När blir saker och ting en vana egentligen och när kan man säga att det är ”som vanligt” och inte bara något man gör enstaka gånger? En sak som är precis som vanligt och där det inte är det minsta tvekan, är att det var min tur att gå upp med Indra i morse. Däremot är det nog kanske tveksamt om våra morgonpromenader är en vana ännu, men det var i alla fall andra veckan i rad och jag tror nog att vi fortsätter att nöts lite på morgonen, om det inte öser ner nästa vecka…


En annan runda än förra gången…

Den här gången blev det en lite annorlunda runda än förra gången och den här gången försökte jag hålla lite högre tempo än förra gången och jag lyckades, så efter knappt 48 minuter så gled vi in på garageuppfarten igen och då hade vi avverkat 5,5 kilometer och jag var riktigt nöjd med hur dagen började.

När vi kom in var Indra lite småkall, så hon fick hoppa in i duschen direkt och jag ställde mig och putsade bort alla hårstrån i ansiktet och på huvudet innan jag också lät vattnet strila ner över min lite småtrötta kropp.

En annan sak som garanterat är en vana, är storhandlingen på lördagar och även den här lördagen, så hann jag med det, men sen var det dags för nått betydligt roligare än att botanisera bland fläskfilé och morötter, nämligen kalas! Färden gick till Anna och Björn, för grillparty, för deras söta tjejer som fyllt år. Precis som tidigare år, så stod Björn vid grillen och langade korvar i ett rasande tempo och sen blev det ju självklart lite tårta, för utan tårta får man väl nästan inte kalla det för kalas… eller hur!? Det är väl lika bra att jag erkänner direkt, jag fuskade! Jag tog faktiskt en bit tårta och jag ångrar mig inte en sekund, för den var grymt god!

Nu återstår, också precis som vanligt, några timmars nördande ute hos mig, tillsammans med mitt alter ego Morgasii i World of Warcraft…

Ha det bäst där ute!