Man skulle ju kunna tro att vardagen för en chef är lite glamorös, med slappa möten och gratislunch på fina restauranger, men oj vad fel… Verkligheten är inte ens i närheten, inte för mig i alla fall, jag vet ju inte hur det är uppe på toppen, men här nere där jag befinner mig, så är verkligheten någonting helt annat.

Det är fullt fart hela dagarna och hur mycket jag än försöker, så kommer det hela tiden fler saker som måste göras och det kommer alltid saker, som ”måste göras nu”, så prioritera är nått som jag lär mig mer och mer.

Idag har jag jobbat en hel del med en sån enkel sak som att sammanställa hur många timmar som varje projektledare har budgeterat och prognoserat, men eftersom jag hela tiden blir avbruten så tar det Väldigt mycket längre tid än vad det skulle kunna göra.

Hur mycket jag än har, så försöker jag att komma iväg till gymet, eftersom jag vet att resten av dagen blir mycket lättare och jag jobbar faktiskt mycket mer effektivt och idag var inget undantag, utan vid 11 så smet jag iväg till gymet. Efter gymet så var det, precis som vanligt, dags för den exklusiva chefslunchen som idag intogs på stjärnkrogen på våning 7 här i huset och för att verkligen visa er vilken kvalitetsrestaurang det är, så var jag tvungen att ta en bild på ”kocken”.

Chefskocken på ”sjuan”… Han är grym, eller hon kanske eftersom innehållet kommer från min kära sambo

Eftermiddagen rullade på med fortsatt arbete med att sammanställa alla projekt och dessutom skriva ihop material inför rekryteringen av ny projektledare. Dessutom minskade jag ner antalet olästa mail från 134 till 89, inte illa på en tisdag.

Nu sitter jag på pendeln på väg hem och hoppas att kvällen blir lika ”chefsglassig” som dagen varit hittills…

Ha det bäst där ute!

Ajajaj, jag har ont och det är underbart! Jag har träningsvärk i armarna och magen, så träningen igår gav bra effekt trots att jag inte körde 100%. Idag var det dags igen och den här gången var det axlarna och vaderna som fick sig en genomkörare och jag körde på lite närmare 100% än igår, men det är fortfarande inte helt ok i kroppen, så jag höll igen lite. Det är bättre att lyssna på kroppen, även om det är svårt.

Dagens pass blev till slut så här:

Axlar framsida:
Stående axelpress med skivstång (max: 12 rep @ 45kg)
Sittande axelpress med hantlar (max: 10 rep @ 26kg)
Hantellyft med hantel åt sidan (max: 12 rep @ 11kg)
Hantellyft med hantel framåt (max: 12 rep @ 11kg)
Shrugs med hantlar (max: 12 rep @ 41kg)

Axlar baksida:
Baksida i maskin (max: 12 rep @ 55kg)
Stående baksida i cable cross (max: 12 rep @ 10kg (jättekonstig utväxling))

Vader:
Stående vadpress (max: 12 rep @ 70kg)
Sittande vadpress (max: 12 rep @ 40 kg)

.
.

Ja, det var nog allt för idag och det blev ett riktigt bra pass och det känns redan i axlarna, så jag ser fram emot morgondagens träningsvärk med spänning.

Ha det bäst där ute!

Ett av många vårtecken och kanske ett av de som jag gillar bäst, är när de sopar alla gator och ute i ”Hålan” där vi bor, så brukar de inte vara direkt snabba med det. Jag gick till och med och funderade på det igår när jag gick hem från tåget och klurade på när jag skulle kunna börja åka lite inlines igen och vem vet, det kanske var tankeöverföring, för i morse så var trottoaren sopad!

Sopat och fint… snart kan inlines få komma fram ur garderoben igen…

Jag behöver komma igång med lite mer konditionsträning känner jag och inlines är nog det roligaste av de saker som går att göra ute. Jag ska försöka komma igång med lite löpning också snart, men det är fortfarande rätt kladdigt i spåret (alltid nått att skylla på…)

Idag ska jag försöka att få klart en massa saker som släpar på jobbet, eftersom jag hatar att ha en massa saker ogjort, men tyvärr så är det så att det alltid kommer upp saker som gör att det där andra får vänta. Det är till exempel väldigt svårt att säga nej när någon kommer in på rummet och frågar om jag har tid ”någon minut”, eller låta bli att svara i telefon om kunderna ringer. Sen är det ju så att jag fortfarande sitter i mitt enorma rum och det händer rätt ofta att de som går förbi stannar till och tittar in och säger någonting ”fyndigt.  Jag förstår mer och mer hur aporna på Skansen har det faktiskt. Funderar starkt på att sätta upp en skylt utanför rummet: ”Prata inte med apan!”

Nu är det snart dags för tågbyte, så vi får höras senare.

Ha det bäst där ute!