Nu är första dagens av konferensen över och allt som återstår nu är att lägga ner huvudet på kudden och sova, men innan dess, så tänkte jag lägga in ett litet kort inlägg här i bloggen.

Efter det förra inlägget så satte jag på mig skorna och gick ner till vattnet och hoppade så långt ut jag kunde på en sten och fick en underbar utsikt över den lilla fritidsbåtshamnen och solen rakt i ansiktet. Riktigt behagligt var det kan jag tala om och det kändes verkligen hur mycket solen värmer, bara den får titta fram lite.

Sverige är inte dumt på sommaren inte…

Efter det så var det dags för trerättersmiddag med avslutande kaffe i biblioteket. Kort sagt, en bra avslutning på en konferensdag, även om maten inte riktigt var min favorit, men jag ska inte klaga. Nu är det sängen som väntar… Vi hörs igen i morgon.

Ha det bäst där ute!

En dag på Näsby slott…

Den här måndagen är inte riktigt som en vanlig måndag, eftersom jag är på konferens idag och halva dagen i morgon, så i morse blev det lite sovmorgon, (i en hel halvtimme!) men jag kom i alla fall för tidigt, men bättre för tidigt än för sent.

Konferenser ska man ju ha på olika tjusiga slott eller herrgårdar och den här konferensen är inget undantag, så från T-centralen tog jag mig till Tekniska högskolan och till Östra station, för att där hoppa på Roslagsbanan och en sak kan man inte beskylla de tågen för och det är att vara fräscha! Det är helt klart dags för en rejäl uppfräschning av den vagnparken, även om man faktiskt åker rätt bekvämt trots allt.

Det kanske finns några planer på att göra nått stort med den här banan, för det känns lite som att även spår och stationer skulle behöva en rejäl förbättring.

Färden gick mot Näsby Allé coh Näsby slott. Ett slott som ritades och uppfördes redan 1665 för Greve Per Larsson Sparre. 1897 brann hela stället ner och endast yttermurarna och entrétrappan kunde räddas. Sen stod ruinen där i fem år, tills Carl Robert Lamm köpte den och byggde upp den efter de gamla originalritningarna, dock med en hel del moderniseringar.

Efter att C-R Lamm dött bodde hans änka kvar på slottet i 4 år, innan hon sålde det till Kungliga Sjökrigsskolan 1941. Från 1989 har det drivits som konferenshotell, först av Försvarsmakten och numera av ett privat företag.

Eftersom jag kom tidigt så hann jag sitta ner och ta en kort promenad i slottsparken och njuta av solen, innan jag slog mig ner i en stor fåtölj och njöt av en kopp kaffe och så säger de att det är slitigt att åka iväg på konferenser… Jag vet inte vad de har fått det ifrån!

Ser ut precis som hemma… nästan i alla fall…

Efter en kopp kaffe och lite bländrande i en tidning kom resten av gänget och det var dags att checka in för att dumpa väskor och annat tillbehör och precis som på jobbet, så fick jag ett hörnrum! Visserligen på nedre botten, men det var helt ok i alla fall.

Mitt hem under det närmaste dygnet… Trist att inte kunna dela det med Carin bara…

Resten av dagen har bestått av en hel massa konfererande, med avbrott för en riktigt god lunch, lax och dillslungad potatis med vitvinssås, mums! Sen har det pratats och grupparbetats, pratats, arbetats och till slut, pratats och arbetats lite till.

Nu är det snart dags för middag, men innan dess, så tänkte jag att jag skulle hinna med att ta en liten promenad nere vid vattnet och se om det finns några fina båtar att kolla in. Vi kanske hörs igen senare.

Ha det bäst där ute!

Söndag = Vilodag… Not!

Igår var ännu en sån där dag när allting gick på i 110 från morgon till kväll, inte alltid med saker som var så jättebetungande, men trots det så var det aldrig så att jag satt och rullade tummarna.

Dagen började med det mycket ansträngande jobbet att gå ut på baksidan och kolla om det fortfarande var blött i gräset, vilket det självklart, så då var det bara att vänta med dagens första ”riktiga” uppgift, gräsklippning och istället kliva upp och ta det ansvar som kommer med att ha barn. Nämligen att fullständigt krossa dem i fotboll på baksidan! Det var jag mot Nova och Mio och visst kunde jag vara lite ”snäll” ibland och låta de få bollen eller ”misslyckas” med någon dribbling, men jag spelar inte jättedåligt bara för att de ska få vinna. De genomskådar det direkt och så klagar de på att jag inte spelar ordentligt, så det är bara att plocka fram egot och kliva ner på en 8-årings nivå och krossa!

Gräsmattan fick sig en ordentlig klippning…

Efter en svettig kamp, som för övrigt slutade 5-1 till mig, (men vem räknar?) så hade det torkat upp hjälpligt, så efter att ha agerat taxi till Nova, så åkte klipparen fram för första gången i år, så det var nästan så att champagnen åkte fram, för är det premiär så ska det väl vara skumpa? Det blev ingen skumpa trots premiären, så det var bara att anta utmaningen, så fram med machoattityden, av med tröjan och sen rycka igång vilddjuret. Det vart en del tömmande av behållaren, men det blev väldigt bra när det väl var färdigt i alla fall. Nu är ”studsmattshörnet” klart också, för på onsdag kommer den!

Ställningen uppmonterad…

Efter gräsmattskampen var det dags att slänga sig in i bilen igen, för att hämta upp nästa uppgift för dagen, en gungställning till Indra. De som haft den tyckte inte att den användes hos dem, så då frågade de oss om vi ville ha den och eftersom Indra tycker att det är roligt att gunga, så varför inte! Det var en kanonställning, så efter en liten stunds monterande så stod den på färdigt, förutom ”bottenplankorna”, men de åkte på senare på kvällen. Jag ville gärna göra det på kvällen när alla myggor kommit fram, eftersom jag tyckte att de 26 bett jag fått på dagen, inte riktigt räckte till för att förstöra nattsömnen ordentligt…

Nu är det bara att vänta på glöden…

Eftersom vädret var kanon och Daniel skulle komma ut och äta, så tyckte vi att grillen skulle få jobba lite, så det var bara att göra i ordning grillen, ha på tändvätska och tända kolen, men tro nu inte att jag kunde sitta lugnt och stilla framför grillen och njuta, nejdå… Nu var det dags att skylta om bilen till taxi igen, för att hämta Nova, ibland undrar jag om det vore så fel med att få köra moppe från 8 års ålder i alla fall.

Indra var hur nöjd som helst med de söta gubbarna…

När den grillade kycklingen var nere i magen, var det dags att påbörja den långa promenaden bort till mina föräldrar, för en ”Mors-dags-fika”, men kladdkaka med grädde och små goda jordgubbar. Indra fick smaka dessa små söta gubbar för första gången och hade jag inte slutat lägga fram, så hade hon nog suttit där och ätit fortfarande. Hon tyckte att det var så gott och bit efter bit åkte in i lilla munnen. Även pappa lyckades stoppa in en hel del i munnen, men för att sprara jordgubbar till Indra, så höll jag mig till kladdkakan och grädden. En fördelning som både hon och jag var rätt nöjd med.

Kvällen avslutades med en film, eftersom det ju trots allt var söndag och den här gången föll valet på ”Up in the air”, en helt om film, under vissa perioder var den till och med riktigt bra.

Den handlar om en kille som jobbar med att åka runt USA och avskeda folk, eftersom deras chefer är för fega för att göradet själva, så han lever sitt liv på flygplan, flygplatser och hotell och han gillar det mer än någonting annat och mest av allt så gillar han nog den ”status” som det ger, men bonusklubbar överallt. Han har självklart den högsta statusen som går att få, på de allra flesta ställen och han glider före alla köer och väntelistor.

Helt plötsligt så kommer en ny tjej till kontoret och tar fram ett system för att sparka folk via en webkamera, vilket gör att allt resande blir överflödigt, men han lyckas övertala chefen om att det här inte är en bra idé och att hon inte vet vad de pysslar med ”på riktigt” och självklart blir det då hans uppgift att visa henne vad det är de faktiskt gör. Allt det här leder till den ena roliga grejen efter den andra.

Kort sagt, en helt klart sevärd film, så har ni inte redan sett den, så hoppa in på närmste ”uthyrningsställe” och kolla på den.

Ha det bäst där ute!

Man skulle kunna sammanfatta gårdagen med två ord, rensa och regn. Det var inte direkt så att jag satt i solen lugnt och skönt och njöt av sommarvärmen. Nej, det första som mötte mig när jag slog upp mina små ögon, var smatter mot rutan. Visst är det mysigt att ligga i sängen och småslumra när det öser ner ute? Helst ska det åska och blixtra också, men man kan ju inte få allt.

Som den smått rastlöse person jag är, så var det bara att dra igång hjärnan för att hitta saker som inte var beroende av att solen lös och valet föll på att rensa i garaget. Den senaste tiden så har garaget fungerat som allmän avlastningsplats för diverse saker, så det var allt från gamla trasiga kläder till gamla skrivare som fick göra mig sällskap ner till sopstationen. Jag har ju haft roligare sällskap i bilen, men det dög. Det fick bli två vändor ner och då har vi ändå en bil där det får plats en hel del saker, så ni kan ju föreställa er hur det såg ut innan rensningen.

Vår hålas återvinningsstation…

Första svängen in på området var det inte något direkt promenadväder, så bilen ställdes så nära som möjligt och sen användes bakluckan som ett tag, samtidigt som påsar och annat svingades genom luften för att landa i containern.

När det åter igen gick att ta sig in i garaget utan klättringsutrustning, var det dags för veckans storhandling, så när Carin fixat en handlingslista, så gick färden in mot Willy:s och första stoppet var pantavdelningen, där jag gled in med tre stycken svarta sopsäckar med pantflaskor, så jag nu vet jag nog hur uteliggarna känner sig när alla vänder på huvudet när de samlar burkar, men det blev några hunderlappar i alla fall och det kan vara värt några vända huvuden tycker jag.

Kvällen avslutades med film och det vart Carin som fick välja den här gången och då föll ju valet på en romantisk komedi, så det var bara att gilla läget och titta. Vet inte hur många action-filmer hon har ”stått ut” med, så en och annan romantisk sak kan jag väl klara av…

Filmen utspelar sig helt och hållet under en dag, Alla hjärtans dag och det börjar med att man träffar olika par med olika relationer. Alla de här olika personerna vävs sen ihop på olika sätt.

Huvudtemat är ju, inte helt oväntat, kärlek och man får följa allt från 12-åringens förälskelse i sin lärare, till det äldre paret som varit tillsammans i över 50 år. För att vara en typisk ”tjejfilm” så var den faktiskt helt ok, även om jag tyckte att den var lite väl lång.

Som jag hoppas att alla vet så är det Mors dag idag, så därför har jag gått upp med Indra och Carin får sussa vidare, så snart är det dags att börja fixa med frukosten och lägga fram en liten ”present”. Ja, jag vet att man ska ge nått till sin egen mamma, men jag fuskar lite måste jag erkänna. Det är ingenting märkvärdigt i och för sig, men det är nog inte det viktigaste idag, utan oftast så stämmer ordspråket, ”det är tanken som räknas”.

Idag ska jag hämta hem en gungställning och ställa upp på baksidan och i och med det, så är ”Operation: Göra baksidan roligare” startad och nästa steg i Operationen sker på onsdag, för då kommer nämligen vår nya gigantiska studsmatta, så då är det bara att dra fram verktygen och börja skruva, för jag antar att den ska upp rätt så snabbt, om vi frågar Nova och Mio. Steg tre i den här operationen ligger nog lite längre fram under sommaren, så mer om det då helt enkelt.

Efter gungmotage så är vi inbjudna på en liten ”Mors dags-fika” hos mina föräldrar, så med andra ord, så är det fullt upp i dag också, men det är ju så jag vill ha det, så jag ska inte klaga.

Ha det bäst där ute!

Idag hade jag ett möte inplanerat från klockan åtta och fram till lunch och killen jag hade möte med skulle bjuda mig på lunch när vi var klara, vilket alltid är trevligt… Gratis är gott… Problemet var bara det att jag är så sjukt effektiv så när klockan var halv tio, så var vi färdiga med allt vi skulle reda ut. Det var alltså ”lite” för tidigt att käka lunch, så där satt jag, ensam och övergiven, utan lunchbjudande konsult och utan matlåda. Det var bara att inse att det helt enkelt skulle bli en lunch på stan.

När jag äter lunch ”på stan” så brukar jag variera mellan några olika ställen, men några av dessa frekventeras mer ofta än andra, så de har fått namnet ”Haket” och ”Haket 2”. Jag vet, det är helt enormt superoriginellt, men sån är jag. Det första stället som är det egentliga stamhaket och alltså då följdaktligen kallas ”Haket” är en högst ordinär kinarestaurang. Det är egentligen ingenting märkvärdigt, men det går snabbt att få maten, den smakar bra och det är hyffsat billigt. Det har gått så långt så att en av servitörerna vet att jag alltid tar vatten och brukar kommentera att det är dags för mig att klippa mig om håret blivit lite långt.

Det andra stället, som har kommit starkt det sista året, är ”Haket 2” och det är egentligen inte heller så där märkvärdigt. Det ligger en trappa ner i Söderhallarna vid Medborgarplatsen. Det är en vanlig restaurang med några olika rätter varje dag, typ en kött, en fisk, en nyttigare, en sallad, eller så. Maten är oftast vällagad och det är bra smak på den. Idag blev det ”Haket 2” och valet föll på en pepparstek med stekt kulpotatis med grönpepparsås och vinbärsgelé. Inte alls dumt faktiskt! Jag hade kunnat tagit lite mer sås, men det var helt ok! Å andra sidan, ska man få mig att bli nöjd med såsmängden, så blir det väldigt mycket sås!

En full tallrik och en tom mage…

En tom tallrik och en full mage…

Efter lunchen var det bara att knata tillbaka till jobbet för nästa möte och sen gick mötena i varandra ända fram till kvart över fyra, men då var det äntligen dags att ta helg! Nu sitter jag ute hos mig och Nördar lite, eftersom vi har bytt dag den här helgen. Det är alltså min tur att sova i morgon, så får Carin sova på Mors dag.

Ha det bäst där ute!

Så var det åter igen dags att lägga upp ett klipp hämtat från Com Hems reklamfilm och den här gången är det dags för ”Afro Ninja”.

Ett kort men underhållande klipp. Tycker nog bäst om hans försök till att faktiskt vifta lite med ”karatepinnarna” när han snubblande reser sig upp. Man måste ju ge honom cred för att han försöker i alla fall!

Ha det bäst där ute!

Ännu en vecka är snart slut och precis som vanligt så fattar jag inte vart den har tagit vägen. Det känns som att det var igår som det var måndag. Jag hinner inte med någonting alls tycker jag. Varken på jobbet eller hemma, men det är väl bara att gilla läget antar jag…

Igår hände det för första gången i Svensk historia! Enligt radion i morse, så ”vaknar Sverige upp i chock” och rubrikerna på kvällstidningarna pratar om ”Fiasko!” och ”Totalflopp!”. Men snälla ni, allvarligt talat, hur hemskt kan det vara? När jag hörde det på radio så satt jag i flera minuter och kände efter om det var så att jag var på väg ner i ett chocktillstånd efter att nyheten nått mina öron, men nej. Ingen chock infann sig och jag kunde lugnt och fint ta stegen ner till tåget, precis som om ingenting hade hänt. Det jag pratar om är självklart Anna Bergendahl och hennes placering i semifinalen i går. Sverige är alltså inte vidare till final!

Elmiamässan… Ett kärt återseende…

Hur jobbigt det än kan vara så tänkte jag släppa Anna och prata om min gårdag istället. Den bestod till stor del av att sitta i en bil, eftersom jag hade ett möte nere i Jönköping av alla ställen. Eftersom jag inte hade någon lust att ta tåget strax efter klockan tre på morgonen, så föll valet på att åka bil fram och tillbaka, så det blev 80 mil på vägarna. Det gör mig i och för sig ingenting alls. Dessutom fick jag en möjlighet att slinka in på Elmiamässan och kolla lite, eftersom vi ställde ut på en mässa där.

Eftersom vår bil drar lite väl mycket bensin och det känns lite smådumt att sitta i en så stor bil helt ensam i 80 mil, så lånade jag mina föräldrars bil och det är en viss skillnad på förbrukning. När jag åkte så var det ungefär 3/4 tank, så jag tänkte att då får jag väl tanka på vägen ner, men nej då. Jag körde hela vägen ner och nästan hela vägen upp till Stockholm igen, innan reservtankslampan började lysa. Jag gled in på första bästa mack och tänkte att nu tankar jag fullt, så där 60-65 liter. Så in med munstycket och i med autospärren och efter en alldeles för kort tid, så klickade det till och tanken skulle vara full, efter 45 liter! Jag hade alltså kört ungefär 65 mil på trekvartstank och sen går det i 45 liter! Man kanske borde fundera på en diesel i alla fall…

Hur som helst så gick färden vidare och tillslut så gled jag in i vår lilla håla igen, ungefär 14 timmar efter det att jag åkt därifrån, så det blev en lång arbetsdag, men idag är det fredag och då brukar det mesta kännas rätt behagligt!

Ett litet tips till alla er där ute, om det nu är någon som missat det, så glöm inte Mors dag på söndag!

Ha det bäst där ute!

Ett bröstpass med känsla…

Igår vart det äntligen en lucka för att hinna med ett pass på gymet igen och på schemat stod bröst och rygg. Jag hade egentligen ingen direkt lust att köra, men väl där så infann sig snabbt ”känslan”. Alla ni som har haft lite flyt i gymet vet precis vilken känsla jag pratar om. Känslan av att musklerna svarar på minsta lilla grej du gör. Känslan av att känna blodet fylla upp minsta lilla vrå i musklerna.

Efter att ha släpat mig dit så fick jag till ett riktigt bra pass. Kort men intensivt och med bra tryck som resultat.

Bröst:
Bänkpress (max: 6 rep @ 90kg)
Hantelpress på snedbänk (max: 8 rep @ 40kg)
Sittande bänkpress (max: 10 rep @ 80kg)
Pullover (max: 12 rep @ 32kg)

Rygg:
Stående skivstångsrodd (max: 10 rep @ 80kg)
Latsdrag med rak stång framför huvudet (max: 10 rep @ 70kg)
Sittande rodd (max: 12 rep @ 75kg)

Mage:
Crunches i maskin (max: 15 rep @ 40kg)

Kunde kanske ha fått till någon mer mageövning, men jag kände mig helt nöjd efter att ha kört fyra set i maskinen och ibland är det bäst att gå på känsla…

Ha det bäst där ute!

Fulla dagar och höga fall…

Vad är det som har hänt med tiden egentligen? Det finns liksom ingen tid över just nu. Kan det vara så att det helt plötsligt bara finns 22 timmar per dygn numera?

Idag har sakerna avlöst varandra precis hela dagen och precis som om mitt rum vore ett taskigt snabbmatshak, så avlöser besökarna varandra så fort jag är på plats. Det är ju i och för sig kul att vara populär, men det finns väl gränser för hur mycket folk kan titta in med småsaker, eller?

Tricket för att få jobba lite mellan alla möten och spontanbesök är nog att stänga dörren och skriva ett stort fett ”Upptagen” på dörren, men eftersom ett av mina mål som chef är att vara tillgänglig, så går det lite emot mina egna principer. Jaja, det är bara att gilla läget och jobba på så mycket det går. Det man inte hinner med, får man göra nästa dag…

Idag blev det en extra lång arbetsdag, eftersom det var dags för lite ”Kick-off” med vårt ”systerföretag” och självklart så skulle vi göra någonting tillsammans och valet föll på en Sjukamp på Gröna lund. Det var några år sen jag var där och det är faktiskt nått speciellt med det där lilla nöjesfältet, inklämt ”mitt i Stockholm”. Det blir speciella lösningar eftersom ytan man har att bygga på är väldigt begränsad.

I det häfte vi fick, så ingick två valfria åk, men eftersom det inte riktigt fanns tid för att stå i kö till olika attraktioner, så fick jag skippa det den här gången, men lite sugen var jag ju, som det förvuxna barn jag är.

Vi körde det klassiska hästracet, sköt med luftgevär, kastade pil och en del andra mer eller mindre skojiga grejer. Jag vet inte alls hur det gick för mig inom laget, eftersom det inte var det som var det viktiga, utan vi tävlade mot de andra tre lagen, men eftersom prisutdelningen skulle ske under middagen så har jag ingen aning om hur det gick. Jag kände nämligen inte alls för att komma hem mitt i natten, så jag avvek efter det att det skojiga var avklarat, men jag räknar med en rapport i morgon.

Även om det inte var det viktiga, så tror jag att jag vann inom laget också 😉

Nu sitter jag och väntar på att Upptåget ska rulla från Upplands väsby, så jag kan komma hem och kasta mig i soffan, bredvid en djupt försjunken Carin. Jag förväntar mig att hitta henne i ett hypnotiskt tillstånd sittandes i soffan… Det är nämligen The Mentalist på tv ikväll…

Ha det bäst där ute!

Idag var det heltjockt på jobbet, precis den tiden som jag normalt brukar försöka få till ett träningspass, så gymet får snällt vänta till i morgon. Däremot så hann jag med en promenad efter lunchen och det blev en riktigt bra tur runt Söder. Det hade ju kunnat varit lite varmare, men höll man sig bara i solen, så var det riktigt skönt.

En trevlig runda i solen…
Går man en runda mitt i stan, så är det svårt att undvika större gator med mycket trafik, men egentligen så går det att hitta rätt fina ställen om man bara avviker från de största gatornaoch tar de mindre parallellgatorna.

Är man dessutom på Söder, eller i Gamla stan, så går det att hitta jättefina ställen där det i princip inte är några bilar alls och inga turister hittar dit. Det finns alltid små oaser mitt inne i stan om du bara vet vart du ska leta.

Själv har jag ingenting emot att gå bland mycket folk, eller bilar, eftersom jag tycker att det är rätt kul att se hur andra människor beter sig i olika situationer. Man kan få se både det ena och det andra. Tyvärr fick jag inte se någonting speciellt på min promenad idag, men skam den som ger sig… Förr eller senare så råkar man hamna mitt framför någonting som genererar ett inlägg här i bloggen.

Ha det bäst där ute!

Nu är det nästan att jag själv får abstinens lite då och då och går in på bloggen för att se om jag inte har skrivit någonting, men varje gång jag går in så har jag inte skrivit nått. Undrar om det är det här som kallas bloggtorka? Jag vet inte riktigt vad jag ska skylla på heller, men jag får väl som vanligt skylla på att det är fullt upp hela helgerna och att det helt enkelt inte finns tid att sitta ner och skriva. Sen är det nog lite så att jag helt enkelt inte känt för att skriva också tror jag.

Precis som vanligt så tar vi väl och börjar från början, helt enkelt för att det brukar vara det bästa stället att börja på.

Fredag:
I fredags var det dags för årets första grillning så min tanke var att komma hem lite tidigare än vanligt och för att inte missa Upptåget så tog jag till och med en pendel en kvart tidigare och självklart så var ju den då inte en enda minut försenad, så jag var i god tid i Upplands väsby. Efter en kvart ute i solen, så plingade det till i högtalarna på perrongen och en kvinnlig röst raspade fram och talade om för oss väntande att nästa Upptåg var inställt. Vilken överraskning! Det var alltså bara snällt att sitta kvar i solen och vänta i en halvtimme till. Egentligen gjorde det inte mig så där jättemycket eftersom jag gärna sitter i solen, men jag ville hemskt gärna hem till grillen!

Till slut så kom jag äntligen hem och det var bara att kasta sig över grillen för att få igång den så fort som möjligt. Den här gången hade jag bra hjälp av Mio och agerade ”tändvätske-applicerare” och gjorde det med bravur, så efter några minuter var det bara att tutta på. Även med det fick jag en del hjälp, men han ska inte tro att han ska få ta över grillningen bara för det… Nej, inte en chans! Grilla är det ”herren i huset” som gör, eller hur?

Maten blev grym, bra marinerat, bra grillat och mycket gott tillbehör. Det sista får jag tacka min underbara sambo för!

Lördag:
Lördagen började tidigare än vanligt, eftersom det var dags för fotbollsmatch för Nova och det var samling nere i byn klockan 9. Det var alltså bara att duka fram frukosten klockan åtta istället för nio och sen gick dagen i ett hela tiden! Inte för att det var så där jättestressigt första halvan av dagen och egentligen inte andra heller om vi ska vara ärliga, men det vart inte mycket ”tid över” direkt.

Alla Storvretatjejer delades upp i två lag och Novas lag hade första matchen klockan 11, så det fanns gott om tid för att ladda upp och kolla på det andra lagets första matchen. Nova mötte Iron i första matchen och trots att hon och alla andra tjejer kämpade på bra, så var de helt enkelt lite bättre just den dagen.

Andra matchen gick lite bättre, men det vart tyvärr förlust i den också. Det verkade inte som att någon av tjejerna var speciellt ledsna över det faktiskt, utan än så länge så är det på nivån att det är kul att spela. Undrar i vilken ålder det försvinner? För ärligt talat, hur många i ”vår ålder” tycker att det viktigaste är att ”kämpa väl”?
.

När alla matcher var över och vi åter igen var på plats hemma i hålan, så var det dags för mig att kasta mig i bilen igen och ta mig in till stan för veckans höjdpunkt, veckohandla! Det är alltid en lika underbar känsla när man ser Willys-skylten glänsa i solen och kundvagnarna lockar med sina fina blanka kromkonstruktioner. Dessutom hade jag införskaffande av present på listan också. Nova skulle iväg på pyjamasparty på kvällen och då skulle ju självklart en present inhandlas.

Lördagen avslutades med en rejäl middag hos Daniel och Sanna, tillsammans med ”gänget” med grillat och smaskigt tillbehör. Varje middag med lite självaktning ska ju avslutas med en efterrätt och den här middagen var inget undantag. Den bestod av en specialvariant av rabarberpaj, med kokos och lite chocklad i. För mig som är lite såld på chocklad, så var det ju självklart en hit direkt, sen serverades det vaniljvisp till och det gjorde ju inte saken sämre direkt. Den enda nackdelen jag kan komma på med den här efterrätten var nog att jag fick en massa pikar för att jag tog lite väl mycket. Fattar inte varför alls måste jag erkänna, det finns ju fortfarande mycket plats kvar på tallriken och alltså skulle det ha fått plats lite till!

Det finns ju fortfarande massor med plats kvar ju…

En lördag med full fart hela tiden, vilket jag gillar, men ibland skulle det vara skönt att bara vara lite. Jag vet ju i och för sig att när de dagarna infinner sig, så blir jag så rastlös, så vi hittar på nått direkt i alla fall. Aldrig helt nöjd helt enkelt…

Söndag:
För gårdagen hade vi planerat att åka till Storstaden för att gå på museum, så vädret var riktigt för det vi hade planerat. Tyvärr påverkade det Carins huvud åt helt fel håll, så migränen kom som ett brev på posten. Som tur var så slog det inte till med full kraft förrän vi var på väg hem igen, men vi tar väl och börjar från början även den här dagen.

Polismuseet stod på schemat för dagen…

Målet för dagen var Polismuseet och både jag och Carin hade höga förväntningar på det här museet, eftersom båda två tycker det är häftigt med kriminalteknik och polisarbete, men tyvärr blev vi lite besvikna. Egentligen inte på själva innehållet utan snarare på mängden innehåll. Det var inte alls så stort som vi hade trott att det var, men det var helt klart värt ett besök i alla fall, för det som fanns var rätt kul att titta på.

En mycket nöjd Mio i polisbilen…

Nere i entrén så har de en polisbil uppställd som man kan kolla på och är man sju år och kille så är det ju världens bästa lekplats, så ni kan ju gissa om Mio var nöjd när han hoppade in i bilen i förarsätet och vred och tryckte på alla spakar och knappar.

Efter museebesöket så åkte vi till Kista och åt hela högen, även detta till Mios förtjusning, eftersom det finns ett ställe som har supergoda pannkakor, med glass och chocklad till efterrätt, så varje gång vi åker dit, så behöver vi inte ens fråga vad han ska ha, för det är alltid pannkakor som gäller. Eftersom min karaktär inte är den bästa just nu, så blev det en stor och fet hamburgare för min del. Borde väl ha tagit en sallad eller nått annat nyttigt, men det var ju i alla fall söndag…

Ha det bäst där ute!

Tatueringar, för vems skull?

Jag förundras alltid varje morgon över att jag faktiskt orkar upp ur sängen så pass tidigt som jag gör och tänker att, ”idag kommer inte bli någon lek. Jag kommer aldrig att piggna till!”. Hur många gånger jag än tänkt detta, så är det ju alltid så att efter några timmar så är jag hyffsat pigg i alla fall. Jag hoppas verkligen att det blir samma sak idag…

Idag tänkte jag ta upp en sak som jag har funderat på massor med gånger och det är tatueringar. Att tatuera in någonting litet någonstans, eller kanske flera små tatueringar, det är väl inget konstigt, eller ens nått som jag reagerar på. De flesta av de här lite mindre skapelserna är ju dessutom jättefina och pryder bärare jättebra. Men som vanligt när det gäller sånt här, så är det ju så att vissa ska gå ”lite längre” och det är nu som jag börjar fundera lite. Ibland ser man vissa (oftast killar) där det här med att ta en nål och trycka in bläck i kroppen, nog har gått lite väl långt. De kan tex ha tatueringar över hela ryggen och då menar jag Hela ryggen och det kan vara tecken och bilder som inte alltid är så där jättesmickrande. De kanske var tuffa precis när de gjordes, men en tatuering ska väl sitta där i mer än en vecka efteråt och tanken är väl att man ska vara nöjd med den även efter några år?!

Min kära sambos tatueringar… Vad de betyder får hon kanske själv förklara…

Sen har vi ju självklart de rena extremfallen och ”ett sånt” åker samma tåg som jag just idag. Det vanligaste när man tatuerar sig är att man sätter tatueringen på ett sånt ställe att den går att ”skyla” med kläder. Den här killen har alltså tagit det ett steg längre och inte bara tatuerat sig på såna ställen, utan även tatuerat sina händer och i ansiktet! Varför gör man en sån grej? Är det snyggt? Nej, jag tror inte att det är så många som gör det, men vi får väl hoppas att han själv tycker det.

Tyvärr tror jag att många av de som tatuerar sig lite ”extremt” gör det för att få uppmärksamhet och inte för att de egentligen tycker att det är speciellt snyggt.

Ha det bäst där ute!

Idag var det äntligen dags att gå till gymet igen och nu jag fick till ett superpass! Kände verkligen varje liten muskelfiber i benen och jag fick en grym kontakt för första gången sen jag körde igång igen. Vikten var inte så där supertung, men jag är helt klart nöjd med passet, eftersom jag lyckades fylla benen med så mycket blod, att de helt enkelt inte har nått val. De måste växa!

Framsida ben:
Front squats (max: 10 rep @ 90kg)
Benpress (max: 12 rep @ 310kg)
Benspark (max: 10 rep @ 60kg)

Baksida ben:
Sittande lårcurl (max: 12 rep @ 60kg)
Stående lårcurl (max: 10 rep @ 15kg)

Nu sitter jag här med ett sånt där fjantigt leende som man bara kan ha när man har kört ett stenhårt pass i gymet. Fick till den där grymma känslan av att vara nära att svimma och blodsmaken kommer som ett brev på posten efter ett stenhårt set 😉

Nu ska det slappas i soffan snart och idag är jag helt klart värd det!

Ha det bäst där ute!

Lite inspirerad av min kära sambo så tänkte jag att jag skulle dela med mig av min väg från T-centralen till jobbet. Det är inte alltid så här fint väder som det är idag, så promenaden är inte alltid lika behaglig, men bara det inte regnar, så brukar det vara rätt skönt att få en promenad på morgonen.

Allting börjar under jorden nere i ”källaren”, så det är inte direkt någon glamorös start på min strävan mot jobbet…

Äntligen uppe ur underjorden och på väg ut i solen…

Stockholm är en jättefin stad, kanske en av de finaste i världen, men vissa delar är inte så där jättesmickrande kan jag tycka. Tycker att Stockholms stad borde satsa lite mer pengar på ställen som denna och inte bara de som turisterna ser…

På väg över den första bron på min vandring… Som sagt, Stockholm är vackert!

Man blir lätt blind för alla fina byggnader som man går förbi varje dag, tyvärr… Om man vrider på huvudet lite till vänster, så skulle man, om man har tur, få en liten glimt av någon politiker.

På väg över ytterligare en bro ut mot Riddarholmen och även så här tidigt på morgonen så är turisterna ute med kameran i högsta hugg. Jag kan gå genom Gamla stan också om det nu är så att jag skulle sakna turisterna…

Konstaterar så här när jag kollar på bilderna att en stor del av min promenad mot jobbet, går längs vattnet. Synd bara att det inte är en trevlig sandstrand jag går på istället för trist asfalt med järnräcke…

Den första trappan på vägen upp mot ”Söders höjder”. Kyrktornet man skymtar i bakgrunden ligger precis bredvid mitt jobb, så nu börjar det närma sig…

Min vattenpromenad fortsätter över ytterligare en bro. Stockholm är ju som bekant byggd på ett gäng öar…

Inte den snyggaste ”entrén” till Söder, men det är den jag möter när jag kliver iland och där framme skymtar man nästa trappa på vandringen uppåt. Om det är någon som känner igen trappan, så finns den omskriven tidigare här i bloggen…

Sista trappan och nu är det inte långt kvar inte…

Bara runt hörnet nu…

… och äntligen är jag framme! Idag var det i och för sig en jättetrevlig promenad i strålande sol, men eftersom vi människor aldrig är nöjda, så får jag väl ”gnälla” lite över att jag faktiskt var svettig…

Som vanligt så blir ett av de första stoppen kaffemaskinen. Vad vore en morgon utan en kopp kaffe för att komma igång lite? Märkligt nog så är jag inte det minsta beroende av kaffe, trots att jag dricker rätt många koppar varje dag. När jag är ledig så kan det gå flera dagar utan att jag dricker en enda kopp och jag har sällan nått ”sug” efter det heller…

Nu är det bara att kasta in alla bilder i datorn och sen hitta en liten lucka för att skriva inlägget. Får väl skippa fikarasten och skriva i bloggen istället.

Det var inte mycket text i det här inlägget, så det gick rätt snabbt att skriva faktiskt och det blev ju lite småkul också tycker jag.

Ha det bäst där ute!

Idag ska jag verkligen försöka att komma iväg till gymet ordentligt. Eftersom jag fortfarande inte har kommit igång 100% så känner jag att det är väldigt lätt att falla tillbaka in i hur bekvämt det är att bara slappa. Så fort jag kommer till gymet däremot, så kommer jag på hur skönt det är.

Nu över till någonting helt annat, nämligen kändisar och deras ”sätt” och saker som de bestämmer sig för. Det senaste är Nicolas Cage som har gått ut och sagt att han inte äter visst kött, såsom gris till exempel. Det är väl inget konstigt egentligen kan man tycka, men anledning till varför han ratar vissa djur på bordet, den är allt annat än normal, tycker jag i alla fall.

Ser ni någon likhet kanske? Undrar om han har ”värdig sex”? © Expressen

Det är nämligen så att han baserar sitt val av kött på hur djuren har sex! Grisar har inte ett tillräckligt ”värdigt sätt” när de har sex. För det första så är det väl egentligen så att djuren inte har sex i den bemärkelse som vi människor tänker på, utan de parar sig, endast för att föröka sig, men det verkar han inte ha fattat. Karln har till och med dragit det så långt, att han ska ha sagt:

– Fiskar är väldigt värdiga när de älskar. Precis som fåglar.

Jag vet inte riktigt om jag skulle hålla med vår kära Nicolas om att fiskar älskar, men det är kanske jag som har fel. Jag undrar om det är nått med att de ständigt måste jaga efter uppmärksamhet, som gör att många kändisar kommer med sånt här, eller om det är för att de helt enkelt blir så uttråkade och hjärntvättade av sin tillvaro, så de faktiskt menar allt skit de slänger ur sig?

Ha det bäst där ute!

Studsande barns säkerhet…

Hur mycket är barnens säkerhet värd?

Vi planerar fortfarande ett inköp av en studsmatta (så jag hoppas att inte du läser det här nu Nova… ;)) men ska man ha en bra matta med ordentlig kvalitet så får man snällt lägga upp rätt många tusenlappar. Visst finns det billigare mattor som säkert skulle funka de också, men skulle man förlåta sig själv om det hände nått för att det tex inte var ett tillräckligt bra kantskydd, eller om nätet inte funkade som det skulle? Nej, troligen inte och förhoppningsvis kommer vi att ha glädje av en bra studsmatta hela familjen under rätt många år.

Just nu så tror jag att valet står mellan en Champion 4,3 meters, eller en Fly 13.

En Champion 4,3 meters…

En Fly 13…

Champion är lite dyrare än Fly 13 och de har i princip fått samma betyg enligt TestFaktas test, men på nått sätt så känns Championmattan lite bättre och kraftigare. Vet inte riktigt varför, eftersom jag inte har sett någon av dem, men man ska ju alltid gå på magkänslan, eller? Championmattan går dessutom att gräva ner, eller det gör kanske den andra också, men konstruktionen är gjord så att det är enkelt och bra att gräva ner den. Kan man skippa nät om man gräver ner mattan förresten?

Jaja, vi går sakta men säkert mot ett inköp och platsen är ju redan utvald på baksidan och barnen vill minst sagt ha en, så nu saknas bara mattan!

Ha det bäst där ute!

Jag har fått lite önskemål om att lägga ut fler av originalfilmerna som ligger till grund för Com Hems reklamfilm, efter att jag postade filmen om Star Wars Kid, så då får jag väl helt enkelt göra det.

Den här låten är väldigt speciell och hans röst är också riktigt speciell, men den är rätt häftigt. Jag gillar starkt att han vänder sig bort från mikrofonen när han andas in!

Killen heter Tay Zonday och efter att den här filmen blev en hit på Nätet, så fick han vara med i en massa olika tv-shower och liknande. Snacka om att Internet har en enorm genomslagskraft!

Ha det bäst där ute!

Just nu är det så vansinnigt mycket på jobbet, så att jag vet egentligen inte vad jag ska ta tag i först, utan det känns som att allting flyter ihop och att precis allting har prio ett. Jag har egentligen ingenting emot att det är mycket att göra, eftersom dagarna går betydligt fortare och det är roligare att ha mycket att göra, än ingenting. Däremot så blir träningen lidande och just nu så lyser den med sin frånvaro helt tyvärr. Jag har inte tränat sen förra tisdagen, vilket känns lite trist, nu när jag kommit igång ordentligt. Ingen panik, utan det är bara att acceptera vilan.

Hemma har jag påbörjat ett nytt lite projekt, ”a la snöhögen” och jag tänkte snart lägga upp ett första litet smakprov på det. Det är inte så där jätteroligt under en kort period, men jag tror att det kan bli lite kul att se när det har gått lite längre tid. Det är bara att hänga kvar här i bloggen så får ni snart se vad det är för nått…

Som jag skrev först, så är det väldigt mycket nu, så den här lilla uppdateringen får räcka för tillfället.

Ha det bäst där ute!

Min långhelg i långinläggsformat…

Nu vet jag knappt var jag ska börja… Det har hänt en hel del sen jag skrev sist, men precis som vanligt så är det väl bäst att börja från början antar jag, så jag varnar redan nu för ett ganska långt inlägg.

I lördags var det dags för bröllop, så barnvakt var fixad och allting klart, i alla fall så tyckte vi att vi hade förberett allting så bra och packat i god tid och gjort det mesta enligt ”konsten alla regler”. Det visade sig ju sen att vi trots det hade missat en del saker i packningen. Ingenting livsviktigt, men ändå, rutinen fanns inte riktigt där längre kändes det som.

Det var en kompis till Carin som gifte sig och själva ceremonin hölls i Botkyrka kyrka, så det var en liten bit att åka för att komma dit, men vi drog i väg hemifrån med god marginal, så vi (läs jag…) hann till och med missa avfarten, men jag får skylla på vägarbeten. Som vanligt så ska man alltid ha en ursäkt för alla misstag, små som stora, som man gör. Vi kom fram i god tid innan hela spektaklet började och fick en bra plats i kyrkan och det var en jättefin ceremoni. Inmarsch till den klassiska bröllopsmarschen följt av en lättsam stund vid altaret, blandat med lite sång. Inget långdraget och segt, utan allting tog väl kanske en kvart.

Efter akten, det traditionella kastandet av ris och blombukett, så klev de nygifta in i sin långa vita limousine för avfärd mot Vidbynäs slott, för lite mer festligheter. Vi andra dödliga fick hänga efter bäst vi kunde i våra vanliga bilar, men det gick ju rätt bra det också. Det var en liten bit att åka, men väl framme så var det helt klart värt den lilla trippen. Det var ett jättefint ställe och med det vädret som de hade beställt, så var det svårt att inte sitta och bara njuta på den jättestora solterrassen. Mitt i solen, 25 grader varmt, ett glas bubbel i handen och personal som gick runt och ”tvingade” i oss jordgubbar med choklad. Just då var det inte så svårt att tycka att livet faktiskt är rätt så behagligt ändå.

Efter ett tag i solen så var det dags för mat och där måste jag säga att de faktiskt hade lyckats riktigt bra. Det var jättebra och god mat, utan att vara för komplicerad eller ”märkvardig” och dessutom var det ordentliga portioner, så när allt var över med förrätt, varmrätt och en fantastisk (och mäktig…) bröllopstårta, så var även magen rätt nöjd med livet. Det goda vinet kan kanske ha haft en viss positiv effekt på det hela, men i sammanhanget så var det nog marginellt.

Ett riktigt trevligt ställe, med en underbar solterrass och fint boende…

Efter en natt i ett jättefint rum, trendigt inrett i vitt, vitt och ännu lite mer vitt, så klev vi upp så där strax för tio för att i lugn och ro vakna till lite och sen ta oss ner till en ordentlig brunch och det var egentligen då, som nästa grej för helgen började, att äta lite för mycket varje gång det var dags för mat. Vi hade nämligen bokat in oss på en kryssning tillsammans med Katja och Martin, med avfärd på söndag eftermiddag. Så efter en härligt brunch och lite slappande vid bordet, så styrde vi, eller jag i alla fall, bilen in mot stan igen. Vi stannade till på Skärholmen och shoppade ett par badbyxor till mig och några andra småsaker som vi missat i packningen.

Eftersom vi var rätt tidiga inne i stan, så passade vi på att ta en liten promenad i Gamla stan och för att bli lite nostalgiska så bestämde vi oss för att ta en fika på Chokladkoppen vid Stortorget. På våra promenader när vi började träffas, så brukade vi gå runt i Gamla stan och ett av våra första fikatillfällen, skedde just på Chokladkoppen. Det var inte helt enkelt att få en plats, eftersom det var rätt bra väder, så vi var ju inte direkt ensamma. Jag var nästan på väg fram för att lyfta bort några jobbiga turister som bara satt i stolarna och jäste. De hade ju fikat klart, då är det bara att flytta sig. Undrar om de hade gått på att det var ”det svenska sättet”, att så fort man var klar med kaffet, så var det bara att snällt lyfta på lilla (i deras fall, stora…) rumpan och knata vidare? Jag hejdade mig i alla fall, vilket kanske var tur, och efter ett litet tag, så reste de sig självmant. Det kanske var mina sura blickar och mitt himlande med ögonen efter att ha tittat, övertydligt, på deras tomma koppar.

Inte världens bästa motiv på bilden, men det är i alla fall utsikten från vår plats…

Efter ett tag kom Katja och Martin med bussen från Uppsala och vi mötte upp dem för att käka lite, eftersom middagen skulle bli sen. Vi träffades vid kajen och tog en promenad upp på Söder, på jakt efter en god macka eller nått annat smaskigt. För min del blev det en ordentlig räkmacka, som inte alls var helt fel. En mycket bra uppladdning inför en kryssning med Spa-besök och allt. Efter ytterligare en promenad igenom Gamla stan, så var det dags att kliva på båten och påbörja trippen Mariehamn tur och retur. Efter en liten kort rundvandring på båten så gick jag och Carin upp till Spa-avdelningen för att njuta av vår behandling, men innan den, så fick vi lite tid för att slappa i den tillhörande relaxavdelningen. Eftersom det var strålande sol ute, så var vi ju bara tvungna att sitta i utomhuspoolen och bubbla lite. Helt fantastiskt att sitta där och kolla när vi gled genom Stockholms skärgård. Kan helt klart rekommenderas. Däremot så vill jag varna känsliga läsare för den bild som kommer under den här texten. Ni tittar på den på egen risk!

Utsikten var fin, även om det är lite skräp i just den här bilden som kanske förstör helheten…

Efter eget slappande så var det dags för behandling och precis som förra gången så var det massage, ansiktsbehandling och fotinpackning som gällde, så det var bara att lägga macho-fasonerna på hyllan och lägga sig ner för att få ansiktet rengjort och knådat. Hur otroligt det än kan låta, så dröjde det nästan 36 år, men nu är det i alla fall över, jag har blivit av med oskulden, inte en dag för tidigt kan jag tala om! Det var faktiskt riktigt skönt måste jag erkänna även om jag tidigare kanske varit lite skeptisk. Så för er som fortfarande har kvar er ”ligga-med-gurkskivor-på-ögonen-oskuld” så kan jag varmt rekommendera er att försöka bli av med den så fort som möjligt! Kanske inte det mest manliga man kan göra, men vågar man lägga undan den ett tag så är det ingen dum grej.

Sen var det äntligen dags för mat och för min del så blev det, precis som förra  gången, en mycket god hamburgare. Den här gången så tipsade servitrisen mig om en ny sorts senap som de hade, som inte direkt smakade senap, utan mest bara var stark, Lasses Habanerosenap. Jag måste ju erkänna att jag var rätt skeptisk i början, men när jag smakade den, så var jag såld. Riktigt bra drag i den och en jättegod smak, så nu står en flaska i kylen hemma och jag längtar bara tills det blir läge att använda den nästa gång. Hamburgaren avnjöts alltså med en fantastisk hetta i munnen så jag använde det som ursäkt för att ta glass till efterrätt, precis som vanligt, alltid en ursäkt…

Andra dagen på den här kryssningen inleddes självklart med en frukostbuffé, där det slank ner en hel massa gott. Det var äggröra, bacon, skinka, olika korvar, juice, kaffe, mm, mm… Kort och gott, lite för mycket, precis som det ska vara när man äter buffé. När alla var nöjda och glada så var det dags att fortsätta slappandet uppe i den lilla badavdelningen, så där låg vi, alla fyra på rad i solstolarna framför den fejkade solen och njöt som de soltörstande svenskar vi är, men har man varit utan sol under så lång tid, så är det kanske inte så konstigt.

Riktigt skönt att bara ligga och glassa i ”solen” en stund…

Efter sol och bad avslutades det hela med en stund i bastun. Tyvärr finns det ingen gemensam bastu, så Carin och Katja fick klara sig utan oss killar (eller var det kanske tvärtom?) och jag och Martin kunde sitta i bastun och prata om killsaker, bröla och hälla öl på bastuaggregatet, för det är väl det killar gör? När allt slappande var över, så var det dags igen… Ok, gissa nu då! Ja… du gissade rätt! Det var dags för ännu mera mat! Den här gången var det lunchbuffé som gällde och eftersom jag sällan överger ett vinnande koncept, så åt jag lite för mycket även den här gången. Sen var det dags att packa ner alla saker och avsluta en stund i solen uppe på däck, med en underbar utsikt över skärgården på väg in mot kajen.

Tack Katja och Martin för en kanonkryssning!

Väl hemma igen så kastades vi direkt in i verkligheten igen, med fotbollsträning och matfixande, men på ett sätt så var det ändå rätt skönt att vara hemma igen. Det stämmer faktiskt som de säger… Borta bra, men hemma bäst!

Ha det bäst där ute!

Då var det åter igen dags att posta ett roligt klipp som spred sig snabbt bland Internets alla små nördar för några år sen. Jag själv kollade på den självklart, som den lilla smygnörd jag var (är??) och man kan ju inte säga annat än killen är rätt skön, på sitt lilla egna vis.

Många av er kanske ”känner igen” lite av klippet, eftersom Com Hem nu kör en reklam där de har kopierat några av de bästa klippen på Internet de sista 10 åren. Håll till godo med the Star Wars Kid!

Nu är det bara att ta fram första bästa pinne och öva, så kanske du också blir en hit på Nätet!

Ha det bäst där ute!

Efter en rätt så behaglig morgon i går så bestämde vi oss för att åka till Naturhistoriska Riksmuseet för att kolla på alla utställningar och för att gå på Cosmonova.

På väg mot storstan… Lovade Carin att säga att hon tagit bilden… Så, nu är det sagt…

Nu för tiden så är det ju en utflykt i sig bara att ta sig till Stockholm, inte för att det är så där Jättelångt, men det tar ju ändå nästan en timme, så det är ju inte så att man kommer på halvvägs att vi måste vända för att hämta nått. Det är ju annars någonting som vi brukar vara bra på. Den här gången så kom vi ihåg allting och gjorde nog säkert någon granne besviken, kanske till och med lite fattigare, eftersom jag fortfarande tror att de sätter pengar på om hur lång tid det tar innan vi kommer tillbaka.

På vägen dit så konstaterade jag att jag nog håller på att bli gammal, på riktigt! Precis som vanligt så var det inget märkvärdigt eller världsomvälvande som fick mig att inse denna hemska sanning, utan någonting så helt enkelt och vanligt som farthållaren på bilen. Som vanligt så accelererande jag rätt så snabbt upp på E4:an och väl uppe i lämplig marschfart så tryckte jag i fartållaren och den här gången stannade den på ca 108 km/h. Jag har sällan satt farthållaren på mindre än 120 km/h på motorvägen, men den här gången när jag såg att det vart 108 km/h, så tänkte jag att, ”Det räcker ju. Man kommer tjänar bara några minuter på att köra snabbare och dessutom spar jag bensin nu.”. Ni kan ju gissa min reaktion när jag ”hörde” mig själv tänka denna tanke! Hjälp!!! Jag är gammal!

Hjälp!!! Jag är gammal!!!

Väl framme så är det några saker som man måste göra och även den här gången gjorde vi dessa. Vi börjar alltid med att stanna vid den enorma skivan av ett Mammutträd, på sisådär 8 ton. Det är rätt fascinerande att tänka på att trädet fanns flera hundra år innan år noll. En annan sak som vi alltid gör, är att kolla in utställningen om kroppen och där finns bland annat en testgrej där man kan testa sin styrka i händerna. Man ska vrida på en typ av ”handtag”. Eftersom jag kände mig så gammal på vägen mot storstan, så var jag tvungen att krossa alla andra där och under den tiden jag stod där och titta, så var det ingen som ens kom i närheten av mina trevliga 507,4N jämfört med det normala 268,9N för en kille i min ålder. Det är ju alltid något och det hjälpte ju till lite i alla fall, även om det inte riktigt vägde upp för min enormt gamla tanke på vägen till Stockholm. Kanske är det så att jag helt enkelt får acceptera att jag börjar bli gammal, eller är det erfaren man ska säga?

Efter alla upplevelser under dagen, så var det rätt skönt att bara slappa i soffan när väl lugnet lagt sig och kvällen avslutades ute i mitt rum, med lite allmänt nörderi.

Ha det bäst där ute!

Nu var det ett tag sen jag skrev igen, men ibland är det så att lusten helt enkelt inte infinner sig och då är det lika bra att låta bra att skriva. Jag skriver hellre bra lite mer sällan, än att bara skriva för att skriva. Jag hoppas att ni håller med mig?!

I tisdags kom äntligen värmen tillbaka till det här lite svala landet och jag satt ute i solen utan jacka och det var faktiskt riktigt varmt. Jag fick vänta 20 minuter på Stationen i Uppsala, eftersom jag åkte SJ hem istället för den vanliga pendeln. Fattar inte riktigt vad det är som är problemet just nu. I vintras var det för mycket snö överallt och det var minst sagt lite småkyligt, så då förstod jag varför det strulade så mycket som det gjorde, men nu… Hur svårt kan det vara?

Gjorde inte så mycket att jag fick vänta 20 minuter faktiskt…

Igår var det fullt upp hela dagen, även om vi inte gjorde så där jättemycket. Nova och Mio gick i skolan som vanligt, så jag och Carin passade på att åka in till stan en stund. Indra hängde med hon också, men än så länge så accepterar hon faktiskt att sitta i vagnen, i alla fall nästan hela tiden, men det blir väl ändring på det också antar jag. Snart så kommer hon nog inte vara lika ”snäll” och sitta där, utan ska upp och springa runt hela tiden. Igår satt hon i alla fall still och var nöjd. En sak som tydligen var väldigt roligt var allt vatten i fallet i Fyrisån. Vi stod och tittade en bra stund och det var mycket småskratt och många ”Titta!” med det lilla fingret pekandes mot det forsande vattnet.

Efter fyrisånsbesöket, en del olika affärer och några kortare promenader fram och tillbaka på Uppsalas gågata, var det dags för att äta lite, så vi tog oss till Cupido. Carin ”offrade” sig och tog en buffé, mest för att Indra skulle kunna äta lite av det, för jag tror att hon hade velat ha en sallad hon också. Själv tog jag alltså en sallad och min vana trogen, så här när sommaren närmar sig, så tog jag dressingen vid sidan om i en liten ”burk”. Jag vet inte riktigt varför jag gör det egentligen, eftersom jag ändå äter upp nästan all dressing i alla fall till slut, men det kanske känns bättre i själen, vad vet jag. Den här sommaren så siktar jag inte riktigt på att bli så hård som jag varit tidigare år, så jag ha nog råd att fuska lite med dressingen.

Indra var inte direkt stor i maten, utan satt mest och skakade på huvudet så fort skeden närmade sig den lilla munnen, men vi lyckades få i henne några tuggor i alla fall, bättre än inget.

Ibland så ser man saker som de som gjorde dem kanske inte har tänkt igenom helt och hållet, eller så är det precis det de har gjort och gör det ändå, för att skapa uppmärksamhet. Är det så, så är det smart, men tyvärr tror jag inte det i de flesta fallen.

En anhängare av Gävle-maffian eller?

Såg den här bilen när vi var på väg in till stan. Bilden i sig är väl jättefin och passar för deras verksamhet, men när skenan för dörren skär av huvudet på barnet och de dessutom sätter dit texten, ”Badankor fixar vi också!”. Just ordet ”fixar” kan ju kopplas till helt andra saker i den undre världen.

Idag är hela familjen lediga och jag spinner just på vad vi skulle kunna hitta på idag. Jag har några förslag och självklart så kommer ni att bli uppdaterade om vår dag, både här och hos Carin.

Nu är det ”snart” dags att gå in och fixa frukost till resten av gänget som ligger och sover för fullt i sina sängar, medan jag och Indra sitter ute hos mig.

Ha det bäst där ute!

Ett axelpass med styrka…

Då var ännu ett hårt pass i gymet avklarat och idag var det dags att plåga axlar och vader. En kombination som jag har fått en del frågor om, men precis som med det mesta andra som har med träning att göra, så finns det inte något rätt eller fel, utan man får prova sig fram och känna vad som är bäst för en själv.

Framsida/utsida axlar:
Stående axelpress framför med fristång (max: 8 rep @ 55kg)
Sittande axelpress bakom huvudet i smithmaskin (max: 12 rep @ 56kg)
Hantellyft åt sidan (max: 12 rep @ 12kg)
Lyft till hakan i smithmaskin (max: 12 rep @ 40kg)
Shrugs i smithmaskin (max: 12 rep @ 70kg)

Baksida axlar:
Stående baksida i cable cross (max: 10 rep @ 10kg)
Baksida i maskin (max: 10 rep @ 60kg)

Vader:
Stående vadpress (max: 12 rep @ 80kg)
Sittande vadpress i maskin (max: 12 rep @ 25kg)
Liggande vadpress i benpressmaskin (max: 12 rep @ 80kg)

Ett riktigt bra pass och jag kände mig ordentligt stark.

Ha det bäst där ute!

I dag var jag tvungen att erkänna mitt lilla ”misstag”, men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig och det var precis vad jag gjorde. Jag kröp tillbaka och tog åter igen på mig min tjockare höstjacka istället för sommarjackan som jag testade med igår. När ska värmen komma hit egentligen, eller kommer det bli så att det blir sommar direkt i år? Hur kul är det egentligen att skrapa rutorna och sätta på stolsvärmen i bilen den 11 maj? Nej, inte speciellt roligt kan jag tycka, men det är väl bara att gilla läget. Det lär ju knappast bli varmare för att jag tycker att det är tråkigt med is på rutorna. Nej jag tror nog tyvärr att vädergudarna inte lyssnar på den typen av klagomål.

I följetongen, saker som Micke stör sig på, har det återigen blivit dags för ett litet inlägg. I går på tunnelbanan från jobbet, så kom jag på ytterligare en sak som kvalar in på den listan och det är folk som, av någon anledning, vägrar ta av sig sina solglasögon. Det kan vara en så enkel sak som att ta av sig dem när man hälsar på folk, till att faktiskt ha de på sig inne, eller som i den här fallet, på tunnelbanan och då pratar vi alltså inte om någon som har fel på ögonen och faktiskt behöver skydda dem, utan folk som bara vägrar. Många gånger så beror det nog tyvärr på att de tror sig hänga med modet om de ständigt gömmer sig bakom ett par gigantiska Dior, eller ett par superdesignade Chanel. Tyvärr är det väl så att det här ”fenomenet” kommer, som mycket annat, från USA och då främst från Hollywood och ”kändisbranschen”, där var och varannan person går omkring i överdimensionerade solskydd både när solen lyser och när den, för länge sen, gått ner i havet. Frågan är vad som är mest patetiskt. De som lever på att vara lite ”speciella” och dra blickar (läs kameror…) till sig och därför exempelvis behåller brillorna på även på de mörkaste nattklubbar, eller de som likriktade maskiner hänger på, helt utan egen vilja?

En helt obokad dag… Kors i taket?

Idag har jag ingenting planerat i min kalender och jag vet inte när det hände senast, men det var länge sen känns det som! Man ska nu inte luras till att tro att jag kommer att få en lugn och skön dag på kontoret, med trevlig musik i högtalarna och en god kaffe i handen. Nejdå, så bra ska vi inte ha det! Det är mer att göra än vad det någonsin varit, så sysslolös lär jag knappast bli. Trots denna överväldigande mängd med saker som måste göras, så ska jag ta mig till gymet. Timmen i gymet blir mer och mer helig och det ska numera rätt mycket till för att jag ska skippa den ”bara” för att det är mycket att göra.

Ha det bäst där ute!

Ny vecka, nya tag! Den här arbetsveckan är väldigt kort, men jag räknar med att få till ett antal träningspass i alla fall. Idag kändes det som en befrielse att få låsa datorn och kliva iväg till gymet och släppa allt vad personalärenden, projektfördelning och budgetar heter.

Idag var det åter igen dags att plåga armarna ända fram tills dess att smärtan infinner sig!

Biceps:
Stående hantelcurl (max: 10 rep @ 22kg)
Stående bicepscurl med az-stång (max: 10 rep @ 46kg)
Hammercurl med rep (max: 12 rep @ 25kg)
Bicepscurl med rak stång – omvänt grepp (max: 12 rep @ 20kg)

Triceps:
Pushdown med smalt grepp (max: 12 rep @ 35kg)
Tricepspress över huvudet i maskin (max: 12 rep @ 70kg)
Pushdown med brett grepp (max: 12 rep @ 35kg)

Mage:
Crunshes på situpsbräda (max: 20 rep @ kv)
Crunshes i maskin (max: 12 rep @ 35kg)

.

Nu känns det bra i armarna och jag ser fram emot känslan av träningsvärk i morgon.

Ha det bäst där ute!