Det mest spännande i morgon kommer att bli om jag kan gå eller inte. Det är nämligen så här, att jag nu har tagit mitt arbete med att få bort späcket, till nästa nivå. Jag har precis slutat svettas efter två varvs löpning i spåret!

Det kan inte ha varit en trevlig syn att se 98 kilo Micke frusta på i spåret. Redan efter 1,5 kilometer flämtade jag som en överviktig gravid flodhäst och hade Jonas Wahlström suttit med en kikare på span i skogen, så hade han nog genast nappat och plockat med mig till Skansen.

Oavsett hur det såg ut och hur det lät, så klarade jag i alla fall av 2 varv, så totalt lyckades benen ta mig ca 4,8 kilometer på knappt 26 minuter.


Blev nått knas, men jag fuskade faktiskt inte…

Tyvärr så knasade det lite med gps:en, men det var inget fusk i alla fall 🙂

Nu så här i efterhand så var det faktiskt nästan roligt hela tiden och jag ser faktiskt fram emot nästa gång jag orkar ta mig ut i spåret. Nu jävlar ska späcket bort!

Ha det bäst där ute!

Efter förra helgens svullande i allt för mycket skärpmat och godis, så kastade jag ur mig kommentaren

Nej, nu ska jag inte äta något godis på en månad!

Tyvärr var Carin precis bredvid.. Ja, jag vet, hade jag varit helt själv och sagt nått sånt rakt ut i tomma luften, så borde jag nog kanske bli inspärrad, men det är en annan sak, utan nu tillbaka till saken.

Hon hörde ju självklart vad jag sa och likt en kobra, högg hon blixtsnabbt på min lite dumma och förhastade kommentar! Inte nog med att hon hörde vad jag sa och då självklart sa att nu har jag lovat, hon drog det ytterligare ett steg. Hon tyckte att en månad var väl ”lite fegt” och att fram till ”Grynet” kommer, borde vara bättre och lite ”tuffare”. Självklart ville jag ju inte vara en mes, plus att jag var äckelmätt efter allt godis och en aning sockerhög, så jag sa ”självklart”… Självklart??? Hur jäkla dum får man vara egentligen? Bara så där, så har jag lovat att inte äta någon form av godis på typ två månader! Dum eller inte, men nu får jag ju leva med det och nu sitter jag här och våndas.

Att sockerberoendet är just det, ett beroende, har jag känt till länge och att det är ett skrämmande starkt behov är inte heller någon överraskning, men just nu är det en klen tröst, för likt en pundare på avvänjning, sitter jag här och alla mina tankar kretsar kring socker, godis, chips, chocklad, läsk… You name it! Men, för att köra ett idiotiskt talesätt… ”Frukt är också godis”. Det är det fan inte, säger jag då! Om valet stod mellan att trycka i mig underbart, färskt supersliskigt smågodis, eller ett trist och tråkigt äpple, så tog nog inte det beslutet så lång tid!

Om ni lovar att inte säga nått till Carin, så måste jag nog erkänna att det var rätt bra att hon högg på min kommentar, för det är verkligen hög tid att göra någonting nu, om jag inte vill spendera badsäsongen både iförd byllsiga kläder och bada i vassen. Nu ska späcket som tydligen trivs bra på min kropp bort, även om jag inte har några planer på att bli ”tävlingshård”, så vet jag att jag mår så mycket bättre med lite längre fettprocent 🙂

Jag tänker inte förlora matchen mot sockret, så det får bli äpple istället!

Ha det bäst där ute!