Idag hade det varit väldigt roligt om jag hade haft en stegräknare på mig, för jäklar vad jag har gått! Jag har gått och gått och gått och gått och när jag trodde att jag skulle kunna komma ”raka vägen” till hotellet, så fick jag helt enkelt erfara vad en riktig järnring är, men mer om det senare.

Efter en behaglig flygresa, i samma plan som Carl Bildt för övrigt, landade jag tryggt på Tegel en bit utanför Berlin och eftersom jag var lite sliten så bestämde jag mig för att ta en taxi till hotellet. Det visade sig att det inte kostade mer än 160 kronor, så det var inte så farligt faktiskt. Däremot krånglade det när han skulle ansluta till centralen, för att kunna ta kort, det var nämligen så, fick jag reda på efter mycket om och men, att det var nått stort toppmöte för hela Nato här idag, så de höll på och säkrade hela stan, så alla nät var överbelastade. Tyvärr kunde taxikille ungefär lika mycket engelska, som jag kan tyska, så på en blandning av 20 år gammal skoltyska och enklare ord på engelska, kom vi i alla fall fram till att det fanns en bankomat precis bredvid hotellet och han frågade snällt om det var ok att ta ut pengar, vilket i sig var rätt bra, eftersom jag inte tagit ut några kontanter alls.

Väl framme fick jag rummet snabbt och enkelt och jag gick upp och inspekterade och rummet lämnade faktiskt ingenting att önska, men för de pengarna, så ska man kanske inte ha sämre heller…


En mycket bra hotell…

Eftersom jag var så tidig som jag var, så var frukosten fortfarande framme, så jag satte mig och åt en ordentlig frukost innan jag stegade ut för att upptäcka stan en stund. Innan jag nördade ner mig i turistträsket, så var jag ju tvungen att kolla i lita affärer först och finns det nått bättre än stora elektronikaffärer? Nej, precis, så jag gled in på Saturn och kollade utbudet och priserna, men tyvärr var det till och med dyrare än hemma, så det blev inget köp… På vägen konstaterade jag att ”Sverige” har lämnat vissa avtryck i alla fall, även om det kanske finns bättre avtryck än just det där…


Tysk elektronik och Svensk ”plats”…

Nästa steg var turistfällorna så med kartan i högsta hugg styrde jag med bestämda steg mot första bästa turistmål, ”Siegessäule”, eller segerstatyn eller nått. Tror att de flesta vet vad det är när ni ser bilderna. Det är i alla fall den jättehöga ”pelare” med en figur på toppen som står mitt i den gigantiska paradgatan ner mot Brandenburger Tor och eftersom det ju var en massa högdjur i stan, så hade avspärrningarna redan påbörjats, så vissa stunder var det näst intill biltomt på denna enorma gata och det var en rätt tuff känsla faktiskt 🙂


Det var inte så mycket bilar där ibland…

En sak som jag konstaterade ganska snabbt, vara att den där gatan är jäkligt lång och då menar jag inte ganska lång, utan den är svinlång! Om ni zoomar och tittar noga, så skymtar man Brandenburger Tor, lååångt där borta. Men det var inte så mycket att göra, utan det var bara att sätta den ena foten framför den andra och knata på och väl där, så var det ju faktiskt lite roligt att se det i verkligheten, som jag sett på bild eller på tv, så många gånger.


Brandenburger Tor…

På andra sidan Brandenburger Tor, börjar den berömda ”allégatan” Unter den Linde och när alla lindar blommar för fullt och vädret är lite bättre än idag, så kan jag tänka mig att det är riktigt trevligt att sitta där och fika lite och titta på alla människor, men nu tillät inte vädret det riktigt. Dessutom är det tråkigt att sitta på en uteservering helt själv, så jag klev in i några bilutställningshallar istället och dreglade. Bland annat över en Mercedes, som var rätt trevlig, tyvärr var priset minst lika trevligt, så det får nog stanna vid att titta. När jag sen svängde in på Fredrichstrasse, så sprang jag på ett Starbucks och efter en lång promenad så var det nästan som att jag sögs in genom dörren och beställde en stor Latte.

Om man är i Berlin, så är det väl nästan ett måste att kolla på ”muren”, eller kanske resterna av den och ni som har varit i Berlin, kanske vet att det finns ett Minnescentrum för muren och ni kanske också vet vart det ligger? Just det, väldigt långt bort, men det skrämde inte mig inte, för efter latten klev jag ut från Starbucks som en ny människa full av kraft. När jag väl kom fram, kunde jag konstatera att det var Väldigt långt bort, men det var helt klart värt det, för det riktigt ”roligt” att se muren. Dessutom kunde man kolla på två korta filmer om muren och det var riktigt intressant.


Skrämmande att det bara är drygt 20 år sen den revs…

Efter murenbesöket började det bli hög tid att lulla tillbaka till hotellet och jobba lite, så jag kollade ut den bästa vägen ”hem” och sen började jag pinna på, men tyvärr så hade avstängningarna ökat, för nu var väl alla höjdare på väg in, på allvar och då får ju verkligen Ingenting gå snett. Det var alltså näst intill biltomt på massor med vägar, men inte nog med det, man fick inte ens gå där längre! Så när jag kom fram till Brandenburger Tor, var det bara att vända på klacken och hitta en annan väg tillbaka, så det tog en liten stund extra att komma tillbaka, men jag fick se många poliser i alla fall. Trodde inte ens att det fanns så många poliser i hela Berlin, men tydligen hade jag fel 🙂

Vissa bilar släpptes igenom av olika anledningar, men det var inte bara så att de fick köra, nej det var ett gäng poliser som kollade bilen, både invändigt och utvändigt, samtidigt som en annan polis kollade under med en spegel. Ingenting lämnades åt slumpen… Inte ens brunnslocken lämnades! Alla och då menar jag alla, brunnar eller lock som gick att lyfta på, var märkta och ”plomberade” på Många och långa gator!


Ska det vara, så ska det vara på riktigt…

När jag ätit lite middag (McDonalds… fy mig!) så kände jag att jag gärna ville ha nått att dricka, så jag tänkte att jag kvistar väl ut och springer bort till det lilla centrumet som ligger en bit bort, för där måste det ju finnas någon kiosk eller nått i alla fall, men efter nästan 40 minuter och inte en enda j*a kiosk, så stannade jag vid en tidningsbutik av en slump och då såg jag att de hade en kyl med dricka längst bak… Handlar inte tyskar dricka, tuggummi, eller andra ”pressbyrånsaker”, eller var det bara jag som hade otur och letade på fel ställe? Någonting som jag däremot hittade var det här caféet och det fick mig faktiskt att längta hem lite extra. Längta hem till mina tre fantastiska tjejer och min underbara lilla kille 🙂


Borde kanske ha gått in och köpt något gott…

Som ni säkert redan har gissat, så blev det inget gym för mig idag, för efter en promenad på säkert en bit över 2 mil, så tyckte jag att det räckte bra ändå. Så eftermiddagen och kvällen avslutades framför datorn tillsammans med min inkorg istället. Nästan lika roligt som att träna… not!

Nu ska jag nog lägga mig i sängen och kolla på lite tysk tv, innan John Blund kommer och hälsar på, för jag känner att han redan står och knackar på dörren och vill in.

Ha det bäst där ute!

Nästa anhalt… Berlin

Då var det dags för ett ”högt inlägg” igen och den här gången sitter jag på ett flygplan ner mot Tyskland och Berlin. Min vara trogen så flyger jag ner dagen innan för att kunna få några timmar i stan dagtid och sen sitter jag och jobbar på kvällen istället. Det är så mycket bättre än att stressa ner på eftermiddagen efter en hel dags jobb och sen ånga till hotellet och i princip bara hinna gå ut och äta en sen middag innan det är dags att sova.

Av en ren slump så stötte jag ihop med en kollega på Arlanda, som också skulle ut och åka lite och han hade lite tips om olika saker att se i Berlin, får se om jag kommer förbi några av dem, eller om jag vandrar runt på egen hand, som jag brukar när jag är i en ny stad.

Det hotellet jag ska bo är ett rätt fint hotell och tydligen ska de ha en helt ok gymavdelning och som tur var så ändrade jag mina planer i sista sekunden i morse, och fick med mig träningskläder, så nu får vi se om jag orkar ta mig till gymet, eller om jag bara latar mig på rummet.

Nu ska jag stänga mina ögon en stund, för om det är någonting jag alltid blir på flygplan, så är det trött… Natti natti!

Ha det bäst där ute!