Efter lunch idag så var det dags för Carin att åka till Akupunktören igen och både Nova och Mio var med sina kompisar, så det blev jag och Indra hemma och efter en gnällig stund inne, så frågade jag Indra om hon ville gå ut och äntligen fick jag ett jakande svar istället för ett gnäll! Skam den som ger sig!

Först skulle vi leka i snön, men det var mest bara jobbigt att gå i, så vi gick ut i skogen bakom vår tomt istället och där tittade vi på en hel massa kottar och den ena var roligare än den andra. Sen ägnade vi oss åt att flytta pinnar från ett ställe till ett annat, vansinnigt roligt måste jag säga 🙂


Flytta pinnar var hur kol som helst…

Någonting annat som var väldigt roligt, var att stå på en stubbe och sen hoppa ner. Varje hopp avslutades med ett ”ähhh…” vid landning och sen ett ”hoppa meja”.


Hopp hopp hopp…

När hoppandet var avklarat, eller vi kanske ska säga, när jag tröttnat på att ta emot henne och jobbat en stund för att få henne att tänka på nått annat än ”meja… hoppa meja”, så vandrade hon ut bland granarna och letade pinnar och kottar, samtidigt som hon småsjöng… Trots att vädret hade en hel del annat att önska, så var det en supermysig stund ute i regnet!


En småsjungade Indra knatandes i skogen…

Eftermiddagen och kvällen avslutades hos Katja och Martin med god mat och trevligt sällskap! Mycket bra initiativ!

Nu ska jag kolla lite på Fenomen på 5:an och se om jag tycker att det är bra eller om det bara är skräp…

Ha det bäst där ute!

Eftersom gårdagen var uppbokad med saker att göra från klockan 10 på morgonen, fram till kvällen, så hann jag inte riktigt med mina vanliga sysslor, så idag när jag slog upp ögonen så visste jag att jag hade den fantastiska veckohandlingen att se fram emot och dessutom skulle jag försöka hitta stänkskärmar till Mios nya cykel.

Men innan jag kunde ta tag i dessa underbara uppgifter, så gick jag upp och drog upp i Indras rum och då gjorde jag en upptäckt som fick mig att tro på sommaren igen. I fönstret satt nämligen årets första fluga och stirrade fånigt på mig när persiennerna åkte upp. Sen slog det slint i den lilla flughjärnan och han gjorde sitt bästa för att ta sig ut genom glaset och han höll på en bra stund innan han insåg att det var rätt lönlöst, så då övergick han till att fånglo på den stora lufsen som stod där med ett fånleende i hela ansiktet.


Det finns hopp om en sommar även i år…

Inspirerad av vår nyaste invånare, byllsade jag på mig ytterkläderna och stapplade ut för att hjälpa våren lite på traven och första steget blev att sprida ut snön och isen på trappan lite.


Nu får våren i alla fall lite lättare…

Sen hade jag lite planer på att hacka bort lite is från garageuppfarten, men efter typ tio hugg så gav jag upp och insåg att det helt enkelt får ta den där minimala tiden längre för isen att smälta, eftersom jag skulle ha blivit vansinnig av att stå där och hacka och jag har inte mycket glädje av en isfri garageuppfart om jag sitter på ett hem i vit tröja och gungar fram och tillbaka och pratar med en apelsin som jag döpt till Anders.

Fortfarande vid mina sinnens fulla bruk, halkade jag över isuppfarten och satte mig i bilen och drog iväg till Willys och genomförde en fantastisk shoppingrunda! Fler borde prova på att ägna söndagarförmiddagen till att handla mat, det är en upplevelse! Däremot avslutades matrundan med ett fynd, för när jag skulle ställa tillbaka vagnen, så satt pengen kvar i vagnen före, så gissa om Micke sken upp…


Kan en matrunda avslutas på ett bättre sätt?

Nästa stopp på min lilla tripp var Cykelringen, men tydligen är stänkskärmar en grej som alla vill ha, för de var slut där också, så Mio får nog cykla utan skärmar ett tag till, inte för att han kommer klaga direkt, men hans kläder kanske gör det, men det får vi väl ta 🙂

Nu ska maten fixas och sen är det lunchdags innan söndagsfixande kan fortsätta.

Ha det bäst där ute!