En sak som är bra med att vara borta från gymmet ett tag, är att när man väl kommer tillbaka och kör på, så kommer pumpen i musklerna som ett brev på posten, eller mail i inkorgen kanske för att vara lite modern…

Idag var jag i alla fall äntligen på plats i gymmet och blodet pumpade in i musklerna så att det stod härliga till och jag log med hela kroppen och till er som aldrig upplevt känslan av en rejält pumpad muskel, kan jag väl bara säga… Ni har missat nått! 🙂

På schemat idag stod armar och mage, men tyvärr fick jag lite tidsbrist, så magen fick stryka på foten för den här gången.

Biceps
Stående bicepscurl med rak stång (max: 8 rep @ 45kg)
Hantelcurl  (8 rep @ 22,5kg)
Sittande curl med z-stång (max: 8 rep @ 35kg)
Curl med omvänt grepp (max: 8 rep @ 35kg)

Triceps
Pushdown med smalt grepp (max: 8 rep @ 80kg)
Frenchpress i maskin (max: 8 rep @ 90kg)
Pushdown med smalt grepp (max: 8 rep @ 90kg)

Dagsvikt: 99 kilo

Tanken nu efter det lilla upphållet var ju att gå över och köra 8:or utan att minska allt för mycket på vikten och det gick rätt bra, trots att det var ett par veckor sen sista passet och jag har varit lite krasslig. Helnöjd alltså!

För att se om det har hänt nått, eller bara för att stilla mitt ego, så fick jag till en liten filmsnutt också, så håll till godo…

Var tvungen att vila lite innan sista repet tyvärr, men det bjuder jag på 😉

Nu blir det tyvärr ingen mer träning den här veckan, om jag inte lyckas få till något pass på det lokala gymmet under helgen, men nästa vecka kör vi igen! Full fart framåt!

Ha det bäst där ute!

Är det bara jag som börjar tröttna på att det hela tiden uppdagas nya dopningsskandaler och att fler och fler ”kommer ut” med att de har varit dopade under sin gångna karrirär?

Hur kul kan det vara att vinna en tävling och veta att en stor (den enda?) anledningen till att jag faktiskt står överst på prispallen är för att jag har stoppat i mig otillåtna preparat? Nej, jag har aldrig riktigt fattat det där med dopning faktiskt? Visst, det är säkert hur häftigt som helst att märka att kroppen bara jobbar och jobbar och att det nästan inte finns någon hejd för hur snabb man kan bli, hur länge man kan kämpa på, eller hur mycket man orkar lyfta, men det är ju inte din förtjänst!

Enligt Världsantidopningsbyrån” World Anti-Doping Agency (WADA) definieras dopning som:

Bedrägligt eller vilseledande användande av en substans eller metod som är potentiellt farlig för idrottarens hälsa och/eller är kapabel att förbättra idrottarens prestationer, eller förekomsten av en substans i idrottarens kropp respektive en metod vars användande fastställts, och som finns upptagen i WADA:s lista över förbjudna medel och metoder.
Källa: Wikipedia

Den  senaste skandalen inom dopning är det finska skidlandslaget. Förvånad? Nej, inte speciellt tyvärr.

Det  som har gjort att det kommit upp till ytan nu, är en ny rättslig åtgärd kring dopningsskandalen i Skid-VW 2001. I och med denna prövning så har allt material kring fallet 2001 blivit offentligt och där framgår det klart och tydligt att dopning har förekommit i det finska landslaget sen 1997, minst! Vad är det som säger att dopning inte förekom innan 1997, eller att man slutat efter 2001? Vad är det som säger att Norges landslag inte sysslar med dopning? Vad är det som säger att Sveriges landslag inte sysslar med dopning?

Svaret på det här är självklart, ingenting! Det finns ingenting som säger att inte fler länder håller på med precis samma sak, för om det vore så att det bara förekommer i extrema undantagsfall, så borde det väl inte vara så jämnt i toppen?!

Kanske ska man börjar fundera på allvar, om det inte är dags att dela på de tävlande och införa en tävling där det är tillåtet att använda vilka preparat som helst och sen en tävling där de som faktiskt vill tävla på lika villkor tävlar. Tyvärr är väl problemet kanske det att de som använder sig av otillåtna preparat, gör det för att vinna och om alla andra gör samma sak, så är det inte lika roligt, så de skulle säkert fuska och vara med i den ”odopade” gruppen i alla fall.

Nej, det här är ingen lätt grej att komma till rätta med och tyvärr är det ju så att den kontrollfunktion som finns för att kolla så att de tävlande inte fuskar, är alltid efter oavsett hur mycket man än försöker! Det är helt enkelt en omöjlig uppgift att förutse hur morgondagens dopning kommer att se ut och hur man ska upptäcka den, för med dessa fantasisummor som vissa idrottare får när det går bra, så är viljan att komma på nya saker stor! Så hur vi än vrider och vänder på det här problemet, så är nog dopningen här för att stanna oavsett hur fel eller tråkigt det är.

Ha det bäst där ute!

På tåget hem igår så inträffade en klassiker och jag tyckte faktiskt rätt synd om killen. Upptåget som jag åker kommer från Uppsala och stannar i Upplands väsby, sen står det där i tio minuter innan det vänder och åker tillbaka norr ut. I går några minuter efter att vi hade åkt från Upplands väsby, kommer konduktören och ska kolla biljetterna.När hon är framme vid ”killens” plats, så hasplar han ur sig lite nyvaket, ”Ursäkta, när är vi framme i Upplands väsby?

Han har alltså sovit hela tiden tåget stått i Väsby, trots att jag, så här i efterhand, är helt säker på att jag såg att killen var på väg att plocka ihop sina saker… Snacka om trött! Oavsett vad så fortsätter han att fråga om det finns något pendeltåg mot Stockholm och hur länge han måste vänta. När då konduktören säger, att det bästa är att han går av på Arlanda och tar nästa Upptåg tillbaka igen, så verkar han totalt oförstående och det krävdes att hon upprepade flera gånger att vi redan lämnat Väsby och att han fick gå av på Arlanda, men till slut så vaknade han till ordentligt och fortstod vad som hade hänt… Stackarn!

Nått helt annat nu, vad är det för bra med den här kylan på nätterna? Jag har tröttnat rejält på att behöva skrapa rutorna på morgonen nu! Nej, nu hoppas jag verkligen att väderfolket har rätt, så att den utlovade värmen kommer hit!


Börjar tröttna rejält på det här nu…

Nej, jag börjar ledsna nu, så jag funderar på att brista ut en spontan sång på tåget och sen om ”Idas sommarvisa” kan hjälpa till att få hit lite värme. Tyvärr tvivlar jag på att det gör någonting för värmen, men däremot skulle jag kanske muntra upp stämningen lite och göra dagen lite lättare för mina medresenärer… Men jag vet inte om det är värt det än, så jag fortsätter nog att sitta tyst framför min laptop och smånynna istället 🙂

Ha det bäst där ute!

Hur ofta händer det att det är biljettkontroll på pendeln egentligen? Troligen inte speciellt ofta, men idag hände det i alla fall. Det kom på fyra stycken kontrollanter samtidigt i olika dörrar, så fanns ingen möjlighet att ”hinna av” på nästa station, vilket tydligen upprörde känslorna hos några resenärer.


Kontrollanterna i full fart…

Ett par tjejer stod bredvid mig i gången och började livligt diskutera om den ena skulle åka dit eller inte, men efter att ha visat biljett och legitimation, så var det inga problem, så jag vet inte vad de nojjade för!?

I bara den vagnen jag stod så skrevs det ut flera stycken böteslappar, till mer eller mindre ”bråkande” personer och reaktionerna varierade från att bara ”ta emot” boten, till att livligt argumentera emot och en tjej körde taktiken med att brista ut i storgråt. Tyvärr tror jag inte att någon av dessa lyckades undvika en bot, men man kan ju försöka i alla fall och även om de inte slapp böter, så var det rätt kul att se spektaklet 😉

Förstår att det inte är så roligt att få en bot på över 1000:-, men tjuvåker man av en eller annan anledning så får man väl bara acceptera det, eller? För det är väl inte så att det är någon som tvingar dig att låta bli att betala?!

Ha det bäst där ute!

Oavsett vad man tycker om Sossarna eller om deras nya partiledare, så kan man ju inte beskylla honom för att hålla en låg profil, så här i början! Nu har han gått ut stenhårt och stoppat Sveriges insatser för att skapa fred i Libyen.


Super Mar… eller förlåt. Håkan Juholt…

Efter det att NATO-chefen skrivit till Sverige och bett om hjälp med att upprätthålla flygförbudszonen, så har Juholt fullständigt vägrat att gå med på att planen används för att bekämpa markmål. Det roliga (eller tragiska) i det hela är att Sossarna var snabba med att kritisera regeringen för att de inte agerade tillräckligt mycket, men nu när det faktiskt gäller, så fegar de ur och ska man lyssna på Juholts underbara kommentar till varför, så beror deras motvilja på att…

– Vi vill inte skjuta på drogade barnsoldater!
Håkan ”Super Mario” Juholt

Kan man annat än älska karlns uttalanden? Självklart så ska vi inte medvetet skjuta ner barnsoldater, drogade eller inte och vi ska självklart undvika att skada oskyldiga människor så långt det någonsin är möjligt, men om det nu är så att vi ska vara med och se till att det blir ordning i Libyen, så ska vi väl vara med fullt ut!?

På grund av Sossarnas motvilja till att agera, så betyder det nu att Sverige inte kommer att kunna bidra till FN:s resolution att skydda civilbefolkningen, men så länge Mario är nöjd, så kan vi väl skita i både FN och Libyens befolkning?

Ha det bäst där ute!

I går när vi var hos Barnmorskan så kollade hon Carins blodvärde för att se så att det inte har sjunkit för mycket. Det hade gått ner lite men det låg fortfarande på en nivå som var helt ok. Om värdet är lite lågt så kan man bli väldigt mycket tröttare än vanligt, så hon kanske ska öka upp intaget av järn lite och det fick mig att tänka till! Undrar om Carin märker om jag går och nallar lite ”Mamma vital” från henne… Jag är så sjukt trött hela tiden, så jag kanske också har järnbrist. Undrar om det hjälper om jag slickar lite på stängerna på gymet nästa gång jag kommer dit!?

Nej, jag får väl helt enkelt gå och lägga mig när jag nattar Indra klockan åtta, eller så får jag börja sova middag, som den gamle man jag är 🙂

Ha det bäst där ute!

Idag innan lunch så hade vi tid hos Barnmorskan, för att lyssna på Grynet och mäta magen och allt gick jättebra, ända till det var dags att lyssna på hjärtat. Först klämde hon och kände för att se om hon kunde lista ut hur Grynet låg där inne och sen satte hon dit själva apparaten för att lyssna… Knäpptyst! Hon letade och letade, men det var inte det minsta lilla hjärtljud. Hon klämde igen och försökte lista ut hur Grynet låg där inne och sen lyssnade hon igen.


Lyssna på hjärtljud…

Hon frågade till och med om Carin hade känt att hen hade rört sig idag… Gissa om jag fick lite högre puls ett tag! Sen efter ytterligare några sekunder, som kändes som en evighet, så lyckades hon hitta lilla hjärtat och det pickade på precis som det skulle! Lättad skulle man väl kunna uttrycka min känsla!

Efter undersökningen kollade vi en snabbis på jacka till Indra, men vi hittade ingen, så vi gick och åt istället och dagen till ära, valde vi Amazing Thai och i sann thaianda, så blev det en hel massa mat från buffén. Gott gott gott, men lite för mycket, precis som vanligt 🙂


Mycket god buffé…

Efter några timmars jobb, var det dags att åka och hämta Indra från dagis och nu vägde det upp för morgonens gråt. Jag ”smög” nämligen in och stod och smygtittade lite när hon lekte och hon hade så roligt med alla leksaker och sina kompisar. När hon såg mig så kom ett jättestort leende och hon rusade fram och jag fick en bamsekram! Kan man bli annat än glad då?

Nu har vi klarat av middag och jag har skalat huvudet med en nyfiken Indra som assisterade med inskumning och avtvättning av ”akan”. Nu sitter vi i soffan och kollar på Nicke nyfiken och väntar på att klockan ska bli läggdags, för det är en trött liten tjej som sitter bredvid mig just nu.

Ha det bäst där ute!

Då är de tre övergivna björnungarna avlivade!

Ja, vad säger man? Ett ord som jag spontant tänker på att katastrof! Tidigare idag kunde man läsa om att byråkratin inte kunde bestämma sig för vem som skulle besluta om deras öde och nu har det alltså tagit så lång tid att fatta ett beslut så det är för sent! Jag fattar inte riktigt! Hur jävla svårt kan det vara att bestämma vad man ska göra? Att låta dem ligga kvar och mer eller mindre svälta ihjäl, bara för att ett gäng politiker och myndighetspersoner inte kan få tummen ur och bestämma nått. Det är för fan inte vettigt någonstans! Hoppas de ansvariga skäms, för det är precis vad de borde göra!

Ha det bäst där ute!

De dagar som jag sitter hemma och jobbar, så är det min uppgift att lämna och hämta Indra på dagis och det är både roligt och mindre roligt. Det roliga är att hämta henne och se hur glad hon blir när hon ser mig, men det som är mindre roligt är att lämna henne. När hon märker att det är dags för mig att gå, så kommer tårarna och hon ropar ”Nej… Pappa!” och jag kan säga att det krävs en hel del viljestyrka för att faktiskt bara vinka och gå därifrån!

Det som gör att jag över huvud taget kan gå, är att jag vet att när det gått några sekunder, så springer hon iväg och leker och är hur glad som helst! Idag skulle de dessutom sjunga för henne eftersom hon ju blivit stora tjejen i helgen 🙂


Grattis min lilla stora tjej…

Efter lämningen var det raka spåret hem för att fortsätta mitt supereffektiva arbete med att gå igenom mail och annat som måste göras.

Idag ska vi dessutom in till barnmorskan och lyssna på Grynet och se hur hon mår där inne. Nej, vi har inte kollat vad det är, men jag vet att det är en liten tjej som ligger där inne och sparkar 🙂

Efter barnmorskan blir det en snabblunch på stan innan det är dags att återvända till mitt hemmakontor för att avsluta dagens kneg.

Ha det bäst där ute!

Undrar vem han tror att han är egentligen... Den nya Sosseledaren. Jag gillar starkt hans kommentar:

Hon har gjort ett brott, hon har erkänt det, sonat det och jag har förlåtit det!

Ska man vara lite språkpolis, så gör man väl inte ett brott, precis som man inte tar självmord, utan man begår ett brott. Kanske en petitess, men när det kommer från någon som har blivit utnämnd till att vara en mästare på retorik, så kanske man kan förvänta sig mer!?


Super Mario med fifflande särbo…

Sen vet jag inte vad han förväntar sig att folk ska tycka när han har förlåtit det? Jag trodde inte att vi hade diktatur i Sverige, eller han kanske vill införa det… 😉

Nej du Super Mario, du får kanske se över ”dina lik” och öva på vad du ska säga när media drar igång… 🙂

Nej, jag ska sluta göra mig lustig på andras bekostnad och se lite seriöst på det. Vad spelar det för roll om hans särbo har fifflat med pengar? Är det hon som är utsedd till ledare för Sossarna, eller är det han? Det borde väl inte spela någon som helst roll, vad hon eller någon annan i hans närhet har gjort, sen har ju dessutom Super Mario förlåtit det hela 😉

Ha det bäst där ute!

En annalkande förkylning…

Undrar om det finns någonting som är så tragiskt som en kille som är förkyld, eller ännu värre börjar bli förkyld? Troligen inte! Vi är helt enkelt mesar när det gäller att vara sjuka!

Just nu så har jag någonting som ligger och gror och självklart blir jag liten och ynklig och är snudd på döende. Problemet är att jag inte riktigt varken har tid eller lust att bli sjuk ”på riktigt”, så jag har redan nu bestämt mig för att jag inte ska bli sjuk, så nu är det bara för kroppen att lyssna!

Tyvärr gör den här annalkande förkylningen att min träning blir lidande och detta efter att jag redan varit ifrån gymet i nästan en vecka och som den träningsnörd jag är, så börjar abstinensen sätta in nu. Om man är van med att träna så pass mycket som jag gör, så är det faktiskt så att ett uppehåll på en dryg vecka känns som en evighet!

Jag hoppas på en lätt träning i morgon, men jag ska faktiskt lyssna på min kropp ordentligt den här gången.

Ha det bäst där ute!

Vad är det med måndagar egentligen? Varför är de så sjukt jobbiga egentligen? Jaja, oavsett varför så är det ännu en tung måndag och jag är rätt sliten faktiskt. Man kan ju tycka att man skulle vara utvilad efter en helg, men med det tempot som hålls hemma, så är det ju inte konstigt…

I går var det kalasdags igen, men den här gången så slapp vi i alla fall fixa allting själva. Det var nämligen dags för Mios kalas för sina kompisar och eftersom kalas hemma eller i någon lokal, är sååå ute, så hade vi fixat kalas på Bowlaget och det var jättebra. Det ”enda” jag behövde göra var att dela upp lagen och sen se till så att Mio kunde öppna sina paket, sen var det bara för mig att ”finnas där” om det skulle vara nått. Sen när kalaset var slut, så var det bara säga tack och hej och lämna allting. Ingen städning och sånt utan bara dra och jag kan säga att det var lätt värt pengarna!

Efter kalaset så var tanken att jag och Mio skulle iväg och köpa en cykel, men tyvärr hittade vi ingen som passade riktigt, så vi ska fortsätta vår jakt nästa helg, så han får kämpa på med sin gamla cykel en vecka till.

Nu över till någonting helt annat, nämligen morgonens humörhöjare och idag är det en kille från Sydney som blivit mobbad under hela sin skoltid och nu fick han äntligen nog och ”sa ifrån”. Hela grejen filmades av en annan kille och har lagt upp på Youtube. Efter det så har killen som mobbade blivit avstängd från skolan, men inte bara han utan han som blir utsatt för mobbningen har också blivit avstängd! Hur fan tänker man då? Visst kille säger ifrån genom att bokstavligen lyfta upp mobbaren och slänga ner honom i marken, men om inte det kan klassas som självförsvar, så vet jag inte vad man får göra egentligen…

Efter den här händelsen så har de varit med i tv och blivit intervjuade och jag måste ju säga att killen som mobbar är modig, för efter det han har gjort så borde han vara en rätt hatad person och jag är rätt övertygad om, att om han träffar på fel person på fel ställe, så kommer han också få känna på hur det är att få knytnävsslag i ansiktet! Jävla idiot!

Det är så skönt att se honom ge igen och jag tycker nog att han var rätt snäll trots allt! Bra jobbat! Mobbare måste fatta att de beter sig på ett sätt som inte är ok och varför inte genom att få smaka på sin egen medicin… förnedring!

Ha det bäst där ute!

Jag vet att det börjar bli tjatigt nu, men varje gång jag skriver det så är det faktiskt sant och idag var inget undantag, utan dagen har verkligen gått i ett ända sen klockan sju i morse fram till för några timmar sen!

Allting började med att Indra låg inne hos sig och smånynnade glatt för sig själv och trots att jag var rätt trött, så är det lite småmysigt och ligga och höra henne prata inne i sitt rum och ända fram till att hennes behagliga smånynnande övergår till någonting som mer liknar ett hysteriskt vrål på hjälp, så kan jag faktiskt ligga och småsova. Idag nynnade hon faktiskt ända fram till sju, så jag fick ju nästan sovmorgon.

Efter en stunds morgonrutiner så fick Indra snällt acceptera att bli nerstoppad i sängen igen, även om hon protesterade vilt, tills det att hon såg paketen. Då byttes hennes gallskrik ut mot ett superleende och allt var frid och fröjd igen.

Min lilla tjej fyller nämligen 2 år idag!
Grattis Indra! Pappa älskar dig!

Efter morgongrattning så blev det veckohandling (för kylen måste ju fyllas trots kalas…) och efter lunchen kom gäster för att gratulera Indra på hennes stora dag och hon visade stolt att hon fyllde ”tå” år, i och för sig med lite (ibland rätt mycket) hjälp på traven och Mamma och Pappa, men ibland svarade hon faktiskt helt själv, utan så snygga teaterviskningar.

Dagen till ära, så hade Carin gjort en fantastiskt sött tårta och jag måste säga att hon är grymt duktig! Hoppas hon inte läser det här bara, för då blir hon så kaxig…


Indras supergulliga tårta…

För er som inte var här på kalaset kan jag bara säga… synd för er! Ni missade en underbar tårta 😉

Nu ska jag slappa ett tag till framför datorn och försöka sammanfatta den här dagen och sen kanske ge mig på den enorma uppgiften att tänka igenom var de senaste två åren tog vägen…

Ha det bäst där ute!

Då var det över för den här  gången också och årets vinnare blev Jessica Andersson!

Grattis Jessica!!!

Själv tycker jag att Frank var lite bättre, även om Jessica blivit grymt mycket duktigare de sista veckorna.

Nu är det hög tid för mig att komma i säng, så jag orkar med hela dagen i morgon, för det är ingen vanlig lördag i morgon. Det är nämligen så att min lilla tjej fyller två år i morgon! Jag fattar inte riktigt var tiden har tagit vägen, för det känns som i går som vi åkte in till BB för att välkomna vår lilla Indra.

De sägs ju att det går fort när man har roligt och det stämmer nog, för de senaste åren har bara flugit iväg!

Vi hörs igen i morgon!

Ha det bäst där ute!

Trots att veckan bara bestått av en enda dags arbete, så känns det som att helgen är efterlängtad! Tycker att alla veckor borde ha samma upplägg, jobba en dag och vara ledig sex.

På pendeln hem idag så fick jag se ett skrämmande exempel på dagens respekt mot äldre och hade jag stått bättre till, så hade jag nästan sagt till folk. På Centralen så kliver det på en hel hög med folk, så det blir folk i gångarna och rätt sent kommer en äldre dam på och stapplar sig fram och in i gången. Självklart är det fullt på alla sittplatser så när hon tittat efter en plats ett tag så letar hon reda på en stolpe och håller sig fast i. Runt om henne sitter alltså fullt med folk och jag tror kanske att en av dem var runt 60, men resten var väl från 15 och upp till 50, men ingen av dessa reste sig! Det var inte ens någon som erbjöd sig! Det är fan katastrof! Där stod hon och vinglade medan unga och friska människor satt ner. Dessutom såg jag att några av dem sneglade lite på henne i smyg och gjorde allt för att undvika hennes blick.

Vad har hänt med respekten för våra äldre?

Det kanske är dags att införa lite ”undervisning” i skolan om hur man ska bete sig bland folk!

Nu ska jag sluta gnälla och ta helg i stället.

Ha det bäst där ute!

Om det fanns något enkelt sätt att lägga till eller ändra sina namn, så skulle jag garanterat byta förnamn idag, till Trött! Idag är det igen lek kan jag tala om, så jag är rätt imponerad av att jag faktiskt sitter på tåget nu och är på väg till jobbet.

I går var det i alla fall sista dagen i fjällen och det var fantastisk åkning, även om jag gärna hade varit utan lite av den vind som svepte fram över fjället igår. Det var till och med så att de liftar som gick upp på toppen var avstängda, så tyvärr blev det ingen ”Snobbenåkning”, men man kan ju inte få allt och som sammanfattning av hela trippen, måste jag säga att jag är grymt nöjd!


Man behövde inte trängas direkt…

Sen är det väl lika bra att jag erkänner direkt… Jag ramlade igår! Det är väl inte hela världen i och för sig, men det som retade mig mest är att jag klarade av massor med åk och till och med lite småhopp och baklängesåkning utan att ramla, men däremot så druttade jag omkull i en liten driva lössnö när jag skulle stanna när vi gått av liften… Jaja, även solen har ju fläckar sägs det.

En annan sak som hände i går som faktiskt fick mig att skratta högt, var när vi satt och åt lunch. På stället vi käkade så har de stora handskrivna skyltar med ”Dagens lunch” på och de sitter utplacerade lite överallt och efter en stunds ätande så kommer Nova med fråga, så där lite genomtänkt som bara hon kan.

– Pappa, vad betyder ”Kyddig morotsås”?

När jag lite frågade undrade vart hon såg det, så konstaterade vi att de skrivit fel på en av skyltarna och jag kommer då på den enormt roliga idén, att hon ska fråga någon i personalen om vad det betyder och så verka så där oförstående, men hon vågar inte säger hon, så vi äter klart och ska gå ut. När jag betalade så passade alla andra på att ”pudra näsan” lite och när Nova kommer tillbaka, så ler hon med hela ansiktet och viskar, hur stolt som helst…

– Pappa, jag frågade vad Kyddig betydde!

Efter att ha samlat alla mina krafter för att inte lägga mig raklång på golvet och kikna av skratt, så frågade jag henne vem hon frågat och vad hon hade fått för svar och hon hade frågat ”vår” servitris och det hade blivit en helt underbar liten konversation.

Nova: Hej, vad betyder Kyddig morotsås?
Servitris: Hmm, det betyder att den är lite stark.
Nova: Jaha, men borde inte stå Kryddig då??
Servitris: Ähhh, jo men vi har stavat lite fel!

Även om jag vet att Nova kommer bli hur dryg som helst om hon läser det här, så måste jag erkänna att hon fullständigt ägde servitrisen! Hon är så jäkla tuff min tjej och Pappahjärtat log lite extra resten av dagen!


En kyddig sås tack!

Efter lunchen så hann vi med några åk till innan det var dags för hemfärd, men innan dess så stannade vi till i skidshopen och kollade lite och både Nova och Mio hittade varsin tröja som det stod Vemdalen på, för nått ska de väl ha som minne av fjällsemestern 2011.

Nu ska jag byta till pendeln och se om jag lyckas hålla mig vaken hela vägen fram till jobbet.

Ha det bäst där ute!

Idag var det tredje dagen i fjällen och nu börjar åkningen sitta ordentligt för allihopa. Både Nova och Mios skidor börjar åka mer och mer ihop och plogningen blir mindre och mindre även om backen är brant och smal. Själv har jag klarat av alla åk utan en enda vurpa, men jag har ju faktiskt drygt halva dagen i morgon på mig, så skam den som ger sig!

Under förmiddagen idag så drog det in en hel del moln över fjället och det började blåsa rätt ordentligt, efter ett tag så började det snöa en del också, så det blev rätt kallt att åka. För mig och Daniel var det inga större problem, men Nova och Mio tyckte det var lite jobbigt, så när jag föreslog att de skulle få sitta inne i den mysiga stugan på toppen och fika lite, så var det inte direkt så att de protesterade!


Hovdestugan på toppen av Skalet…

När de hade placerat sina små rumpor i soffan en bit från den öppna brasan och huggit in på varsin gigantisk bulle, så gav jag och Daniel oss ut i pisterna igen. En sak som jag snabbt blev varse, var att när det inte är några barn med i pisten, så går det väldigt mycket snabbare och benen får jobba väldigt mycket mer! Helt underbart!

När vi åkte ett tag så åkte vi förbi stugan och plockade upp två nöjda barn som gärna gav sig ut i backen igen. Tyvärr snöade det fortfarande rätt kraftigt så när man fick upp lite fart, så gjorde det rätt ont i ansiktet, så efter några åk så tog vi oss till lunchhaket och åt lite och hoppades på att snöandet skulle avta lite. Tyvärr gjorde det inte det, men vi trotsade vädret ett bra tag innan det räckte för barnen, men när jag lagt fram min nästa fantastiska idé, så fick jag gehör för den också.


Det hade kommit lite snö…

När vi gav oss för dagen, så hade det kommit ner en hel del sånt där vitt där uppifrån och backarna blev rätt ”buckliga”. För att få jobba lite extra med benen och ge dem en rejäl genomkörare, så gick jag och Daniel iväg till ”våra” backar här vid stugan i Björnrike och innan jag gick så fixade jag bastun till barnen och efter bastu och dusch så fick de fri tillgång till tv:n. Tror att det är överflödigt att säga att båda två var mer än nöjda…

När åkning och bastu var avklarat även för mig och bror min, så tog vi bilen upp till Brasseriet och jag kan säga att deras hängmörade biff var helt vansinnigt god och den placerar sig lätt i topp tio av det godaste jag ätit! Riktigt bra jobbat och mina komplimanger till kocken! Det var nog faktiskt första gången som jag faktiskt sa att kyparen skulle hälsa kocken.


En fantastisk middag…

Alla runt bordet njöt i fulla drag och när alla tallrikar var tomma så var alla nöjda, glada och mätta!

Nu har barnen packat lite inför morgondagens hemfärd och nu ska jag krascha i soffan och slappa lite och vila upp benen inför morgonens utmaning.

Ha det bäst där ute!

Att åka skidor känns bra i benen faktiskt och att sätta sig i bastun efter en heldag i backen är underbart! Bara sitta där och slappa och känna sig duktig efter en dags åkande.

Idag åkte vi till Vemdalsskalet och åkte och idag var även vädret lite mer på vår sida och temperaturen höll sig lite lägre. Vi parkerade på en liten parkering, som det verkar som att det inte är så många som känner till. Den är kanon och ligger precis bredvid en av stolsliftarna.


Folktomt vid liften, tidigt på morgonen…

Runt lunch låg det runt 1 grad varmt, men det funkade jättebra i backarna i alla fall, men efter lunch började molnen dra in mer och mer och vinden ökade drastiskt. Vi tog oss trots det upp på toppen och skulle åka en jättetrevlig backe. Väl på toppen så höl vi nästan inte på att komma av liften för vi blåste nästan tillbaka och då hade de till och med dragit ner på tempot.

Vi kom i alla fall av liften, men självklart så skulle vi åka precis mot vinden och för mig och Daniel var det inga problem, däremot så hade Nova och Mio desto större problem. Hur de än försökte så kom de inte framåt, så det slutade med att jag och Daniel fick dra båda två till pisten och när vi väl kom till pisten, så blåste det om möjligt ännu mer där… Både jag och Daniel konsterade att om man ställde sig och fångade så mycket vind som möjligt, så gick det att blåsa uppför pisten! Mio lyckades komma ner några meter, men Nova kom inte ner, hur mycket hon än försökte. Det bästa hon kunde åstadkomma var att blåsa ut till kanten på pisten och ut off pist.

Till slut så lyckades vi i alla fall ta oss fram till ett lite brantare parti och både Nova och Mio fick lite fart under skidorna och de försvann ner mot liften. Jag och Daniel väntade en stund och stod och fascinerades över hur enormt mycket det blåste, sen kastade vi oss ner och tog upp jakten på barnen 🙂

Efter ytterligare ett tag så började de att stänga liftarna och det började med de två stolsliftarna, så vi åkte en stund på ”andra sidan” av skalet, och när vi skulle tillbaka till ”bilsidan” så kom vi till den enda liften som kunde ta oss dit och precis då höll de på att stänga även den. Vi frågade liftpersonalen och fick reda på att det blåste 36 sekundmeter på toppen och då blåser det Mycket! Eftersom man inte kan ta sig från liften på nått sätt, så fick de kalla dit skotrar och så fick vi tolka till en annan lift. Nova och Mio fick ta av sig skidorna och sitta på skotern och gissa om deras leenden var stora. Båda två hoppade av supernöjda och helt plötsligt skulle båda två köpa en skoter när de blev stora…


På väg mot en öppen lift…

Efter vår lilla skoterfärd fortsatte vi att åka en lite stund till innan vi gav oss för dagen och jag tror att alla var grymt nöjda!

Nu har barnen snart kollat färdigt på kvällens film och nu ska jag och Daniel ta över datorn och kolla på en film vi också och sen är det dags att krypa ner i sängen och ladda inför morgondagens åkning.

Ha det bäst där ute!

Då var första dagen i fjällen avklarad och om man bortser från hur det påverkar backarna, så har vädret var helt underbart, med sol nästan hela dagen och väldigt många plusgrader. Tyvärr gör ju det att snön blir på tok för tungåkt på eftermiddagen, men fram till lunch var det helt perfekta pister. Hårt pistat igår och under natten kom det lite nysnö, så det var bara att stå på ut i pisten från första början.


Den nya stolsliften, Grizzly Express…

Från början tänkte jag att vi skulle hänga oss kvar i ”småbackarna” ett tag, så att Nova och Mio skulle komma igång lite, men efter ett åk i en mindre backe, så ”tjatades” det om att vi skulle upp i större backar, så vi kastade oss upp i ankarliften och styrde skidorna mot en röd backe. När vi kom ner så tog vi den nya stolsliften upp och jäklar vad snabb den var! Det första både Nova och Mio frågade om när vi kom upp, var om vi inte kunde åka en svart backe! Det är mina barn det… Pappa upp i dagen!

Självklart så fick de som de ville, eller nästan i alla fall, vi tog en röd till först, men sen bar det av ner för en av de svarta nedfarterna och självklart utan en enda vurpa, så nere vid liften så mötte en stolt Pappa upp två överlyckliga barn 🙂

Under dagen så lyckades jag fånga ett mycket speciellt ”träd” också och jag är inte riktigt klok på vad som hänt med det, men troligen så har det stått ”i vägen” för en kostsnöutkastare. Om man har lite fantasi, så ser det ju faktiskt ut som någonting helt annat… 😉


Stackars lilla trädet…

Efter några timmars åkande, så började allas magar att kurra rejält och när Mio frågade om vi inte kunde äta på det där stället där det ”fanns så många döda djur” och när Nova stämde in och sa att ”ja, de där goda pizzorna”, så var jag ungefär lika svårövertalad en sockerberoende som erbjuds favoritgodiset, så efter ytterligare några åk, så letade vi oss in på rätt pist, så att skidorna kunde styras mot Björnrikegården och en välförtjänt pizza med både oxfilé och bearnaisesås till mig och en lite ”enklare” pizza till barnen… Don efter person heter det ju!

Efter lunchen testade vi några åk till, men konstaterade snabbt att man nästan stannade i backen, så alla tyckte att det fick räcka för idag, så vid strax efter två, så tog vi oss till stugan igen och vi konstaterade att det kanske inte var så konstigt att det var lite tungt i backen…


Lite för många grader för skidåkning…

När barnen lämpats av i stugan ,så drog jag och Daniel iväg in till Vemdalen för att handla lite, eftersom affären här i Björnrike är helt vansinnigt dyr, men igår så var det stängt i Vemdalen, det var ju faktiskt söndag! Nu är vi på landet 🙂

Väl i butiken i stormeteropolen Vemdalen, så konstaterade vi att den också låg i den dyrare klassen, men det var i alla fall billigare än butiken vid skidanläggningen. Mat till i dag och i morgon ihandlades och även en del läsk så vi orkar med den stora påfrestningen med skidor. Man måste ju se till att tillföra kroppen en massa socker nu när energireserverna betas av i backen 😉

Nu är det filmdags för barnen och slappande i soffan för mig och bror min… Vi hörs igen i morgon!

Ha det bäst där ute!

Efter en lång dag på vägarna, så kom vi äntligen fram till Björnrike och precis som förra året så måste jag tacka han som kom på att man skulle sätta in en skärm i bilen och sen koppla en dvd till den. Hela vägen upp så satt Mio med ögonen klistrade på skärmen och en enda gång frågade han om det var långt kvar. Gissa om min förvåning när jag svarade att det var flera timmar kvar och hans reaktion var, ”YES!!! Då hinner jag se en film till!”. Som sagt, tack för dvd i bilen! 🙂


Äntligen framme…

Väl framme, åkte vi direkt till incheckningen och hämtade nycklar till stugan och sen gick vi in och hämtade ut våra skidor. Både Nova och Mio blev grymt nöjda med sina skidor och Nova tyckte att hennes var ”fett coola” och det är väl bra antar jag…

Efter dumpning av grejer och barn i stugan, åkte jag och Daniel iväg till affären och handlade lite nödvändigheter och självklart också lite annat, som inte var så nödvändigt, men desto godare!

Eftersom det är semester, så ska det ju vara lite godare mat också, så dagens middag fick bli tacos…


Fjällresan första middag…

Eftersom jag konstaterat att jag inte plockat ner någon tandborste, var jag tvungen att kasta mig in i bilen och igen och åka till affären igen, men sen blev det slappande i soffan framför sista avsnittet av Solsidan, sen blir det nog rätt tidigt i säng, så vi är pigga och glada i backarna i morgon.

Ha det bäst där ute!

Tänkte bara kasta in ett superkort inlägg, så här på vägen upp till fjällen.

Just nu har vi svalt maten på Sibylla och ska snart ånga vidare uppåt.


Lite kortare kö än på Max förra året…

Nu är det toalettbesök och sen tillbaka ut på vägarna. Vi hörs ikväll!

Ha det bäst där ute!

Ojojoj, vilken jäkla dag! Idag kan jag säga att det har gått i ett precis hela dagen och samtidigt som den känns fruktansvärt lång, så känns det samtidigt som att det var nyss jag klev upp ur sängen.

Dagen började med att Indra tyckte att halv sex var en jättebra tid att väcka oss på. Som tur var så lyckades hon somna om och sov i alla fall nästan hela tiden fram till klockan nästan var sju. Tyvärr kan jag inte riktigt säga samma sak om mig själv. Jag låg mest och småslumrade lite och precis när jag var på väg att somna ordentligt, så gnällde Indra till, eller så vände Carin sig om och lät lite, eller så var någon av de stora uppe på toa. Hur som helst, så när klockan närmade sig sju, så konstaterade jag åter igen att jag har världens bästa sambo, för trots att det var min tur att gå upp med Indra, så erbjöd sig Carin att ta henne… Efter lite övertalning, så låg jag faktiskt kvar i sängen och sov lite fram till halv nio.

Då var det dags för dagens första ”händelse”, in till Mio och sjunga, eftersom han ju fyller 8 år idag!!! Min lilla kille börjar bli stor!!!

Grattis Mio!

Efter den enormt vackra skönsången och med lite frukost i magen, var det dags att ånga iväg till Willy’s och handla mat, för även om jag och ”de stora” åker till fjällen i morgon, så behövs ju mat här hemma. Passade på att fylla vagnen rätt bra, för att inte överge ett vinnande koncept.


Varför nöja sig med en kasse?

Eftersom jag har ett minne som en guldfisk och det blir ännu sämre när jag är stressad, så höll jag på att glömma att jag ju skulle köpa en present till Mamma som faktiskt fyllde år igår, för bara för att ett av barnbarnen fyller dagen efter så får hon ju inte bli ”bortglömd”. Sagt och gjort, när bilen var fullastad med matvaror, så styrde jag kosan mot Gränby centrum och väl där lät jag min enorma kreativitet flöda fritt, så jag gick därifrån med någonting som fantasifullt som ett presentkort! Inte illa va?

På vägen hem tänkte jag att jag skulle stanna och fylla lite luft i däcken så att allt var i topptrim inför morgondagens långfärd. En bra tanke, som skulle visa sig leda till en hel del, men det visste jag ju inte då, så glad och småsjungandes, rattade jag in bilen på macken. Vänster fram fylldes på lite och slangen flyttades till vänster bak och även det fick sig en liten påfyllning och det var nu det hände. När jag tog bort slangen, så pös det något så vansinnigt, så jag nästan hoppade till och när jag kollade ner på däcket, så hade hela ventilen gått av!! Hur fan kan det hända? Det är metall och ska väl tåla rätt mycket och garanterat mer än att man fyller på luft!?


Vad säger man? Trodde inte det var möjligt…

Så vad gör man när det helt plötsligt bara pyser ut en massa luft och man ser hur däcket blir plattare och plattare? Ja, det finns ju inte mycket man kan göra, mer än att stå där som ett få och titta på och det gjorde jag också och efter bara några sekunder så stod bilen snällt på fälgen. Jaha, där står jag alltså, med en bil full med mat, ett platt däck och bara några timmar kvar till kalas för Mio. Måste ju erkänna att jag har haft stunder i livet där humöret varit bättre. Efter många samtal och letande fram och tillbaka, så kom i alla fall en bärgare och hjälpte till och när vi förklarat för honom att vi skulle till fjällen i morgon, så ringde han en kille han kände och kollade om han kunde hjälpa till. Självklart kommer han få bra betalt för det, men han ställde upp och åkte in en lördag och fixade vårt däck. Så det var bara kasta på reservhjulet och ta bilen till Däckhuset.


Ett platt hjul mindre och ett störtlöjligt reservhjul på…

Med ”reservhjulet” på tog jag mig i alla fall hem och kunde stanna tillräckligt länge för att hinna hälsa på alla gäster, som ju självklart redan kommit för att gratta Mio, men efter några minuter hemma, var det bara att hoppa in i bilen igen och åka in till stan och få hjulet fixat, så att vi kan åka till fjällen.


Reservhjul av och ett nylagat hjul på…

Med ett riktigt hjul på bilen och ett stort leende på läpparna åkte jag åter igen ut till Träsket för att vara lite social en stund. Det som mötte mig när jag kom hem, var ett stort fikabord med kakor och framför allt, en superfin och jättegod tårta! Behöver jag säga att jag la in på en rejält stor bit? Nej, precis för ni som hängt med ett tag vet ju att lördagar, är min ätardag!

Efter några timmars kalasande så började gästerna att droppa av så smått och det blev lite lugnt i huset, men då var det bara att ta tag i nästa grej för dagen. Nämligen att åka in till stan igen (!) och den här gången gick färden till Närakuten, för att få lite hjälp med Carins misstänkta bihåleinflamation. De använder sig av ett system, som går ut på att man först får träffa en sköterska, som gallrar och ser om man behöver träffa en läkare och sen får man en läkartid. När vi kom dit så tog det inte speciellt lång tid innan Carin fick träffa sköterskan och det gick ännu snabbare för henne att få beskedet att hon måste träffa en läkare. Däremot var det över två timmar till läkartiden.

Eftersom Mormor var hemma med alla barn, så tänkte vi att vi lika gärna kunde stanna i stan och äta lite medan vi väntade, så vi knatade bort till en kinarestaurang och högg in på buffén. Tyvärr var det bara jag som kände någon smak över huvud taget, så jag fick berätta om det var gott eller inte så gick Carin på mitt ord och på matens konsistens.


Gott gott…

Efter på tok för mycket mat, så tog vi oss tillbaka till akuten, och där fick vi beskedet att ”vi ligger lite efter…”. Hmmm, inte direkt det man vill höra, men heller inte speciellt förvånande egentligen. Ungefär en halvtimme efter beräknad tid, fick Carin i alla fall, komma in till läkaren och han konstaterade att det skulle behövas lite penicillin och sen lite avsvällande för att lätta upp i bihålorna, så strax efter nio kom vi från apoteket och kunde äntligen åka hem igen.

Nu sitter jag ute hos mig och bara slappar lite och försöker att sammanfatta dagen och jag har fortfarande inte bestämt mig för om den har varit sjukt lång eller om den bara försvann.

Ha det bäst där ute!

Jag är så trött, så jag vet inte hur jag ska kunna ta mig de tunga stegen upp för trappan för att få kroppen i säng. Just nu sitter jag med laptopen i knät och stirrar lite tomt framför mig och någonstans i en avlägsen värld snurrar Let’s Dance.

Trots tröttheten så kunde jag faktiskt fokusera lite på danserna och det är faktiskt riktigt roligt att se hur mycket alla paren har utvecklats från att de började. Dessutom har allihopa tappat en hel del kilon, så det kanske är dansa man skulle ge sig på inför sommarformen?!

Nej, jag ska nog bespara er det, för att se mig dansa kan inte vara trevligt…

Självklart har jag en favorit och för mig är det helt solklart… Det finns en som dragit ifrån de andra ordentligt och självklart pratar jag om Frankan. Säger bara en sak…

Go Frank, du är grym!

Nu är det läggdags för en trött och sliten Micke och jag ska göra mitt bästa för att komma hela vägen upp, för det vore jätteobekvämt att sova i trappan…

Ha det bäst där ute!

 

Vad hände med våren?

Vad hände med våren egentligen? Jag har precis stått ute och väntat på tåget i ett bra tag på en snöig station! Jag trodde det var slut på sånt nu, men ack så fel jag hade! För några dagar sen så skrev jag ju om ”vårtecken” och det här måste väl vara det ultimata ”icke-vårtecknet”!?


Vad ska det här vara bra för?

Självklart så kommer det här att försvinna, typ i morgon, men det är i alla fall rätt tråkigt med ett ”bakslag” på våren, men just nu spelar faktiskt inte det heller någon roll, eftersom det ju faktiskt är Fredag!!!

Ha det bäst där ute!

Jävlar vilken dag! Bortsett från mitt lilla break i gymmet så har det gått i ett hela tiden! Jag har knappt hunnit med att andas idag känns det som, så nu ska det verkligen bli skönt med helg!

Jaja, nu till mitt andningshål, gymet och det pass som jag faktiskt hann (eller prioriterade) med idag. På schemat stod bröst och rygg och precis som vanligt så var det bara att smacka på vikter och sen pressa upp det. Jag testade att köra bänkpress idag också, men jag kände tyvärr lite i axeln, så jag stannade på 90 kilo, men skam den som ger sig…

Bröst
Bänkpress (max: 8 rep @ 90kg)
Snedbänk (max: 6 rep @ 90kg)
Declinebänk i smith (max: 8 rep @ 88kg)
Nedifrån i cable cross (max: 10 rep @ 12,5kg)

Rygg
Latsdrag med rak stång (max: 6 rep @ 100kg)
Drag med oxhornet (max: 6 rep @ 95kg)
Stående rodd (max: 6 rep @ 75kg)
Sittande rodd, v-handtag (max: 6 rep @ 95kg)

Fick ett jäkla tryck i musklerna och jag kunde verkligen trycka till i ytterläget i alla övningar, vilket känns grymt skönt!

För att stilla mitt ego, så fick jag också till två filmer idag, det är ju trots allt fredag, så håll till godo 🙂

Vinkeln på nacken ser lite knasig ut, men det är faktiskt riktigt bekvämt och jag måste ha den där, annars känns det som att jag ska glida av bänken…

Inte den bästa kameravinkeln, men min kameraman (bänken) var tydligen inte riktigt vaken och justerade, så bättre än så där blev det inte helt enkelt 🙂

Nu ska jag ladda inför en fredag med mycket sofftid och kanske så slinker det ner någonting gott i magen också, det är ju trots allt fredag!

Ha det bäst där ute!