Snabb runda, men ändå inte.

Ibland ska man lyssna på den lilla delen av hjärnan som säger ”Låt bli”, men det är inte speciellt lätt, när man är så envis som jag är. Efter dagens alla bestyr så tyckte stora delar av mig att det var dags att testa spåret igen, trots att mina benhinnor har börjat trilskas lite igen.

Det blev ett snabbt varv, faktiskt det snabbaste varvet någonsin, så det är nästa, men bara nästan, värt smärtan i benhinnorna efteråt.


Bara ett varv, men ett snabbt sådant…

När jag kom hem och var riktigt nöjd med att ha tagit mig runt på drygt 10,5 minut, så var jag tvungen att kolla vad världsrekordet på en mil är. Det är alltså fyra gånger så lång sträcka som jag sprang och de pinnar runt den sträckan på knappt 26 minuter och 18 sekunder, vilket alltså är drygt 6:30 per ”varv” i spåret och så håller de på fyra varv i sträck!

Jag tyckte att jag sprang på rätt bra, men jämför man, så är det ju nästan barnsligt  långsamt!

Ha det bäst där ute!

Direktlänk

Endast 1 kommentar hittills

  1. Ta det lugnt! Intervaller och snabbtempo vid benhinne-känning är inte att rekommendera. Ta en lugn runda istället. 🙂

Posta din kommentar nu