En chefspappas vardag…

Idag var det åter igen dags för ett besök på gymet. Senaste tiden så har det inte blivit så där jättemycket av den varan, tyvärr, men det ser bättre ut nu den här veckan.

Dagens pass fick bli axlar och trots att jag inte lyckades få något speciellt supertryck, så kändes det ändå rätt bra. Styrkan är rätt ok och jag känner mig faktiskt ovanligt hel i axlarna, så nu är det bara tiden som sätter stopp för att det faktiskt ska gå att forma om kroppen lite. Skam den som ger sig… Jag tror att jag kommer stå i gymet och rycka i vikterna även när jag blir gammal. Jag kanske blir den där jobbiga gubben som snor åt sig alla småhantlar och mest lullar runt och pratar med alla

Axlar
Sittande hantelpress (max: 8 rep @ 32,5kg)
Stående press med stång (max: 10 rep @ 40kg)
Hantellyft åt sidan (max: 12 rep @ 11kg)
Hantellyft framåt (max: 12 rep @ 11kg)
Lyft till hakan med v-hantag (max: 12 rep @ 60kg)
Baksida i maskin (max: 12 rep @ 60kg)

Mage
Crunches på situps-bräda (max: 25 rep @ kv)
Crunches i maskin (max: 12 rep @ 40kg)

Ett bra pass även om jag märker att styrkan försvinner efter en stund. Tror jag behöver lite extra protein och kanske en skvätt kreatin också

Annars har dagen bestått av en hel del småfixande och jag  har faktiskt fått en hel del saker gjorda, så nu är det lite färre saker på ”att-göra-listan”. Sakta men säkert går vi mot en tom lista och en skön julledighet!

Ha det bäst där ute!

Nej, nu blev jag riktigt less!!! Det Upptåget som jag stressade för att hinna med, visade sig bara gå till Uppsala, så nu sitter jag här och ser dum ut och jag kan inte göra annat heller tyvärr. Det är väl så att bo på landet antar jag…

Jaja, som den lutrade pendlare jag är, så biter jag ihop och gillar läget… Vad är 13 timmar från avfärd till jobbet till hemkomst igen? 13 timmar av ett helt liv, det är ju ingenting!

Ha det bäst där ute!

Undrar hur långsamt ett tåg kan åka egentligen? Just nu så har vi krypkört hela vägen från Uppsala. Jag undrar bara varför? Det är väl knappast så att tåget får sladd och halkar av spåret! Nu stannade vi dessutom helt, för vi har ett tåg framför oss med lokskada! Hur svårt kan det vara att göra tåg som funkar när det är vinter och snö?

Jaja, jag har egentligen inte så bråttom, men det är lite irriterande att inte kommer fram.

Igår när jag kom hem, så konstaterade jag att det oftast är de små sakerna som höjer upp humöret några extra snäpp. Det var nämligen så att när jag kom hem med bilen igår och skulle upp på garageuppfarten, så möttes jag av två tända lycktor på trappen! Låter inte så märkvärdigt, men jag kände mig verkligen välkommen hem, så tack Carin för att du fixar och donar!

Tänk på det alla ni där ute. Det är inte de stora sakerna som är de viktigast, utan de små vardagliga!

Ha det bäst där ute!

Då var det dags för bloggens absolut högsta inlägg, för precis just när jag skriver det här, så befinner jag mig på lite dryg 12 000 meters höjd, på ett flygplan fån Bryssel till Stockholm. Jag har varit på ytterligare ett möte i Bryssel och jag har fått med mig ännu med choklad hem. Inte för att jag klagar, men tyvärr så gör mitt midjemått det åt mig. Jaja, man lever bara en gång, så då gäller det att passa på.

Jag fick precis höra av kaptenen att det har snöat hela dagen och snörar fortfarande i Stockholm och jag som har bilen på utomhusparkeringen! Undrar om jag får skotta fram den för att kunna komma hem? Varför var jag så snål och inte ställde den i parkeringshuset? Jag tänkte ju till och med på det när jag parkerade i går eftermiddag, men nej då! Snålmicke skulle självklart parkera utomhus. Man kan ju undra varför, när det inte ens är jag som betalar kalaset. Det kostar ungefär 150 kronor mer att stå i garaget, som att stå ute. Visst, det kan ju låta onödigt med 150 kronor, men om man tittar på hur mycket det är egentligen, så blir det försvinnande lite. Om det tar mig 10 minuter extra att ”skotta fram” bilen och skrapa allt och komma iväg, så har jag kostat en hel del mer än 150 kronor för mina kunder! Så vad lär vi oss av det här då? Jo, att självklart parkera i garaget nästa gång ett snöoväder är på ingång J

Nej, nu ska jag försöka vila lite innan vi ”ramlar ner” i Stockholm.

Ha det bäst där ute!

Då har jag syndat igen då! Det är skandal att jag sköter min kost och träning så dåligt! Blev en snabblunch på Donken nyss. Har haft ett möte på förmiddagen, som slutade 12 och sen var det bara att avsluta allting och sen stressa iväg igen. Nästa stopp är Arlanda, för en tripp till Bryssel.

Nu hoppas jag bara att planet går som det ska, men risken för förseningar är väl rätt stor just nu! Tydligen så var det brist på flygledare, så förseningar på två timmar var vanligt… Suck! Jaja, mötet är i morgon, så jag har gott om tid på mig, men det är jäkligt trist att sitta på Arlanda och vänta och sen har jag ingen lust att komma fram ”mitt i natten” till hotellet. Jag hade hoppats på att komma fram i god tid, så jag kan äta lite mat och sen slappa på hotellrummet. Jaja, den som lever får se.

Jag får återkomma med en rapport senare, live från Belgien helt enkelt

Ha det bäst där ute!

… det är frågan! Jag vet ju inte vad ni föredrar när det gäller det och själv är jag också väldigt kluven i frågan! Ibland så känns det helt klart bäst att binda, men i andra lägen så vågar jag nog riskera att bli bunden, för ibland måste man ju leva lite ”farligt”, eller hur?!

Jag pratar självklart om elpriset, så för alla er som tänkte annat… in i skamvrån! Fy på er! Elpriset har ju börjat klättra uppåt och det har ju pratats ett tag om att man borde binda sitt elpris, eller att man ska skaffa avtal med tak och allt annat som elbolagen hittar på. Själv är jag väldigt kluven, som sagt, även om jag just nu lutar åt att bli bunden (av ev höga räkningar alltså…), eftersom jag ännu inte har bundit mina elavtal.

Skulle vara kul att höra vad ni föredrar… Binda eller bli bunden?

Ha det bäst där ute!

 Loading ...

Ibland så krävs det nästan löjligt lite för att förgylla en morgon och ibland blir det fruktansvärt tydligt. I morse hände en så grej och jag upptäckte att jag gick runt och småvisslade och var riktigt uppåt och det enda som hände var att det låg ett nytt batteri på mitt skrivbord när jag kom in.

Jag sitter en hel del på tåget och jobbar och sitter på väldigt mycket möten där jag har med mig datorn och då är det bra med ett ”stort” batteri. För någon vecka sen så hintade jag lite för IT-avdelningen att jag ville ha ett ”stort” batteri och i morse låg det alltså ett sånt på mitt bord.

Tänk om man kunde inleda varje dag med en så här liten grej! Det där lilla (stora) batteriet har gjort min morgon mycket mycket bättre än vanligt.

Nu till nått annat, som hände i helgen. Jag fyllde år förra veckan, så jag får väl passa på att tacka alla som hörde av sig och grattade mig. Alltid kul att bli ihågkommen! Men nu var det ju inte det jag skulle skriva om, utan det var helgen och då lördagen. På dagen kom då mina föräldrar, Daniel, ”Moster Lena”, Zandra och Otto, och självklart Mormor, hela vägen till oss uppe i norrland, för att fika och fira mig. Många goda kakor och en fantastisk tårta.

På eftermiddagen hade Carin bokat bord på en Trattoria Commedia i Uppsala för en trevlig middag, så strax efter sex var det avfärd från hemmet. Efter en hel del letande efter parkering så stapplade vi in på restaurangen strax efter halv sju. Jag tyckte att vi måste ju stanna innanför dörren och bli visade till vårt bord, men Carin envisades med att vi skulle gå in direkt. Jag fattade inte riktigt, men jag följde ju snällt med. Sen pekade hon på ett bord och sa, där ska vi sitta och nu fattade jag ännu mindre, för vid ”vårt bord” så satt det ju redan folk, så var det två platser lediga. Varför ska vi sitta med en massa andra människor???

Snäll som jag är, så tåg jag väl några trevande steg fram mot bordet och jag fattade fortfarande ingenting! När jag i princip stod bredvid bordet, då fattade jag! Det var ju ett gäng kompisar som satt vid borde och bara väntade på att jag skulle dyka upp!!!  Så Carin hade fixat och trixat för att få dit folk! Du är bäst Älskling, tack! Det blev en kanonkväll med fantastisk mat och trevligt sällskap! Tack ”gänget”!!

Nu har ännu en hektisk vecka dragit igång och det är bara kämpa på, men nästa helg har aldrig varit så nära som just nu!

Ha det bäst där ute!

Då var det äntligen måndag igen då och det känns som att helgen bara försvann, men jag ska inte klaga. Idag kommer jag nämligen kunna gå iväg till gymet!!! Känns som en evighet sen, även om det ”bara” var en vecka sen jag var där, men är man ”van” vid att vara där snudd på varje dag, så är det en evighet. Jag skulle ju ljuga om jag sa att det inte var så att jag hade en viss abstinens!

Idag när jag kollade min kalender, så har jag inga möten inplanerade på hela dagen så, tro det eller ej, men jag ska faktiskt kunna sitta och jobba hela dagen, så nu har jag ett mailmål på under 100 olästa. Snudd på katastrof att ha så många olästa, men är man så lite på plats som jag har varit nu de senaste veckorna, så blir det så. Även om jag är ganska duktig på att inte ta med mig jobbet hem, så har det varit väldigt nära att jag satt mig med mailen på kvällarna eller under helgen. Om ni som läser den här bloggen märker att jag börjar jobba på kvällen eller helgen, så skicka iväg en virtuell käftsmäll så jag vaknar till! Jag ska helt enkelt inte sitta när jag är ledig, den uppfattningen har jag haft länge och jag kommer kämpa ända in i det sista för att kunna leva upp till den!

Nu är jag snart framme i Upplands väsby, så mer blir det inte den här gången.

Ha det bäst där ute!

Ibland så är det ok att tycka synd om sig själv och just idag så tycker jag synd om mig! Jag var nämligen till tandläkaren idag och det var ingen rolig historia… Allting började för ett tag sen när jag fick ett hål precis på kanten av en tand och det blev så stort att hörnet på tanden sprack. Det är inte lätt när man är så grymt stark i käken

Efter några turer så satt jag alltså där i väntrummet hos tandis i morse och väntade. Jag skulle ju ljuga om jag sa att jag inte var lite ”nervös” inför domen som jag skulle få. Så när tandsköterskan gled runt hörnet och spände ögonen i mig och såg lite medlitande ut, så började jag ana oråd direkt. Efter tunga steg bort mot rummet, så gled jag ner i tandläkarstolen och inväntade utlåtandet och då börjar hon att prata om annat!! Hon måste skoja! Jag har knappast kommit dit för att sitta ner och småprata… Ut med det bara, kom igen, inte skämmas! Och efter en hel del förklarande om hur svårt det är och hur stor risk för att misslyckas det är, så kom det. Det är bara att ta bort hela tanden!

Så där satt jag, och kunde ju inte göra mer än hålla med om att det nog var bäst att ta bort alltihopa! Så det var bara att öppna truten och låta henne trycka in spruta efter spruta i munnen och sen åkte verktygen in. Det ena större och värre än det andra och tillslut, efter brytande och bändande som nästan fick käken att gå ur led, så lossnade tanden och kvar satt jag där, med en gigantisk krater i underkäken.

När allt det här var över och jag gick därifrån, tuggandes på kompresser, så var det bara att sätta sig på tåget och åka till jobbet! Mysigt att glida in på kontoret, bedövad i halva ansiktet och mer eller mindre talsvårigheter, men är man chef så är man… Bara att gilla läget! Dessutom var det lunch med hela gänget på Gondolen idag, så jag fick tvinga i mig lite mat också, men det gick rätt ok ändå. Jag har ju en sida i munnen som fortfarande är hel… Positivt tänkande

Nu sitter jag däremot på tåget på väg hem och nu är det Äntligen fredag!!!

Ha det bäst där ute!

Hej Bullen! För er som ”är lite äldre” så känner ni säkert igen den klassiska öppningen från Bullenfilmerna! Det ni däremot inte hänger med på antagligen, är varför jag öppnar med den helt plötsligt… Jo, jag har ju varit på kurs och sista halvan av dagen ägnades åt att berätta om oss själva och vad i vår uppväxt och livet som har påverkat oss och fått oss att vara den vi är nu. Kan låta rätt flummigt i början och det tyckte nog jag också, men oj vad kul det var! Dels att höra alla andras historier, men också berätta om min egen. Har ni inte gjort det, så ta en stund och sitt ner och fundera lite på vad som egentligen format er till att bli den ni är idag. Tankeväckande, minst sagt!

En annan sak vi pratade om idag var det faktum att vi ständigt är nåbara. Oavsett vart vi är, så kollar vi mailen och har telefonen på, ifall någon skulle vilja nå oss. Hur bra är det egentligen att ständigt kunna bli nådd? Själv är jag rätt kluven till det hela, för samtidigt som jag vet att jag känner mig naken om jag glömmer mobilen, så kan jag tycka att man hela tiden ”måste” kunna bli nådd. Kan man bara hantera det utan att bli stressad, så är det väl bra, eller?

Nu till nått helt annat… Mitt huvud! Eller rättare sagt min fristyr, eller snarare avsaknaden av frisyr. Det är nämligen så att min frisyr har under åren blivit kortare och kortare och det senaste och slutgiltiga steget i den här processen, tog jag på vår semester. Då åkte nämligen hyveln fram och fick göra sitt över hela huvudet! För er som inte har testat, kan jag rekommendera det! Riktigt skönt att inte ha ett enda fjun på skallen, även om det blir väldigt kallt när man bor i ett kallt land som Sverige. En sak som jag däremot drar mig för, är att ta det här slutgiltiga steget här hemma och kanske framför allt på jobbet, för någonstans så finns en tanke om att det inte skulle vara ok att raka huvudet. Är det jag som är gammal nu eller har jag en poäng i det? Hjälp mig, ska hyveln få jobba igen, eller ska jag nöja mig med att köra så kort det går med en trimmer?

Nu börjar batteriet tryta, så det är läget för mig att posta det här och stänga ner burken.

Ha det bäst där ute!

Jaha, är det slut på våren nu eller? I morse så fick jag pulsa genom en massa snö för andra dagen i rad, för att komma ner till tåget. Inte för att jag har någonting emot det egentligen, men det känns lite tidigt kan jag tycka! Borde det inte dröja några veckor till i alla fall!?

Jaja, ska inte gnälla om lite vitt på marken nu, så jag slutar gnälla och går helt sonika över på att gnälla lite istället! Jag har inte bytt till vinterdäck ännu!!! Jag vet, det är katastrof, men vad gör man när det enda man hinner med i veckorna är att slänga i sig lite mat, innan det är dags för att lägga alla barn och sen efter ett tag, sig själv? Nu när det har blivit vinter (ser ni, inget gnäll, bara ett konstaterande!) så blir det väldigt slirigt att halka omkring på sommardäcken… Jag får se om jag hittar nått ställe som är öppet på helgen kanske.

Sedan i tisdags så har jag varit på kurs och idag är det sista gången, för det här tillfället och igår var det riktigt roligt! Vi fick en uppgift som gick ut på följande. Hela gänget är indelat i grupper och varje grupp fick utse en ledare (jag! ) och sen fick vi lite instruktioner. I korta drag så gick det ut på att följa en bana och hitta 10 kontroller, typ som orientering, men det var lite annat runt omkring det här också. För att följa banan, så fick vi ett gäng ”kartbilder” som var handritade skisser över ett ställe längst med den väg vi gick på. Tex, en vägkorsning där det stod en lampa i tre av hörnen, en stolpe på ett visst ställe och ett elskåp vid sidan av den ena vägen. När man hittat det, så följde man pilarna på kartbilden och sen var det bara hitta nästa ställe och någonstans utmed vägen så fanns kontroller och vid varje kontroll så stod det hur snabbt vi skulle gå till nästa kontroll och vid varje kontroll skrev vi upp tiden.

För varje minut vi felade mot ”idealtiden” fick vi ett minuspoäng och för varje kontroll fick vi 15 minus. En riktigt skojig övning och tittar man på det lite djupare ur ett grupp-perspektiv, så fanns det en hel del att hitta om hur vi som grupp gjorde i olika situationer.

Gissa vilken grupp som vann??? Ja, jag säger ingenting så får ni använda er fantasi själva

Nu ska jag kursa vidare!

Ha det bäst där ute!

Nu skulle det här kunna bli ett maratoninlägg, men eftersom jag känner mig själv, så ska jag redan från början förvarna er på att så kommer det inte att bli. Jag är helt enkelt för trött för att sitta och skriva en hel uppsats om vad som händer just nu, eller vad som har hänt, men lite ska jag nog orka med innan ögonlocken blir tyngre än en genomblöt handuk och ramlar ner framför ögongloberna.

Jag och Carin har varit iväg på semester! En hel vecka i värmen och som om det inte vore nog med det, så var vi dessutom helt själva!!! Bara jag och Carin alltså och inga barn! Vi hade alltså 7 dagar att bara vara med varandra och slippa en massa barn som springer runt benen hela tiden! Nu är det säker flera av er där ute som läser det här och undrar, vad säger han??? Får man verkligen säga att det var skönt att ”slippa” barnen?? Är inte det väldigt fel och dumt och allt vad det nu kan vara?! Man ska väl aldrig vara trött på att ha barnen runt sig, eller aldrig vara less på att inte ha tid utan barn, för då är man väl en dålig förälder! Nej, man måste få tycka att det är skönt att ”slippa” barnen ibland och nej, man är inte en sämre förälder för det, bara ärligare!

Oj, nu blev det en massa annat snack än om vår semester helt plötsligt, så åter tillbaka till solen och värmen. Vi åkte alltså iväg (utan barn..) till Teneriffa för att bara slappa och helt enkelt göra så lite som möjligt, på så lång tid som möjligt och jag måste säga att vi lyckades riktigt bra! Vi slappade, solade, badade och åt mat, sen solade vi lite till, badade några gånger och sen åt vi igen. Ingen dålig tillvaro för en sönderstressad småbarnsförälder med andra ord.

En rolig sak som fick några av våra dagar på stranden att bli extra lyckade, var han som vi kallade Stringmannen! Det var en kille (tysk säkert!!) som, på fullt allvar, låg och solade iförd endast stringbadbyxor! Nu vet jag vad du ser framför dig. En välsittande tangabyxa med ett fint y i rumpan, men nej då, tänk om! Hans underbara outfit bestod av en knallgul (!!) tygbit som med nöd och näppe omslöt hans manliga stolthet i fronten och på baksidan av denna läckerbit, fanns endast en tråd! Där låg han alltså mitt på stranden, bland solande pensionärer och barnfamiljer, iförd en tygpåse med tillhörande snören och det värsta av allt var nog att han antagligen trodde att alla glodde för att han var så het!

Nu vill jag att du föreställer dig detta… En halvblek kille, troligen tysk, inte speciellt tränad och definitivt inte med den snyggaste kroppen som guds skapelser kan ha. Tänk dig sedan att denna uppenbarelse ligger snett framför dig på en strand, på mage! Det enda du ser som på något sätt skyler hans bleka lekamen är alltså tråden som håller ihop påsen på framsidan, med hans rumpsnöre. Se nu för ditt inre hur denna syn helt plötsligt ålar sig upp för att lägga sig på mage och när han väl hasat sig upp i halvsittande ställning, så stoppar han ner handen runt påsen för att justera positionen på innehållet, så att några delar av detta inte sticker utanför påsens minimala yta! Ingen vacker syn, eller hur?! Det som gör saken, om möjligt ännu värre, är nog att denna manliga tjur ser ut att ha halvstånd ungefär hälften av tiden… Vet inte vad ni kvinnliga läsare tyckte om min målande beskrivning, men varken jag eller Carin tyckte det var speciellt mysigt med denna Stringman i vårt synfält, även om han faktiskt var lite roande emellanåt…

Utöver solen och värmen så har jag också hunnit med en tripp till Bryssel för ett möte, så det har blivit många flygtimmar de senaste veckorna och mycket tid hemifrån, men det är väl bara att gilla läget antar jag… Det är ju det jag har betalt för, säger dem…

Nu ska jag däremot ta en tidig och välbehövlig helg och jag hoppas att jag får lite mer tid för att uppdatera bloggen och vem vet, jag kanske till och med slänger in lite bilder från semester… Har ni riktigt tur, så kommer det en dåligt tagen smygbild på Stringmannen.

Ha det bäst där ute!