I gÃ¥r var det dags igen, men oj vad nära det var att jag skippade det. Jag pratar självklart om att springa ”ett varv”, men när allting hade lugnat ner sig hemma, (inklusive mig själv dÃ¥ sÃ¥ klart…) sÃ¥ var klockan redan nio och jag hade redan suttit i soffan och skrattat Ã¥t Total blackout i nästan en timme.
Vid sÃ¥dana tillfällen är det bra att ha en sambo som ”tjatar” lite för att jag ska komma iväg, för även om det var jobbigt att kämpa sig upp ur soffan och dra pÃ¥ mig löparskorna, sÃ¥ var jag sååå nöjd när jag kom tillbaka, sÃ¥ tack Carin
Redan efter så här pass få gånger, så känner jag att konditionen sakta men säkert blir bättre. Den här gången hade jag nog faktiskt kunnat möta några, utan att de skulle ha flytt upp i närmaste gran, för att rädda sig från den frustande besten som luffsar fram i spåret.
Den här gÃ¥ngen blev det ”bara” ett varv, men det gick ganska snabbt och jag hade faktiskt inte ens blodsmak när jag spurtade in de sista meterna… Nu kan det bara bli bättre 
Ha det bäst där ute!
[...] gårdagens löprunda, drog jag på mig lite smärta i korsryggen, så jag kände direkt att det inte riktigt var läge [...]