Det finns många harar i skogen!

Var det någon som för ett ögonblick trodde att mina ömmande benhinnor skulle hindra mig från att ge mig ut i spåret igen? Nej, jag trodde väl inte det! Självklart var jag ute idag igen, men dagens löprunda var mest avsedd som en social runda, plus att jag agerade hare åt Daniel 🙂


Det blev ändå rätt ok…

Även om jag inte alls tog ut mig, utan sprang och småkollade så att jag pushade Daniel tillräckligt hårt, så fick jag till en helt ok tid på ett enkelvarv.

Det är en grym känsla när kroppen svarar när hjärnan säger åt den att springa snabbare eller ta i lite mer i uppförsbackarna. Oavsett vilken sport jag håller på med, så kan jag inte ljuga… Jag gillar när det går bra!

Nu dröjer det innan jag får sällskap av Daniel i spåret igen, men innan dess, så ska jag försöka få till ytterligare något eller några pass, så att jag kan fortsätta att vara lite småkaxig, både mot honom och här i bloggen 😉

Om (när?) han drar förbi mig konditionsmässigt, så kommer jag ju att få äta upp det här, men det är en risk jag får ta helt enkelt…

Ha det bäst där ute!

Direktlänk

Inga kommentarer hittills

Posta din kommentar nu