Snacka om att jag blev lurad i morse! Min vana trogen så lufsade jag ut från huset så där runt tio i sex och eftersom jag sett att det skulle bli snöblandat regn under natten, så var synen som mötte mig riktigt bra. Det var inte det minsta snö (mer än den enorma mängd som redan finns alltså…) och hela bilen var endast täckt av vattendroppar.

Glad och nöjd över att slippa ställa mig och borsta av bilen och skrapa rutorna, hoppade jag in i bilen och backade ut, och det var då det kom… bakslaget! Jag petade till på spaken för vindrutetorkarna och vad tror ni hände? Jo, de vevade på duktigt, men det som mötte mig var ett skrapande ljud och när torkarna väl placerat sig i viloläge igen, så var det ingen skillnad! Alla vattendroppar var kvar på exakt samma ställe!


Så här såg det ut efter torkningen…

Visst, det var vattendroppar på rutan, men de var ju frusna allihopa! För ett ögonblick hoppade pulsen upp några snäpp och känslan av isskrapa i handen gjorde sig påmind, men jag sansade mig snabbt och insåg att de helt enkelt fick sitta kvar där då om de var så jäkla envisa. Så hela resan ner till stationen genomfördes med en ruta full av vattendroppar, mycket speciellt!

Väl framme vid stationen hade ju vattnet på rutan smällt och jag var glad och nöjd igen, men bara någon minut senare så konstaterade jag att vatten inte alltid är bäst i flytande form, utan ibland är det rätt praktiskt att ha det i den lite hårdare varianten.


Jag kanske får börja ta med mig en bärbar bro??

Eftersom all snö nu behagar smälta, så rinner ju som bekant, vattnet neråt och har det ingenstans att ta vägen sen, så samlas det där och bildar ”små” lustiga vattenpölar, eller lustiga och lustiga, det beror nog på vem man frågar. Frågar man Indra, så skulle hon nog tycka att den här vattenpölen var hur rolig som helst, men när man är så där 35 år äldre och är trött och seg och klockan är sex på morgonen, så är det inte lika roligt. När man sen i vanliga skor måste korsa denna ocean av vatten, där botten dessutom består av glashal is, är gränsen för lustigt passerad för länge sen!

Jaja, jag kom över i alla fall, men vi får väl se hur det blir i morgon, efter ytterligare en dag med smältande snö…

Ha det bäst där ute!

Direktlänk

4 kommentarer hittills

  1. Helt sjukt!
    Den här bilden tog du alltså samma dag som jag halkade i tunneln och gjorde mig illa på väg hem från jobbet.

  2. Nej!!! Ramlade du i det där?!
    Inte nog med att axeln hoppade ur led. Du blev dyngsur dessutom 🙁

  3. Det kan du hoppa upp och sätta dig på att jag blev.
    Eftersom min man var bortrest fick jag slita av mig dyngsur kjol och strumpor med vänster hand och dra på lite torrt innan snälla grannen skjutsade mig till läkare.
    Storvretaborna är i alla fall mycket hjälpsamma, det kom folk överallt ifrån för att hjälpa mig upp och jag fick skjuts hem.

  4. Skönt att veta att Storvretabor är så snälla och hjälpsamma 🙂

Posta din kommentar nu