Eftersom jag har världens bästa sambo, så fick jag ”permission” från hemmet några timmar idag, så jag hoppade in i bilen och drog in till stan och efter att ha hämtat upp Daniel, så fastnade vi naturligtvis på HifiKlubben och jag gjorde missen att lyssna på högtalarna jag funderar på igen… Man ska inte göra det, för sen är man såld 🙂

Kille i butiken drog också igång deras ”ljudtrycksvärstingar” och jag måste erkänna att det är en rätt tuff känsla att sitta och lyssna och känna basen i magen. Hade jag bott ensam i ett stort hus mitt ute i skogen, så hade det nog blivit en sån anläggning, men i ett ”normalt” hus i ett ”normalt” område, så skulle jag nog bli mindre omtyckt av grannarna, men det kanske det skulle vara värt…

Efter stadsfärden tog jag över ansvaret för alla barn och jag kan tala om att man får inte så mycket gjort när man ska ta hand om en 7-dagars som vägrar acceptera någonting annat än att bli buren och dessutom en 2-åring som kräver en hel del uppmärksamhet. Till slut var det i alla fall dags för Indra att nattas och då drog Pappa på sig löparskorna.

Tyvärr dog min telefon, så det blev nått knas med programmet som håller koll på mig, men det blev i alla fall en mil på ungefär 52 minuter, så jag är rätt nöjd 🙂

Nu är det dags för dagens lilla ritstund innan sängen väntar.

Ha det bäst där ute!

En lugn och skön morgon…

Numera börjar de flesta mornar på samma sätt och även om det skulle vara skönt att sova någon morgon, så har jag faktiskt ingenting emot att gå upp med Indra. Hon är dessutom väldigt självgående på morgonen, så jag brukar oftast mest ligga i soffan och vila eller sova, och hon tittar på Kalle Anka eller nått annat roligt.

Sen när hon har tröttnat, så väcker hon mig olika mer eller mindre charmiga sätt. I morse, till exempel, så vaknade jag av att hon klättrade upp på mig med hushållspappret i högsta hugg, för att torka bort kråkor från min näsa. Det var så mysigt så!

Efter frukostbestyr och annat småfix, så fixade jag en kopp kaffe till mig själv och satte mig på min favvoplats i uterummet, medan Indra, med bestämda steg, klev bort mot studsmattan, självklart med det lilla mantrat att akta humlor. Dagen till ära fick hon dessutom sällskap i mattan av ”Hunden”, så det var bara för mig att luta mig tillbaka och njuta…


Indra med Hunden i studsmattan…

Jag tror nog att studsmattan är en av de bättre uppfinningarna de senaste 100 åren faktiskt, för oj vad många timmar som det har studsats i den och det är välbehövliga timmar för trötta småbarnsföräldrar, för hur mysigt det än är med en massa barn kring benen hela tiden, så är det extremt viktigt att bara kunna slappna av också…


Bättre utsikt än från studsmattan…

Nu ska jag passa på att njuta av min ”ensamhet” för antagligen så varar den inte speciellt länge till 🙂

Ha det bäst där ute!