Undrar om polisen som hamnade på förstasidan på Svenska Dagbladet är nöjd med valet av just den bilden?

En polis på väg in, men med en mindre smickrande min…

Man kan ju fundera på hur de på redaktionen tänkte när de valde bild till förstasidan.

– Ok, vi letar reda på en bild där polisen ser utvecklingsstörd ut…
– Ja, vilken kanonidé, det får ju polisen att se bra ut!
– Då kör vi på det, vad tror ni om den här?

Ja, vad vet jag, men jag hade gärna varit en fluga på väggen när de valde! Kille som kommer som tvåa har inte heller världens mest skräckinjagande min, så de har verkligen lyckats fånga ögonblicket.

För att säga någonting bra också, så kan man väl bara konstatera, att resultatet av polisens insats blev bra mycket bättre än deras miner på väg in! Bra jobbat polisen och tack SVD för att ni hittade en sån bra bild!

Ha det bäst där ute!

Kan det bli bättre väder än så här? I morse på min promenad till jobbet, så var det så varmt att jag svettades och jag njöt i fulla drag! För mig kan det nästan inte bli för varmt, så jag ska absolut inte klaga. Varje morgon så ser jag termometern på Gondolen och i morse så hoppade den precis upp från 24 till 25 grader varmt och då var inte klockan mer än åtta!

Idag var det sista dagen som jag gick sträckan mellan Stockholm central och Söder, på sju veckor, för nu är det nämligen semester och när jag gick där, så kände jag att jag faktiskt kommer att sakna Stockholm lite. Jag kommer att sakna stadens skönhet och jag kommer faktiskt att sakna allt som finns så nära här. Under den korta tid som jag bodde i stan, så blev jag nog mer ”Stockholmifierad” än vad jag tro och definitivt mer än vad jag trodde att jag någonsin skulle bli. Hade ni frågat mig för några år sen, så hade jag nog svarat att jag aldrig skulle kunna bo i Stockholm, att det bara är stort och opersonligt, men det är faktiskt precis tvärtom. Visst, stan är stor, men på nått sätt så är det en skön känsla av gemenskap överallt… Kan nog inte riktigt beskriva det tror jag.

En sak som jag definitivt inte kommer att sakna däremot är alla köer på morgonen eller eftermiddagen! Det finns inget värre än att sitta still i en bilkö hur lång tid som helst.

Idag var ju som sagt, min sista dag innan semestern, och precis som jag har gjort några år nu, så blev det en fet hamburgare till lunch, bara för att börja smygfira ledigheten lite och i år tycker jag faktiskt att jag var värd det. Så när klockan närmade sig tolv, så åkte solglasögonen på och jag styrda med bestämda steg mot Burger King och precis som vanligt när jag äter där, så blev det en Big King XXL med plusmeny. Om ni inte har testat det, så kan jag säga att man blir ordentligt mätt!

Efter maten så hann jag med en promenad i solen och stannade en stund i Fatbursparken och lyssnade på några som spelade Panflöjt. Fick en härlig semesterkänsla i hela kroppen, så det var inte helt enkelt att gå tillbaka in på kontoret sen, men eftersom jag hört rykten om att det skulle bjudas på tårta, så tvingade jag den gamla kroppen tillbaka. Anledningen till tårtan var för att jag skulle gå på semester sen, så de tyckte att jag skulle få en bra avslutning, men man kan ju undra om det var hela sanningen… Jag misstänker starkt att det var ett svepskäl för att få fira att chefen försvinner och är borta i sju veckor! Nejdå, inte mina fina medarbetare inte… de skulle väl aldrig, eller?

Nu väntar i alla fall sju underbara veckors ledighet, eller ledig och ledig, jag ska inte vara på jobbet i alla fall, men jag kommer att jobba med altanen istället, så helt ledig och slappa blir jag inte. Det ska i och för sig bli superkul att bygga en ny altan, tycker jag nu i alla fall. Vi får väl se hur det låter om några veckor!

Ha det bäst där ute!

Sverige är fantastiskt och vi har ett av världens bästa sjukvårdssystem… eller?

Han lever med ett hål i huvudet… Foto: Anders Ylander/ Privat

Fredrik råkade ut för en halkolycka i vintras och fick allvarliga skallskador. Han blev intagen på akuten och fick den bästa tänkbara vården och, mot alla odds, så lyckades de rädda hans liv, så visst, vår läkarvård är grym, men…

När den akuta vården var avklarad och hans liv var räddat, så skulle han få tillbaka sitt skallben och det är nu som man blir lite smått mörkrädd, för när det skulle göras, så slarvades hans remiss bort! Sjukhuset slarvade bort remissen och därför hamnar han sist i kön! När jag läste det så var min första tanke att det var 1 april, men tyvärr så var det 1 juli och inte april, så det kan ju inte vara ett skämt. Inte ett aprilskämt i alla fall, för ett skämt är det. Inte nog med att de tappar bort remissen, utan han hamnar sist i kön! Vilken jävla kö? Det borde inte finnas så många som ska sätta tillbaka sitt skallben, men det är väl så att han hamnar i samma kö som de som ska operera lillfingret, eller fixa till ett nageltrång, för det får ju inte bli orättvist i Sverige. Nej, alla ska väl stå i kön och vänta på sin tur! Att man sen saknar en bit av skallen och måste gå med hjälm konstant spelar väl ingen roll, för det kan väl inte vara ett tillräckligt starkt skäl för att gå före i kön?

Om jag stod i den kön, så skulle i alla fall inte jag ha några problem med att vänta ett litet tag till, så han kunde slippa sin hjälm, men jag kanske är ensam om att tänka så? Nej, efter att ha läst det här, så börjar jag fundera på vem som egentligen har hål i huvudet, Fredrik eller de som sköter systemet?

Ha det bäst där ute!

En barfotasommar med Ernst…

Igår var det dags för ännu en premiär på tv och även den här gången så är det lite pensionärsvarning på att kolla på det, men det bryr jag mig inte det minsta om. Så jag parkerade rullatorn, spottade ut löständerna, skruvade upp hörapparaten till max och sen sjönk jag ner i tv-soffan, tillsammans med Ernst. Varje sommar så kör Ernst Kirchsteiger ett renoveringsprojekt och i år var det större än någonsin, men också häftigare än någonsin.

Den här gången ska han renovera en gammal ”hytta”, med 16 meter i takhöjd och ett enda virvar av balkar. Själva grundtanken är att det ska bli två våningar uppåt som är öppna, så en del av huset kommer att ha öppet hela vägen upp till tocken, alltså 16 meter (!!) i takhöjd. Undrar hur man hänger ner en taklampa från det taket?

Jag gillar Ernst skarpt faktiskt. Först när jag såg honom för några år sen, så var nog min första tanke att ta fjärrkontrollen, byta kanal och sen kasta den så långt det bara gick, så jag inte kunde byta tillbaka av misstag, men han växte rätt snabbt, så det var tur att jag inte kastade kontrollen. Han glider runt som en jättenallebjörn, två meter lång och barfota. Ser helt klart fram emot nästa program!

Idag blev det SJ till Stockholm, eftersom Upptåget först var försenat och sen blev inställt, men just idag känns det som att det kvittar, för i dag är det min sista dag innan semestern! Min tanke idag är att städa upp inför ledigheten, men tyvärr finns det några saker som jag måste ta tag i, innan jag kan gå hem, så det blir nog till att snällt köra på hela dagen, ända in i kaklet, men sen… Semester i sju veckor!!!

Ha det bäst där ute!