Man ska ju inte hetsa upp sig över saker man inte kan påverka sägs det, men ibland är det lättare sagt än gjort, även om jag har blivit väldigt mycket bättre på det nu, än vad jag har varit. Just nu sitter jag på tåget mot Uppsala och försöker att lugna ner mig och tänka att ”jag kommer hem när jag kommer hem”, men just nu är jag rätt less på att pendla och vid den här tiden är det extra jobbigt, eftersom bara vartannat Upptåg går hela vägen hem. Det betyder alltså att jag snällt får sitta och vänta i Uppsala i nästan en timme, eftersom jag troligen kommer missa upptåget med fem minuter. Andas in… andas ut… andas in… andas ut…

Idag har jag haft fullt upp hela dagen. Först med möten från klockan 9 fram till halv fem, sen efter det hade vi en liten ”inflyttningsfest” på vår våning, eftersom vi har fått lokalerna renoverade. Alla förutom jag då, som fortfarande sitter i mitt tillfälliga jätterum. Det var sushi, vilket inte är någon favoritmat för mig, men det var faktiskt riktigt gott, måste jag erkänna och jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig, så nu kanske jag till och med kan tänka mig att välja Sushi själv på lunchen, men det kanske berodde på de 2 cl sake jag fick innan maten… Det kunde man inte tro om mig inte, men jag är inte riktigt med på all sushi än, utan det är den ”snällare” varianten med lax och räkor och sånt gott. Den där lite mer avancerade med musslor och tonfisk och allt vad det nu kan vara, lämnar jag nog över till någon annan, men vem vet… om några år kanske jag sitter där och skyfflar in även dessa läckerheter i ansiktet.

Ikväll blir det nog ingenting annat än att krascha i soffan direkt när jag kommer hem, men vem har sagt att man måste vara produktiv hemma varje dag? Nej, precis… Ingen!

Ha det bäst där ute!

Eftersom dagen består av möten hela tiden, så blev det inget besök på gymet idag, men jag hann i alla fall med en snabb promenad på lunchen. Det känns som att jag måste lägga i en lite högre växel nu, för det går inte så snabbt att bli av med magen, som jag hade räknat med, men det brukar vara så att det går segt innan det börjar hända någonting, men när det väl börjar gå ner, så går det snabbt. Jag hoppas att det är så den här gången också.

Lite kortare än förra Söderrundan, men bättre än inget…

Hade inte så lång tid på mig, men bättre än ingenting.

Ha det bäst där ute!

Efter att lugnet lagt sig över huset igår, så fick jag och Carin lite tid själva och då kastade vi oss i soffan för att kolla på en film och den här gången blev det den tredje och sista filmen i Millenium-trilogin, Luftslottet som sprängdes.

En film som, precis som de första två, väcker en hel del känslor och den starkaste känslan är nog hat. Hat mot de människor som behandlat Lisbeth Salander på det fruktansvärda sätt, som hon blivit behandlad på. Filmen knyter på ett mycket bra sätt ihop de första två och man får som tittar svar på de flesta frågorna. Några saker blir däremot hängande så man får fantisera ihop sin egen fortsättning, men det är bara bra egentligen.

För er som har sett de första två så rekommenderar jag den avslutande filmen starkt och för er som helt har missat trilogin, är det helt klart läge att skaffa den och bänka er i soffan, tillsammans med lite filmgodis och följa Salanders äventyr.

Ha det bäst där ute!

Jag har aldrig varit en stor fan av måndagar och den här måndagen är inget undantag. Jag vet inte vad det är med måndagar egentligen, som gör de så jobbiga? Man borde väl vara utvilad efter helgen, men så är det ju sällan eftersom det gäller att utnyttja den lediga tiden man har och inte sova bort den. Kanske lite fel tänkt, men det är i alla fall så jag tänker.

Idag har jag inplanerade saker på jobbet från klockan nio fram till efter sju på kvällen så jag lär nog inte vara piggare när jag kommer hem direkt, men det kostar ju att ligga på topp säger de, så det är väl bara att bita ihop och gilla läget. Jobba måste man ju om man inte har de ekonomiska förutsättningarna för att vara hemma hela dagarna, vilket jag tyvärr inte har, för att jag har hela tiden levt efter att jobba är ett nödvändigt ont. Nu kanske det låter värre än vad det är, för jag har absolut ingenting emot själva jobbet och när jag väl är där, så är det oftast roligt, men och det här är ett stort men, jag hade ju hellre varit fri att själv välja vad jag vill göra på dagarna. Det är mycket möjligt att jag skulle jobba med nått, men då skulle det vara när jag vill och med det jag vill, det är den stora skillnaden.

Dagens första möte har jag uppe hos min VD och jag tror att det kommer att bli det mötet som blir ”jobbigast” eftersom det gäller saker som inte är så jättekul att hantera som chef, men det ingår ju i jobbet det också och det gäller att försöka att inte koppla in för mycket känslor i det hela. Även om det i många fall är människor jag har att göra med på dagarna så är det ju faktiskt så, att det är inte privatpersonen Micke som hanterar sakerna på jobbet och det är inte jag personligen som har bestämt hur vissa saker ska fungera. Det gäller alltså att skilja på privatpersonen Micke och chefen Mikael. Kanske verkar konstigt för vissa, men det är så att de allra flesta har olika sätt att vara på, beroende på situation eller vilket gäng man är i.

Kommer ihåg en gång när jag var lite och var med Pappa på jobbet. När jag kom hem så var jag väldigt undrande och sa till Mamma, att Pappa hade varit så konstig på jobbet. Han hade pratat konstigt, svurit och inte alls betett sig som han brukar. Nu fattar jag ju varför, men då var det lite konstigt att förstå. Kanske ska vi titta lite på barnen och fortsätta vara samma person oavsett tillfälle, eller så är det så att vi måste anpassa oss för att ”överleva”?

Ha det bäst där ute!