I går var det äntligen dags, ett bra tag för sent, men bättre sent än aldrig. Vinterdäcken åkte av bilen och på åkte sommardäcken. Alltid lika trevligt att gå från lite vingligare och lite bullrigare vinterdäck till stabila, tysta sommardäck. Fler och fler lämnar ju bort bilen så att någon annan byter däck åt dem och i år är jag inget undantag, men eftersom jag sällan är hemma och jag dessutom ska vara lite värre än andra, så tog jag det ett steg längre. Jag lämnade inte ens bort bilen själv, utan jag lämnade bort själva bortlämnandet också! Är rätt nöjd själv faktiskt, även om jag gärna gjort det själv om jag bara haft tid, så tack Pappa för hjälpen!

Sommarsulorna sitter som en smäck…

Jag lyckades tydligen med att ha sönder mina stackars muskelfibrer igår, för idag gör armarna sitt bästa för att tala om för mig att de inte vill användas. Tyvärr för armarna så lyssnar jag inte över huvud taget på dem, utan använder de precis så mycket som jag brukar. Att gå omkring med ett gäng söndertrasade muskelfibrer har aldrig hindrat mig tidigare och det kommer inte att hindra mig nu heller. Har jag väl bestämt mig, så är jag svårtstoppad… För er som tycker att det här verkar lite småfarligt, med sönderslitna muskelfibrer och att inte lyssna på sin kropp, så kan jag tala om att sönderslitna muskelfibrer inte är någonting annat än helt vanlig träningsvärk.

Idag är det möten i princip hela dagen, förutom en lucka över lunchen och då tänkte jag passa på att smita till gymet för ett axelpass.

Ha det bäst där ute!

Direktlänk

Inga kommentarer hittills

Posta din kommentar nu