Usch och fy för ömmande hinnor!

Varför är det alltid (ok, inte alltid, men nästan…) så att när det börjar gå riktigt bra, så kommer ett ”bakslag”? Nej, jag vill inte ha några svar på den frågan, eftersom jag vet svaret själv, så det var mer en retorisk fråga egentligen, eller bara ett försök att inleda det här inlägget, för hur sexigt är det att inleda med att skriva om ömmande benhinnor?

För några dagar sen var jag ut i skogarna och härjade igen och allting kändes så bra när jag gav mig iväg, men redan efter ett par kilometer, så kände jag att benhinnorna inte alls pratade samma språk som jag. Vi var inte ens i samma språkstam, så jag insåg direkt att det här inte var någon höjdaridé egentligen, men envis (dum?) som jag är, så fortsatte jag att plåga mig fram ytterligare nästan en halvmil…


Envis och dum eller bra kämpat??

När jag, en dryg halvtimme senare, styltade i mål, så bestämde jag mig i alla fall för att jag måste vila mina stackars hinnor, minst en vecka! Tyvärr är det så att jag nu har blivit lite ”beroende” av att röra på mig, så jag börjar så smått få abstinens, så det kommer nog att bli en runda på inlines i morgon, eller senare idag ser jag att det blir, om nu vädret tillåter. Det borde inte alls belasta benhinnorna, så det ska vara lugnt.

Är det någon som har några bra tips på hur jag ska ”läka” min små hinnor, så får ni gärna skrika till och nej, jag vill inte ha tipset ”Vila!”, för det vet jag redan 🙁

Ha det bäst där ute!

Direktlänk

Endast 1 kommentar hittills

  1. Öka inte träningsmängden för fort, se över skorna (du hade nya skor va?)

    Kör mycket ”rehab”-övningar, t.ex. excentriska tåhävningar för att stärka fotleder och vader, benspark bakåt, ”indianen” (framåthopp) osv.
    Jag har samma problem som du och försöker ta det lite lugnare när benhinnorna gör sig påminda. Tyvärr är jag nog lite som du (kanske inte lika mycket dock 😉 så att jag fortsätter springa lite för mycket trots att jag känner av det…

Posta din kommentar nu