårt ”grispass”, men jag körde i alla fall en övning per muskelgrupp, så nu kommer jag väl att ligga och vrida mig i smärtor i morgon, för efter några månaders uppehåll från allt vad vikter heter, så är jag ju inte i mitt livs form direkt.

Efter löprundan, stunden i gymmet och efter en skön dusch, så var jag garanterat värd en frukost och är man i USA så är det ju nästan ett måste att verkligen Äta frukost!


Det här kallar jag en rejäl frukost…

Antagligen så hade jag behövt springa ett par mil till för att bränna alla kalorier som jag satte i mig, men gott var det och utöver det på bilden, så var jag tvungen att backa och lassa upp lite med bacon… Gott gott gott! 🙂

Nu är det dags för dagens möte, så jobb jobb jobb, trots att det är lördag.

Ha det bäst där ute!

Efter en lång mötesdag i en lokal helt utan fönster så är det lite småsegt i huvudet så efter några minuters slappande på rummet stegade jag med bestämda steg ut, med det enda målet att se lite mer av Chicago.


Utsikten från mitt rum…

En grej som är lite speciellt, eller speciellt och speciellt, men det finns inte i så där jättemånga städer, är deras ”högbana”. Jag vet inte hur ”snyggt” det är, men det är i alla fall ganska smart.

 
Rätt smart om man vill få in tåg i stan…

Självklart var jag tvungen att gå in och kolla på några av de stora varuhusen, som Macys och Sears, som den turist jag är, men efter ett antal timmars vandrande letade jag mig tillbaka till hotellet för lite välbehövlig vila inför det fortsatta mötet i morgon.

Ha det bäst där ute!

Inre vs. yttre klocka

Igår landade jag som bekant i Chicago och jag passade på att ta mig ut på stan för att kolla lite, tyvärr så har jag inte lyckats få över bilderna jag tog till datorn än, men när jag får över de så uppdaterar jag er självklart med lite bilder 🙂

Jag hann inte kolla så jättemycket igår, för efter en lång flygresa och tidsomställningen, så var jag faktiskt lite sliten, så när vid fyra, så tog jag mig till hotellet igen för att slappa lite. Jag kopplade upp mig och jobbade lite, men sen kraschade jag i soffan framför tv:n. När klockan närmade sig åtta så kom jag på den geniala idén att lägga mig på sängen och fortsätta kolla på tv och alla vet ju hur det brukar gå när den kroppsliga klockan närmar sig 03 och man lägger sig i en mjuk och skön säng… Precis! Det tog inte så där jättelång tid, innan jag var tvungen att erkänna mig besegrad av John Blund.

Tyvärr var min kropp fortfarande inställd på Svensk tid, så klockan 01:00 vaknade jag igen och kroppen skrek åt mig att jag försovit mig, eftersom den då trodde att klockan var åtta. Jag lyckades i alla fall att tvinga kroppen att slappna av lite och halvsov till och från, fram till klockan sju, så ikväll borde kroppen vara mer på samma linje som klockan 🙂

Snart är det dags för lunch och sen är det bara kämpa vidare med mötet efter lunch.

Ha det bäst där ute!

En mil upp i luften!

Just nu sitter jag på flyget ungefär en mil upp i luften och enligt kartan så slickar vi just nu Grönlands kust i 840 km/h och det är 440 mil kvar innan vi landar i Chicago. Jag måste ju erkänna att jag ska definitivt kolla upp vad det kostar att uppgradera biljetten till Business på vägen hem, men antagligen så är det inte ens i närheten av värt pengarna. Jag får nog helt enkelt nöja mig med att sitta intryckt i ett minimalt säte som inte går att fälla mer än marginellt.

Jag har i alla fall hunnit med resans första film och valet föll på en av de bästa filmerna som gjorts enligt mig. Jag har sett den många gånger, men den blir inte sämre för det, Catch me if you can. Om någon har missat den så kan jag klart rekommendera er att se den. Den handlar om Frank Abignale som rymmer hemifrån när hans föräldrar skiljer sig och för att överleva så börjar han förfalska checkar och naturligtvis så blir beloppen större och större och han blir duktigare och duktigare och till slut så är det inte bara förfalskande av checkar som han kan lägga till i sin CV. Kort sagt, en av de bästa filmerna som gjorts om ni frågar mig 🙂

Ha det bäst där ute!

Den här arbetsdagen började lite annorlunda än de flesta andra, för det första så fick jag lite ”sovmorgon”, ända fram till kvart över sex, för då tyckte tydligen Indra att det var superroligt och sitta och ropa från sitt rum. Det hon glatt basunerade ut var att hon hade fastnat och att vi skulle hjälpa henne loss. Väl inne hos vår lilla Houdini, så visade det sig att det hon satt fast i, var täcket! Gissa hur jag fick loss henne! Jo, jag lyfte helt enkelt bort täcket från armen och då utbrast en överlycklig liten tjej, ”Nu sitter Inna inte fast längre!” 🙂

Så varför låg jag och drog mig ändra fram till strax efter sex då, jo idag bär det nämligen av till Chicago för ett ”litet” möte och eftersom planet går först kvart över tio, så kunde jag unna mig lyxen av sovmorgon.


Inget är som väntans tider…

Om jag får välja, så väljer jag ofta bort stress när jag ska resa, sen vad det innebär är en annan sak. När jag flög näst intill dagligen så kom jag till Arlanda 20 minuter innan avgång, men när det är lite mer sällan och jag ska lite längre, så är jag gärna på plats en bra stund innan avgång. Idag var jag framme på Arlanda strax efter åtta och efter att ha stått i en hel massa köer för att checka in och lämna bagage, så var det fortfarande 1,5 timme kvar till avgång, så nu hinner jag uppdatera bloggen och sen kanske jobba en smula.

Jag kan väl inte påstå att jag har världens roligaste utsikt därifrån jag sitter, men det är i alla fall omväxling mot min vanliga utsikt från jobbet 🙂


Utsikten är annorlunda i alla fall…

Nu funderar jag på om jag ska köpa någonting att läsa på resan dit kanske… hmmm bok eller tidning? Det är den ständiga frågan. Får helt enkelt se vad som finns, vem vet, det kanske blir både bok och tidning.

Ha det bäst där ute!

I morse så passade jag på att skylla på att jag ska åka och handla direkt efter jobbet idag, så jag tog faktiskt bilen ner till stationen. Fy mig! Jag tjänar ungefär en kvart på att göra så, men det kan det vara värt faktiskt, för när det finns fyra barn hemma, så är en kvart inte att förakta! 🙂


På sin gamla vanliga plats…

På vägen till jobbet så såg jag en skylt som stack i ögonen och tanken ”Ocker!” var det enda jag kunde tänka på. Hur fan kan man ta 32 kronor för att hantera en (!!!) räkning? Tänk på de stackarna som faktiskt inte har Internet eller kan lösa det på annat sätt.


Snudd på katastrofalt dyrt…

Man kan ju undra hur många det är som utnyttjar deras svindyra tjänst, men det kostar de ju i princip ingenting att hantera det, så varför inte…

Ha det bäst där ute!

Vad gör man om man efter 21 års äktenskap känner sig snuvad på den sexuella konfekten? Jo, man stämmer sitt ex, för att ha fått för lite sex! Det är faktiskt sant! En kvinna i Frankrike skilde sig nyligen från sin man, men hon nöjde sig inte med det, utan hon passade även på att stämma gubben för att han inte uppfyllt sin plikt och satt på henne som han skulle. För det skulle hon ha 90 000 kronor! Ja, jag vet att det är tragiskt och det är som hämtat ur en dålig hollywoodproduktion, men tyvärr är det bara ytterligare ett tragiskt exempel på hur patetiska vissa människor är.

Det värsta är kanske inte att hon stämde honom, utan det som är ännu värre, är att hon vann! Målet gick upp i Högsta domstolen och de fattade beslutet att:

”En sexuell relation mellan man och hustru är ett uttryck för den kärlek de har för varandra, och i det här fallet saknades det.”

”Genom att gifta sig är man överens om att dela sina liv och det här innebär utan tvekan att man kommer att ha sex med varandra.”

Hade det här varit ok om det varit tvärtom? Om en kille skulle komma och säga att det är tjejens skyldighet att ställa upp på lite rajjrajj med jämna mellanrum, så skulle han sågas jäms med fotknölarna. Har väldigt svårt att hur det kan vara ok att begära sex oavsett kön, men det är kanske bara jag!?

Om det nu var så fruktansvärt dåligt i sänghalmen och hon uppenbarligen tyckte att det var så viktigt, kan man ju undra varför hon inte avslutade det hela tidigare, fast i och för sig 90 000 kronor på 21 år, det blir alltså 4286 kronor per år… Jag hade ju tyckt att jag vore värd mer än drygt 4 000 per år.

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: Gubben vid rämen, Åsa Hoffman, Theotherside, Tor, GenusNytt, Ingen skam i kroppen, Mr viktig, Mitt liv som fransyska, Andreas blogg, Alkoholromantiker, E-toft, Varghjärta, Medborgarperspektiv, Håkans blogg, Kärlekens land
.

Ljust var det här!

Efter morgonens maskslalom så har vädret slagit om och visar sig nu från en betydligt trevligare sida. Den enda nackdelen som jag kan komma på med att det är regn på morgonen och sol på eftermiddagen, är att jag glömmer mina solglasögon hemma. Det är liksom inte så mycket som påminner mig när jag lämnar huset i halvmörker och regn, så nu får jag gå och kisa istället 🙁

Det är kanske inte läge att klaga, men jag är så attans ljuskänslig så jag kör Magnus Uggla-stilen långt in på kvällen och ibland är det faktiskt känslan av fånighet som får mig att ta av mig brillorna och inte själva avsaknaden av starkt ljus.

Kanske skulle lägga in en påminnelse i luren som påminner mig och glasögonen varje morgon strax innan det är dags att gå till tåget… Får nog bli så, så slipper jag kisa i morgon också om solen nu skulle behaga titta fram 🙂

Ha det bäst där ute!

Hur jävla dum får man bli egentligen? Ursäkta mitt språk, men jag blir lite smått upprörd när jag läser om Ann Linderholt och hennes inställning till den knäoperation som hon blivit erbjuden. Problemet nu är bara att tanten vägrar sluta röka, för hon är minsann ”53 år gammal, då ska inte någon komma och säga att jag ska sluta röka!”

Hon får alltså chansen att få sitt knä fixat, helt utan att det kostar henne en enda krona och den enda lilla uppoffringen hon ska göra, är att sluta dra i sig en massa gift hela dagarna. Dessutom behöver hon bara göra det några veckor innan operationen och sen ett tag efteråt, sen är det fritt fram att börja och förkorta livet igen, men nejdå! Inte ska väl hon behöva sluta och om man säger någonting till en rökare idag, så kan man räkna med att attacken kommer direkt, diskriminering!

Hon har nu alltså gjort en anmälan till Socialstyrelsen och uppenbarligen gått till tidningen, för stackars lilla tanten måste ju känna sig extremt kränkt! Tänk att hon måste prestera någonting själv. Det måste vara jobbigt!

Nej, sluta dalta med rökare, för det är ju inte bara i det här fallet som de ska behandlas speciellt

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: Miss Vivis, Ninas modeblogg utan mode, Mamma J, Mad World, Livet som ensam pappa, Sjubarnsmamma, Camilla Bergman Widell, Arsinoe, Marits blogg, En kopp kaffe, Aurora, Matildas blogg, Guldarmband, Sara-Johanna, Nettan, Roggans blogg, Jennies bloggeri, Callistos betraktelser, Rickard Söderberg
.

En regnig morgon med maskslalom

Idag hade jag tagit mitt första ”stora beslut” redan innan klockan blivit sex, så jag går ut hårt idag. Jag stod nämligen i valet och kvalet över hur jag skulle ta mig till stationen en regnig morgon som denna. Man kan kanske som lekman tycka att beslutet var futtigt och oviktigt, men det som stod på spel var inte bara dagens promenad, utan mer av ett principbeslut för hur ”lat” jag ska vara när det gäller bil den korta biten till stationen… Valet föll på promenad.


Inget jättemysigt väder direkt…

Det blev en lite halvfuktig upplevelse samtidigt som jag var tvungen att öva min förmåga att manövrera kroppen, för det var knappast raka vägen ner. Det är ju nämligen så att så fort det där blöta börjar ramla ner från himlen, så tycker 76293 stycken små ”blötdjur” att det är jätteroligt att ta sig fram från sina små gömställen.


En av alla maskar…


Fick besök av en liten snigel också…

Väl framme på stationen tror jag att jag lyckats med konststycket att undvika alla små varelser och dessutom hålla mig relativt torr om fötterna, trots ett gäng vattenpölar.

Dagens andra utmaning blir att klara av sex möten mellan nio och tre, utan så mycket som fem minuters lucka, men det ska nog gå 🙂

Ha det bäst där ute!

Då var det igång igen då!

Då var vardagen igång igen då och det med besked! Idag var första dagen tillbaka på jobbet efter nio veckors frånvaro. Jag skriver inte ledighet eller semester, för det har det knappast varit även om jag varit hemma hela tiden. Jaja, hur som helst, tillbaka till vardagen.

Idag var alltså första dagen, så när klockan var så där några minuter i sex så stod jag nere vid stationen och väntade på tåget och helt plötsligt kändes det som om de här månaderna bara har försvunnit. Det kändes som om det var förra veckan som jag stod där sist och väntade på att åka in sista dagen innan en lång ledighet. Hmmm, märkligt det där. Väl framme på jobbet så drog det igång direkt, mail, telefon, möten, budgetar, reseräkningar, tidrapporter, planering för expansion, planering inför omflyttningar i huset, excel, word, outlook, ja listan kan göras nästan hur lång som helst, men jag har nog tråkat ut er tillräckligt redan.

Tio timmar efter att jag gick in på jobbet, gick jag därifrån och för inte så länge sen, nästan 14 timmar efter att jag gick i morse, så kom jag äntligen hem igen. En lång första dag efter en lång ledighet. Efter mat och nattning av alla barn, så kommer jag antagligen att ligga som en klubbad säl i soffan innan jag samlar mina sista krafter för att släpa mig upp för trappan för några timmars välbehövlig sömn. I morgon hoppas jag dessutom att jag kan komma igång med bloggandet på allvar igen, efter några dåliga dagar, så håll ut… I’ll be back 🙂

Ha det bäst där ute!