Välkommen till Världen lilla Nike!
Nu har hon Äntligen kommit ut till oss efter en väldigt lång väntan. Egentligen så räknas det väl knappt som att vi gick över tiden, men de här sista dagarna har känts som en hel evighet!
Men idag var det alltså äntligen dags och allting gick så fruktansvärt snabbt, så jag har inte riktigt fattat än vad det var som hände.
Idag hade vi besök på dagen och allting flöt på som vanligt och inga tecken på att det skulle komma något litet barn idag, sen när Yvonne och Benny hade åkt, kände varken jag eller Carin oss speciellt sugna på att laga mat, så vi bestämde oss för att fuska med mat från Kreta. Jag skulle ändå ut och springa sen, så lite extra energi skadar ju inte!
SÃ¥ strax före sex, hoppade jag in i bilen och Ã¥kte ner för att köpa mat och när jag kom hem strax före halv sju, sÃ¥ kom Carin med kommentaren, ”Inte för att hoppas för mycket, men jag tror att sammandragningarna har blivit lite kraftigare”. Eftersom hon haft sammandragningar i flera mÃ¥nader, sÃ¥ var det ingen jättegrej egentligen.
Vid tjugo i sju sÃ¥ kommer en kraftig värk och Carin ber mig klocka lite för att hÃ¥lla lite koll och efter tio minuter, sÃ¥ konstaterar vi att nästa värk kommer och efter ytterligare fyra minuter sÃ¥ kommer nästa, som är sÃ¥ stark att hon mÃ¥ste hänga över soffan. Det är dÃ¥ jag börjar ana orÃ¥d, sÃ¥ vid kvart över sju ringer jag min mamma och säger att det nog är bäst att hon kommer över för vi mÃ¥ste nog Ã¥ka in. Sen gick det väldigt snabbt…
Jag ringde till förlossningen och berättade hur det låg till och att det gått väldigt snabbt med både Nova och Mio och Barnmorskan säger att vi är så välkomna in, så efter ytterligare några värkar, så sitter vi i bilen på väg in mot Ackis. Är det någon polis som läser det här så kan jag erkänna direkt, jag körde en bra bit över vad som är tillåtet och med facit i handen, så var det bra!
Väl pÃ¥ Ackis, sÃ¥ fick jag nästintill bära in Carin och innanför dörrarna sÃ¥ kommer de först med ett gÃ¥bord, men när de ser hur kraftiga värkarna är, sÃ¥ skippar de tanken och springer, bokstavligen, efter en brits och sen rusar vi in i första lediga rum och barnmorskan är redo att plocka ut barnet direkt. Som tur är, sÃ¥ är Carin ”bara” öppen fem centimeter, sÃ¥ de andas ut och börjar förbereda mer ”som vanligt”, men de hinner knappt med det innan värkarna blir jättekraftiga och är pÃ¥ väg över i krystvärkar.
Efter första krystvärken så talar barnmorskan om att, nu är det bara att försöka slappna av, för i nästa värk, så kommer barnet och mycket riktigt, efter två rejäla krystvärkar, så är lilla Nike ute och ser dagens ljus för första gången i sitt liv.
Klockan stannar på 20:12, så nästan precis 1,5 timme efter första tecknet, så ligger vår lilla Nike där och drar sina första andetag. Jag är otroligt imponerad av Carins enorma prestation och att det gick så vansinnigt snabbt!
Nu sitter jag och smÃ¥tittar bort mot vÃ¥rt lilla ”Gryn” och försöker sakta men säkert fÃ¥ in i huvudet, att jag nu har fyra fantastiska barn i mitt liv. Pappa älskar er alla!
Tack Carin för att du finns i mitt liv och att jag får dela allt detta med dig! Jag älskar dig!
Ha det bäst där ute!
Stort grattis!
Herregud vad fort det gick?!
Nike… Jättegulligt! Men… he he! Inte löparfreak va?
Grattis!!
[...] kanske tom i morgon, vi får se, att berätta min version av förlossningen. Micke gav sin i ett tidigare inlägg på sin blogg. Där kan ni kolla om ni [...]
[...] fyller vår lilla Nike 6 månader! Jag har lite svårt att förstå att det redan har gått ett halvår sen vi satt och åt pizza utan att ha den minsta lilla aning om vad som skulle hända. Självklart ska den här stora [...]