Ibland ska man lyssna pÃ¥ den lilla delen av hjärnan som säger ”LÃ¥t bli”, men det är inte speciellt lätt, när man är sÃ¥ envis som jag är. Efter dagens alla bestyr sÃ¥ tyckte stora delar av mig att det var dags att testa spÃ¥ret igen, trots att mina benhinnor har börjat trilskas lite igen.
Det blev ett snabbt varv, faktiskt det snabbaste varvet någonsin, så det är nästa, men bara nästan, värt smärtan i benhinnorna efteråt.
Bara ett varv, men ett snabbt sÃ¥dant…
När jag kom hem och var riktigt nöjd med att ha tagit mig runt pÃ¥ drygt 10,5 minut, sÃ¥ var jag tvungen att kolla vad världsrekordet pÃ¥ en mil är. Det är alltsÃ¥ fyra gÃ¥nger sÃ¥ lÃ¥ng sträcka som jag sprang och de pinnar runt den sträckan pÃ¥ knappt 26 minuter och 18 sekunder, vilket alltsÃ¥ är drygt 6:30 per ”varv” i spÃ¥ret och sÃ¥ hÃ¥ller de pÃ¥ fyra varv i sträck!
Jag tyckte att jag sprang på rätt bra, men jämför man, så är det ju nästan barnsligt  långsamt!
Ha det bäst där ute!
Ta det lugnt! Intervaller och snabbtempo vid benhinne-känning är inte att rekommendera. Ta en lugn runda istället. 🙂