Dagen innan begravningen…

I morgon är det dags för begravning av min Mormor. Precis som när hon dog, så är det väldigt blandade känslor inför i morgon. På ett sätt så är det en avslut på någonting jobbigt och en utgångspunkt för att gå vidare, men på ett sätt så ska det självklart bli jobbigt. Det är trots allt min Mormor.

Jag och Daniel ska vara vid kyrkan en dryg timme innan själva begravningen, för att hjälpa till att bära in kistan i kyrkan, så det blir till att gå upp hyffsat  tidigt i morgon också, för att få till allting så det ser bra ut. Slipsen ska sitta som den ska, kostymen ska på och skorna putsas. Har förberett det mesta redan ikväll, så det är egentligen bara att äta och klä på sig i morgon.

Vi får höras mer i morgon.

Ha det bäst där ute!

Mer eller mindre direkt så når mig nyheten att det finns många där ute som gillar det jag skriver och idag fick jag ytterligare en bekräftelse på att det uppskattas. En kompis och kollega kom fram idag och sa att han tyckte att jag skriver bra och att det är ”skitroligt att läsa!”. Tack Johan, även om du får stå ut med ett och annat träningsinlägg…

Sånt värmer och gör att det är ännu roligare att skriva i bloggen. I och för sig, så skriver jag i första hand för att jag tycker att det är vansinigt roligt att skriva, men att ni läsare uppskattar det jag skriver är ju självklart en liten bonus.

Vill med det här korta inlägget bara säga Tack till alla er som visat er uppskattning!

Ha det bäst där ute!

Ett riktigt skönt benpass…

Jäklar vilket pass det blev idag! Jag kan ju tala om att jag är fullt medveten om att jag lever och mina ben i synnerhet. Träningsvärken i morgon kommer inte att bli nådig, hoppas jag i alla fall. Som ni säkert förstår så var det dags att ge benen en ordentlig genomkörare, med målet att inte kunna gå i morgon och som det känns nu, så fick de sig nog en rejäl resa.

Känslan av lätt illamående, blodtrycksfall och extrem värk i benen efter drop-set i benpressen är svårslagen…

Efter en timme i gymet, så var följande övningar avklarde:

Framsida ben:
Benpress (max: 12 rep @ 360kg) – Avslutade med drop-set från 310kg och ner till 110kg i 50kg-steg
Knäböj i smithmaskin med fötterna långt fram (max: 10 rep @ 88kg)
Benspark (max: 12 rep @ 55kg)

Baksida ben:
Sittande lårcurl (max: 12 rep @ 55kg)
Liggande lårcurl )max: 12 rep @ 35kg)

Mage:
Crunches i maskin (max: 15 rep @ 45kg)

Ser inte så där jätteimponerande ut kanske, men allt beror på hur hårt man kör och idag var det 100% som gällde, genom hela passet. ”Förkylningen” kämpar fortfarande tappert för att stanna hos mig, men jag lutar mer och mer åt att det egentligen är pollen som ställer till det. Drar mig lite för att äta piller, eftersom jag vet att man kan bli trött av dessa och det är det sista jag behöver just nu!

Nej, blir det inte värre än så här, så får den väl ligga där och vara irriterande då, jag vet att det är jag som vinner i slutändan i alla fall, så brukar det vara och har jag väl bestämt mig, så är jag svårstoppad och bestämt mig har jag, så nu kör vi!

Ha det bäst där ute!

”Hur man än vänder sig har man ändan bak”

Ett klassiskt svenskt ordspråk, som jag dessvärre inte har lyckats hitta ursprunget till, men någon där ute kanske kan hjälpa mig? Vad kommer det ifrån? Hur som helst, så är det en bra beskrivning av en mängd saker här i livet och inte minst min inkorg på jobbet. Hur jag än jobbar med att minska ner antalet olästa mail, så är det alltid minst lika många igen när jag kommer tillbaka efter en natts vila. Så varje morgon inleder jag dagen med att öppna Outlook och hoppas att dagen blir ett undantag, men nej då, idag var inget undantag. Jag hann bara öppna inkorgen och sen blev jag stående som ett fån med öppen mun och en hållning som skulle få en datornörd att se rakryggad ut.

Vissa dagar så känner jag bara för att ta tag i datorhelvetet och skicka den rakt ut genom rutan och sen stå här och skratta högt och ljudligt när den ligger nere på gatan i en miljon bitar. Tyvärr så är det väl så att det skulle hjälpa föga, eftersom jag då skulle få en ny dator och troligen löneavdrag och ett trevligt samtal med en snäll tant med stora glasögon.

.

Många av mailen är såna som inte innebär något jobb för mig i och för sig, men trots det så tar det ett tag att öppna mailet, skumma igenom innehållet, konstatera att det inte krävs någon insats från mig och sen sortera in det i mappar om det ska sparas, annars flytta pekfingret mot ”Delete-knappen” och sen dubbelklicka på nästa mail. Sen finns det många som inte har något ”mailvett” alls, utan det ska skickas CC kors och tvärs och de använder mer än gärna ”Svara-alla-funktionen” och ofta bara för att skriva ett mail innehållande tex, ”Låter bra”. Varför måste vi 13 stycken som står på CC-raden veta det?

Alla ni som läste bloggen igår, vet att jag lyckades få ner antalet olästa mail en del, så målet idag måste ju vara att ha färre olästa mail i inkorgen när jag går hem, än vad jag hade igår.

Ha det bäst där ute!

Vänta, vänta och åter vänta… Ja, en pendlare som jag borde vara van med att vänta kan man ju tycka och… ja, det är helt rätt. Jag börjar vänja mig vid att få vänta, på tåg som inte kommer, på växlar som krånglar, på tåg som vi ska möta, på spårbrist på stationerna. Finns ingen anledning att hetsa upp sig, eftersom det enda som händer då, är att man blir stressad och mår dåligt, så nu sitter jag här på tåget, sen och ändå lugn som få…

Idag är tanken att få till allting kring fördelningen av projekt på avdelningen och jag hoppas verkligen att det löser sig så som jag tänkt, annars vet jag inte riktigt hur jag ska göra, men det får väl bli ett senare problem, för visst är det så att om man kan skjuta upp ett problem, så ska man göra det!?

Ha det bäst där ute!