Med rätt inställning och små små ord, så kan ett budskap tas emot på så fundamentalt olika sätt och det är inte så svårt… egentligen!

För några veckor sen, hoppade jag på tåget precis som vanligt och precis som vanligt, så flippade jag fram mitt kort halvt dolt i plånboken, för att ge tågvärden en möjlighet att läsa av kortet. Normalt sett, så är det inga problem och de håller snällt fram sin lilla ”maskin” och får en grön lampa, säger tack och går vidare.


Rätt dolt, men man ser att det sticker upp ett UL/SL-kort…

Just den här dagen, så hade hon ingen läsare med sig och frågade då, lite småirriterat, om jag hade kvittot med mig. Redan vid hennes första fråga, så blev även jag lite irriterad, men jag letade ju självklart plikttroget efter kvittot. Tyvärr så hittade jag det inte och då fäller hon kommentaren…

Du Måste Alltid ha kvittot med dig, vet du väl!

När jag då ifrågasatte detta och menade att det inte stod någonstans att jag var tvungen att ha med mig kvittot, så blev hon ännu snorkigare och fortsatte bara med kommentaren, ”Jo, så är det  bara! Såna är reglerna!”. Jaha sa jag, nu ännu mer irriterad, och hävdade igen, att om det nu är reglerna, så ska de ju stå någonstans och står det att jag ska ha kvittot med mig, så kommer jag ju självklart att ha det med mig  nästa gång, men jag fick tyvärr bara samma svar igen samtidigt som hon gick vidare i vagnen…

Nej, det kanske inte står, men såna är reglerna i alla fall!

Idag hände det igen! Jag klev på tåget och tågvärden kom förbi, utan läsare och hennes budskap var exakt det samma, men lite annorlunda levererat…

Oj, är det UL/SL? Jag har tyvärr ingen läsare idag, tror du att du har kvittot med dig?

Först hittade jag det inte om under tiden jag letade, så passade hon på att förklara att tågvärdarna oftast ha läsare, men att de har ganska få plus att det vaktbolag som utför biljettkontroller, inte har några alls! Därför rekommenderar de alla resenärer att ha kvittot med sig, så man slipper en massa problem, om det skulle bli en extra kontroll.

Aha, det var så enkelt alltså och min ursprungliga känsla av ”Nej, inte igen…” övergick till ”Oj, det här blir en bra dag!” och allt pga några korta och enkla ord. Istället för att bara gå vidare i vagnen och småskrika något överlägset som den förra tågvärden, så slutade dagens lilla kvittoincident, med att hon tackade för att jag letade efter kvittot och sen önskade hon mig en bra dag! Så den här gången sitter jag med ett stort leende på läpparna, istället för en inre bubblande frustration.

Ordets makt är fantastik!

Ha det  bäst där ute!

Direktlänk

Endast 1 kommentar hittills

  1. […] för många dagar kvar till semestern, så tänkte jag betala med SMS på tåget. Tyvärr var det surkärringen den här morgonen, så det började bra! Hon började med att påpeka, klart och tydligt, att […]

Posta din kommentar nu