Varje morgon så brukar jag skumma igenom några stycken nättidningar och oftast så är det vissa artiklar som fastnar lite extra och den här morgonen är inget undantag.
Den första handlar om en kvinna som flugit till Australien, men hennes flygresa blev en mardröm, för bredvid henne på planet satt en mamma med sin 3-åriga son. Inte så konstigt med det kan man ju tycka, men enligt kvinnan som skrek barnet så mycket och så länge, att hennes trumhinnor sprack! När hon kom fram rann det blod ur öronen och hon fick hjälpas av planet. Nu har hon blivit döv och stämmer flygbolaget.
Min första tanke när jag läste det här var att, visst är det synd om henne. Hon hade säkert en jättejobbig flygresa med ett litet barn som inte vet hur man gör när man tryckutjämnar, och därför hade fruktansvärt ont i öronen. När en treÃ¥ring har sÃ¥ ont, sÃ¥ grÃ¥ter han, sÃ¥ är det bara och hur störande det än är, sÃ¥ är det ingenting man kan stämma flygbolaget för. Att hon sen inte heller lyckas tryckutjämna sÃ¥ att hennes trumhinnor spricker, det ska väl inte det stackars barnet lida för. Hur mycket hon än stämmer eller hur mycket hon är ”grÃ¥ter ut” i tidningar runt världen, sÃ¥ hoppas jag att ingen gÃ¥r pÃ¥ att ett litet barn kan spräcka trumhinnorna pÃ¥ folk, bara genom att skrika! Nej, om man som 67-Ã¥ring inte vet bättre, sÃ¥ är det bara att tycka synd om henne, inte för hennes spräckta trumhinnor, utan snarare för hennes fruktansvärda dumhet!
Ha det bäst där ute!
I morse när jag klev upp så tittade jag som vanligt ut genom fönstret för att kolla vädret och konstaterade snabbt att det är väldigt mycket bättre byggväder idag. Jag vet att jag kanske får 98% av Sveriges befolkning emot mig nu, men det är rätt skönt! Normalt sett så tycker jag väldigt mycket bättre om 30 grader och sol, än 20 och molnigt, men efter några timmar med bärande av brädor, kapande och skruvande, mitt i solen, så är skuggan rätt välkommen.
De sista dagarna har jag kört själv med altanbygget, men idag får jag förstärkning igen, av min Pappa som kommer och hjälper till. Det går lite snabbare om en kapar och lägger ut och en bara går och låter skruvdragaren göra sitt jobb. Jag är väldigt tveksam till att vi hinner klart med trallen idag, men vi kommer att komma rätt långt hoppas jag. Kan ju tycka att det inte ser ut som att det är så mycket kvar, men det är lååångt bort till garaget från andra sidan!
I eftermiddag ska jag och Carin Ã¥ka in till Friskis och bli plÃ¥gade pÃ¥ Jonas Cirkelfys-pass. Jag har kört det en gÃ¥ng tidigare och jag vet inte om det beror pÃ¥ min extremt dÃ¥liga form, eller om passet är väldigt jobbigt, men jag tog helt slut! Det var inte mycket Micke kvar pÃ¥ slutet inte! Jag tror att det är en kombination av de bÃ¥da, för min form som jag är i nu är, i det närmaste, katastrofal! Jag har tillÃ¥tit mig att förfalla pÃ¥ tok för mycket den här gÃ¥ngen. Numera känner jag mig mer som en smÃ¥fet liten gubbe, där den ena magen efter den andra väller över byxkanten när jag böjer mig framÃ¥t. Det var ett bra tag sen som jag kunde vara nöjd över min kropp, men skam den som ger sig. För eller senare, sÃ¥ är jag kanske pÃ¥ topp igen…
Ha det bäst där ute!
