Att bara sitta och inte ha någon att göra kan leda till att man hittar en del roliga saker. Satt nyss och googlade allt mellan himmel och jord och till slut tog helt enkelt fantasin slut, så jag googlade mig själv och hamnade till slut på en inkomstsida, för det kan ju vara kul att se vad jag tjänar tänkte jag…

Tyvärr har de tydligen gjort om lagen, så att alla sådana uppgifter måste skickas ut per post, så jag får snällt vänta tills lönen kommer 😉

Däremot så hittade jag en annan rolig sak och det var deras system för att tala om för mig hur många år jag fyller nästa gång och hur lång tid det är kvar innan det vankas kalas. Jag såg direkt att det inte riktigt stämde, men det tog ett par sekunder innan jag såg varför…


Ska jag hoppa över nästa kalas kanske?

Det kanske är ett  tecken på att jag ska skippa nästa födelsedag!?

Jaja, hur som helst så är det en tragisk siffra oavsett om jag skippar nästa högtid eller inte… Gubben börjar bli gammal!

Ha det bäst där ute!

Tur och Retur Arlanda…

Idag har det varit en sån där lång dag igen och det känns som att det var flera veckor sen som jag kastade benen över sängkanten för att gå upp och väcka en hel hög med barn. Dagen har till stora delar bestått av att göra så lite som möjligt och mest stirra apatiskt framför mig, även om jag har en hel del saker som jag skulle kunna ta tag i, så orkar jag inte. Jag har ingen ork just nu, så det får snällt vänta tills orken återvänder.

En sak som jag däremot ägnade några timmar åt, var att ta mig ut till Arlanda för att hämta mina päron, som kom hem efter en varm vecka på Mallis och precis som vanligt när jag kommer ut till Arlanda, så trivs jag. Vet inte hur jag ska förklara det, men jag trivs på flygplatser av någon anledning och det har jag nog alltid gjort tror jag. Har ingen aning om varför och jag tänkte inte tråka ut er med någon djupgående analys av vad det skulle kunna bero på heller, utan jag konstaterar bara att, så är det!


Utsikt över taxiköerna utanför Terminal 5…

Just precis nu när jag skrev det här, så kom jag att tänka på ett stå upp-framträdande som jag hörde för en del år sen, just nu kan jag inte komma på vem det var, han pratade i alla fall om flygplatser och flygrädsla. Bland annat tar han upp namnet på byggnaden man kliver in i, för hur kul kan det vara för någon som är livrädd för att flyga, att gå rakt in i ”The Terminal building”? Ingen höjdare egentligen va?

Och på tal om stand up, så tänkte jag komma med ett omvänt boktips och alltså starkt avråda er från en bok som jag hittade på IKEA av alla ställen.

Boken tar upp några av ”de stora” Svenska komikerna inom stand up och visst, det kan vara lite roligt att läsa lite fakta om Babben, eller få veta var Jan Bylund är uppväxt, men sen då… Stora delar av boken består av deras uppträdanden, som man får läsa själv! På riktigt? Hur tänker man när man gör en sån bok?

Hur kul blir det när man själv läser det? Är inte hela grejen att det ska levereras på ett bra sätt? Annars, om det bara är så enkelt att man kan läsa rakt upp och ner, så borde väl vilken läskunnig person som helst, kunna slå igenom på de stora internationella scenerna?

Nej, mycket skeptisk, men det finns kanske en anledning till att IKEA har köpt in x antal exemplar för att ställa upp i sina utställningsrum…

Ha det bäst där ute!

Då har jag klarat av hela den här arbetsveckan och jag måste ju säga att jag skulle inte klaga om alla veckor var som den här, men jag skulle i och för sig inte få så där jättemycket gjort, men det skulle det nästan kunna vara värt. Efter att ha betat av ett par timmars möte på förmiddagen, tog jag en kort promenad i den halvfina vädret och slog på stort med en macka till lunch. Inte vilken macka som helst i och för sig, utan en helfot med Skagen, på SubWay


Inte så nyttigt kanske, men gott…

Eftermiddagen ägnade jag åter igen åt att sitta i möte några timmar till innan det var dags för nästa betungande uppgift för dagen, nämligen en stunds boulespelande med efterföljande middag.


Riktigt trevligt ställe…

Vi delades in i lag och första matchen gick fruktansvärt segt, med ett ynka poäng i taget, första bollen vann vi, nästa boll vann de andra och så där höll det på, 1-0, 1-1, 1-2, 2-2 och till slut när det stod 4-4 ropades sista omgången ut och den lyckades vi vinna, inte helt överraskande med 1 poäng, men det räcker ju.

Däremot skärpte vi till oss när det var dags för guldmatch och trots att motståndarlaget kämpa sig tillbaka på slutet, så lyckades vi vinna med 10-5 och guldmedaljen var ett faktum!


Lite smått stolt faktiskt…

Efter matchen var det bara att stega bort mot bordet och sätta sig och hugga in på ett gigantiskt grillfat med grillspett, majs, olika kött och en hel del annat gott, så jag kan garantera att jag gick inte därifrån hungrig direkt.

En helt ok arbetsdag och arbetsvecka är över, så nu är det ”helg” i sex dagar innan det är dags igen 🙂

Ha det bäst där ute!

Idag är jag på jobbet och gästspelar, efter åtta veckor på hemmaplan och även om det känns lite småkonstigt, så känns det ändå helt ok. Det kanske beror på att veckans gästspel består av en dags arbete, med avslutande middag och boule 🙂

Dagen till ära hade vi ringt in Mormor för att passa Indra, så Carin passade på att åka med till huvudstaden, för att träffa en del kompisar och självklart visa upp lilla Nike. Just av den anledningen att Carin var med, så tog vi bilen i morse! Ja, jag vet, ta bilen till Stockholm i morgontrafiken… Hål i huvudet, men vi chansade i alla fall. Tyvärr kom vi inte längre än till Infra City innan köerna började och på vägen in hann vi med både den vanliga morgontätheten och två trafikolyckor, så vi fick verkligen uppleva trafikstockning när den är som bäst!


Ingen rolig syn tycker jag…

Det var ju tur att vi åkte så pass tidigt som vi gjorde, men varje minut i bilkön blir ju en minut mindre vid fikabordet, så lite stressad var jag nog ändå 😉

Nu är det dags för lunch och sen är det bara böja ner huvudet och fortsätta kämpa på med mötet.

Ha det bäst där ute!

När man bor i en studentstad så märks det väldigt tydligt när skolan igång och när det är lov. Det är bara titta på mängden personer som rör sig ute, både en vardag runt lunch, men också på lördagskvällarna. Nu märks det att sommaren är över för den här gången och det väller in nya och gamla studenter till stan. En av de roliga saker som vi icke-studenter ser är alla färskingar som drar runt på stan för att utföra diverse uppdrag, för att komma in i gemenskapen tillsammans med alla andra.


Stopp i studentens namn…

Exakt vad de här blivande studenternas uppdrag var, fattade jag aldrig, men jag tror att de skulle försöka få foton av sig själva i en massa konstiga situationer. Tyvärr så nobbade polisen deras förfrågan, för efter någon minuts argumenterande hängandes in genom bilfönstret, så åkte rutan upp och två buttra poliser åkte vidare.


Hur många får plats?

De här unga studenterna gjorde sitt yttersta för att få plats så många som möjligt i den lilla telefonkiosken och precis innan jag fångade de på bild, så var det väldigt många där inne så de lyckades nog rätt bra. Vad det gröna kamouflagenätet skulle vara bra för fattade jag däremot aldrig.

En annan sak som inte är så rolig som ny student i en ny stad, är boendet och här finns det väldigt många, som har väldigt mycket åsikter och inte helt otippat, så går dessa åsikter isär på väldigt många punkter. Inte helt oväntat så passar ”Sossarna” på att kasta skit på borgarna, för att det inte finns tillräckligt med bostäder, eller att det inte bedrivs en politik som gynnar byggandet av dessa små enkla bostäder.

Lösningen för många studenter är idag, att gå via privata uthyrare eller att bo hos kompisar, innan de blir erbjudna någonting som passar deras begränsade ekonomi. I bloggvärlden kan man självklart läsa otaliga inlägg om det här och hur fel det är, eller hur fruktansvärt Moderaterna driver landet och en av dem som tycker att den ”passiva bostadspolitik som drabbar just de unga riktigt hårt; det är inte alls godkänt Reinfeldt och Attefall… ” är Martin Moberg. Jag förstår självklart att det är jobbigt för unga att inte ha någonstans att bo, men jag vet inte om det ska lösas genom att ge bidrag till företag som bygger dessa bostäder. Vad är det då som säger att man inte ska få bidrag för att tillverka billiga cyklar till studenter, eller billiga och enkla datorer?

Visst, att ha någonstans att bo är avgörande för om man ska kunna plugga i en annan stad eller inte, men måste lösningen ligga i bidrag? Det kanske till och med ska vara så att det är upp till skolorna själva att se till att fixa boende? Det om något skulle väl locka studenter till just deras skola!

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: Kontemplera, Blåeld, Stjärnbildning, (S)ebastians tankar, Parkstugan, Lasses blogg, Rolf Erikson, Sven-Erland, Thomas Böhlmark, Jinge, Signerat Kjellberg
.

Vad är egentligen grejen med alla dessa politiska undersökningar som haglar över oss med jämna mellanrum? Ibland kan jag tro att anledningen till att de gör ytterligare en undersökning, är för att vi vanliga dödliga som inte är så engagerade i politiken, inte ska glömma bort att det finns någonting som heter Riksdag, Regering, Moderater, Socialdemokrater och allt vad det nu heter.

Den senaste undersökning ledde till att pressen målade upp ”skräckrubriker” om att Riksdagen skulle halveras, och att än det ena, än det andra partiet skulle försvinna! Men hallå! Är det inte ett bra tag kvar tills valet? Att göra en undersökning nu och sen köra det fram till att det kommer att bli totala omvälvningar i det politiska system som vi nu känner, är inte det att måla upp kaosscenarion ”i onödan”?

Efter Norgeincidenten, så tappade SD 40% av sitt väljarstöd, så det är väl ganska uppenbart att det kan svänga extremt snabbt inom politiken, så vad är det som säger att det inte händer nått annat snart, som gör att Moderaterna tappar 40% eller att Miljöpartiet tappar 75% av sina väljare? Kanske inte så troligt att något av de mer etablerade partierna tappar så mycket, men att tappa 10% är ju ingen omöjlighet och det skulle ju innebära att siffrorna ser helt annorlunda ut!

Visst, kan det vara bra att göra undersökningar då och då, men jag tror att dessa mer tjänar partiernas egna syfte, för att se om deras nuvarande taktik fungerar, eller om de måste tänka om helt, men vad har vi vanliga för glädje av det? Är det så att vi ändrar vårt sätt att rösta, för att det går dåligt för nått parti i en undersökning? Knappast!

Nej, lugn och fin, för hur det än är, så är det på valdagen som allt avgörs, så tills dess har vi ingen aning!

Ha det bäst där ute!

Andra bloogar: Martin MobergHögbergs tankar476, Hedniska tankar, Demofon, Mikael Andersson, Marcus Bäckström, Svensson, Kent Persson, Lotten Lindström, Voltaire, Håkans blogg, Medborgaren, Kristina Jonäng, Essbeck, Min klon är snyggare…, Radikalen, (S)ebastians tankar, Sven Erland, Tommys tankar, Charlotte Lindblad, Anybody’s place, Daniel Snällman, Olas tankar, Jinge, Jajamens, Thomas Böhlmark, Kulturbloggen, Lasses blogg, Klimatsmart, Rune Lanestrand, Göran Pettersson, Anekdoter på knäckebröd, Tokmoderaten, Motpol, Varghjärta, imike, Anders Lindbäck, Jan Rumé, Frida Simonsson, Ennodius, RosaCamillas
.

Efter min tidigare löprunda och när alla små barn lagt sig, så blev det lite lugnare i huset, så då passade jag och Carin på att bänka oss i soffan och kvällen till ära skulle vi kolla på en film, för trots allt så måste jag ju testa min lånereceiver och den lät faktiskt helt ok, men det är ju inte alls samma tryck i den som i min och det finns inte i närheten av så mycket finesser på den, men den funkade. Jag kollade baksidan på båda två och även om det inte säger så mycket om det som är innanför skalet, så är det en kul jämförelse 🙂

 

Ni får gissa vilken som är min…

Jaja, till filmen och nog svamlande om tekniken. Hanna hette den och den handlar om en 16-årig tjej som växer upp ute i ödemarken tillsammans med sin pappa och han gör allt för att träna upp henne, så hon ska bli en så bra ”krigare” som möjligt. När hon är redo, ska hon leta upp och döda en kvinna som ligger bakom en hel del saker, som har varit dåliga i hennes och pappans liv.

Självklart blir hon snart ”redo” och jakten är i gång. Filmen innehöll några rätt häftiga scener, men tyvärr var den lite seg däremellan, så jag vet inte om den var någon höjdare. Har man ingenting annat i filmhyllan och vill kolla på lite action, så visst men mer än så vet jag inte om den var…

Ha det bäst där ute!

Även fast jag inte är så hård längre på vad jag stoppar i mig, så är lördagar ändå en ätardag och eftersom jag gillar att göra saker 100%, så kör jag all the way när det gäller lördagar också. Det innebär bland annat att jag öppnar stenhårt med att hälla i mig minst två stora glas med o’boy till frukosten.

Efter o’boy och mackor så tog jag tag i lite ”vuxnare” grejer och skuttade glatt ut på baksidan och styrde kosan mot skjulet för att släpa fram gräsklipparen. Jag hoppas att det kanske blir den näst sista gången för i år, men vem vet, det kanske slår till och börjar växa så att det knakar. Hur som helst så konstaterade jag ännu en gång, att vår framsida ser riktigt illa ut! Tanken att gräva upp allting och ”göra om och göra rätt” slog mig, både en och två gånger…

Eftersom jag har en vilja som är starkare än de flesta lokomotiv, när jag verkligen bestämt mig, så tog jag mig ut i spåret idag också. Egentligen skulle jag nog ha stannat hemma och klappat mina små benhinnor, men som Carin brukar säga, ”det är som att prata med en vägg”. Det kändes hur som helst riktigt bra tills skorna tagit mig ungefär 3 kilometer, då började det kännas att de ömmade rätt ordentligt, men då var jag ju redan i full gång, men för att ge mig själv lite cred, så slog jag faktiskt ner på farten… lite i alla fall 😉


Börjar kunna grusvägen rätt bra nu…

Det är riktigt tråkigt att springa när man känner att konditionen inte alls sätter gränsen och hade det inte varit för ömmande benhinnor så hade jag kunnat pinnat på snabbare.

Jaja, jag kom i mål på en snitthastighet på över 12 kilometer i timmen i alla fall, så jag ska väl inte klaga för mycket. Däremot så måste jag kanske inse att jag får vänta ett tag innan skorna får jobba igen, tyvärr!

Efter ett varv i skogen, är det nu dags att fortsätta med intaget, för det är ju trots allt ätardag!

Ha det bäst där ute!

Den här dagen har bestått av en hel del saker, dels så har vi grejat ganska mycket hemma och jag har gjort sånt som annars bara ”skjuts på framtiden”, typ putsat alla småfönster i våra glasdörrar och när jag satt där och gned mot glaset så försökte jag komma på när det gjordes senast och efter att ha kollat om Carin gjort det, så konstaterade jag att senaste gången var när svärmor putsade dem, julen 2009! Jaja, det är ju ”bara” 1,5 år sen…

Sen på eftermiddagen kom Adam och Åsa hit och hälsade på, så vi fick ännu en ”ursäkt” för att dra fram grillarna och slänga på lite gott kött och några korvbitar. Dessutom fick vi supertrevligt sällskap till maten och även en bra stund in på kvällen. Kort sagt en kanontrevlig eftermiddag/kväll och jag ser redan fram emot nästa gång 🙂

Nu är det snart dags för sängen, men innan jag släpar mig dit, så måste jag dela med mig av någonting helt underbart, nämligen 32-årige Dmitry Ivanov. Jag vet att man inte ska skratta när folk skadar sig, men den här gången kunde jag verkligen inte låta bli! Idioten gav sig på en 79-årig tant för att stjäla hennes väska och jag tänker inte skriva nått långt moralinlägg om det, för det var inte grejen just nu, utan det roliga i det hela är vad som hände… med honom!


Ingen vidare smart idé kanske…

När han skulle rycka väskan ur den gamla försvarslösa tantens svaga armar, så tog det tvärstopp och dessutom drog tanten tillbaka. Hon drog dessutom så hårt så att hans axel drogs ur led och han ramlade omkull och bröt armen, fick hjärnskakning och sprickor i revbenen. Väl på marken så fick han ta emot några välriktade tantslag med handväskan. Snacka om Epic fail!

Ärligt talat så kan jag inte säga att jag tycker synd om killen, det var helt enkelt inte mer än rätt, så jag säger bara, way to go tanten!

Ha det bäst där ute!

Tolkningen ligger i betraktarens ögon!?

Runt om i alla städer och på alla offentliga platser så finns dem, statyerna! Oftast så lägger man knappt märke till dem, men vissa fastnar liksom på näthinnan direkt och en av dem står utanför en ingång på Akademiska sjukhuset här i Uppsala.


Tänker du på uppståndelse eller?

Min första tanke när jag ser den här statyn är antagligen en bra bit ifrån vad Carl Milles tänkte när han skapade den gigantiska fontänen ”Fountain of Faith” utanför Washington D.C., men min tolkning av statyn är betydligt roligare än ”Calles” 🙂

Om några av er har några roliga statyer ”på lager” så ut och fota och sen får ni mer än gärna dela med er! Ju galnare statyer eller tolkning, desto bättre!

Ha det bäst där ute!

Numera är det ju vardagsmat att man plastikopererar sig, men än så länge så har det varit flest tjejer som har gjort det, men nu har det kommit en operation som passar killar… eller inte! Det ser inte bra ut alls om ni frågar mig! Jag pratar självklart om den operation som skapar fejkade magmuskler! Men på riktigt! Hur tänker man när man gör en sån operation? Den som fått mycket uppmärksamhet för sin välträna… opps, välopererade mage, är Darryn Lyon som just nu deltar i brittiska ”Celebrity big brother”. Gubben är 46 år, glider omkring i rosa mohikan och tror att han är 26 och dessutom tar han alla chanser han får, för att flasha lite kött!


Ska man skratta eller gråta?

Visst, det skulle kanske kunna bli tokbra, om man har en vältränad kropp för övrigt, men när övriga muskler lyser med sin frånvaro och kärlekshandtagen börjar bli så stora att de hänger över byxkanten, hur snyggt är det då? Jag vet inte om det är en brudmagnet direkt, att glida in på stranden med en lekamen bestående av 28 kilo för mycket späck och utanpå allt detta ”fluff” vilar ett perfekt format ”sex-pack”, men det kanske är jag som börjar bli gammal och inte hänger med?

Ha det bäst där ute!

Duns, duns, duns, duns, slafs, duns, duns, plask, duns…

Det är ungefär så det låter mot gruset när jag är ute och springer så här när det är lite regnigt emellanåt. Idag när middagen var avklarad, så fick jag möjlighet att komma iväg och springa lite.  Tyvärr så hade jag helt och hållet glömt bort att vi hade bokat in ett möte med en kille från Securitas för att gå igenom vårt brandskydd.

Det var bara tur att jag tog en relativt kort tur idag, så när klockan var halv åtta och Carin ringde och sa att ”han var på plats”, så var jag nästan hemma. Det som inte var så bra med det, var att jag blev så stressad när jag skulle hem, så jag fick totalt hjärnsläpp och tryckte på ”Ta bort aktivitet” och när jag upptäckte misstaget, var det försent, så nu är hela rutten borta 🙁

Jag fick i alla fall till drygt sex kilometer på typ 30 minuter, så jag är nöjd med dagens lilla runda.

Ha det bäst där ute!

Ibland så verkar det som att det helt enkelt inte ska funka och det blir liksom ett moment 22 av allting och just nu så verkar det som att det har blivit så med min receiver. Jag börjar nästan tro att den har ett eget medvetande och att den gör allt för att irritera mig och igår var det nästan så att jag såg hur den hånlog bakom ryggen på mig så fort jag vände mig om.

Igår så fick jag tillbaka den efter ytterligare en vecka på verkstaden och den här gången så hade de i alla fall upptäckt felet och bytt flera olika saker i den och testat så att den funkar som den ska. Däremot så kan jag inte förstå hur de gör när de testat den, eftersom att så fort jag testade så blev det precis samma fel som tidigare. Den är nämligen så att den tappar alla inställningar efter att jag brutit strömmen, så det är bara att börja om igen.


Urkopplad ännu en gång…

Ibland så är det i alla fall så att alla inställningar finns kvar, men det visas som ”0” om jag går in och kollar. Det finns ju kvar, men det är extremt irriterande och som tur är fick jag medhåll från Erik på Hifiklubben. Efter att han ringt till servicekillen som ”lagade” den, så fick han reda på att just det där att det ser ut som att det är noll, är ett fel som finns på alla receivers av den här modellen!! Va? Varför fortsätter de att sälja en receiver trots att de vet att det är fel?


Suddigt, men där står den uppkopplad igen…

Nu har jag i alla fall lämnat den kvar i butiken ännu en gång och de ska kolla upp om det finns någon ”mjukvarufix” för att rätta till problemet, annars skulle vi ”lösa det på nått sätt” så just nu sitter jag och kollar efter andra modeller som skulle funka istället. Tråkigt, för den var super annars…

Jag måste i alla fall ge lite beröm till personalen på butiken i Uppsala, för de ställer upp så mycket de kan, så den här gången fick jag låna hem en helt ny receiver, visserligen en ganska klen modell, men det är inte alla butiker som lämnar ut en helt ny, ouppackad receiver, eftersom de ändå ”behöver en uppackad i butiken sen”. Det är service!! 🙂


Min fina lånemaskin… Inget superklös, men det låter i alla fall…

Nu ska jag koppla in min ersättningsmaskin och se om den duger till att kolla på lite film ikväll.

Ha det bäst där ute!

Vart är världen på väg? Det senaste exemplet på hur skevt samhället har blivit är boken ”Maggie Goes On A Diet”, en bok som handlar om en 14-årig överviktig tjej som börjar banta. Redan en 14-åring kan jag ju tycka är på tok för ung för att matas med bantningstankar, men det stannar inte där, för boken riktar sig nämligen till barn som är mellan 4 och 8 år!! Det är fan skandal!!

Det som är så tragiskt är att dessa bantningstankar redan finns i barns medvetande och redan för något år sen, kom Nova och pressade ihop det lilla skinn hon har på magen och tyckte att hon var sååå tjock, för om hon böjde överkroppen så hon såg ut som ett C så blev det veck i huden! Första gången så visste vi knappt vad vi skulle svara, utan stod bara och var chockade över att hon, som 8-åring, ens tänkte så!

Snart kommer väl Viktväktarna och allt vad de heter ut med speciella dietprogram speciellt för barn!

Grejen med den här ”sagan” är dessutom att när tjejen i boken har några extrakilon på kroppen, så är hon olycklig och mobbad, men med hårt arbete och stenhård bantning så blir hon smal, snygg, omtyckt och skolans fotbollsstjärna. Hur fan tänker man som författare när man skriver en sån bok? Jag vet, det är en dum fråga, för gubben Paul Kramer, kommer kunna skratta hela vägen till banken, för med all den här uppståndelsen så har han antagligen redan börjat tjäna pengar på boken, trots att den inte ens är släppt än!

Jag har ingenting emot om någon tjänar pengar på olika träningsredskap som, helt magiskt och utan att man behöver anstränga sig, ska trolla bort ridbyxlår, hängrumpor eller putmagar, för det är vuxna människor som låter sig luras! Det är vuxna människor som villigt betalar stora delar av sin inkomst för att ”må bättre”, men det här är barn! De är, eller borde i alla fall, fortfarande vara lyckligt ovetande om vuxenvärldens extrema utseendefixering och ingen 4-åring, ska ens komma på tanken att banta och Inget barn ska behöva tro att popularitet och  framgång beror på om man är smal eller inte, Inget!

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: Skrotmamman, Kapitel 109, Em, The one and only Nettan, Ketchupmamman, Sister Moonshine, Confessions of a neurotic…, Marianns LCHF, Ofelias blogg, Allt för föräldrar, Livet som ensam pappa, Tautologlogi, Mamma till 4 busbarn, En kopp kaffe, Den ömhet du är värd, Framtida Friskusar, Åsa Hoffman, Nenna, En lycka för stor att förklara
.

Ibland fascineras jag över att vissa personer vägrar släppa saker och ting och att de hela tiden fortsätter att gräva och gräva i det förfluta. Nu är det journalisten Elisabeth Åsbrink som kommer fram med nya uppgifter om Ingvar Kamprads kopplingar till Nazisterna både före, under och efter andra världskriget.


Även miljardärer behöver mössa…

Att han sympatiserade med nazisterna är väl knappast någon nyhet och han har själv berättat om det och bett om ursäkt och sagt att han absolut inte står för det idag, men nu fortsätter det alltså och den enda anledningen är att han inte har berättat hur aktiv han var?! Eller?

Vad är det egentligen hon vill uppnå? Ska Ingvar gå ut och be om ursäkt igen? Ska alla bojkotta IKEA?

Självklart är det fruktansvärt med nazismen och allt vad den står för och det är självklart inte ok att vara engagerad där, men när räcker det med grävande egentligen? Någonstans finns det väl en gräns, eller?

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: Radikalen, Ipse Cogita!, S.A.I DUX…, Badlands Hyena, Varjager’s weblog, Leinesblogg, Goosvisonen, Jonas Lindh, Allahu Akbar, Anna-Lena Lodenius, Vintersaga
.

En småsval morgon

I morse var det till och med så att jag tyckte att det var lite småsvalt när jag kom ner för trappan och då är inte jag den mest frusna typen och efter att ha slängt ett getöga på termometern, så insåg jag att det kanske är dags att stänga till alla fönster, 10 grader bara.

Fram tills nu så har vi haft alla fönster öppna i vädringsläget dygnet runt, men nu har jag faktiskt gått runt och stängt till, antagligen till Carins stora lycka! Nästa steg bort från sommaren är att veva igång värmepumpen igen, efter flera månader i dvala, men jag hoppas att jag inte behöver göra det än på några veckor.


Vår älskade värmekälla…

Innan den drar igång för vintern så blir det nog till att göra en storstädning av den och rensa alla filter och annat smått och gott. Tror faktiskt att jag ska kolla upp hur man ska göra med utomhusdelen också, ifall den behöver lite kärlek och omvårdnad innan den tvingas stå ute i minusgrader och kämpa för att hålla oss varma på insidan.

Ha det bäst där ute!

Alla barn som föds i Uppsala får sin syn och hörsel kollade i princip när de är nyfödda och hörselkollen är väldigt enkel och den går helt enkelt till på följande sätt:

En liten propp, som innehåller en sändare och en mikrofon, sätts i barnets öra. Sändaren skickar ett mycket svagt klickljud i barnets öra. Ljudet sätter hårcellerna i innerörat i rörelse som i sin tur avger ett svagt ljud som tas upp av mikrofonen. Undersökningen är snabb och helt smärtfri. Den orsakar inget obehag för barnet.

Om resultatet är normalt kan en medfödd påtaglig hörselnedsättning hos barnet uteslutas.

Om det är så att allting funkar som det ska, så plingar maskinen till lite käckt efter bara några sekunder, men om det däremot är så att hårcellerna i örat inte vibrerar igång ett ljud som snappas upp av mikrofonen, då tiger maskinen som en spion tillfångatagen av fienden. Det hände med Nikes vänstra öra!

När sköterskan tog om och tog om och tog om, så skulle jag ljuga om jag sa att min puls inte steg några steg över normalt och att min hjärna inte började tänka de värsta tänkbara scenarion. Däremot blev jag lite lugnare när hon förklarade att allting kan bero på att det fortfarande inte torkat upp ordentligt i örat och att det är en del fosterfett som hindrar testet från att funka, men helt lugn blev jag inte…


Öron-näs-halsmottagningen…

När det blir, som ungdomarna skulle säga, epic fail på hörseltestet så får man komma tillbaka efter ett tag och testa igen och idag hade det gått ”ett tag”, så vi rattade bilen mot ”Ackis” och min pulsökning började återigen att göra sig påmind. För det första så tycker jag inte om sjukhus över lag och för det andra så fanns ju fortfarande en viss oro över att det skulle vara nått knas med lilla Nikes hörsel.

Vi fick komma in i ett superljudisolerat rum och där förklarade audiologen att hon skulle göra samma test igen och om det var ok nu, så behövdes inga andra tester… Nervositeten steg när den lilla pluggen sattes in i örat och maskinen startades. Sekunderna gick, men maskinen vägrade att ge ifrån sig så mycket som ett litet knyst… Nike hade ingen vidare lust att ligga still när en vilt främmande människa försökte proppa hennes öra fullt med en stor plugg, men efter några försök så insåg hon tydligen att det var lika bra att ge upp och då hände det! Maskinen pep! Jaaaa!!! Min puls gick ner på en mer normal nivå och Nike var nöjd över att slippa proppen i örat och slocknade på två röda.


Helt färdig efter att ha fått örat kollat…

Nu är jag lugn igen och nöjd över att Nikes hörsel funkar som den ska, så om några år när hon fullständigt ignorerar det jag säger, så beror det enbart på att hörseln är selektiv och även om det kan irritera mer än vad som borde vara tillåtet, så är det ju i alla fall normalt 🙂

Ha det bäst där ute!

Vill du ha en Negerboll?

Ibland är det väldigt roligt att ha stora öron och smyglyssna på folk runt omkring, för man kan få höra hur roliga saker som helst och idag snappade jag upp någonting superroligt, som jag tänkte dela med mig av.

Vi satt och käkade lunch på Amazing thai och bredvid oss satt två ”tanter” och pratade om än det ena, än det andra. Allting började med att den ena av tanterna skulle hämta kaffe till tant nummer två och på Amazing thai finns det alltid några kakor som man kan ta till kaffet och oftast så finns det små ”chokladbollar”, varpå tanten utbrister högt och tydligt…

– Vill du ha en Negerboll?

Efter ett nervöst skrattsammanbrott så talar tant 1 om att det där inte riktigt är ok att säga ”nu för tiden”. Tant 2 berättar då att hon försökt förklara för sitt barnbarn att om man är född när hon är född, så är det inget konstigt  att säga Negerboll och att chockladboll är någonting helt annat för henne.

Sen kom den del av det hela som gjorde att jag fick anstränga mig för att inte brista ut i ett fullständigt gapskratt och vika mig dubbel och det var när tant 1 berättade för tant 2 om hennes ”bollbak” med barnbarnet.

Tanten: Ska vi göra lite negerbollar?
Barnet: Nej, jag tycker inte om kokos…
Tanten: Nehe… Men vi kan ju ha pärlsocker utanpå istället.
Barnet: Nej, jag tycker inte om pärlsocker heller…
Tanten: Jaså… Men då kan vi ju göra helt utan någonting på?
Barnet: Nej, jag tycker inte om negret heller!

Vad säger man? Barn är fantastiska!

Om Mormor säger att negerbollar och chokladbollar är olika saker och det han ogillar i chokladbollar är chokladen, så måste det ju vara negret han inte gillar i negerbollarna!

Så ett tips till alla där ute, spetsa era öron och tjuvlyssna hej vilt, för ni kommer att få höra en hel del roliga saker 🙂

Ha det bäst där ute!

Äntligen har jag hittat någonting som skulle förgylla dagarna på alla trista kontor här i Sverige. Det kallas Post it-lappar! Vad kan man då göra med en liten papperslapp med klister på? Ja, man kan ju använda de till det de är tänkta till, men det verkar skittråkigt, så vad ska man göra då?

I Frankrike kom några uttråkade kontorsråttor på att om man tar en massa olika färger av lappar och sätter upp på bra sätt på fönstret, så bildar det figurer.


Lite roligare än ett vanligt kontorskomplex…

När sen kontorskollegorna på andra sidan gatan har precis samma humor, eller bara är lika uttråkade, och startar ett Post it-krig, för att skapa den snyggaste, största, mest spektakulära skapelsen, då är lyckan fulländad!

Jag skulle sååå gärna vilja vara en liten fluga på väggen i deras konferensrum och höra hur de planerar inför veckans arbete.

– Ok, jag har en kanonidé om en ny superhjäte!
– Hmmm, jag tror mer på att slänga upp en superstor Svambob fyrkant till.
– Nja, jag tycker att en gigantiskt bild på Wolverine som går över flera våningar!

Nej, det här får nog helt enkelt bli en punkt på det första avdelningsmötet när jag börjar jobba igen. Tyvärr blir vi inte först i Sverige, men vi kanske kan bli störst 😉

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: It takes a fool…, Pojkarna, Manny-Ken, Drama online, Språkkärringen, Blott en simpel tjänstema
.

Ja, jag vet, jag är sjuk! Det som i alla fall är bra, är ju att jag säger det själv, så att ni slipper!

Idag var jag nämligen ute i skogen igen, trots att jag avverkade drygt 1,1 mil så sent som igår. Men det blir lätt så, att jag snöar in på någon träning och sen är jag fast och jag vill bara bli bättre och bättre och utan träning, så händer det ju ingenting 😉


En helt ok runda i genomblött spår…

Redan när jag gav mig ut, så var jag inställd på en ”kort” runda och jag befarade att spåret skulle vara riktigt blött och tungsprungit och gissa vad?! Jag hade rätt! Det är riktigt tungt när underlaget består av en blandning av lös halvgeggig bark, lera och allmänt kladd! Jag kämpade däremot på duktigt trots att det klaffsade duktigt under fötterna ibland och kom i mål på en helt ok tid trots allt, så jag kunde med gott samvete trycka i mig några nävar Cashewnötter i soffan… Gott och nyttigt!

Ha det bäst där ute!

Igår bestämde vi oss för att bjuda in mina föräldrar och min bror för att käka lite grillat och dessutom kom brorsan ut och Mormor är här, så det vart en hel del folk. Tyvärr så tyckte inte vädergudarna att det var läge att bjuda på grillväder, men nu är det så att om vi har bestämt oss för att grilla, så blir det grilla, oavsett väder 🙂


Alla lösningar är bra när det regnar…

Eftersom varken jag eller köttet hade lust att stå ute i regnet, så var jag tvungen att lösa problemet på nått sätt och svaret på det blev en presenning, några spikar, en bräda och gungställningen.

När grillarna var tända och klara så flyttade jag dem lite bakåt så jag kunde stå raklång för att flippa köttet och rullar korvarna och jag höll mig både torr och varm. Det enda problemet med att stå där inne, var att det vart lite väl rökigt, så när köttet var färdigt var mina ögon småirriterade och även jag hade nog fått en lätt röksmak 🙂

Hur som helst, så blev det en mycket lyckad middag med utsökt mat och trevligt sällskap.

Ha det bäst där ute!

Då har vi tre vagnar då.

I dag forsätter Indras inskolning och när jag lämnat av henne så fortsatte jag min färd i bilen och nästa stopp blev storstan.

Vi har nämligen äntligen hittat en vagn som passar och självklart så fanns den i Stockholm, men med tanke på vad den kostade så var det värt resan dit 🙂


Nya vagnen…

Vagnen var ungefär ett år gammal och använd väldigt sparsamt, så den känns i princip som ny, så knappt fem tusen kändes som ett kanonpris, för en vagn som går på över tio tusen ny.

Nu återstår det bara att lära sig hur den funkar, med alla olika variationer och tillbehör, men det får bli Carins problem 😉

Ha det bäst där ute!

Idag drog jag på mig mina löparskor igen och tog mig ut på staplande ben, men med ett självförtroende som kunde flytta berg och jag flyttade inte berg, men jag lyckades pressa mig själv lite längre och lite snabbare hela tiden.


Nästan 11,4 kilometer i ett retande tempo…

I början kände jag av mina knän lite, men efter ett tag när jag blivit lite varmare, så funkade det superbra. Däremot så kändes benhinnorna hela tiden, så vi får väl se hur det känns i morgon, men jag håller en tumme för att det inte ska bli värre i alla fall.

Mitt mål när jag gav mig ut, var att få till en mil, så jag var tvungen att springa fram och tillbaka ett par gånger på grusvägen och när jag sprang andra gången så kändes det larvig att vända bara för att det var rätt kilometer, så jag vände vid ”Jaktstugen” istället, så därför blev det lite ”för långt”.

En grej som irriterar mig lite är däremot tempot. Den sista kilometern kände jag att jag hade en hel del krafter kvar, så jag bestämde mig för att pressa upp snitthastigheten från 10,92 till 11, men jag lyckades inte riktigt nå ända fram, så jag stannade på 10,98 men det får jag väl leva med 😉

Ha det bäst där ute!

Rent ekonomiskt så mig, så gick Novas match på morgonen helt kanon, men jag hade gladeligen hostat upp en tia om bollen hade studsat in på andra sidan mållinjen istället för att rulla precis utanför den. Nova var så nära man kan vara att göra mål i dag också. Efter ett snyggt framspel så kom hon nästan helt fri och fick till ett hyffsat skott, men tyvärr träffade bollen stolpen för att sen rulla precis längs med mållinjen rakt in i armarna på målvakten 🙁


Kan knappast vara närmare mål…

Jag undrar om det är så att jag får betala typ 2 kronor eller så bara för att det var så löjligt nära?!

Efter avklarad match och lite lunchbestyr så drog både Nova och Mio till olika kompisar och jag, Carin och de minsta barnen hoppade in i bilen för en tripp till Gränby centrum. Det är nämligen så att en hel del saker ska inhandlas nu när skolan har börjat och överst på listan stod bänkpapper och papper till alla böcker.

När vi svängde in på parkeringen såg jag genast en grej som skulle kunna bli lite rolig och det gäller att ta till vara på humorn i vardagen 🙂


Ok, jag erkänner, det är vår som är skitigast…

Någonting som gör situationen ännu mer komisk är att både när vi kom och när vi åkte, så kom ägaren till den andra bilen och skulle hämta någonting, så där stod vi två prylnördar och tryckte på våra nycklar och tittade på när bakluckor och sidodörrar öppnades och stängdes. Både han och jag la oss till med ett litet fånigt leende och småseglade, lite så där typsikt svenskt.

Väl inne så ville självklart Indra gå själv och någonting som är väldigt roligt, det är tydligen att åka rulltrappa, tänk vad lite det krävs när man bara är drygt 2 år 🙂


Hur spännande som helst uppenbarligen…

Tänk vad mycket roligt det finns i vardagen i alla fall, det gäller bara att hitta det 🙂

Ha det bäst där ute!

Precis som Carin skrev igår, så är sömn någonting av en bristvara i det här huset just nu. Jag ska väl kanske inte klaga, eftersom jag själv väljer att sitta uppe lite för sent på kvällarna, men jag tänker inte ge upp all min egen tid bara för att vissa vägrar sova, så är det bara 🙂

Inatt blev det i alla fall runt fem timmars sömn, plus en stund i soffan tillsammans med Indra, innan det var dags att väcka Nova, så hon skulle hinna till fotbollsmatchen. Hon spelade i går också och då var hon ganska besviken på att vi inte kunde komma ner och kolla när hon spelade, så idag tänkte jag pallra mig ner och titta när äldsta dottern ”trixar med trasan”. Hoppas att det går lika bra i dag, så hon kan komma hem lika stolt som igår och berätta om sitt mål 🙂

 I och för sig ska jag kanske inte hoppas på allt för många mål, eftersom vi har en deal som gör att hon får 10 kronor för varje mål hon gör i en match. Tänk om hon blir en riktig målspruta och petar in 10 mål per match… Men det skulle det ju i och för sig vara värt!

Kommer kanske en uppdatering senare, om min ekonomiska situation har förändrats efter matchen eller inte.

Ha det bäst där ute!