Kan man annat än att njuta av en dag som denna? Knappast!

Dagen började med en tidig, men härlig, morgon tillsammans med Indra och efter diverse morgonbestyr stegade jag och Indra in på toaletten för att genomföra ritualen med ansikts- och huvudrakning. Den brukar oftast gå till på ungefär samma sätt varje gång. Det hela börjar med att hon visar vad jag ska använda för nått och sen talar hon om vad jag ska göra. Allt det här fortlöper en liten stund och mer och mer hår får ta den sista resan ner i handfatets svarta avgrund. Någonstans mellan ansiktet och halva huvudet, så brukar hon tröttna på att bara stå still och titta på, så då brukar hon börja leka lite med vattnet och först är det oftast helt ok. Hennes lek går ut på att ta lite vatten på fingret och sen ”smörja” in armen. Efter ytterligare en liten stund, övergår denna lilla vattenmängd till en något större och det är nu inte bara hennes arm som ska smörjas. Nu är det också Pappas mage som tydligen är i behov av lite extra vatten. Här ungefär brukar jag börja säga till att det räcker nu, men det brukar ha ungefär lika stor effekt, som att säga åt en panikslagen att lugna ner sig.

Efter ytterligare lite vatten och en mer och mer blöt mage och blötare och blötare ärmar på Indras pyjamas, brukar jag säga, att nu är det sista gången, annars får du gå ner! Även denna tillsägelse, om än lite skarpare, brukar segla förbi hennes små öron som en örn på uppåtvindar. Det här resulterar ju självklart i att hon åker ner från toaletten och ner på golv. Det här resulterar i sin tur, lika självklart, i att hon får ett bryt och ska upp igen! Efter en myndig förmaning, så brukar hon få komma upp igen och då står hon där lite skamset och tittar på när jag låter de sista deserata hårstråna försvinna ner med vattnet. Hon är så duktig min lilla tjej! 🙂

Oj, vilken utläggning om min rakning… Nu till resten av dagen, som jag spenderade bland frigolit, spånskivor och gips, tillsammans med en skruvdragare, en kapklinga och diverse olika prylar och nu börjar det faktiskt hända nått, så vem vet, det kanske är färdigt innan vi vet ordet av 🙂


Det kan kanske bli nått i alla fall…

Allting (läs, nästan) flöt på helt utan incidenter och när dagen var slut så stod jag där med väldigt mycket mer gjort än vad det var när jag inledde dagen, så jag kunde med gott samvete förpassa min lekamen till soffan, för nattning av Indra och sen lite ”vuxentid”.

Nu är vuxentiden över den också och jag har just nu lite ”Micketid”, med allt vad det innebär i form av dator, godis och självklart… Trocadero. Det är ju i alla fall påsk 😉

Ha det bäst där ute!