Ojojoj, det är inte bra för bloggen när det är semester och nästan 30 grader varmt ute, men nu så tänkte jag uppdatera er lite om vad som händer i mitt liv och precis som alla gånger förut, så börjar vi från början.

I onsdags var ju min och Carins årsdag, så vi passade på att lämna bort alla barn till Farmor och Farfar för en barnfri dag i Stockholm och som de turister vi numera är i den staden (jag vet att du inte vill se det så Älskling…), så var vi ju tvungna att börja i Gamla stan, med en lunch.

Utsikt från restaurangen… Inte fönsterbord, men nästan…

Precis som vanligt, så är det någonting märkligt som viskar i mitt öra att jag måste ta pizza och även den här gången hade den lilla konstiga rösten följt med mig, så där satt den lilla gubben på axeln och småskrek och drog i min örsnibb… – Ta pizza, ta pizza!!

Även den här gången vann gubben på axeln…

Den där lilla gubben måste ha en enorm övertalningsförmåga, eller så är det kanske så att den personen han försöker övertyga, inte är så där direkt svårövertygad. Inte när det gäller pizza eller andra goda (läs onyttiga) saker. Självklart så måste Carin vara nyttig och ta en pasta och ibland undrar jag inte om det är bara för att få mitt dåliga samvete att bli ännu lite sämre! 😉

Hur som helst så blev jag rätt nöjd med min pizza när den väl kom in och riktigt god var den också, så det gjorde inte så mycket att gubben vann den här gången heller…

Bäst som vi satt och åt, så stegade det in en lång lång farbror och flera av servitörerna var fram och hälsa honom med namn.

– Välkommen Lasse. Åhh vad kul att du kommer hit.
– Jag har sett dig på tv flera  gånger och tycker du är bra!

Stackars Lasse Berghagen! Han hade gått ut och skulle äta lunch med en kompis och det slutar med att restaurangchefen kommer och hälsar välkommen och bjuder på maten och för att ”hedra honom”, så äter han lunch med dem! Allvarligt! Kan inte han få gå ut och äta med en kompis utan att ha en smörande restaurangchef vid bordet! Nej, behandla honom och alla andra kändisar, med samma respekt som alla andra gäster, varken mer eller mindre!

Två turister bland alla andra?

Efter lunchen gick promenaden vidare genom Gamla stan och ner mot centrum, för lite seriös shopping! För min del så blev det ett par nya skor, eller sandaler är det kanske mer, och ett par ”jeanshorts”. Carin har ju redan visat det mesta av hennes fynd i sin blogg. Efter några timmars shoppande, så var det dags för lite fika och för att känna oss lite nyttigare, så blev det en latte och yoghurtglass.

Man kan ju låtsas att det är nyttigt i alla fall…

På vår promenad tillbaka på Söder, så gick vi förbi Gunnarson konditori och för alla er som lyssnade på Hassan när det begav sig, så vet ni precis vad det handlar om.

Jag var väldigt sugen på att gå in och fråga om Camilla fortfarande jobbade kvar, men tyvärr var det semesterstängt. Man kan ju undra hur många medelålders gubbar (som jag själv…) som kommer in och ler lite larvigt och frågar efter Camilla, eller kom in och ska beställa och sen ställer sig och härmas istället. Tror de som jobbar där är rätt less på det…

Vi fortsatte att tvinga fram våra rätt trött ben framåt ytterligare några meter och hittade ett gäng butiker med skyltar med texten ”Sale” på och märkligt nog så funkar det som en sorts magnet, så det var ju bara att snällt traska in och kolla igenom alla högar med saker, som alla redan rivit igen. Det kanske är så att någon har missat något fynd.

Nu var det äntligen dags för middag och den intogs självklart på Shamrock, ett riktigt bra ställe med underbart vitlöksbröd och riktigt bra mat, så det var bara att njuta för fullt!

Mycket gott…

Efter middagen blev det ytterligare några meters promenad i kanonvädret. Det är svårt att låta bli att tycka om det när klockan är över nio och det fortfarande är 24 grader varmt. Kort sagt, en kanondag!

Nu över till altanbygget och där går det sakta men säkert framåt.

Det är en hel del saker som måste modifieras lite…

En sak som jag börjar kunna ordentligt nu, är att gräva! Oj, vad mycket gräva det blir överallt, men det kommer att bli grymt bra när det blir klart.

Första pinnen utlagd…

Det första som ska göras när allt gräs är borta, är att mäta ut allting på plats och sen anpassa planerna lite efter längden på pinnarna och hur verkligheten ser ut och sen… Ja, precis, mer gräva!

Det ska grävas ur för alla stöd och när verkligheten visade att det var ganska mycket större avstånd mellan marken och den kommande altanen, så fick vi tänka om lite och göra alla stöd högre, så lite djupare hål (mer gräva…) och i med extra singel, för att få allting ordentligt stadigt.

Sen när alla hål var grävda, så var det bara att plocka fram vattenpasset och börja väga in allting, så att inte altanen ser ut som lutande tornet i Pisa när vi är klara.

.
.

Om man tittar på den hög med ”stommpinnar” som ligger på gräsmattan och väntar, så kommer det att bli många stöd och många gropar, innan vi är klara, så det är bara att hålla grävarmen igång antar jag.

Många pinnar blir det…

En hel del singel ska skyfflas till baksidan också…

Det är inte nog med att man först ska gräva ett hål i marken, sen ska det fyllas igen också, så det är bara att kärra runt en massa singel.

Det börjar hända lite även över marknivå nu…

Efter några svettiga timmar så började det faktiskt att synas någonting över marknivå också, så nu var det bara att kämpa på, gräva, fylla igen, väga av och sen skruva fast pinnarna.

Ytterligare en stund senare…

När vi kämpat på tappert ett tag till var det dags att bryta för dagen, men jag tycker att vi hann med rätt mycket i går ändå faktiskt, så vi kan vara nöjda med dagens insats.

Nu ska jag ut i köket och fixa frukost åt resten av familjen och sen är det dags för… Ja, gissa! Ja, ni gissade rätt! Börja jobba på baksidan igen 🙂

Ha det bäst där ute!