En ovanligt lång torka…

Ute fortsätter det att vara lite halvblött då och då och här inne fortsätter bloggtorkan! Det är inte så mycket att skriva om just nu, eftersom dagarna ser likadana ut. Däremot fick jag en ofrivillig vilodag för vädret tyckte inte som jag direkt och jag hade ingen större lust att stå ute i spöregn och jobba…

Regn och tråk…

Regnet var nog välbehövligt för allt i naturen, men jag tycker personligen inte att det var så roligt, men det är kanske mest för att jag inte är ett törstande grässtrå. Hur som helst så fick jag tillfälle att åka iväg och handla lite, så jag fick ju göra nått roligt trots regnet.

Igår så fick vi i alla fall upp en del av takkonstruktionen, så nu börjar till och med ”rummet” ta form, så man ser hur det kommer att bli.

Det händer mer och mer nu…

Idag blir det till att fortsätta med konstruktionen och sen är det staket som står på schemat, men nu är det Teletubbiesdags, precis som vanligt…

Ha det bäst där ute!

Just nu är det inte så där jättemycket att berätta om eftersom dagarna ser väldigt lika ut. Jag vaknar vid 06:20 av att Indra sitter och ropar efter mig. Jag går upp och fixar välling och så sätter vi oss och kollar på Teletubbies. Efter det är det frukost och sen är det altanbygge för hela slanten. Nu börjar det däremot hända en hel del grejer och nu ser man verkligen hur det kommer att bli när allting är klart. Vi har ju redan satt ett datum för invigningsfest, så nu har jag lite press på mig att få det så klart det kan bli…

När vi har haft vår lilla invigning så får det nog däremot gå ner i prio och högsta prio blir att ta med hela familjen till Göteborg för några dagars välbehövlig ”vila”. Förra sommaren var vi där en helg och det uppskattades enormt, så självklart ska vi hinna med det innan Nova och Mio börjar skolan.

Det får bli ett kort inlägg nu, för nu är det snart dags för sängen, så jag orkar upp och bygga igen i morgon…

Ha det bäst där ute!

Kan man verkligen leta efter ”den rätta”? Det är en fråga som jag ställer mig när det hela tiden dyker upp annonser om datingsajter hit och datingsajter dit. Jag är mycket tveksam till att man faktiskt kan leta efter någon på det sättet. Självklart måste man ut och träffa folk om man vill träffa någon, men att styra upp det så extremt vet jag inte om det är rätt sätt.

Nätdejterska på gamla dar?

Nu har till och med Mansslukerskan nummer ett börjat fundera på att testa Nätdating, men tydligen så skippade hon idén till slut och jag tror nog att det var rätt klokt, för med tanke på hennes ålder, så är nog utbudet ännu mer begränsat online, inte för att hon är sååå gammal, men i alla fall. Självklart håller jag en stor tumme för henne, att hon lyckas knipa (ännu) en man! Alla förtjänar i och för sig att inte känna sig ensamma, så go for it ”Lill-Babs”! Kanske blev hon inspirerad av Anders Bagge, som nyligen gifte sig ”i hemlighet”, med sin stora kärlek. Jag undrar hur mycket i hemlighet det var, när till och med Expressen vet om det och dessutom en hel del om själva bröllopet, men det är en annan sak.

Nu ska jag ladda för min kärleks hemkomst.

Ha det bäst där ute!

I morse åkte ju Carin till vår vackra Huvudstad, så det var jag som var hemma och tog hand om alla barnen hela dagen. Det är i och för sig en sanning med modifikation, för trots att vi har tre barn, så känns det ibland som att de två stora bara kommer hem för att äta och knappt det ibland. I morse direkt efter frukost så drog Mio iväg till en kompis och en liten stund senare försvann Nova också, så där stod jag och Indra och undrade vad som hände.

Efter en stund var det läggdags för Indra och jag fick några timmar för mig själv och gå ute och städa på baksidan, men precis när jag var klar med allt det och hade spolat bort allt skit från altanen, så vaknade hon, så att jobba nått var bara att glömma. När Indra vaknade så var det precis dags för mat och de båda stora dök upp i från ingenstans, så nu var huset nästan helt fyllt igen. Så fort maten landat i magarna på Nova och Mio, så sa det bara poff, så var de borta igen. När jag och Indra röjt lite inne, så gick vi bort till Farmor och Farfar för att hälsa på min Farmor, som var där på besök. Självklart så kom hon med oss hem och kollade på altanbygget. Sen blev det fick och (tyvärr) ett bad hos Farmor och Farfar. Jag skriver lite tyvärr, eftersom det var kallt! Det var nästan så att Indra tyckte det också, men bara nästan! Hon är helt vild i vattnet, precis som sin Far!

När vi kom hem nyduschade och fina, så var det dags för Indra att äta och då tyckte hon att det var jättelämpligt att kladda runt med köttfärssås i hela huvudet. Man ska inte vara ren för länge! Sen var det dags för mat för oss lite större, eller för mig och Mio i alla fall, eftersom Nova inte ens kom hem för att äta, utan åt hon en kompis och kommer hem klockan åtta. Antar att det bara är att vänja sig vid att de knappt syns till hemma…

Nu är det nattning av Indra och sen ska jag krascha i soffan.

Ha det bäst där ute!

Igår var det full fart ute på altanen igen, efter en dags vila och åter igen konstaterade jag att det är allt ”tänkande” och lösningar som tar tid. Att bara lägga trall, eller att bara skruva i en massa skruvar går betydligt snabbare. Eller det kanske är så att man ser att det händer saker, istället för att man får stå som ett fån i en halvtimme och ”bara” klura.

Tankeverksamhet på hög nivå…

Eftersom vi har lagt altanen så högt upp, så måste vi ta tillvara på varje centimeter i takhöjd, så det blev lite klurande innan vi kom på det bästa sättet att lösa det på, men till slut så blev det riktigt bra!

Idag blir det städning på arbetsplatsen…

Idag ska Carin åka till  storstan, så jag blir ensam hemma med alla tre huliganerna, så bygget kommer nog att ligga på is under större delen av dagen. Eventuellt skulle Mamma och Farmor komma hit och hälsa på en stund, så då kan de passa Indra, så jag och Pappa kan jobba lite. Annars står arbetsplatsstädning på schemat under Indras förmiddagstupplur. Det börjar bli väldigt stökigt nu!

För att gå över till någonting annat än vår altan, så konstaterade jag nyss att det inte skrivits någonting om Kronprinsessan och Prins Daniel på ett bra tag, men det betyder ju självklart inte att det inte skrivs nått om Kungafamiljen. Nejdå, man har bara bytt personer en liten stund, eftersom Vickan och Danne inte gör så mycket väsen av sig just nu, så nu får hennes syskon lida lite också. Det senaste är ”vågade” bilder på Carl-Philips flickvän som publicerats och det har tydligen blivit ett jäkla liv, eller i alla fall om man ska tro kvällstidningarna och det ska man väl, eller?

Nu är det full fart på NoNo och Indra sitter i stolen och ropar efter robotdammsugaren, precis som vanligt, så nu ska jag nog försöka att engagera mig lite i alla tubbisar istället för att skriva här…

Ha det bäst där ute!

Igår var det en riktig tråkdag vädermässigt med regn regn och åter regn. Däremot hann jag både med att åka in och köpa lite material till staket och tak och sen fick vi trevligt besök, så helt bortkastad var inte dagen i alla fall.

Idag sov Indra nästan ända till åtta, men det var ingenting jag jublade över direkt, eftersom hon istället var vaken i drygt två timmar i natt och gnällde, skrek, ropade eller grät om vartannat. Jaja, det var ju skönt att hon inte tyckte att sex var en bra tid, trots sitt lilla nattliga gnällande. Jag är rädd för att hon knappt känt igen sin Pappa om hon ropat klockan sex i morse. Jag hade nog mer sett ut som ett levande lik, än som den (hyffsat) pigga och glada Pappa som brukar komma in på morgonen.

Sista biten är lämnad för att få dit stolparna…

Idag blir det altanbygge igen och idag så ska staketet påbörjas och stommen för taket ska upp, om nu vädret tillåter alltså, men jag håller en tumme för att det ska bli upphåll idag och att de faktiskt har rätt på prognosen för en gångs skull.

Det f år bli ett kort inlägg idag eftersom Indra vaknade så sent, så måste jag snart fixa frukost till resten av gänget.

Ha det bäst där ute!

Vad är det med små barn och att vakna tidigt? Varför kan de inte bara sova till nio som vanligt folk? Okej, vissa gör det, men inte vår lilla Indra. Hon tycker att kvart i sex är en mycket bättre tid och då är det bara att gilla läget.

I förrgår var det dags för att åter igen åka in och plågas av Jonas och den här gången var passet ännu värre än förra gången. Det var fler övningar som fick upp pulsen på oanade höjder för en gammal man. Vissa stunder under passet så var jag rätt nöjd med att bara kunna ta mig från en station till nästa, men skam den som ger sig och än finns det lite vilja kvar i kroppen, så jag släpade mig plikttroget från explosiva knäböj till lyft med kettlebells och självklart skulle jag greppa en av de tyngsta! Är det hängivenhet och bra kämparvilja, eller är det bara ren och skär dumhet? Oavsett vad, så kan jag tala om att det känns i kroppen och det är en känsla som jag har saknat!

Altanen växer hela tiden…

Idag rullar altanbygget vidare och idag kommer vi att gå in i nästa fas. Vi kommer nämligen att lämna ”tralläggandefasen” och gå in i ”staket, vägg och takbyggarfasen”, så arbetet går framåt och nu börjar det verkligen se ut som en altan. Det ska konstrueras en trappa också och det är sånt som tar tid, för att få till allting bra, sen kanske jag är lite väl petig ibland, men sån är jag. Vi hade egentligen planerat att åka till Kolmården idag, men vädret ser inte ut att bli så jättebra, så vi skjuter på det några dagar istället.

Jag tänkte slänga in en nyhetsreflektion i dagens inlägg också och den här gången handlar det om cp-skador. Eftersom vi har ett system som ser ut som det gör, så är det alltid några som tycker att det är jättebra att utnyttja det och slippa göra någonting, problemet är bara att då måste man ju vara ”sjuk” på något sätt och då är tydligen en cp-skada populär. Det senaste fallet handlar om en kille som under flera år lurat försäkringskassan att han var cp-skadad. Självklart skulle man kunna säga att det är inte de som är dumma, utan det är systemet det är fel på, men jag väljer nog att helt enkelt påstå att det är en kombination. Vi har ett system där det finns väldigt mycket bidrag att få om man behöver, men tyvärr så är det även ett system som gynnar de som orkar kämpa och där de som verkligen behöver hjälp, kanske inte får det, för att de inte vet hur man ska ”utnyttja systemet”, eller för att de helt enkelt är för sjuka för att orka. De som däremot är fullt friska och insatta i hur allting fungerar, kan ganska enkelt plocka ut rätt stora summor varje månad.

Självklart ska man ha hjälp när man Verkligen behöver det, men tyvärr så verkar det som om kontrollerna måste bli tuffare i vissa fall. Det kan till exempel inte vara så svårt att få ett läkarintyg från två läkare i de fall där det handlar om långvarigt bidrag, som i de fall där någon begär pengar från Försäkringskassan för en cp-skada. Jag hoppas att de som nu är avslöjade får leva på existensminimum till dess att deras skuld är betald, men det är väl tufft för mesiga Sverige, så de byter väl bara bidragsform efter rättegången.

Nej, nu ska jag inte gnälla mer, utan fortsätta kolla på ”Den roliga tanten” på Teletubbies, tillsammans med Indra.

Ha det bäst där ute!

Varje morgon så brukar jag skumma igenom några stycken nättidningar och oftast så är det vissa artiklar som fastnar lite extra och den här morgonen är inget undantag.

Den första handlar om en kvinna som flugit till Australien, men hennes flygresa blev en mardröm, för bredvid henne på planet satt en mamma med sin 3-åriga son. Inte så konstigt med det kan man ju tycka, men enligt kvinnan som skrek barnet så mycket och så länge, att hennes trumhinnor sprack! När hon kom fram rann det blod ur öronen och hon fick hjälpas av planet. Nu har hon blivit döv och stämmer flygbolaget.

Min första tanke när jag läste det här var att, visst är det synd om henne. Hon hade säkert en jättejobbig flygresa med ett litet barn som inte vet hur man gör när man tryckutjämnar, och därför hade fruktansvärt ont i öronen. När en treåring har så ont, så gråter han, så är det bara och hur störande det än är, så är det ingenting man kan stämma flygbolaget för. Att hon sen inte heller lyckas tryckutjämna så att hennes trumhinnor spricker, det ska väl inte det stackars barnet lida för. Hur mycket hon än stämmer eller hur mycket hon är ”gråter ut” i tidningar runt världen, så hoppas jag att ingen går på att ett litet barn kan spräcka trumhinnorna på folk, bara genom att skrika! Nej, om man som 67-åring inte vet bättre, så är det bara att tycka synd om henne, inte för hennes spräckta trumhinnor, utan snarare för hennes fruktansvärda dumhet!

Ha det bäst där ute!

I morse när jag klev upp så tittade jag som vanligt ut genom fönstret för att kolla vädret och konstaterade snabbt att det är väldigt mycket bättre byggväder idag. Jag vet att jag kanske får 98% av Sveriges befolkning emot mig nu, men det är rätt skönt! Normalt sett så tycker jag väldigt mycket bättre om 30 grader och sol, än 20 och molnigt, men efter några timmar med bärande av brädor, kapande och skruvande, mitt i solen, så är skuggan rätt välkommen.

De sista dagarna har jag kört själv med altanbygget, men idag får jag förstärkning igen, av min Pappa som kommer och hjälper till. Det går lite snabbare om en kapar och lägger ut och en bara går och låter skruvdragaren göra sitt jobb. Jag är väldigt tveksam till att vi hinner klart med trallen idag, men vi kommer att komma rätt långt hoppas jag. Kan ju tycka att det inte ser ut som att det är så mycket kvar, men det är lååångt bort till garaget från andra sidan!

I eftermiddag ska jag och Carin åka in till Friskis och bli plågade på Jonas Cirkelfys-pass. Jag har kört det en gång tidigare och jag vet inte om det beror på min extremt dåliga form, eller om passet är väldigt jobbigt, men jag tog helt slut! Det var inte mycket Micke kvar på slutet inte! Jag tror att det är en kombination av de båda, för min form som jag är i nu är, i det närmaste, katastrofal! Jag har tillåtit mig att förfalla på tok för mycket den här gången. Numera känner jag mig mer som en småfet liten gubbe, där den ena magen efter den andra väller över byxkanten när jag böjer mig framåt. Det var ett bra tag sen som jag kunde vara nöjd över min kropp, men skam den som ger sig. För eller senare, så är jag kanske på topp igen…

Ha det bäst där ute!

Usch! Jag gillar verkligen inte att vara så här trött och då ska jag ändå ha semester nu och får sova rätt mycket längre än jag brukar, men inatt var en ”sån där” natt igen. Det gick helt enkelt inte att sova mellan 00:30 och 02:00 ungefär. Hur mycket jag än försökte, så var det kört och om jag somnade till, så var jag vaken igen 1 minut senare. Undrar varför det blir så ibland, självklart har jag min egen teori, men jag har ingen aning om ifall det stämmer, men är man lite hobbypsykolog, så är man.

Stommen klar och första biten trall ditlagd…

Eftersom jag rent ut sagt är urusel på att uppdatera bloggen just nu, så har jag en del att visa när det gäller altanbygget. Hela stommen blev färdig i lördags och det var inte helt enkelt att få till alla speciallösningar, men till slut så. För er som följer Carins blogg har säkert läst om den berömda ”spetsen” som jag numera kallar det. För er som inte har läst om den, så var det så här.

Mitt i natten och då menar jag verkligen mitt i natten, så kommer Carin på idé och helt plötsligt så känner jag ett finger i sidan mitt i mitt halvsovande tillstånd.

– Micke, jag har en idé!
– Mmmmm
– Vill du höra?
– Mmmmm
– Du måste titta också!

Så det var bara att försöka öppna ögonen och titta och lyssna på hennes idé och titta hur hon flitigt använde kudden som ritbord. Idén gick ut på att bygga in en ”kil” mitt i hela altanen. Spontant trodde jag inte ett dugg på idén och jag var även skeptisk på morgonen efter, men tillslut så fick jag (motvilligt) erkänna, att det nog skulle bli snyggt. Hur snyggt det än skulle bli, så innebar det en hel del extrajobb, för att få till stommen.

En stilstudie av den berömda ”spetsen”…

Eftersom spetsen blev ”för spetsig” på ena sidan, så klarade inte klingan av att kapa så stor vinkel, så alla trallbitar fick kapas på fri hand så det var inte helt enkelt att få till det, men tillslut så blev jag i alla fall tillräckligt nöjd. Inte helt nöjd, men tillräckligt!

Dagen kommer att bestå av en enda sak när det gäller altanbygget, skruva ännu mer trall! Än så länge är det faktiskt roligt, men jag har väldigt mycket kvar att skruva, så vi får väl se vad jag säger när det börjar närma sig slutet…

Nu ska jag försöka få Indra att förklara för mig, varför hon måste vakna strax efter klockan sex varje morgon. Jag hoppas inte allt för mycket på en bra förklaring, men jag tänker i alla fall försöka. Vad tror ni om den klassiska förhörsmetoden, mörkt rum med en stark lampa uppkörd i ansiktet? Undrar om det gör att hon berättar…

Ha det bäst där ute!

Snacka om att det är nyhetstorka nu! När en av de största rubrikerna är ”Här åker Madde på singelkryssning”

På väg ut på Singelkryssning…

Läser man artikeln så är den så kallade Singelkryssningen, helt enkelt bara en båtutfärd med familjen och några vänner! Vad är det med Kungafamiljen och kvällstidningarna egentligen? Att skriva löpmeter efter löpmeter om hur dåligt Madde mår, eller hur hon återhämtar sig efter den fruktansvärda separationen är helt ok. Att fylla tidningarna med bilder tagna i både den ena och andra konstiga situationen, är också helt ok, men att publicera en bild när Kungen röker, det är absolut inte ok! Varför?

Varför finns den tysta överenskommelsen mellan pressen och Kungafamiljen? Vad är det som klassas om allmänt intresse och vad ska klassas som privat? Många frågor och det finns säkert inget bra svar på det, så vi vanliga dödliga får helt enkelt fortsätta att gallra lite själva bland allt som publiceras.

Ha det bäst där ute!

Igår på eftermiddagen så blev det avfärd till Björklingebadet för att svalka kroppen lite, men det är knappt så det svalkar längre. Igår var det 24 grader enligt ”Graden i baden”, men jag tror att det var ännu lite varmare faktiskt. Inte illa för att vara i Sverige och till och med Carin badade en liten stund, kors i taket 😉

Idag blir det ännu en varm  dag och för att variera lite, så tänkte jag bygga lite på altanen! Ibland när jag står ute mitt i gassande solen och skruvar och lyfter och bär, så önskar man sig nästan att det var några grader svalare och nu verkar det som att det blir så också, så jag önskade mig kanske lite för mycket, för om jag måste välja mellan att svettas som en liten gris och att det är ”dåligt” väder, så svettas jag gärna!

Idag kommer nog hela stommen till altanen att bli färdig, om man bortser från stolpar och sånt till tak och staket, så nu är det snart dags för mig att äta lite frukost och sen förbereda för resten av familjen.

Ha det bäst där ute!

Värme, bad och bygge…

Usch, den här gången vet jag knappt om jag vågar be om ursäkt längre! Kombinationen värme, sol, altanbygge och semester, är ingen höjdare för bloggen, men den får helt enkelt gå på tomgång ett tag.

Här hemma rullar altanbygget på för fullt, även om värmen gör att det inte går så där jättefort alla gånger. Det är inte så där jättekul, eller nyttigt, att hålla på och jobba hela dagen när solen steker och termometern visar 32 grader i skuggan. Igår var en vilodag, men idag är det bara att dra på sig handskarna och grabba tag i skruvdragaren, för idag ska det byggas!

Nu börjar man se hur stort det kommer att bli…

Det är tur att jag har köpte en ny riktigt bra skruvdragare, för jag kan säga att det går åt mycket skruv! Vi är snart uppe i 700 stycken ankarskruv till stommen, sen räknar jag med att tvinga ner ungefär 3000 stycken trallskruv uppe på allting. Jag undrar vad bara skruven väger i den här ”lilla” altanen… Det måste jag nog räkna ut och återkomma med framöver, det är ju inte för inte som jag är ingenjör och lite excelfreak.

Igår var det alltså en ledig dag från byggplatsen och vi passade på att stuva in hela familjen i bilen och åka iväg till Öregrund. För er som inte har varit där, så kan jag starkt rekommendera ett besök om ni har vägarna förbi mellansverige. En jättemysig liten ”stad” precis vid havet, med underbara badklippor, men man får inte vara en badkruka om man ska bada, speciellt när det är frånlandsvind och allt varmt mysigt ytvatten behagar simma ut till havs. Självklart badade jag igår och jag fick sällskap av (nästan) hela familjen. Det enda lilla undantaget var en frusen (feg?) Carin som tyckte att vatten upp på låren räckte mer än väl.

De klippor vi valde att bada från…

Trots det underbara vädret på blygsamma 32 (!!!) grader varmt, så var det lugnt och skönt på klipporna. Visst var det andra människor där, men man behöver inte ligga så nära andra, så att man riskerar att bli åtalad för att tafsa på folk, så fort man flyttar på några av kroppsdelarna. Skönt med lite space tycker jag. Undrar om det är åldern som spökar igen nu!? Jaja, hur som helst, innan vårt badande så hann vi med en lunch inne i Öregrund och för att inte svika ett vinnande koncept så valde jag att äta… Håll i er nu… Kom igen, gissa då! Ok, jag ska berätta… Pizza! Var det någon som gissade på nått annat? I så fall tror jag att du får avsätta en kväll för att läsa igenom bloggen igen och uppdaterar dig lite.

Kan man annat än älska värmen?

Efter en god lunch, lite bad, en hel del solande och en underbar glass i solen var det dags att styra bilen mot hemmet igen och såna här dagar är jag faktiskt mer än tacksam för att det finns luftkonditionering i bilen, för utan den så hade det nästan varit olidligt i bilen. Tror att allihopa kommit fram några kilon lättare och golvet i bilen hade nog varit täckt av ett mindre lager svett.

Jag drog faktiskt igång kylan hemma också igår kväll och det var som en dröm att sitta vid tv:n igår och kolla på Lost, även om det säkert fortfarande var 25 grader varmt så kändes det jättesvalt och skönt. Det är märkligt vad snabbt man vänjer sig vid värmen egentligen. Nu känns inte 30 grader ute som supervarmt längre, men bara för ett par veckor sen, så kändes det som en extrem hetta.

Nej, nu är det snart dags för mig att äta lite frukost, för idag drar bygget igång lite tidigare än vanligt.

Ha det bäst där ute!

Ojojoj, det är inte bra för bloggen när det är semester och nästan 30 grader varmt ute, men nu så tänkte jag uppdatera er lite om vad som händer i mitt liv och precis som alla gånger förut, så börjar vi från början.

I onsdags var ju min och Carins årsdag, så vi passade på att lämna bort alla barn till Farmor och Farfar för en barnfri dag i Stockholm och som de turister vi numera är i den staden (jag vet att du inte vill se det så Älskling…), så var vi ju tvungna att börja i Gamla stan, med en lunch.

Utsikt från restaurangen… Inte fönsterbord, men nästan…

Precis som vanligt, så är det någonting märkligt som viskar i mitt öra att jag måste ta pizza och även den här gången hade den lilla konstiga rösten följt med mig, så där satt den lilla gubben på axeln och småskrek och drog i min örsnibb… – Ta pizza, ta pizza!!

Även den här gången vann gubben på axeln…

Den där lilla gubben måste ha en enorm övertalningsförmåga, eller så är det kanske så att den personen han försöker övertyga, inte är så där direkt svårövertygad. Inte när det gäller pizza eller andra goda (läs onyttiga) saker. Självklart så måste Carin vara nyttig och ta en pasta och ibland undrar jag inte om det är bara för att få mitt dåliga samvete att bli ännu lite sämre! 😉

Hur som helst så blev jag rätt nöjd med min pizza när den väl kom in och riktigt god var den också, så det gjorde inte så mycket att gubben vann den här gången heller…

Bäst som vi satt och åt, så stegade det in en lång lång farbror och flera av servitörerna var fram och hälsa honom med namn.

– Välkommen Lasse. Åhh vad kul att du kommer hit.
– Jag har sett dig på tv flera  gånger och tycker du är bra!

Stackars Lasse Berghagen! Han hade gått ut och skulle äta lunch med en kompis och det slutar med att restaurangchefen kommer och hälsar välkommen och bjuder på maten och för att ”hedra honom”, så äter han lunch med dem! Allvarligt! Kan inte han få gå ut och äta med en kompis utan att ha en smörande restaurangchef vid bordet! Nej, behandla honom och alla andra kändisar, med samma respekt som alla andra gäster, varken mer eller mindre!

Två turister bland alla andra?

Efter lunchen gick promenaden vidare genom Gamla stan och ner mot centrum, för lite seriös shopping! För min del så blev det ett par nya skor, eller sandaler är det kanske mer, och ett par ”jeanshorts”. Carin har ju redan visat det mesta av hennes fynd i sin blogg. Efter några timmars shoppande, så var det dags för lite fika och för att känna oss lite nyttigare, så blev det en latte och yoghurtglass.

Man kan ju låtsas att det är nyttigt i alla fall…

På vår promenad tillbaka på Söder, så gick vi förbi Gunnarson konditori och för alla er som lyssnade på Hassan när det begav sig, så vet ni precis vad det handlar om.

Jag var väldigt sugen på att gå in och fråga om Camilla fortfarande jobbade kvar, men tyvärr var det semesterstängt. Man kan ju undra hur många medelålders gubbar (som jag själv…) som kommer in och ler lite larvigt och frågar efter Camilla, eller kom in och ska beställa och sen ställer sig och härmas istället. Tror de som jobbar där är rätt less på det…

Vi fortsatte att tvinga fram våra rätt trött ben framåt ytterligare några meter och hittade ett gäng butiker med skyltar med texten ”Sale” på och märkligt nog så funkar det som en sorts magnet, så det var ju bara att snällt traska in och kolla igenom alla högar med saker, som alla redan rivit igen. Det kanske är så att någon har missat något fynd.

Nu var det äntligen dags för middag och den intogs självklart på Shamrock, ett riktigt bra ställe med underbart vitlöksbröd och riktigt bra mat, så det var bara att njuta för fullt!

Mycket gott…

Efter middagen blev det ytterligare några meters promenad i kanonvädret. Det är svårt att låta bli att tycka om det när klockan är över nio och det fortfarande är 24 grader varmt. Kort sagt, en kanondag!

Nu över till altanbygget och där går det sakta men säkert framåt.

Det är en hel del saker som måste modifieras lite…

En sak som jag börjar kunna ordentligt nu, är att gräva! Oj, vad mycket gräva det blir överallt, men det kommer att bli grymt bra när det blir klart.

Första pinnen utlagd…

Det första som ska göras när allt gräs är borta, är att mäta ut allting på plats och sen anpassa planerna lite efter längden på pinnarna och hur verkligheten ser ut och sen… Ja, precis, mer gräva!

Det ska grävas ur för alla stöd och när verkligheten visade att det var ganska mycket större avstånd mellan marken och den kommande altanen, så fick vi tänka om lite och göra alla stöd högre, så lite djupare hål (mer gräva…) och i med extra singel, för att få allting ordentligt stadigt.

Sen när alla hål var grävda, så var det bara att plocka fram vattenpasset och börja väga in allting, så att inte altanen ser ut som lutande tornet i Pisa när vi är klara.

.
.

Om man tittar på den hög med ”stommpinnar” som ligger på gräsmattan och väntar, så kommer det att bli många stöd och många gropar, innan vi är klara, så det är bara att hålla grävarmen igång antar jag.

Många pinnar blir det…

En hel del singel ska skyfflas till baksidan också…

Det är inte nog med att man först ska gräva ett hål i marken, sen ska det fyllas igen också, så det är bara att kärra runt en massa singel.

Det börjar hända lite även över marknivå nu…

Efter några svettiga timmar så började det faktiskt att synas någonting över marknivå också, så nu var det bara att kämpa på, gräva, fylla igen, väga av och sen skruva fast pinnarna.

Ytterligare en stund senare…

När vi kämpat på tappert ett tag till var det dags att bryta för dagen, men jag tycker att vi hann med rätt mycket i går ändå faktiskt, så vi kan vara nöjda med dagens insats.

Nu ska jag ut i köket och fixa frukost åt resten av familjen och sen är det dags för… Ja, gissa! Ja, ni gissade rätt! Börja jobba på baksidan igen 🙂

Ha det bäst där ute!

Då var jag hemma igen efter en heldag i storstaden, med god mat, många meters promenad och en hel massa shopping. Det kommer en mer utförlig redogörelse i morgon, för nu är jag för trött för att skriva ner allting…

Antar att Carin kommer att lägga ut ett gäng bilder på alla hennes inköp också, så håll koll i morgon helt enkelt.

Ha det bäst där ute!

Idag blir det en dag utan byggande på altanen, eftersom det är en lite speciell dag idag. Det är nämligen min och Carins årsdag för vår förlovning, så idag blir det annat än att gräva på baksidan.

Vi ska ära den kungliga huvudstaden med ett besök och ska försöka hinna med en hel del trevliga saker under dagen, bara jag och Carin, medan alla barnen är hos Farmor och Farfar ända tills i morgon.

Precis hur dagen ser ut, kommer ni att få en rapport om i morgon. Nu ska jag fortsätta med mina saker som Carin ska få nu på morgonkvisten.

Ha det bäst där ute!

I morse fick jag en extra sovmorgon, så jag kunde sitta uppe igår och nörda lite med min bror, eftersom han åker iväg till USA i tre veckor i morgon. Tack Carin för att jag fick sova i morse fast det egentligen inte var min tur…

Nästan hälften av blocken är inburna på baksidan…

Dagen idag bestod av en tripp in till stan för att köpa en massa lecablock till altanen och för er som inte har burit 52 stycken lecablock, först upp på ett släp och sen från släpet till baksidan, kan jag tala om att det känns! De är inte så tunga egentligen, men tillsammans väger de ändå 780 kilo, så det var bara att dra på sig ett par handskar och ta i.

Här inne ligger en del och det ska bli mer…

När alla block var inne på tomten, så ropade resten av gräsmattan, som fortfarande låg på plats åt mig att ta bort den. Jag kunde riktigt känna hur alla små små grässtrån sträckte på sig för att göra sig så långa som möjligt, så att jag skulle se dem och de skrek: – Ta bort oss! Ta bort oss!

Vattna på nått som ska bort… Dumt? Nej, inte alls!

Så på med handskarna igen om greppa spaden för att gräva, gräva och gräva, som tur är så hade jag satt på vattenspridaren en stund innan, så marken var rätt uppluckrad och hade gått från snustorr och stenhård, till blöt och mjuk. Det var jag rätt tacksam för efter några spadtag!

Inte mycket kvar nu…

Efter många timmars grävande, så är det inte många spadtag kvar nu, men det får helt enkelt vänta till i morgon, för jag orkar inte ta ett spadtag och sen svinga spaden efter alla förbannade mygg, som tydligen tycker att jag smakar supergott, så nu får handskarna ligga och vila ett tag.

Nu kanske några av er undrar över varför jag tjatar om det där förbenade handskarna hela tiden. Jo, det ska jag tala om för er. Det är nämligen så här, att om man inte har elefanthud i händerna, så känns det efter ett tag och det är inte bara så att det känns, utan det syns också.

Är det sånt här man kallar ”Kärringhänder”???

Nu ska jag slappa lite framför tv:n innan det är dags för sängen.

Ha det bäst där ute!


Det var ett jävla tjat om vad Prins Daniel ska heta, vad han får för titel, hur mycket av hennes pengar han får, hur mycket han får behålla vid en skilsmässa, osv, osv… Räknar alla (läs journalister) att den enda anledningen till att han gifte sig med Sveriges kronprinsessa, var för att få status och pengar? Jag hoppas verkligen att han inte bryr sig det minsta om att han numera kan titulera sig Prins, eller att han kan skryta med att han är dubbad riddar! Nej, vi får verkligen hoppas att han gifte sig med personen Viktoria och inte Kronprinsessan av Sverige…

Sen verkar man också ta för givet att han inte  har ett enda öre själv, utan att han är helt utfattig och har levt på hennes tillgångar ett bra tag. Är det ingen som kommer ihåg att han faktiskt drev och ägde ett framgångsrikt gym när de träffades och att han fortfarande har en hel del med det att göra? Jag tror självklart inte att han har tillgångar i samma klass som Viktoria, men att han skulle vara fattig och behöva henne för sin överlevnad tror jag inte ett dugg på.

Nej, det är dags att släppa Daniel och Viktoria-hypen ett tag nu. Låt de vara i fred och göra det som man gör när man är kunglig…

Ha det bäst där ute!

Kan det vara sant?? Är det så att USA ”kryper till korset” och erkänner att de behöver hjälp av andra? Att de, världens bästa land, skulle behöva hjälp av något litet pluttland, som typ Sverige?

Nu, verkar det i alla fall som att de har tackat ja till att få hjälp från oss med deras oljekatastrof, eller deras och deras, men det är ju i deras land i alla fall. Vi erbjöd oss att åka dit och hjälpa till, för två månader sen, men tydligen tyckte USA att det var viktigare att de kunde själva, och istället låta 800 000 lite olja pumpas rakt ut i havet… varje dag!

Är det inte dags för USA och släppa Bror duktig-syndromet nu och istället inse att man inte kan vara bäst på allt och att man faktiskt inte behöver vara det heller, för att kunna vara bra! Kanske inte bäst, men bra! Räcker inte det för det stora landet i väster kanske?

Ha det bäst där ute!

Dagen har varit rätt lugn, faktiskt. Jag började dagen med att åka in till tandläkaren för att lägga mig på en hård brits, låta en vilt främmande människa gräva i min mun, men först sticker hon in en gigantisk spruta i munnen och bedövar halva ansiktet, så jag får gå omkring med en lättare förlamning halva dagen och riskera att få tungan till efterätt så fort jag ska äta nått och som om inte vore nog att jag gjorde allt det här frivilligt, så betalar jag dessutom för det!

Jaja, det blir nog bra sen, hoppas jag! Nu till det lite roligare, nämligen vårt altanbygge. Det går framåt, även om det inte hände så där jättemycket idag, men vi fick bort en hel del av gräsmattan och jag var ner med allt gammalt skräp till sopstationen, så nu ser det lite snyggare ut på baksidan igen.

Lite tillsnyggat under den framtida altanen…

I morgon ska vi in till stan och köpa lite grejer, så att bygget av det nya snart kan komma igång. Det är ju faktiskt det som är det roliga, även om jag nog tycker att det här också är rätt så kul. Jag har förresten skapat ett konto på Hemmakanalen och laddat upp lite bilder, så gå gärna in där och rösta på mig, så kanske jag vinner. Vinner jag mycket, så lovar jag att dela med mig lite till er läsare, så då kommer jag lotta ut någon trevlig ”trädgårdspryl”… En grill kanske, så se till att rösta på mig nu 😉

Nu ska jag ta mig de mödosamma stegen in i stora huset igen och släpa min gamla kropp upp för trapporna till Carin som sussar sött redan. Vi hörs igen i morgon.

Ha det bäst där ute!

Gårdagen var både varm och jobbig, eftersom jag hade bestämt mig för att riva hela altanen och har jag bestämt det, så spelar det ju ingen roll att det var 30 grader varmt och strålande sol, utan då skulle altanen ner! Jag började med att kasta mig upp på taket och skruvade bort hur många skruvar som helst, för att få bort taket.

Först ska taket ner…

Jag kan meddela att det var många skruvar att ta bort och eftersom taket var byggt i en konstruktion som troligen var gjort för att klara av max 20 kilo, så var det rätt riskabelt att vara på taket och det var nog nära att jag rasade igenom en gång…

En konstruktion gjord för vad?

Det var en hel del jobb med att riva taket, helt klart mer än vad jag hade tänkt mig innan jag började.

Skam den som ger sig…

Efter en hel del krypande och många skruvar senare, så kunde jag äntligen dra ner plasten, ett steg i rätt riktning i alla fall, även om det var en hel del kvar att göra. Värmen gjorde dessutom så att svetten rann hela tiden och om man som jag, inte har så där överflödigt med hår på huvudet, så rinner det ner i ögonen och det svider kan jag tala om!

Äntligen är det öppet rakt upp…

Nästa steg var att få ner alla balkar och även där blev det en hel del brytande, eftersom ingenting i konstruktionen var skruvat, så fick kobenet jobba bra.

Det var i alla fall jag som vann till slut…

Efter några timmars slit, så var hela takkonstruktionen nere och man kunde nu börja se hur stort det kommer att bli när det är klart. Allt det som syns på bilden, kommer att bli ett stort trädäck när allting är klart, så det kommer att finnas mycket yta för att springa runt på. När det är klart, så blir det nog invigning med ett litet grillparty…

Det blivande grilldäcket…

När allt det stora var nere, så var det dags att gå loss med kobenet på trallen och den här gången hade jag hjälp av Carin, så jag bröt så det stod härliga till och Carin bar så svetten rann. Konstaterade att det går väldigt mycket snabbare om man är två stycken som hjälps åt, så tack för hjälpen lilla Älskling.

En mycket duktig bärhjälp…

Idag ska bygget fortsätta med rivning av det lilla som är kvar och sen ska jag gräva upp allting där den nya altanen ska vara, men först ska jag vänta lite tills bedövningen i munnen släpper. Jag har nämligen varit hos tandläkaren och eftersom tanden var grymt irriterad, så var de tvungna att bedöva med Mycket bedövning, så nu vågar jag knappt prata, för jag vet hur mycket jag bet sönder min tunga sist jag var bedövad och det vill jag inte göra igen.

Ha det bäst där ute!

Feeling hot hot hot…

Idag har det varit minst sagt bra väder och det ser inte ut att bli sämre i morgon. För min egen del är det ingenting jag klagar på, även om jag svettas som en övergödd direktör, så jag går ständigt runt och är genomsvettig, men det är ingenting jag lider av egentligen, inte när jag är ledig i alla fall. Den enda gången jag tycker att det är lite jobbigt är på natten, för vårt hus är inte det svalaste tyvärr, men det är bara att gilla läget. Man kan ju inte få 30 grader på dagen och svalt och skönt inne på natten, om man inte kör med kyla inne. Vi har i och för sig möjlighet att göra det, men det kostar så jäkla mycket att ha den på hela dagarna…

En trevlig syn… Hoppas vi får se den flera gånger i sommar…

I morgon har jag ju tänkt att riva resten av altanen, så jag lär få ladda upp med rejält med vatten i morgon, så jag inte torkar ut och blir liggande som ett torrt löv efter några timmar.

Nu ska jag fortsätta slösurfa lite innan, den allt för varma, sängen väntar.

Ha det bäst där ute!

Det blev ungefär som jag trodde, jag kunde inte hålla mig lugn hela dagen trots att kroppen inte riktigt var på topp. Efter att ha grillat och ätit en ordentlig lunch/middag, så gick Carin och Co iväg ner till affären för att handla lite godis till kvällen, det är ju trots allt lördag.

Några plankor borta…

Så när jag blev ensam hemma i vårt stora hus, så tyckte jag att jag lika bra kunde gå ut börja bryta bort lite plankor. Det kan ju inte vara så farligt att stå lugnt och stilla i solen och bryta lite med kobenet… När det är nästan 30 grader varmt i skuggan, så blir det Varmt att arbeta, så efter bara några få plankor, så droppade svetten från ansiktet, men skam sen som ger sig. Det var bara att torka svetten och fortsätta jobba!

En del av altanen är borta…

Ytterligare en liten stund senare, så hade jag brutit upp en stor del av altanen, så i morgon åker nog resten ner och sen är det bara börja gräva bort gräsmatta och lite jord.

Nu ska jag nog ta mig till duschen för att svalka min varma kropp och samtidigt skölja bort lite av allt svett som sipprade fram under mitt arbetspass i solen.

Ha det bäst där ute!

Så kom det som ett brev på posten… Jag har blivit sjuk! Det är egentligen ingenting som jag blir speciellt överraskad över. Jag har ju semester nu, så då är det väl klart att jag ska bli sjuk det första jag gör. Så fort jag slappnar av och tillåter mig att bli sjuk, så kommer det.

I morse vaknade jag med nästan 39 graders feber och ont i halsen, så mina planer på att riva altanen var bara att lägga på den berömda hyllan. Istället fick jag lulla runt inne och tänka på hur allting ska rivas… Jättekul, verkligen! Nu har jag precis kommit upp efter att ha vilat en timme och nu svettas jag som en liten gris, så febern är nog på väg ner, så i morgon kanske jag är på banan igen och kan börja riva.

I morgon åker förhoppningsvis taket ner…

Jag har ju sju veckor på mig, men jag vill ju komma igång att riva nu, sen ska det grävas bort gräsmatta och läggas ut markduk, innan konstruktionen för den nya altanen kan börja ta form.

Nu ska jag sätta mig i bilen och åka in och handla, för maten hamnar inte i kylskåpet automatiskt bara för att jag är lite sjuk. Vi hörs igen senare!

Ha det bäst där ute!

Undrar om polisen som hamnade på förstasidan på Svenska Dagbladet är nöjd med valet av just den bilden?

En polis på väg in, men med en mindre smickrande min…

Man kan ju fundera på hur de på redaktionen tänkte när de valde bild till förstasidan.

– Ok, vi letar reda på en bild där polisen ser utvecklingsstörd ut…
– Ja, vilken kanonidé, det får ju polisen att se bra ut!
– Då kör vi på det, vad tror ni om den här?

Ja, vad vet jag, men jag hade gärna varit en fluga på väggen när de valde! Kille som kommer som tvåa har inte heller världens mest skräckinjagande min, så de har verkligen lyckats fånga ögonblicket.

För att säga någonting bra också, så kan man väl bara konstatera, att resultatet av polisens insats blev bra mycket bättre än deras miner på väg in! Bra jobbat polisen och tack SVD för att ni hittade en sån bra bild!

Ha det bäst där ute!