Vad skulle du göra om du upptäckte att du hade Väldigt mycket mer pengar på ditt konto än vad du trodde? Skulle du ta ut så mycket pengar du bara kunde och sen fly landet eller skulle du kontakta banken och meddela att du faktiskt inte har så där mycket pengar?

Det här hände nämligen en kvinna i USA nyligen. När hon kollade sitt konto så i tron om att se sina 150 dollar där, så fick hon besked om att hon hade 88 miljarder dollar istället, alltså i runda slängar 635 miljarder kronor!
http://www.e24.se/lifestyle/klacksparkar/kvinna-hittade-635-miljarder-pa-sitt-bankkonto_1969441.e24

Hon valde det sista alternativet och kontaktade sin bank, men efter att ha blivit bollad mellan tre olika personer på banken, som inte hade en aning om hur pengarna kommit dit, så frös banken helt enkelt hennes konto över helgen, så nu kommer hon inte ens åt sina egna 150 dollar, så det är alltså inte alltid som det lönar sig att vara ärlig och säga till…

Så, vad skulle du göra?

Skulle du våga ta pengarna och springa?

Ha det bäst där ute!

Idag har det varit rätt mycket, precis som vanligt, men det har varit riktigt trevligt också, så det är helt ok att det är mycket att göra. Dagen började alltså med praktiska måsten, såsom skjuts till handbollsträning och därifrån rusha in till stan för att handla. Sen tillbaka ut till ”hålan” för att hämta efter träningen, hem och packa upp allting för att sen slänga i Indra mat, kasta på mig några vettiga kläder och sen jäkta iväg till Namnkalaset.

Hela kalaset hölls ute på Carl von Linnés gamla gård i utkanten av Uppsala och det var rätt tufft att höra historien bakom själva byggnaderna som vi var i. Själva ”akten” hölls ute i det gamla Brygghuset, vilket var ett ganska litet hus som byggdes i slutet av 1700-talet som har använts som tvätteri, brygghus och badrum. Han som arrenderar gården nu inledde med att hälsa välkomna och sen berätta historien om hur Linné behövde nått för att säkra sitt välbefinnande när han gick i pension och även att hans familj skulle ha det bra efter hans död. Därför köpte han gården för 40 000:- vilket var väldigt mycket pengar på den tiden.

Precis som när huvudpersonens storebror fick sitt namn, så var det en kvinna som pratade om värderingar i livet och berättade lite kring de namn som han fick. Sen var det ju självklart också så att Pappan sjöng en sång till sin son och precis som på brorsans kalas, så var det ”Himlen måste sakna en ängel” av Linn Maria Wågberg och hans sätt att framföra låten är riktigt bra! Ta åt dig om du läser det här, du gjorde det Riktigt bra! Det är starkt att kunna sjunga en så pass ”känslig” sång vid ett sånt tillfälle utan att rösten spricker. Jag vet ju själv hur det var när jag skulle hålla mitt tal till Indra på hennes namnkalas. Det tog inte många rader innan det sprack och resten av talet fick utföras med en fler konstpauser än Göran Persson och han är ändå mästarnas mästare på att lägga in konstpauser!

Efter själva ceremonin var det dags att byta hus för att äta och fika lite. Det var ingen direkt värme i Brygghuset, utan det var snarare så att det blåste rakt in och den enda värmekällan var en öppen spis, som visserligen värmde, men bara precis om man stod precis bredvid den och jag tror inte att det hade varit så trevligt att trängas ihop i en stor hög precis framför brasan, bara för att få vara kvar i Brygghuset. I den nya lokalen så bjöds det på smörgåstårta, som för övrigt var riktigt smaskig, så jag var ju naturligtvis tvungen att ta tre (!!) stora bitar, bara för att den var så god. Som jag brukar säga, man ska Alltid ha en ursäkt för att sätta i sig  lite extra kalorier när det bjuds! Efter maten så blev det kaffe och kakor, plus kladdkaka med en massa grädde. Är nästan säker på att det var någon som stod vid bordet och sa åt mig att ”- Du måste ta extra mycket grädde!”. När jag sen fick reda på att det spökade i huset, så fick jag mina misstankar bekräftade, så tack spöket för den extra klicken grädde.

Som sig bör på ett kalas så skulle ju alla presenter öppnas och lilla kalaskillen fick en hel massa fina saker, så jag tror säkert att han blev nöjd, även om han kanske inte fattar så mycket av det hela just nu, eftersom han bara är ett halvår gammal, men i alla fall.

När vi kommit hem och ätit lite mat (som att det behövdes efter allt under dagen) så hann jag faktiskt med en liten sovstund på en halvtimme. Det hör inte direkt till vanligheterna, men jag var så sjukt trött, så jag var helt enkelt tvungen att vila en stund. När lugnet äntligen lagt sig i huset så var det min och Carins tid i soffan och eftersom det är lördag, så var det dags för Körslaget och jag kan ju inte säga att jag blev besviken på att det var Team Mojje som åkte ut. Av någon anledning så har jag lite svårt för honom och dessutom så var kören en av de sämsta, så för en gångs skull, så verkar det som att ”folket” har röstat på vilken kör som sjunger bäst och inte på den person som leder den.

Min vana trogen, så har lördagskvällen/natten avslutats ute hos mig och den här gången i sällskap med Daniel, så det blev till att sitta bredvid varandra och spela den här helgen, istället för att sköta allt via det där stora Nätet, Internet, men nu känner jag att det snart är dags att lufsa över till stora huset och krypa ner i sängen bredvid Carin för några timmar bakom stängda ögonlock.

Ha det bäst där ute!