Ojojoj, vad jag kommer att ha ont i morgon och det värsta av allt är att jag har valt det själv och att jag gillar det! Det är en smärta som är ”skön” att få, så jag ska inte klaga egentligen. Jag hoppas att jag kommer att stappla ner för trappan som en 87-årig pensionär med höftproblem och svår ledvärk. Gör jag det, så är jag nöjd, gör jag det inte, så hade jag kunnat köra lite hårdare i gymet idag!

Idag när jag kommer hem så ska jag fortsätta att bråka med Boxer. Det är nämligen så att alla kanaler, förutom 1:an, 2:an och 4:an, slutade att fungera i helgen och igår ringde jag till Boxer och kollade vad det kunde vara för fel. Ja, jag vet att jag borde ha gjort nått tidigare, men bättre sent än aldrig… När jag suttit i telefonkö så länge så det kändes som att luren började bli ett med huvudet, så fick jag äntligen prata med en kille på kundtjänst och fick ett förslag på vad det kunde bero på. Inte vad det var för fel, utan bara vad det kunde vara. Jag skulle börja med att dra ur kortmodulen ur tv:n och sen strömmen till tv:n. Efter 10 sekunder så skulle tv:n på igen och modulen i. När det var klart skulle jag stoppa i kortet i modulen och nu kommer det märkliga… När det var klart, så skulle jag gå till en av de kodade kanalerna (som alltså bara visar… Ingening!) och där skulle jag stanna, med tv:n på i minst en timme! Då skulle den kanske ta emot en uppdatering… Kanske! Vad är det för system egentligen?

Så, nu blir det till att sätta på tv:n och vänta i ett par timmar och funkar det inte då, så får jag nog snällt sätta mig i telefonkö igen för fler underbara tips från Boxers kundtjänst!

Ha det bäst där ute!

Vad är det med vissa människor egentligen? Jag fattar inte riktigt hur vissa personer funkar, men det är väl som vanligt att jag inte ska förstå allt…

I morse hände det igen och precis som förra gången, så sitter jag som ett levande frågetecken och inte fattar någonting alls och sen när allt är över, inser jag att jag borde ha sagt nått, eller på annat sätt visat att det inte är ok, men det är jag väl för ”feg” för, som den typiska Svensk jag är. Så, vad var det som hände då undrar ni såklart nu… Jo, idag satt jag i godan ro på pendeln på väg in mot storstan och för er som inte vet hur ett pendeltåg ser ut, så finns det säten där tre säten sitter i bredd. Längst in satt en tjej och jag satte mig ytterst, så mellansätet var tomt. Så här långt så är det ju inga konstigheter, som Färjan-Håkan skulle ha sagt, men nu kommer det. På en station så dräller det på en hel drös med människor och en kille ställer sig och fånglor på mig.

Kille: – Är det ledigt där eller? (pekandes mot mitten…)
Jag: – Absolut!
Kille: – Kan du hoppa in då? (som om det vore självklart att han inte skulle behöva klämma in sig i mitten…)
Jag: – Öhhh… Ok…

Tänkte att, visst jag orkar inte tjafsa om att jag ska sitta ytterst, så jag hoppade snällt in och han sätter sig ytterst, men tro inte att han sätter sig i ytterkant av sätet så att jag inte blir intryckt. Nejdå, han breder ut sig över hela sätet och bresar som om han hade en gigantiskt väska mellan benen. Dessutom har han en jacka som nog skulle passa bättre på en tripp till Arktis tillsammans med Ola Skinnarmo, än på ett pendeltåg i Stockholm en dag i april. Så nu satt jag där, inklämd som en sill i en överfull konservburk och han fattar ingenting alls. Jaja, självklart skulle jag ha sagt eller gjort nått, men men…

Idag fortsatte jag starkt med att gå från T-centralen till jobbet och för att göra det lite roligare så laddade jag ner en applikation till luren för att hålla koll på hur jag går, hur fort jag går och lite annat smått och gott. Nästan två kilometer i alla fall, så fram och tillbaka varje dag plus att jag numera går till tåget hemma, ger mig över en halvmil varje dag. Inte illa!

Idag är väskan laddad med träningskläder och gymet står på schemat vid klockan 11 idag. Jag känner mig laddad och jag ser fram emot den underbara träningsvärken i morgon. Nu ska det jobbas en stund innan morgonfikat.

Ha det bäst där ute!