Så var det platt igen då…

Ibland så går det inte riktigt som man hade tänkt sig och nyss blev jag varse att det blev som jag misstänkte när det gäller Novas cykelslang 🙁


Hålet var för stort helt enkelt…

Det är alltså för mig att ta mig in till stan och shoppa ny slang i morgon. Det är kanske lika bra att köpa några stycken i rätt sorlek för både Nova och Mios cyklar, för det är väl knappast sista gången som någon av dem kommer hem med platt däck.

Ha det bäst där ute!

Igår när Nova kom hem, så var det första hon sa att hennes cykel var kaputt. Eftersom klockan då var typ halv nio på kvällen och inte hade någon lust att dra på mig meckarbyxorna och gå ut i garaget då, så fick den stå ”paj” i garaget till i dag.

Som tur var, så visade det sig att det bara var punktering, så det var bara att dra fram lagningsgrejerna. En sak som jag däremot undrar över, är varför det alltid är punktering på bakhjulet? Antagligen för att det är så mycket bökigare att få bort än framhjulet… Allt för att jävlas med oss som måste laga det!


Ni får ignorera det stökiga garaget helt enkelt…

Innan allting åkte av, så testade jag att byta ventilen, eftersom det enligt Nova bara hade sagt ”tjopp” så var all luft ute och det brukar ju inte riktigt bli så om det är en vanlig punktering, utan mer småpysa lite, men även efter ventilbyte, så hände det ingenting när jag pumpade in luft i däcket. När slangen var bortplockad, så vart det direkt rätt tydligt varför det inte hände ett dugg när pumpen försökte göra sitt…


Inget litet hål direkt…

Eftersom hålet var ungefär lika stort som Vänern, så var jag väldigt skeptisk till att laga slangen, men eftersom jag är lite småsnål ibland och kanske framför allt för att jag är rätt så envis, så var jag ju självklart tvungen att testa och efter lite trixande så satt däcket på plats igen och cykeln var fit for fight 🙂


Nu är det bara för Nova att komma hem och hämta den…

Det enda som saknas på cykeln nu är Nova, men hon kommer väl hem så småningom hoppas jag. Jag fick i alla fall ett ”Tack” när jag messade henne och skrev att cykeln var fixad och även om det inte var mycket, så värmer det Pappahjärtat att få ett tack av sin äldsta dotter 🙂

Ha det bäst där ute!

Vissa saker är heliga!

Vissa saker bär man med sig från sin uppväxt, vare sig man vill det eller inte och en sån sak som jag fått med mig är de två heliga tiderna på dagen. Nämligen fikatiderna klockan elva och klockan tre 🙂


Elvakaffet är serverat…

Idag blev det lite senare än tänkt så sitter vi nu med varsin kopp kaffe i vårt, något för varma, uterum och njuter av ”ledigheten”, även om det inte blir mer än någon minut max, mellan gångerna vi måste resa oss för att springa efter Indra, eller gå in och kolla varför Nike gnäller, men man ska inte klaga… En minut är mer än en halv 🙂

Ha det bäst där ute!

För att fortsätta på temat på att hitta lösningar som funkar för kombinationen BloggPappa och ”nyfödd”, så har vi nu kommit till det fruktansvärda, oansvariga, fullständigt regelvidriga och ett exempel på total avsaknad av föräldrarkänsla. Nämligen att ställa en baby sitter på bordet!


Hon var i alla fall mer än nöjd…

Det var varmt och skönt i uterummet, Nike var tyst och nöjd med att sitta med Pappa och blogga, samtidigt som hon smågungade i sin ”nya” röda baby sitter, så då kan man väl tro att allting är frid och fröjd, eller?

Nejdå, för det är nämligen så att man absolut inte får ställa en baby sitter på bordet! Tänk vad fruktansvärt att ha den stående där uppe, när man själv sitter en halvmeter i från! Barnet kan ju faktiskt helt plötsligt få oanade superkrafter och sparkar så kraftigt att hela konstruktionen glider på de kraftigt friktionsskapande gummifötterna och åker ner från bordet!


Usch och fy vilken dålig förälder jag är…

Skämt åsido, så kan jag ju självklart förstå varför varningstexten sitter där och varför det står som det gör, men det är lite roligt att man uppenbarligen måste överdriva det självklara, men tyvärr är det väl kanske så att det finns föräldrar som inte förstår det uppenbara!?

Jaja, jakten på optimala lösningar fortsätter och i min kamp för detta, så kommer jag säkert att bryta mot fler småroliga varningar, eller andra moralflåskler, som haglar tätt från alla ”überföräldrar” som självklart vet lite bättre än oss andra 😉

Ha det bäst där ute!

Jag tror nog att mitt lördagsnöje slår många andras utflykter till diverse olika nöjesparker eller vattenland och det jag pratar om är självklart, storhandling på Willys! Idag kom jag iväg lite senare än vanligt, så jag fick dessutom traska runt där inne med en mage som kurrade ikapp med deras luftkonditioneringssystem.

Hem kom jag i alla fall och med mig hade jag både det ena och det andra…


Ser inte mycket ut för världen, men det blir lika mycket om en vecka igen…

Mitt i all den där röran, så finns dessutom två trevliga godispåsar som jag och Carin ska avnjuta ikväll, i soffan framför en bra film. Kan man annat än tycka om lördagar?

Ha det bäst där ute!

Svart blir röd…

Bara för att man råkar födas ganska nära inpå ett syskon, så ska man ju inte behöva ärva allting, men tyvärr blir det ju lätt så och då kanske framför allt med saker, eftersom barngrejer inte direkt är kända för att ligga bra till prismässigt!

Vissa saker har då möjligheten att förändras lite, så att det i alla fall känns som att det är en ny grej och det var precis vad jag gjorde idag, när Nike fick ärva Indras gamla Baby sitter. Med ett enkelt handgrepp så förvandlade jag den svarta baby sittern till en röd dito 🙂

 
Svart blir röd… bara så där…

Det är inte mycket, men det är i alla fall lite annorlunda mot hur den alltid sett ut och Nike var faktiskt mer än nöjd sa hon nyss till mig, så är hon nöjd, så är jag nöjd 😉

Ha det bäst där ute!

Er önskan är min lag!

Eftersom jag lyssnar så ofantligt mycket på er läsare och er önskan är min lag, så var jag ju helt enkelt tvungen att äta glass idag!


Ok, rånet var en onödig bonus, men det var gott…

Det var riktigt riktigt gott och jag njöt faktiskt av varje sked som skopades in i truten! Det är faktiskt en av de stora fördelarna med att inte är godis, glass, chips, you name it, typ 5 dagar i veckan. När man väl äter det så smakar det så mycket godare och man uppskattar det betydligt mer varje gång 🙂

Jag tycker i alla fall att jag var lite duktig, eftersom jag inte gick in och hämtade med glass när jag väl satt i mig allt i skålen. Ok, det kan bero lite på att jag krossade en tvestjärt med ett papper och lagt i skålen! Det är för övrigt en insekt som jag tycker är riktigt otrevlig! Så liten men ändå så äcklig…

Nu ska jag avsluta dagen med lite Micke-tid innan sängen kallar.

Ha det bäst där ute!

När man inte ens har hunnit fylla tre veckor än, så är det många saker som man faktiskt gör för första gången i livet och idag klarade vi av ytterligare en sak på Nikes ”Att-göra-i-livet-lista”, nämligen att bada!

Hon var en aning skeptisk först, men efter en liten stund, så var det faktiskt riktigt mysigt och det verkade som att hon tyckte att det var rätt skönt i det varma vattnet.


Det var nog rätt mysigt i alla fall…

Efter en liten stunds badande och lite vatten både över magen och huvudet, så tröttnade hon, men jag tror nog att vi har ännu ett litet vattendjur i familjen, precis som Pappa 🙂

Ha det bäst där ute!

Igår gick dagen i ett hela tiden, precis som att det skulle ha varit något ovanligt, men trots det, så började jag min mentala uppladdning inför löprundan redan efter lunch. Eftersom jag hela tiden vill ha saker att tävla mot, eller mål att slå, så var jag ju tvungen att komma på nått och valet föll på tempo.

Jag bestämde mig för att få till den snabbaste halvmilen någonsin! Ni får gissa om jag lyckades! Så klart att jag gjorde, för när det gäller sånt, så är jag mer envis än de flesta.


Gårdagens lilla löprunda…

Jag gick i mål med en snittfart på 12,8 kilometer i timmen och inte nog med att det var min snabbaste halvmil någonsin, det var också mitt näst snabbaste snittempo, oavsett sträcka! 🙂

Det jag sitter och funderar på nu, är om det här personrekordet ger mig rätt att svulla i glass i kväll? Vad tycker ni, är jag värd lite glass?

Är jag värd glass ikväll?

Se resultat

Loading ... Loading ...

Nu tror jag bestämt att jag ska bjuda Carin på lite kaffe på altanen, medan det fortfarande är förhållandevis lugnt här hemma.

Ha det bäst där ute!

Det gäller att lösa problemet…

Om man är en bloggnörd, men samtidigt har ett litet barn på knappt tre veckor, som sover som allra bäst när hon ligger på Pappas bröst, så får man hitta på små knep…


Det gäller att lösa problemet…

Nike trivs hur bra som helst och jag får både ha henne hos mig och kan skriva samtidigt… Två flugor i en smäll! 🙂

Ha det bäst där ute!

Någonting som definitivt måste ligga bra till på listan över sämsta placeringar, är bilköp! Det är helt vansinnigt vad dyrt det är med bil och då kan jag tala om för er ”normala” familjer, som sitter och ojar er över hur dyr er vanliga bil är, att när ni kommer upp i över fem personer i familjen, då är det ingen lek längre!

Just nu så sitter jag och kuskar runt i Chrysler Grand Voyager, som inte direkt var billig i inköp. Dessutom är det ett bensinmonster som surplar i sig runt 1,3 liter per mil, vilket känns rätt duktigt i plånboken varje gång bensinräkningen dimper ner i lådan. Problemet är att det inte finns så där jättemånga bra alternativ, för självklart är jag ju lite kräsen också. Visst, det finns jättemånga bra och fina ”7-sits” och i vissa sitter man säkert till och med skönt i det bakersta sätet, men sen då? Bilen tar liksom slut där, precis bakom stolarna, så vart vi ska lägga två barnvagnar och kanske någon väska, det har jag ingen aning om och jag vet faktiskt inte hur tillverkarna tänker… Om man är sju personer, så är det väl ganska troligt att man har någon form av packning, eller är det jag som tänker helt galet?

När nu lilla Nike kom, så var tanken att Indra skulle få flytta fram och sitta i fram med mig, så skulle Nike sitta på mittenraden med Carin och Nova och Mio längst bak, trodde jag ja! Men nejdå, icke sa Chrysler! Det finns nämligen ”ingen lösning” på att koppla ur air-bagen på passagerarsidan. Va? Vadå ingen lösning? Nej, de har inte tagit fram ett sätt att koppla bort den på ett ”säkert sätt”. Förutom detta underbara exempel på deras välvilja att tillmötesgå kunderna, så har jag tyvärr tröttnat rejält på bilen.

Idag var jag in och testade en Mercedes Viaro, men hur mycket jag än vill, så är det mer av en transportbil med många säten, och inte en stor personbil.


Ser helt ok ut på utsidan…

Visst, den drar mindre och den är rymlig, men det är sååå tråkig om man jämför med lyxen i den jag har nu! Tyvärr får jag nog nöja mig med mindre ett tag nu…

Priset på den här skapelsen är på tok för högt och även om han sa att de kunde gå ner en ”hel del”, så tror jag tyvärr inte att de kommer kunna hamna på rätt nivå. Dessutom har jag tittat en del på bilar från Tyskland och där är priserna helt andra och om jag har förstot det rätt, så ska det inte vara så bökigt att ta hem en bil själv numera. Om någon har någon erfarenhet av privatimport, så får ni gärna berätta 🙂

Om någon har andra bilmodeller som skulle kunna funka, så får ni gärna länka till några trevliga exemplar…

Ha det bäst där ute!

Sova är överskattat?

Att det ska vara så förbannat svårt att komma i säng på ”kvällen”…


Lite för sent, när Indra ska upp vid sju…

Sen gör det ju inte saken bättre, att ungdomarna i ett av grannhusen, hade hela stället för sig själva, så det var fullt party till åtminstone en bra bit efter klockan två. Då tröttnade jag på att ligga och lyssna på överfulla tjejer som envisades med att ge ifrån sig läten i ett tonläge, som får en piccoloflöjt att låta dov och ovanpå det så ekade killarnas målbrottsstämmor ”Yeeeaaahhh”, varje gång det kom en ny låt på stereon, så jag fick helt enkelt inse att det var stängt fönster som gällde…

Usch… jag börjar bli gammal! Så nu har jag sagt det själv, så slipper ni  kasta in de kommentarerna här 😉

Ha det bäst där ute!

En dag full av småprojekt…

Idag har det varit en dag full av småprojekt här hemma och jag har trotsat värmen och faktiskt jobbat en del med kroppen. Ingenting märkvärdigt i och för sig, men jag har ändå fått lite saker gjorda, så jag är nöjd med dagen.

Igår var jag en tur på IKEA och dör inhandlades bland annat en hylla. Säga vad man vill om IKEA, men de har rätt bra grejer om man inte ska ha nått märkvärdigt och i vårt lekrum/gästrum, passar IKEA-prylarna alldeles utmärkt.


Innan…

Eftersom jag kände att det skulle vara roligt att arbeta med kroppen i ett övervarmt rum med direkt solljus in genom fönstret, så bestämde jag mig för att sätta upp hyllan idag och efter viss konsultation med Carin så bestämdes en plats för var den skulle sitta.


Under tiden….

Konstruktionen på den här hyllan, är väldigt enkel, men smart konstruerad, så man inte ska se några konsoler eller annat. Däremot är det en sak som jag aldrig har förstått med den och det är de små hålen i pinnarna som man sticker in i hyllan. Jag vet ju att de sitter där, så man ska kunna skruva fast hyllan i fästet, så den inte åker ner, men det jag inte fattar, är varför det bara är hål på ena sidan av fästet!

Jag vet inte hur många såna här hyllor jag har satt upp under mina år (oj, vad gammal jag lät nu då…), men det är ju inte bara en gång som jag vänt fästet ”upp och ner”, för tanken är ju att man ska ha skruvarna på den sida av hyllan syns minst.

Idag var inget undantag!

Självklart vände jag fästet fel och precis lika självklart, var jag tvungen att skruva bort det igen och vända på det. Allt för att bli lite extra svettig tänkte jag, men skam den som ger sig och till slut så blev det ju bra 🙂


Efter…

Nu saknas bara saker på hyllan, men det är faktiskt på väg upp precis i detta nu, så det kommer kanske en uppdatering inom kort!

Ha det bäst där ute!

Ibland är det nästan läskigt när saker händer och bara några minuter efter det att jag postat inlägget om soporna, så rullar det fram en bil till vårt hus och ur hoppar två ”gubbar” som plockar fram säckar och stegar fram emot vår soptunna…


Nu ska de bara ställas tillbaka…

Kan det vara så att Uppsala kommun sitter och har stenkoll på vad som skrivs på Nätet och sen agerar utifrån det? Nej, det är klart att det bara var ett sammanträffande, men det är lite roligt i alla fall 🙂

Ha det bäst där ute!

Sopberget växer i tunnan

Om man är en familj på sex personer, så blir sopberget där efter och när sen kommunen sätter in vikarier som, av någon outgrundlig anledning, missar att tömma den ena av soptunnorna, så blir det inte roligt!


Ingen vacker syn direkt…

De skulle ha hämtat soporna i fredags och självklart så ringde vi i måndags och frågade varför de inte tagit våra sopor. Vi fick inget direkt svar på det, men de lovade, dyrt och heligt, att de skulle komma och tömma soporna ”inom 24 timmar” och det var alltså i måndags…

Idag ringde vi igen och frågade vad som hänt med den extra tömningen och då fick vi frågan, om det var ok att de kom och tömde den i morgon för då ”var de ändå i Storvreta”. Hmmm, vet inte om det är så mycket service direkt, men det är klart, vi betalar ju bara de varje månad för att komma och hämta våra sopor, så vad kan man förvänta sig?!

Ha det bäst där ute!

Hur troligt är det egentligen att vi är ensamma i hela universum? Inte speciellt troligt, med tanke på hur gigantiskt det är och varför skulle det vara så att det bildats intelligent liv just här, men ingen annanstans? Knappast troligt om man tänker efter.

Däremot är det kanske inte så troligt att de skulle se ut precis som oss, eller så som alla ”aliens” framställs, eller finns det kanske en förklaring till varför vi alltid får se bilder på aliens som ser ut på ett visst sätt? Finns de redan här kanske?

I går kollade vi på filmen Paul och även om den inte har speciellt mycket med lite djupare tankar på existensen av annat liv, så var den underhållande!

Den handlar om två engelska Sci-finördar som åker till USA för att kolla alla ”platser” och helt plötsligt så står de öga mot öga med en livs levande alien. Det visar sig att han kallar sig själv för Paul och har levt på jorden i 60 år, inspärrad på det ökända Area 51, men att han nu spelat ut sin roll och måste fly.

Han har en plan för att kunna komma hem, men han måste självklart ha nördarnas hjälp och gillar man komedier, så är det här helt klart en film jag kan rekommendera! 🙂

Nu ska jag plocka av det sista på frukostbordet och sen se vad den här dagen bjuder på…

Ha det bäst där ute!

Det tar sig… sa Micke

Ni som stalkar mig och följer bloggen slaviskt vet det redan och även ni som läser den lite mer ”normalt”, kanske kommer ihåg att jag skrev ett inlägg om att jag höll på att rita upp huset, för ett tag sen.

Nu har jag i alla fall kommit ”lite” längre och nu är det mesta av det befintliga uppritat och det är Mycket mer än vad man ser på bilden. Alla väggar och annat är inritat, så nu är det snart dags för steg två i vårt nästa Stora projekt här hemma 🙂


Det blir mer och mer likt verkligheten…

Det saknas fortfarande en del för att hela ska vara komplett, men jag tar lite varje kväll och jag håller fortfarande på att lära mig programmet, så det är mycket ”gör om, gör rätt”, men det är nästan det som är det roligaste!

Nu ska jag fortsätta fila lite innan sängen ropar så högt att det till och med hörs ut till mig…

Ha det bäst där ute!

Var det någon som för ett ögonblick trodde att mina ömmande benhinnor skulle hindra mig från att ge mig ut i spåret igen? Nej, jag trodde väl inte det! Självklart var jag ute idag igen, men dagens löprunda var mest avsedd som en social runda, plus att jag agerade hare åt Daniel 🙂


Det blev ändå rätt ok…

Även om jag inte alls tog ut mig, utan sprang och småkollade så att jag pushade Daniel tillräckligt hårt, så fick jag till en helt ok tid på ett enkelvarv.

Det är en grym känsla när kroppen svarar när hjärnan säger åt den att springa snabbare eller ta i lite mer i uppförsbackarna. Oavsett vilken sport jag håller på med, så kan jag inte ljuga… Jag gillar när det går bra!

Nu dröjer det innan jag får sällskap av Daniel i spåret igen, men innan dess, så ska jag försöka få till ytterligare något eller några pass, så att jag kan fortsätta att vara lite småkaxig, både mot honom och här i bloggen 😉

Om (när?) han drar förbi mig konditionsmässigt, så kommer jag ju att få äta upp det här, men det är en risk jag får ta helt enkelt…

Ha det bäst där ute!

Idag när vädergudarna tyckte att det räckte med regn, så passade jag och Indra på att gå ut på en liten promenad i skogen. Hon är nog lite understimulerad stackarn, nu när Nike har kommit. Det är ju inte så att vi har all tid i världen för att hitta på saker med Indra, så alla såna här små tillfällen uppskattas enormt av henne just nu, sen är det nog bra att vara lite med bara henne just nu, så hon känner att hon får all uppmärksamhet en stund.


Full fart mot nästa bärställe…

Precis som sin Mamma, så älskar den här lilla tjejen bär av alla sorter och idag fick hon i sig en hel del blåbär, en hel hög med hallon och även några stycken vita lingon!

Det var en jättemysig stund bara hon och jag i skogen och både hon och jag kom tillbaka nöjda och på vägen hem, stannade vi och plockade lite blåbär till Mamma, så hon blev nog också lite smånöjd när vi kom hem 🙂

Ha det bäst där ute!

Ibland ska man lyssna på den lilla delen av hjärnan som säger ”Låt bli”, men det är inte speciellt lätt, när man är så envis som jag är. Efter dagens alla bestyr så tyckte stora delar av mig att det var dags att testa spåret igen, trots att mina benhinnor har börjat trilskas lite igen.

Det blev ett snabbt varv, faktiskt det snabbaste varvet någonsin, så det är nästa, men bara nästan, värt smärtan i benhinnorna efteråt.


Bara ett varv, men ett snabbt sådant…

När jag kom hem och var riktigt nöjd med att ha tagit mig runt på drygt 10,5 minut, så var jag tvungen att kolla vad världsrekordet på en mil är. Det är alltså fyra gånger så lång sträcka som jag sprang och de pinnar runt den sträckan på knappt 26 minuter och 18 sekunder, vilket alltså är drygt 6:30 per ”varv” i spåret och så håller de på fyra varv i sträck!

Jag tyckte att jag sprang på rätt bra, men jämför man, så är det ju nästan barnsligt  långsamt!

Ha det bäst där ute!

Idag kom vi äntligen ut på den första riktiga promenaden sen Nike föddes och, även om ni har extremt svårt att tro det, så gick den faktiskt inte till affären för att köpa glass, godis, läsk, eller andra onyttigheter, utan vi tog faktiskt en sväng runt i vår lilla by och lyckades undvika alla ställen som säljer ovanstående saker.

 
Första promenaden i livet, måste ju dokumenteras… 

Vädret bjöd på både moln och sol och jag tror att vi njöt i fulla drag, alla på våra egna små sätt. Carin njöt nog mest över att kunna gå ordentligt, Nike njöt av att skumpas fram i vagnen och jag njöt över att Carin äntligen är på väg tillbaka till ”sig själv igen” 🙂

Efter promenad och middag, fick vi finfrämmande av Per och Jennie och det blev lite manligt snack om byggplaner och annat för mig och Per. Vad Jennie och Carin dryftade har jag faktiskt ingen aning om, eftersom vi höll oss undan i mitt ”pojkrum” så mycket vi kunde.

När de gått hem och jag redan var igång med att vara så där supermanlig, så passade jag på att sätta upp stången som Indra lyckades dra ner för några dagar sen. Det första jag konstaterade var att den hittills suttit med skruvar som borde passat bättre för att hålla upp en liten pappershållare…

 


Den översta ser lite bättre ut enligt mig…

Självklart så försökte jag se så manlig ut som möjligt under hela processen, men jag vet inte om jag lyckades så där jättebra!?


Inte supermanligt att sätta upp en hängare, men i alla fall…

Nu sitter den en aning bättre och i morgon kommer det första testet, för om jag känner min näst yngsta dotter rätt, så kommer hon att testhänga den i morgon…


Äntligen på plats igen…

Även om det inte är någon stor grej, så är det skönt att den är uppe igen och att det är en mindre sak på ”att-göra-listan”.

Ha det bäst där ute!

Vissa saker blir man mer förvånad över än andra. Till exempel så blev jag inte så där jätteförsvånad över att läsa att Amy Winehouse var död. Det som förvånar mig mer, är nog att det tog så pass lång tid i alla fall. Det är ju inte så att hon levt ett lugnt och stillsamt liv fram till nu och kanske bara tagit ett glas vin på fredagskvällarna.

Jag kan väl inte säga att jag sörjer direkt, men det är klart att det alltid är tragiskt när en så ung person dör, oavsett anledning, men oavsett hur mycket jag än försöker, så klingar orden ”skyll dig själv…” någonstans där inne i hjärnan. Det är ju inte så att hon inte haft möjligheten att få hjälp med sina problem. Hon har haft möjligheten att skaffa den bästa tänkbara vården och hon har kunnat gå före i vilken vårdkö som helst. Trots detta så fortsatte hon att hälla i sig sprit som vi normala häller i oss vatten, en varm sommardag och som om det inte vore nog, så toppade hon detta med att peta i sig ett antal olika droger.

Det enda man kan hoppas på när någonting sånt här händer, är att det öppnar ögonen på andra som är inne på samma bana och kanske, kan hennes tragiska öde hjälpa någon annan att komma in på rätt väg igen, så fler unga personer slipper möta döden lika brutalt tidigt som Amy.

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: Badlands Hyena, Marléne Kopparklint, Min klon är snyggare…, MoonZanna, Genrep, Monstermalla, Jah Hollis, Vicktoria Murawska, Milo Lilja, Singelmamman, I told you I was trouble…, Lampan, Tankar om ”Det”, Sune… The girl, Kulturbloggen, The thing called life, Krulli, Musiknyheter.nu, Världen enligt J, Och så gick ytterligare en dag, Whinar, Karolins kåseri, Örfilar och gladsparkar, Karma är så jävla logiskt
  

Dagarna rullar på och det är om möjligt, ännu svårare att hålla koll på om det är onsdag eller om det är söndag och samtidigt som dagarna ibland känns oändligt långa, så rusar de fram. Det är till exempel väldigt svårt att fatta att det nu är snart två veckor sen Nike föddes.

Även om det är väldigt svårt att hitta på saker, så försöker vi att göra nått så fort tillfälle ges, typ när de stora är hos kompisar och de små sover, så vi brukar ha ungefär 1,5 timme ”ostört”. Dagens ostörda stund spenderades helt enkelt sittande på rumpan i uterummet, med en kopp kaffe i handen och en tomt stirrande blick. Som tur var ringde en kompis och ryckte upp mig ur dimman och talade om att de körde en massa klassiska sommarhits på P3. Så nu sitter jag här och känner mig gammal också, när de spelar en låt som jag tycker känns rätt ”ny” och sen talar de om att den kom 1994… Tack Per! 🙂

Ett annat litet projekt som nu är färdigt, är det som varit på gång ett tag i uterummet. Det kom liksom av sig lite när Nike väl bestämde sig för att titta ut, men nu så… Bättre sent än aldrig 🙂


Det börjar bli en bra samling namn…


Nu får det nog vara bra ett tag…

Jag kan tyvärr inte ta åt mig så mycket av äran, för det enda jag har gjort, är att komplettera med de sista fyra bokstäverna, efter att Nike kommit, annars är det Carin som fixat allting.

Jag ska däremot försöka vara lite manlig och få upp en spotlight så att allting blir lite trevligt upplyst, men det gäller bara att få tid till att göra det också, så vi får väl se när det blir av…

Nu har Nike vaknat och det är snart dags att väcka Indra, så den lugna stunden är över för den här gången.

Ha det bäst där ute!

Eftersom jag har världens bästa sambo, så fick jag ”permission” från hemmet några timmar idag, så jag hoppade in i bilen och drog in till stan och efter att ha hämtat upp Daniel, så fastnade vi naturligtvis på HifiKlubben och jag gjorde missen att lyssna på högtalarna jag funderar på igen… Man ska inte göra det, för sen är man såld 🙂

Kille i butiken drog också igång deras ”ljudtrycksvärstingar” och jag måste erkänna att det är en rätt tuff känsla att sitta och lyssna och känna basen i magen. Hade jag bott ensam i ett stort hus mitt ute i skogen, så hade det nog blivit en sån anläggning, men i ett ”normalt” hus i ett ”normalt” område, så skulle jag nog bli mindre omtyckt av grannarna, men det kanske det skulle vara värt…

Efter stadsfärden tog jag över ansvaret för alla barn och jag kan tala om att man får inte så mycket gjort när man ska ta hand om en 7-dagars som vägrar acceptera någonting annat än att bli buren och dessutom en 2-åring som kräver en hel del uppmärksamhet. Till slut var det i alla fall dags för Indra att nattas och då drog Pappa på sig löparskorna.

Tyvärr dog min telefon, så det blev nått knas med programmet som håller koll på mig, men det blev i alla fall en mil på ungefär 52 minuter, så jag är rätt nöjd 🙂

Nu är det dags för dagens lilla ritstund innan sängen väntar.

Ha det bäst där ute!

En lugn och skön morgon…

Numera börjar de flesta mornar på samma sätt och även om det skulle vara skönt att sova någon morgon, så har jag faktiskt ingenting emot att gå upp med Indra. Hon är dessutom väldigt självgående på morgonen, så jag brukar oftast mest ligga i soffan och vila eller sova, och hon tittar på Kalle Anka eller nått annat roligt.

Sen när hon har tröttnat, så väcker hon mig olika mer eller mindre charmiga sätt. I morse, till exempel, så vaknade jag av att hon klättrade upp på mig med hushållspappret i högsta hugg, för att torka bort kråkor från min näsa. Det var så mysigt så!

Efter frukostbestyr och annat småfix, så fixade jag en kopp kaffe till mig själv och satte mig på min favvoplats i uterummet, medan Indra, med bestämda steg, klev bort mot studsmattan, självklart med det lilla mantrat att akta humlor. Dagen till ära fick hon dessutom sällskap i mattan av ”Hunden”, så det var bara för mig att luta mig tillbaka och njuta…


Indra med Hunden i studsmattan…

Jag tror nog att studsmattan är en av de bättre uppfinningarna de senaste 100 åren faktiskt, för oj vad många timmar som det har studsats i den och det är välbehövliga timmar för trötta småbarnsföräldrar, för hur mysigt det än är med en massa barn kring benen hela tiden, så är det extremt viktigt att bara kunna slappna av också…


Bättre utsikt än från studsmattan…

Nu ska jag passa på att njuta av min ”ensamhet” för antagligen så varar den inte speciellt länge till 🙂

Ha det bäst där ute!