Nya löparskor inhandlade!

Idag hade jag inget val! När vi var inne i stan och besöket hos barnmorskan var avklarat, så sa Carin helt plötsligt, att nu ska vi gå till Löplabbet, så det var helt enkelt bara att gilla läget och med dit och se snäll ut.

Väl där, så fick jag ställa mig på en glasbox så de fick kolla på mina fula fötter och se om jag behövde extrastöd och sen var det bara upp på bandet och visa vad jag gick för. Jag försökte att löpa så avslappnat som möjligt, men det är inte helt enkelt, när man vet att det står en människa precis bakom och kollar varje steg man tar och som om det inte vore nog, så filmas allting! Efter ett antal små korta språngmarscher på bandet, hittade jag ett par som passade mina fötter och mitt sätt att springa, så det var bara att slå till.


Ser bra ut på bordet, nu återstår att testa de i spåret…

Nu har jag provgått de en liten stund här hemma, så nu vill jag ut i skogen och se om de kan göra underverk för mina stackars benhinnor 🙂

Har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ut idag, eller om jag ska vänta tills i morgon, men känner jag mig själv, så kommer jag sitta i soffan ikväll och tänka tillbaka på hur dagens löprunda gick… Envis som få, när jag väl bestämt mig!

Ha det bäst där ute!

Om det är någonting som man inte kan klaga på idag, så är det vädret! Det har varit helt perfekt från morgon till sen kväll och jag har faktiskt kunnat njuta en hel del av det.

Eftersom det inte är mer än några dagar kvar, tills Grynet är planerat att titta ut, så har jag bestämt att jag är hemma från och med nu, om det sen blir någon vecka ”för tidigt” så får det helt enkelt vara så. Det känns bättre för både mig och Carin att jag är hemma, så kan jag dessutom hjälpa till lite med Indra.

Eftersom jag var hemma, så var dte min tur att gå upp med LillIndra och idag behagade hon vakna extra tidigt, faktiskt redan kvart i sex, så det var bara gilla läget och traska upp med henne och vår vana trogen, så laddade jag vällingflaskan och stoppade ner Indra i vagnen, snörde på mig skorna och knatade iväg…


Blev en trevlig runda…

Efter morgonpromenad och alla andra morgonbestyr, så fortsatte jag och Indra att hänga lite och den här gången på baksidan. Vi åkte till och med ner till Macken och tankade dunken, så att gräsmattan kunde få sig en omgång och jag kan lova dig, att det var hög tid för det!


Ingen vacker syn direkt…

När gräset hade fått en lite trevligare längd, så hann jag och Mio faktiskt också med att åka och bada lite i Björklingebadet och det var faktiskt riktigt skönt, även om Mio frös så han skakade, efter bara fem minuter i vattnet. Det är tur att jag fortfarande har lite underhudsfett som skyddar min lilla kropp mot kylan 🙂

Få nu ingen dum idé och tro att det här var allt som jag hann med idag, nejdå efter middagen så var det dags att ge sig ut i skogen, för lite självplågartid med löparskorna på fötterna. Jag hade siktet inställt på en rekordtid på första varvet, men jag antar att milen för bara två dagar sen, fortfarande satt kvar i benen…


Två ganska ok varv, trots milen för två dagar sen…

Och efter allt det där, så var det bara krascha i soffan och kolla på två avsnitt av The Event, som faktiskt bara blir bättre och bättre…

Ha det bäst där ute!

Nu närmar sig min ”ledighet” med stormsteg och jag räknar nästan timmarna innan det är dags att byta kontoret mot solen hemma.

Att jag skriver ”ledighet” beror ju självklart på att jag ska vara pappaledig, så det blir ju en hel del ”jobb” hemma med alla barn, även om det bara (nästan alltid!) är roligt 🙂

En rolig sak, som min kära sambo kört igång på sin blogg, är en gissningstävling, om när lilla ”Grynet” behagar titta ut i vår värld, så för er som inte redan gissat, gör det nu!

Nu ska jag stessa vidare, så att jag hinner med allt som måste göras innan jag lämnar kontoret för sista gången på ett bra tag!

Ha det bäst där ute!

Undrar hur långt jag hade orkat springa, eller hur tungt jag hade lyckats träna, om jag inte varit så jäkla envis och haft ett psyke av stål? Troligen inte så jättelångt, så tack till mig själv för att jag genomför det jag sätter upp och pressar mig själv lite mer än vad min hjärna säger att jag orkar 🙂

Igår åkte i alla fall löparskorna på igen och mina förväntningar på gårdagens löpning var inte direkt skyhöga, för efter en psykiskt ansträngande dag på jobbet, med en snabblunch bestående av nachos och sen dessutom en middag bestående av pannkakor, så var varken kroppen eller knoppen speciellt laddad, men ut kom jag…


Lägg extra märke till den lilla avstickaren åt fel håll på väg hem…

Första varvet var inte mycket att hurra för egentligen, var i och för sig pigg hela vägen, men ingen kan väl beskylla mig för att jag sprang speciellt jättesnabbt. Däremot så är jag rätt nöjd med hur jag fortsatte att nöta på varv efter varv efter det och när jag kände mig ”nöjd” så visade gps:en på väldigt nära en mil, så för att putsa siffrorna lite, så tog jag en liten omväg hem och var till och med tvungen att springa åt fel håll hemma på gatan, typ 15 meter, så att jag verkligen skulle nå upp i den magiska siffran 10 000 meter. När skorna träffade gruset på garageuppfarten, så stannade faktiskt mätningen på 10 021 meter, så det hade kanske gått även utan avstickaren 🙂

Redan efter första varvet så bestämde jag mig för att ta minst tre varv och slog ned på tempot till ett mer behagligt tempo och hade det inte varit för mina dåliga skor och mina ömmande benhinnor, så hade jag nog kunnat nött på ytterligare några varv.

Under det fjärde varvet så fick jag den där känslan som alla löpare pratar om, även om den bara stannade en kort stund. Helt plötsligt så kände jag att jag kunde slappna av ordentligt och bara låta benen gå, medan jag lät tankarna sväva fritt och gå igenom än det ena än det andra och det var faktiskt inte ens ”jobbigt” under de här korta stunderna. En riktigt häftig känsla måste jag säga 🙂

Idag däremot, så är det desto jobbigare och mina benhinnor gör sig påminda igen, men vill man vara fin, så får man lida pin, är det inte så det heter? Ja, jag vet… jag kan köpa bättre skor också, men jag är ju så snål när det gäller sånt…

Ha det bäst där ute!

Jag är oftast stolt över att vara Svensk och att bo i Sverige! Att gå ut öppet med att man är stolt över sitt land, är någonting som anser ligga lite i ”gränslandet” här i Sverige, om man till exempel jämför med USA. Där är det helt ok att vara stolt över sitt land, att älska sin flagga över allt annat och att vilja dö för fosterlandet. Det är ingen som ens höjer på ögonbrynen för det, men här klassas man av många som rasist!

Om det är någonting jag inte är, så är det rasist! Jag kan självklart störa mig på ”invandrare” och på saker som ”de” gör, men jag kan precis lika ofta, störa mig på ”Svenskar” och deras beteende! Det är alltså inte ursprunget på människan jag stör mig på, utan på deras sätt att agera.

Någonting som däremot får mig att, näst intill, skämmas över att vara Svensk, är vissa ”Svenskars” beteende och i går fick jag ett lysande exempel på vissa människors extrema trångsynthet och deras totala oförmåga att tänka utanför det som är vanligt för dem. Allting hände på Fyrishov och först hade jag över huvud taget svårt att förstå, att han faktiskt menade allvar med det han gjorde.

När jag står och håller lite koll på barnen, så låter jag blicken glida över vattnet och alla människor och då fastnar jag på någonting speciellt. Det är nämligen så, att mitt bland alla halvnakna badande människor, så kommer en kvinna gående, med en sjalliknande sak på huvudet. Inte på något sätt mer märkligt, än om en kille glidit in i en bandana. Det som däremot väckte lite mer av min uppmärksamhet, var resten av hennes utstyrsel, hon hade nämligen en långärmad ”baddräkt” på sig och självklart gjorde det att en och annan vände på huvudet en extra gång, men sen var det inte mer med det… Trodde jag i alla fall.

Bara några meter från mig, stegar en kille fram till henne och frågar, på fullt allvar, vad hon gjorde här. När hon då, lite förvånad över frågan, svarar honom lugnt och stilla, att hon är där och badar med sina barn, så bemöter han hennes svar med att ta ett steg närmare henne, så att han nu står bara några decimeter från henne och stirrar på henne.

Killen: Jag kan bara tala om för dig, att hade det här varit mitt privata bad, så hade du åkt ut fort som fan! Du går omkring i vårt vatten med kläder på dig och vi tvingas bada i din skit! Det är fan äckligt!

Kvinnan: Men, det här är badkläder och vi är jättenoga med att de är rena.

Killen: Det där är fan ingen baddräkt, det är kläder! Du är äcklig, du borde inte vara här! Man får fan skämmas, jag skäms över att vara Svensk!

Det här fortsätter under någon minut och han blir mer och mer aggressiv och hotfull och till slut kan jag inte hålla mig längre, så jag går fram och frågar om det är ok eller om vi ska kalla på en vakt. Han backar då genast och börjar berätta för mig hur äckligt det är och hur han får skämmas över att ”vi” tillåter att ”såna” badar i ”våra” anläggningar.

Efter att jag fysiskt gått mellan honom och kvinnan och motat bort honom, samtidigt som jag säger åt honom att släppa det och bara gå, så vänder han i alla fall på sig och går därifrån och kvar står jag med den påhoppade kvinnan. Jag ber dem faktiskt om ursäkt, även om jag vet att det inte är mitt fel, vilket hon också påtalade. Jag pratade senare lite med henne och hon berättade att hon bott i Sverige i över 20 år och att hon badat massor med gånger på Fyrishov och aldrig stött på någon som han. Det verkade inte som att hon tagit så illa upp, men jag kan bara försöka föreställa mig, hur hon känner det innerst inne. Att en vilt främmande människa kommer fram till en och berättar hur äcklig han tycker att man är, bara för att badkläderna är långärmade, kan inte vara roligt!

Det som nästan är mest skrämmande i det hela, är att ingen annan gjorde någonting!

Det var massor med folk runt omkring och flera stycken var närmare än vad jag var, men det ända de gjorde, var att de tittade lite i smyg och sen gick de därifrån. Det om något får mig att skämmas för att vara Svensk! Det borde ha varit fler än jag som kunde ha ingripit och frågat vad fan han höll på med. Det borde ha varit fler än jag som påtalade för henne att hon faktiskt inte gjorde fel, eller att hon skulle fortsätta komma dit med sin man och dotter för att bada. Det borde ha varit fler som gick in och hjälpte en kvinna när en man ställer sig och halvskriker åt henne. Det borde ha varit fler som agerade, men ”vi Svenskar” kanske är för fega för det?

Någon minut efter den här händelsen, så kommer killen fram till mig och frågar om jag inte också tyckte att det var äckligt att hon badade med kläder på och att det väl åtminstone var lite konstigt. När jag svarade honom att för oss kanske det är konstigt, men att hon också har rätt att bada, så fortsätter han att repetera hur äckligt det är och hur illa berörd han blir. Det mest tragiska i just det här, är kanske inte att han vägrar se lite vidare, eller att han skämmer ut sig själv. Nej, det värsta av allt var nog att hans son, på kanske 8 år, står bredvid honom och verkligen ber honom att sluta! Han ber sin pappa att lägga av ”för hans skull” och att det är pinsamt! Trots det, så fortsätter killen att tjata om hur äckligt det är… Det är fan tragiskt!

De senaste åren, så har det blivit mer och mer rumsrent att vara kritisk till invandrare och det senaste exemplet på det, är en ledare i Svenska Dagbladet, där Per Gudmundson skriver om överrepresentation av invandrare i brottsstatistiken. Självklart ska dessa siffror ut, men kanske inte på det sättet och kanske inte via en ledarspalt i en av Sveriges största dagstidningar. Det som saknas i Pers ledare, är förslag på anledning till varför det är som det är, bortsett från en enda liten bisats som lyfts fram i studien.

Det är väl fortfarande så att majoriteten av alla invandrare ”sköter sig” och kämpar på för att göra rätt för sig, men att man nu från Svenska Dagbladet, låter en av ledarskribenterna, gå ut med en hel massa siffror, helt utan att ta upp någon lösning, är en skrämmande utveckling för ett land som jag annars är mycket stolt över!

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: Opassande, Karlskronabloggen, Holmqwist, Baraenmänniska, Annarkia, Pierre Gilly, Svensson, Bengt Ericsson, Rodeo, Fredrik Kärrholm, Spenatmamman, Gothbarbie, l-hs, Soldatmamma, Gotiska klubben, Sverige är inte världens navel, Fria tider, Anekdoter på knäckebröd, Markus Welin, Benjamin Juhlin, Min klon är snyggare…, Bloggis, Utsikt från höjden, Alla typer av texter, Oskorei, Analytikern’s blogg, Kenneth Nyman, Therese Borg, Journalistgranskning, Den hälsosamme ekonomisten
.

Ibland så märks det att jag börjar bli gammal! Ett antal mornar så har Nova och Mio frågat om vi inte kan åka till Fyrishov och bada och i går så gav jag efter, så efter frukost var det bara att packa in ”de stora” i bilen och styra mot stan för lite bad.

Nu kanske ni undrar vad det har med min ålder att göra och det är helt klart en vettig fråga. Jo, det är nämligen så här, att det som klassas som ”bada lite” av en 8 respektive 9-åring, är lite drygt 5 timmar och för er som inte badad i 5 timmar förut, så kan jag tala om att det känns i både kroppen och knoppen. Dels så är det en konstant ljudnivå, som skulle få en hårdrockskonsert att verka tyst och fridfull och sen så slarvas det med att fylla på med vatten i kroppen och inte bara utanpå.

En annan sak som slet både på kroppen och på psyket, var mina upprepade åkningar i vattenrutschkanan. Det är nämligen så att de, av någon outgrundlig anledning, har satt upp tidtagning på den och den sparar dessutom den snabbaste tiden och visar upp den som det gällande rekordet. Gissa om jag bara var tvungen att slå det? Rätt gissat! Det rekordet skulle slås! Den ena av banorna slog jag rekordet på efter bara två åk, men den andra gick inte hur mycket jag än försökte. Oavsett hur mycket jag tog i, i starten, eller hur strömlinjeformad jag gjorde mig, så stannade klockan på en tid som var ungefär 30 hundradelar (!!!) långsammare än rekordet! Det är så lite, så om jag hade sträckt ut tån lite i slutet, så borde det har gått, men icke! Hur många gånger jag än rusade upp för trapporna, så gick det inte och efter ett tag, var jag tvungen att inse att jag inte var rutschkanans kung… just den här dagen! 😉

Efter bad och lek så satte sig två nöjda barn i bilen, med varsin glass och åter igen så vann jag över mig själv och satt där utan, men tro nu inte att det har blivit något lättare… nejdå, det är precis lika jobbigt nu som när jag började! Det enda som har blivit lättare, är jag själv och det är i och för sig bra!

Nu drar en ny vecka igång, men som det ser ut just nu, så kommer jag nog bara jobba två eller tre dagar och sen är det ”semester” i drygt nio veckor… Ska bli helt övermänskligt skönt, men innan jag är där, så ska jag hinna med några möten och en hel massa mail.

Ha det bäst där ute!

Trots att jag knappt stannat sen löpningen i går, så var det dags att röra på dödköttet igen i morse. Det var, som vanligt, min tur att gå upp med Indra och idag vaknade hon mer normal tid. Det betyder att det står morgonpromenad på schemat, med välling och filtmys i vagnen, i alla fall för Indras del. För min egen del, så är det rask promenad med puttande av barnvagn som gäller.


En lite annan väg än tidigare gånger…

Tyvärr så börjar jag få rejäla känningar i mina benhinnor, så om jag fortsätter utan att köpa bättre skor, så blir det nog tyvärr ofrivillig vila ett tag snart.

Efter lunch idag, så tog jag Indra under armen (bildligt talat, om någon nu inte förstod det…) och slängde in henne i bilen (bildligt även nu…) och sen åkte vi in till Farbror Daniel, för att hälsa på honom och katterna. Indra fastnade för två saker, Svartis och Tom och Jerry. Hon pendlade mellan att jaga, klappa eller bara titta på Svartis, till att sitta i Daniels kontorsstol med ögonen som fastklistrade på Tom och Jerry.

Jag och Daniel ägnade mest tiden åt att koppla in hans ljudanläggning och sen satt vi i soffan och turades om att påtala hur underbart ljud det blev 🙂

Nu är det snart dags för soffkrasch och sen blir det några timmar med WoW…

Ha det bäst där ute!

Inte är väl midsommarafton en anledning till att inte träna? Nej, självklart inte! Därför tog jag på mig mina, numera rätt insprungna, löparskor och kastade mig ut i spåret, efter all god midsommarmat, med tillhörande efterrätt och jordgubbar. Jag tyckte att det skulle utgöra utmärkt bränsle för att kunna ta mig runt två varv på rekordtid, tyvärr blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig…


Två hyffsade varv trots allt…

Första 1,5 kilometerna sprang jag på som om självaste djävulen var efter mig, men sen kom det som förstörde resten av rekordförsöket… magknipet 🙁

Jag tvingade mig att fortsätta löpa på bäst jag kunde, med en magvärk som bara blev värre och värre och runt kom jag och dessutom på en tid som bara var några sekunder långsammare än mitt nuvarande rekord, men sen räckte inte ens mitt starka psyke till. Jag tog mig visserligen runt ett varv till, men tiden på nästan 14 minuter var inte mycket att hurra över.

Jaja, jag kom i alla fall runt två varv och nu kan jag med gott samvete, slänga mig i soffan och fortsätta kolla på The Event…

Ha det bäst där ute!

Jag kanske är dum, men jag fattar inte varför alla hela tiden tjatar om att regeringen borde gå in och göra nått, när det gäller Saab. Varför? Visst, de är en storägare i företaget, men varför ska de gå in och rädda ett företag som är på väg att gå under, bara för att det ”ska finnas ett bilmärke i Sverige”? Om företaget går så dåligt, så är det väl bara att inse, att Saab kanske har gjort sitt i bilbranschen!?

När ett företag är på väg att gå under, så brukar det sista de gör, vara att de slutar betala ut lön till sina anställda och nu är det precis vad som har hänt med Saab. Så här dagen innan midsommar, så fick alla anställda beskedet att de inte kommer att få någon lön utbetald. Dessutom så finns det ingen lösning på problemet just nu, så de har ingen aning om när, eller ens om, de kommer att få sin lön. Visst är det beklagligt, men sånt som händer tyvärr.

Även när det gäller lönen, så tjatar folk på Regeringen, att de borde göra mer, att de ska gå in och betala alla löner för de som nu inte får några. Åter igen, varför?

Nej, jag lider verkligen med alla anställda på Saab, som nu kanske måste tvingas leva på mindre pengar över midsommar och kanske det värsta av allt, är på väg att bli av med sina jobb, men sluta tjata om att stora staten, ska kliva in och rädda allt!

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: Roger Jönsson, Signerat Kjellberg, Nemokrati, Min politiska sida, Görans blogg, Skrotmamman, Jinge, Svensson, Holmqwist, Den Svenska argus, Ann Helena Rudberg, Karl Hannes, FotoLasse, Högbergs tankar, Dick Bengtson, Martin Mobergs betraktelser, Demokratiprojektet, Scratches and Dust, Norah4You
.

Det finns både för och nackdelar med att det är sånt här tråkigt väder som det har varit idag. Nackdelarna är kanske det som är tydligast och som man först tänker på, det är blött, det går inte att göra nått ute, man blir seg och slö, ja listan kan nog göras rätt lång. Däremot så finns det faktiskt en del fördelar också och en av dem fick jag uppleva i morse och just den fördelen hade jag ingenting alls emot faktiskt.

Eftersom jag var ledig idag, så var det min tur att går upp med Indra, så när jag kröp ner i sängen i går, så laddade jag för en tidig morgon, med en överpigg Indra, när klockan precis letat sig över halv sju, men så blev det inte riktigt. När jag vaknade till första gången, så var klockan nästan åtta och jag vaknade helt själv, så det var knappast en överpigg Indras fel. Så där låg jag i sängen och hörde regnet ösa ner utanför fönstret och efter ett tag så började jag nästan bli lite orolig att hade hänt nått eftersom hon inte ens småpratade där inne, precis som hon brukar.

När jag legat och vridit mig en stund och lyssnat efter livstecken från Indras rum, så hörde jag äntligen hur hon vända sig där inne och då kunde jag slappna av ordentligt, så jag gosade in mig i kudden och slumrade vidare och vi gick faktiskt inte upp förrän klockan blivit halv nio! En Stor fördel med det tråkiga vädret alltså!

Nästa fördel är att man, med gott samvete, kan sitta och dricka en kopp kaffe och bara slappa på altanen, för ”det går ju ändå inte att göra nått”, så när huset nästan tömts på folk, så satte Indra och jag oss under en filt på altanen och mös av hur regnet smattrade mot taket. Dessutom satt jag där ute och läste på lite om mitt senaste inköp, men vad det är, får ni helt enkelt vänta med tills i morgon 😉

Nu är det Nördtid ute i mitt rum som gäller och eftersom det nu är för sent för att göra nått, så kan jag göra även det med gott samvete…

Ha det bäst där ute!

Då har rökare än en gång fått klart för sig att det inte är fel att kasta fimpar på marken, där man råkar befinna sig när det är dags att göra sig av med eländet! Nu är det till och med uttalat i lag, att det inte är olagligt att kasta dessa cancerstumpar runt omkring sig, som om det vore den mest naturliga sak i världen!

Däremot blir det dryga böter om någon kastar en ölburk på marken, eller lämnar en engångsgrill efter sig åker på en rejäl bot på 800 kronor och skulle man lämna lite tändvätska efter sig, så riskerar man till och med fängelse i upp till ett år!

Jag kan inte fatta varför man inte kan bestämma att det inte är ok att kasta sina jävla fimpar överallt! Vad är det som gör att det är ok att göra det? Kan det möjligen vara så att det är väldigt mycket pengar i den branschen och lobbyisterna har lyckats över förväntan? Det finns väl alltid några fickor som det går att stoppa pengar i för att få åka i gräddfilen?!

Nej, skärpning nu och sluta dalta med alla rökare!

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: Krulli, Lovely Lina, Holmqwist, Göran Elmertoft Online, This is not a love story, Örfilar och gladsparkar
.

Igår var det kalasdags igen och den här gången var det fyraårskalas för hela slanten. Bästaste Katja och Martins ”lilla” Pontus var det som var anledningen till allt ståhej…

Det är spännande att se hur mycket energi det finns i barn egentligen och hur mycket den ökar så fort de kommer inom en 10-metersradie av socker! Socker måste vara det klart bästa uppåttjack som finns, för redan när de ser en sockerbit, eller glass fullproppad med socker, så börjar de studsa upp och ner com duracellkaniner!

Det här kalaset bjöd däremot inte bara på studsande barn och sockerchocker på löpande band, utan det hela inleddes med mat! Mycket bra tänkt måste jag säga, eftersom kalaset startade klockan fem! Det var alltså bara hugga in på maten och faktiskt kunna slappna av ordentligt trots att Indra var med. Hon satt nämligen inte ens vid samma bord som oss, utan hon satt mellan Nova och Martin, vid ett annat bord och hon skötte sig så bra, så Pappa blev lite extra stolt i hjärtat. Dessutom fick hon några små hjälpande händer från bästa systern, så Pappahjärtat blev om möjligt ännu lite varmare! Tänk att jag har två så fina döttrar! 🙂

Hur som helst, när maten var avklarad, så började studsandet hos alla barn, för nu var det dags för glasstårta. Jag menar, vilket kalas hade det varit utan en tårta till födelsedagsbarnet? Det hade ju snudd på varit mesigt, uruselt, dåligt eller rent av ett riktigt skräpkalas!


Glasstårtan på väg fram till födelsedagsbarnet…

Efter glass, med maränger, tillhörande chokladsås och strössel i alla dess former, studsade alla barn ut på gräsmattan och även om de fortfarande är väldigt små, så syns det att de kommit in bra i det sociala spelet, för de både slog varandra i huvudet med en såg (plats i och för sig…), puttades, ryckte bollar ur händerna på varandra och någon passade till och med på att rivas lite… Kort sagt, ett kalas precis som det ska vara och både barn och föräldrar var mer än nöjda 😉

Kan ett barnkalas avslutas på mer än ett sätt? Nej, knappast, så även det här kalaset avslutades med fiskdamm och Martin agerade, sin vana trogen, ”hav” på andra sidan planket och i år fick han tydligen sällskap av en nyfiken grävling, som struttade förbi när påsarna skulle fästas på kroken. Spännande!


Man ser det inte, men det studsades en hel del…

Även om jag inte tagit en enda bit av det ”vita giftet” under kalaset, utan strikt hållit mig till mat och ”det svarta giftet”, så kände jag ändå att det var läge för att lufta löparskorna lite, så när vi landat hemma, så rotade jag fram skorna och laddade upp för några tuffa varv i skogen.


Det går bra nu…

Även den här gången, så brände jag på första varvet och tog det lite lugnare andra svängen runt och jag satte faktiskt varvrekord, igen! Det går bra nu!

Inte nog med att hela varvet gick på under 11 minuter, så var jag nästan oförskämt pigg de första knappa två kilometerna. Då var det nästan som att jag smålufsade fram och ändå höll jag ett tempo, som var det högsta hittills. Känslan av att bara kunna kliva på i spåret är underbar och för varje gång jag är ute, så håller den i sig lite längre, snart kanske den sitter kvar hela varvet, eller kanske till och med lite längre.

Efter löpning och dusch, var det dags att krascha i soffan och idag blev det äntligen ett par avsnitt av The Event och serien blir bara bättre och bättre! Så för er som har missat den, kan jag starkt rekommendera den!

Min dag i korthet och allt det här på en eftermiddag…

Ha det bäst där ute!

Då var hetsjakten igång igen då!

Den här gången har pressen hakat upp sig på att Regeringen har spenderat 119 miljoner på pr under fyra år, alltså kring 30 miljoner per år. Jag kanske är dum och naiv, men 30 miljoner per år för en organisation som omsätter en ”aning” mer än de flesta andra per år, vad är det att bråka om? Visst, det är våra skattepengar, men alla företag, organisationer eller föreningar, som har någonting med allmänheten att göra, använder sig väl av konsulter för att få fram sitt budskap på bästa tänkbara sätt!? Dessutom så ingår kostnader för tekniska lösningar för hemsida mm i dessa pengar… Nyhetstorka?


En glad minister…                                                           Foto: ROGER LUNDSTEN

Nu står det inte mer än att ”…tekniska lösningar på regeringens hemsida och för trycksaker står för en stor del av beloppet.”, och alla som har någon insyn i var IT-konsulter kostar, vet att detta är inte den billigaste yrkeskategorin direkt, så hur mycket har egentligen gått till andra konsulter?

Det nämns en summa på 800 000 kronor som ska ha gått till en konsultbyrå och om det är det alla bråkar om, så hallå, 800 000:- på fyra år!

Sen verkar det vara känsligt att pr-byrån har ”starka band till Moderaterna”… Jaha? Och? Är det inte mänskligt att använda sig av företag som man känner till och vet gör ett bra jobb, eller får man inte göra det som politiker? Det kanske är så att man ska ta någon annan som är dyrare och som gör ett sämre jobb, bara det inte finns någon koppling till dem? Det om något är väl slöseri med skattepengar, men då kanske det är ok?

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: Högbergs tankar, Björn Andersson, Röda Berget, Thomas Böhlmark, Marias utsiktstorn, Lasses blogg, Just när du trodde…, Roger Jönsson
.

Nu har tydligen en Amerikansk studie ”bevisat” att en högre lön får oss att bli lyckligare och tydligen så har de hittat en gräns också, men tro nu inte att en högre lön gör oss lyckligare i all oändlighet! Nej, så enkelt är det ju inte, för när man kommer upp i 40 000:- per månad, så avtar det ökade lyckokänslan, så över det så blir man inte lyckligare.

Betyder det att när man väl kommit upp i 40k så kan man nöja sig med det, eller? Om man bara är ute efter att vara lycklig alltså… Tänk att det var pengar som styrde vår lycka trots allt! Det man inte vet, kan man få besvarat av dessa fantastiska vetenskapsmän, som genomför enkäter om mer eller mindre världsomvälvande saker!

Det jag undra nu är, hur mycket tjänar de själva på att genomföra en, till synes, fullständigt meningslös undersökning om kopplingen mellan lycka och inkomst? Är de lyckliga tror ni?

Ha det bäst där ute!

Andra bloggar: Anybody’s place, Anders Frihamn, Högre inkomst, Prinsessan på orten
.

Nära, men ändå inte…

Ibland kan man missa saker med löjligt liten marginal och idag hände just det!

För att vara på säkra sidan, så tar jag numera alltid ett pendeltåg tidigare än nödvändigt, eftersom det räcker med 4 minuters försening, så missar jag Upptåget och får stå och vänta i en halvtimme. Då är det bättre att stå i tio minuter och vänta på att det ska komma in. Hur som helst, idag när jag gled in på stationen i Upplands väsby, så ser jag att Upptåget står inne och jag påbörjar en språngmarsch utan dess like. Tyvärr blir det inte mer än några meter lång, för precis när jag fått upp farten tillräckligt mycket för att springa ner allt och alla i min väg fram mot tåget, så börjar det att rulla…


Irriterande nära, men ändå så långt borta…

Det var alltså bara försöka få stopp på kroppen och inse att jag aldrig skulle kunna springa ifatt tåget och få tågvärden att öppna dörrarna, så istället för att fortsätta ånga på som en lokomotiv, så stannade jag, rotade upp telefonen och drog igång kameran och hann trots segheten i luren, fånga den retliga bakändan på tåget, när det försvann bort i fjärran.

Vad är det man säger? Nära skjuter ingen hare, eller nära fångar inget Upptåg!

Ha det bäst där ute!

En helg med fullt fart!

Undrar om det nått som ligger och lurar i kroppen som inte är som det ska, eller är det bara det att jag har så fruktansvärt svårt att komma i säng på kvällarna? Hur som helst, så var det dags igen, ännu en gång försov jag mig och kom iväg en timme senare än vanligt. Nu är det ju ingen superpanik i och för sig, men det är irriterande!

Helgen har, precis som vanligt, gått i ett hela tiden.

I lördags dumpade jag och Carin barnen hos mina Päron och sen drog vi in till stan och plockade upp Daniel och sen bar det av till det ena stället efter det andra. Lyckligtvis hann vi klämma in en ”liten” lucnh på Mariannes också, så lördagen var räddad. En kebabtallrik med extra kött senare, så ångade vi vidare till nästa anhalt, innan vi avslutade på Willys för den sedvanliga veckohandlingen.

Efter alla stadsbestyr, så var det bara hem och ladda om inför nästa punkt på dagordningen, grilldate med Eklund och Stensson, men eftersom det fanns en lucka på några minuter, så passade jag på att klippa gräset också. Effektivitetens mästare, borde vara en titel som kunde tilldelas mig… ibland i alla fall 🙂

För att göra middagsträffen lite mer spännande och för att få ännu ett samtalsämne, så hade jag beställt hem en gigantiskt getingdrottning, som jag (extremt manligt!) fångade i ett glas och sen stolt visade upp, inför alla imponerade besökare. Ni får läsa mer om getingbesöket hos Carin istället…

Söndagen bestod till största delen av regn… regn, regn och åter regn, men innan detta blöta ämne började droppa ner från himlen, så hann jag och Indra gräva undan lite till, i projektet ”Flytta boden”, så nu är vi ytterligare ett steg närmare. Däremot så insåg jag rätt snabbt att den kommer att få stå lite högre upp än den gör idag, för hur manlig jag än försökte vara och hur mycket jag än försökte bryta, bända och till och med prata upp dem, så vägrade stenarna att röra sig. De låg envist kvar på exakt samma ställe oavsett vad jag gjorde och tro mig, jag försökte!

Lagom till att regnet tilltagit så mycket att till och med en regndansande shaman, skulle ha blivit mer än nöjd, så var det dags att åka iväg och kolla på Novas fotbollsmatch. Av någon outgrundlig anledning, så var vädergudarna på vår sida, i alla fall en stund, för väl inne i stan, så hade det faktiskt slutat regna. Tyvärr så gjorde jag nog någonting som retade upp dem, för när det var tio minuter kvar, så började droppandet igen och efter ytterligare några minuter, så regnade det rätt kraftigt igen! Så efter matchen, så släpade jag och Nova oss mot bilen och satte oss, som två blöta katter. Väl hemma återstod bara middag och kvällspyssel, innan även den här dagen och helgen, var slut… Underbart är kort!

Nu är det däremot inte många dagar kvar, innan jag får en välbehövlig semester, men i år blir det lite väl kort… bara nio veckor 😉

Ha det bäst där ute!

Usch vilken skillnad ett bemötande på morgonen kan göra! Eftersom mitt månadskort har gått ut och det inte är allt för många dagar kvar till semestern, så tänkte jag betala med SMS på tåget. Tyvärr var det surkärringen den här morgonen, så det började bra! Hon började med att påpeka, klart och tydligt, att SMS-biljett ska skickas innan man går på tåget och när jag talade om att det visste jag, men att det inte stod någonstans vad jag skulle skicka eller till vilket nummer, så sa hon emot mig!

Det sitter på alla stationer, var hennes svar och när jag, lika vänlig som alltid, sa att jag hade tittat, men att det inte fanns nått, så hävdade hon igen att ”Jo, det ska finnas där!”, men hon kunde tala om vad jag skulle skriva, ”den här gången, men inte nästa!”.

Visst är det mysigt med trevliga människor, som uppenbarligen trivs med sitt jobb? Dags att se över personalstyrkan kanse, UL?

Ha det bäst där ute!

Vad är det med folk och sport egentligen? När det gäller sport så verkar det som att alla beteenden är ok, för tydligen är det så viktigt för de riktiga ”fansen” att deras lag vinner, så om det inte blir så, flippar de totalt!

Deras lilla inskränkta sporthjärna vänds ut och in och inga andra tankar än ”hämnd” snurrar där inne. Dessutom så samlas de ju självklar på samma ställe allihopa, så att de kan trigga varandra att bete sig ännu värre, eller ”hämnas” ännu mer på det laget som faktiskt spelade bättre!

Det senaste fallet, är efterspelet när Vancouver förlorade mot Boston i finalen av Stanley cup.

Minst 57 personer ska ha blivit ordentligt skadade och det sätts bilar i brand och folk misshandlas hela tiden. Som sagt, vad är det för fel på folk?

Självklart kan jag också förstå att man kan bli grymt besviken om Laget förlorar och jag kan till och med förstå att man blir så arg och besviken att man vill slå på saker eller skrika en massa dumma saker, men att gå från det till att misshandla folk och plundra butiker… Ja, då är det någonting som inte riktigt klickar i huvudet!

Ha det bäst där ute!

Länkar: DN, DN2, AF, AF2, SvD, Exp, Exp2, Sportbloggen, Chang Weng, Röda Malmö, Olas tankar, Min klon är snyggare…, Veiken’s blogg, Ocensurerat, Lunki and Sika, Aktuellt från ett kafébord, Jinge, Roffe, Motpol, Mäkitalos nhl-blogg
.

Den senaste tiden så har det inte blivit så mycket av träningsvaran, som jag har önskat, men idag så kom jag i alla fall ut i spåret och brände av två varv. När jag satte av så var planen att jag skulle köra ett snabbt varv först och sen ett lugnare varv som avslutning och det höll jag faktiskt. Det var till och med så att jag fick till det snabbaste varvet hittills den här säsongen 🙂


Ett snabbt och ett ”normalare” varv blev det…

Tyvärr så fick jag näst intill kramp i höger lårmuskel efter första tuffa varvet, så andra varvet sprang jag med ett högerben som inte riktigt var med på noterna, så konditionen fanns där, men benen satte vissa gränser. Nästa gång hoppas jag på lite piggare ben, så kanske det går ännu snabbare 🙂

Nu sitter jag i soffan och känner (igen…) att jag borde köpa nya ordentliga löparskor, vad är det de säger… Snålheten bedrar visheten!

Ha det bäst där ute!

Tårar är inte för veklingar…

För nästan ett år sen, så skrev jag ett inlägg om att killar inte gråter och jag tycker fortfarande att det är en av de löjligaste saker man kan påstå! Den som aldrig gråter för någonting, tycker jag knappast kan kallas mänsklig.

Jag avslutade det förra inlägget, med att ”En kille gråter inte, men en riktig man gör det!” och om det ligger någonting i det, så måste jag vara väldigt lite kille och väldigt mycket man, för nyss så måste jag erkänna att tårarna bokstavligen, rann ner för kinderna. Jag tror inte att någon har missat killen från American Idol, vars fästmö var med om en olycka precis innan de planerade att gifta sig. Hon fick svåra skallskador och läkarna sa att allt hopp var ute och de var beredda på att stänga av hennes respirator. Lyckligtvis så lyssnade han inte på läkarna och efter ett tag så vaknade hon och är nu på väg tillbaka!

Ni får kalla mig mes, töntig, kärring, eller vad som helst, men oavsett vad, så rann tårarna!

Ha det bäst där ute!

En tisdag med konferens…

Idag var det ingen vanlig dag på jobbet, utan istället så var det dags för årets avdelningskonferens och i år så styrde vi kosan norr ut från huvudstaden och började på Arlanda. Där mötte vi upp en kille från NCC som visade oss runt på bygget av ett jättestort hotell som de håller på att bygga. Som vanligt, så är det spännande att komma ut i verkligheten lite och inte bara sitta bakom ett skrivbord hela dagarna.


Det kommer att bli riktigt häftigt…

Efter studiebesöket var det dags för lunch och är det konferensdagar, så måste det ju vara lite extra, så vi skippade McDnoalds direkt och gick på lite finare ställe, Stockholm fisk i Sky city. De har riktigt bra mat och naturligtvis, så tog jag de mest manliga på hela deras lunchmeny, en Angusburgare! Där satt jag alltså och pressade i mig en underbar saftig burgare och tyckte att jag var värd det, men nu så här efteråt, så känner jag att jag nog blir tvungen att springa lite för att få bort den… Jag vet, jag är sjuk!

Efter lunchen var det av till nästa stopp på vår lilla tripp, Sigtuna och där tillbringade vi eftermiddagen med att umgås och svetsa ihop gruppen ordentligt. Vi har blivit väldigt många nya, så det här var ett utmärkt tillfälle för alla att lära känna varandra lite bättre.

Efter fika och en kort promenad i solen, så var det dags för en guidad rundvandring i stan och det är alltid lika häftigt att få höra alla historier om alla ställen. Dessutom så är det extra roligt att höra saker om platser som man varit på förut, men inte har haft någon koll på vad det är egentligen, eller varför det ser ut som det gör.

Sigtuna är en av Sveriges äldsta städer och grundlades redan runt år 980, så redan för drygt 1000 år sen, så gick det en massa människor precis på samma plats som vi gick på idag och även om det såg helt annorlunda ut då, så är det en häftig känsla och att gå där och fantisera om hur det såg ut då och hur de levde på den tiden.

Är man på konferens så måste man ju bo någonstans också och vad passar bättre än att spendera kvällen och natten på Sigtuna Stadshotell?

Så efter vår vandring genom historien, så checkade vi in och gick upp på rummen en stund innan middagen och självklart så ska man väl ha några fördelar av att vara chef och faktiskt betala för hela kalaset 😉

På min dörr stod det inget nummer, utan bara ”Gustav V” och det var väl första tecknet på att det inte var ett helt vanligt rum, så jag stegade in genom dörren med spänd förväntan och även om det fortfarande ”bara” var ett rum, så var det faktiskt riktigt fint!

Svårt att fånga på bild, men man ser lite i alla fall…

Nu sitter jag här vid mitt lilla mötesbord och inser mer och mer att det inte kommer att bli någon joggingrunda idag inte, så det får helt enkelt bli i morgon bitti, innan hotellfrukosten.

Nu ska jag ladda upp med lite vatten, inför kvällens middag. För mig gäller ju att hålla mig spiknykter, ifall vårt lilla Gryn behagar titta ut. Då är det väldigt mycket lättare att komma hem om jag inte druckit vin 🙂

Ha det bäst där ute!

En slitsam helg…

Jag är för gammal för sånt här! Det är bara inse, jag borde nog behöva gå i pension, i alla fall efter helgens flyttdagar!

Daniel flyttade till en större lägenhet och, precis som sig bör, så skulle det ju målas och fixas lite innan alla saker flyttades in, så jag var där från tidig lördag morgon, till sen söndag eftermiddag, i och för sig med ett litet nattavbrott, men i alla fall. Det jag konstaterar varje gång det är dags för flytt, är att man samlar på sig enormt med grejer och allting blir väldigt tungt att bära till slut, om man ska upp och ner för ett antal trappor!

Förutom att bära hur många lådor som helst (för tungt packade så klart…) så pysslade jag med att måla och att sätta igen en dörr som Daniel inte ville ha kvar och så fort man ska borra i betong, så brukar ju strulet komma som ett brev på posten och den här gången var självklart inget undantag. Redan efter två hål, så började trasslet, när borret fastnade i hålet och vägrade röra på sig, hur vi än försökte.

Till slut så testade vi med en annan maskin och då fick vi i alla fall borret att röra på sig, tyvärr så rörde inte hela borret på sig, utan den delen som stack ut ur hålet snurrade och resten satt fast, så med en smäll så gick helt enkelt skiten av och där stod vi och såg fåniga ut och kunde inte göra annat.

Självklart var ju klockan över fem, en lördag, så att köpa nytt borr den dagen, var ju bara att glömma, så istället för att vara gjort på fem minuter, så tog det drygt ett dygn att få upp reglarna i dörrhålet, men när de väl satt på plats och skivor uppsatta, så blev det kanonbra… Skam den som ger sig!

Jag inledde med att jag nog skulle behöva gå i pension, men jämfört med helgens flyttbestyr, så är det kanske just det som en dag på kontoret innebär… vila!

Ja, inte hela dagen i och för sig, för jag ska se till att pallra iväg den här gamla kroppen till gymet också, för hur slitigt det än är att flytta, så ska det mycket mer till, för att skippa timmen i gymet!

Ha det bäst där ute!

Om man bortser från den lilla detaljen att jag har varit på jobbet precis som vanligt, så har dagen snudd på gått i träningens tecken, med både en svettig timme inne i gymet och senare på kvällen, en ännu svettigare runda i skogen, men en sak i taget.

Efter två tidiga morgonmöten och arbete med prognoser till förbannelse, så blev klockan elva och det var äntligen dags att gå iväg till gymet för att få slappna av lite, i alla fall i huvudet, för kroppen ska inte slappna av det minsta lilla, för då gör jag nått stort fel! Det märks riktigt tydligt nu, att jag har blivit mycket lättare, för ju lättare jag blir, desto ”svagare” blir jag. Det viktiga när toppstyrkan försvinner, är att inte deppa ihop för det, utan istället fokusera mer på att få ut som mycket blod som möjligt i musklerna och sen njuta av att pumpen gör att musklerna ser ut att sprängas! Idag fick jag ännu ett kvitto på att viktnedgången ger effekt, för det var länge sen jag var så vaskulär som idag 🙂

Biceps
Koncentrationscurl med z-stång – stöd (max: 12 rep @ 31kg)
Koncentrationscurl med hantlar (max: 12 rep @ 17,5kg)
Koncentrationscurl i cable cross (max: 13 rep  @ 12,5kg**)

Triceps
Dips i maskin (max: 12 rep @ 110kg)
Frenchpress i maskin (max: 12 rep @ 80kg)
Pushdown med smalt grepp (max: 12 rep @ 70kg)

Dagsvikt: 90 kilo

** Film

För att stilla mitt extrema ego-behov, så lyckades jag få till en liten film också, så håll till godo…

Efter passet gick jag från gymet som en ny människa och eftermiddagen kändes som en smekning och innan jag visste ordet av, så var det dags att gå hem och ta helg. Gymet gör underverk!

Efter en varm hemfärd och avslutade middag med efterföljande nattning av Indra, drog jag på mig löparskorna och tryckte in ”lurarna” i öronen och kastade mig ut i spåret. Jag upptäckte däremot rätt snabbt, att det är lite för kort vila, med bara en dags vila efter 8 kilometer, så benen var rätt trötta, men konditionen blir stadigt bättre och jag fick till två riktigt snabba varv, så jag är grymt nöjd! Hela tiden där ute i spåret så ser jag min målbild för mitt inre och det hjälper mig upp för många jobbiga backar kan jag lova!


Två snabba varv… Snabbast hittills faktiskt…

När jag väl kom i mål, efter två varv, upptäckte jag att det var mina snabbaste varv hittills, den här säsongen, vilket inte alls är dåligt med två sega ben!

Efter välbehövlig dusch och en stärkande proteindrink i soffan, har jag nu hittat ut till mitt lilla Nördrum, för lite spelande, så jag har alltså hunnit med, gym, löpning och nu WoW… Jag ska inte klaga!

Ha det bäst där ute!

Visst är det lite orättvist att sommarlovet är tio veckor och jag bara kommer få nio veckors ledighet! 😉

Igår var det alltså skolavslutning för Nova och Mio och, precis som vanligt, så fick jag stressa som en liten Gnu, för att komma dit i tid, men jag hann faktiskt även i år och jag hann dessutom både äta mat och byta om innan! Bra jobbat Micke. Själva avslutningen var rätt traditionsenlig, i alla fall om man jämför med hur de brukar vara på skolan. Alla femmor satt på ”scenen” och sjöng och spelade och självklart så kom skolans egna avslutningssång. Sen är det väl så att det är inte en skolavslutning om man inte sjunger ”Den blomstertid nu kommer”. I år så var det en tjej i Novas klass som sjöng solo och alla barn och vi vuxna sjöng med, efter bästa förmåga.


Flaggbärare… som sig bör på en avslutning…

Efter avslutningen så tog vi oss hem och invigde nya utemöblerna, genom att duka fram glass och hallon och ja, jag åt faktiskt! Det var ju trots allt avslutning 🙂

Efter en hel dag på jobbet, en skolavslutning och magen full med glass och hallon, så lovar jag att jag somnade som ett litet barn… Varför säger man så egentligen? Det är ju inte alls så att alla barn somnar sött på en gång, men det kanske är nått man försöker ”lura på” alla nya föräldrar!? Annars kanske ingen skulle skaffa barn! 😀

Ha det bäst där ute!

Ojojoj, det var ingen räkmacka i gymet idag direkt! För att uttrycka det enkelt, det var tungt! Och då menar jag tyvärr inte vikterna i första hand, utan känslan. På väg till gymet så var jag ordentligt laddad, men samtidigt lite orolig för att styrkan skulle ha försvunnit och precis så var det. Första övningen gick hyffsat, men även den var jobbig.

Hur som helst så kämpade jag på ordentligt och försökte fokusera på att vikterna i sig inte är det viktigaste, utan det synliga resultatet 🙂

Axlar
Stående axelpress med fristång (max: 12 rep @ 50kg)
Sittande axelpress med hantlar (max: 10 rep @ 27,5kg)
Sittande hantellyft åt sidan (max: 12 rep @ 12,5kg)
Lyft till hakan med fristång (max: 12 rep @ 40kg)
Shrugs med hantlar (max: 12 rep @ 42,5kg)
Baksida i maskin (max: 12 rep @ 65kg)

Mage
Crunches på situps-bräda (max: 20 rep @ kv+5kg)
Crunches i maskinm (max: 12 rep @ 40kg)
Crunches med rep (max: 20 rep @ 80kg)

Efter passet var jag riktigt nöjd, trots att vikterna inte var de tyngsta, men känslan var grym!

Jag vågade (haha… roligt!) dessutom väga mig och dagsvikten hamnade på precis över 90 kilo! Nu har jag nog släppt ett par kilo i vätska eftersom jag slutat med Kreatin, men resten är fett, så 4-5 kilo har jag nog tappat i alla fall, så jag är nöjd… Det är fortfarande en del kvar, men snart slipper jag i alla fall att skämmas i sommar…

Nu ska jag stressa hem och kasta i mig mat, innan det bär av ner till skolavslutning för Nova och Mio 🙂

Ha det bäst där ute!