Ute i världen så är det allmänt känt att Sverige har en bra sjukvård,  men hur är det egentligen med det numera? Det jag närmast tänker på är hur det funkar med mentalvården egentligen. För ett antal år sen, så stängdes en hel massa öppna avdelningar på olika mentalsjukhus runt om i Sverige och de som bodde där då, skulle flytta till egen lägenhet och sen klara sig själva. Den ”hjälpen” de fick var en packe med recept på starka mediciner som skulle hålla de lugna.

För ett tag sen så såg jag ett program om lobotomering och hur man använde den metoden i Sverige under flera år och hann med att lobotomera ungefär 4500 personer. Sjävklart kom de på att det inte var nått vidare att öppna upp huvudet och skära av en massa nervbanor och slutade med ”behandlingen”. Är det så att man kommer att komma på om några år att det kanske inte var så bra att skicka hem flera tusen personer med starka mediciner som ända hjälp, när de under flera år bott på mentalsjukhus och fått professionell hjälp?

Exemplen på att det finns många där ute som troligen skulle vara i behov av den typen av vård, dyker upp hela tiden. Det jag tänker på är den 34-åriga kvinna som högg ihjäl två stycken och sen satte sig med den blodiga kniven på bussen. När hon dessutom sätter sig bredvid en kille och säger att hon har mördat två män, då kan man nog vara rätt säker på att hon helt klart hade platsat på en av de nu stängda öppna avdelningarna, men tyvärr finns de ju inte kvar, så vi får väl helt enkelt räkna med att den här typen av personer är ute bland allmänheten helt utan att få den vård de behöver… Eller?

Hon visade mig kniven

Nej, nu var jag lite orättvis mot sjukvårdssverige! De får ju visst hjälp… De får ju rabatt på starka piller!

Ha det bäst där ute!

,

Välkommen till den ”nya bloggen” Chefspappan.se!

För att få en adress som är lite enklare att komma ihåg (och lättare för er att sprida ;)) så har jag nu bytt till en egen server och håller numera i allting runt bloggen själv. Det kommer inte att påverka bloggen som sådan egentligen, förutom rent utseendemässigt, så än en gång… Välkomna till nya Chefspappan.se

Då var det den sista dagen på det här lilla lovet då och det känns som att det har gått hut fort som helst, men så är det ju alltid  när man är ledig, man hinner inte mer än andas ut efter jobbet, så är det dags att ta ett djupt andetag för att ta tag i allt igen.

Idag kommer svärmor hit på en liten påskfika så där lite halvspontant. Jättekul att hon tar sig ända hit till oss uppe i norr för en liten fika, trots att det är lite bökigt för henne att åka hela vägen. Dessutom så får ju jag ytterligare en ursäkt för att fortsätta att stoppa in en massa socker i munnen i form av kakor, så tack för det Svärmor!
Det har blivit rätt så mycket av den varan under påsken, så jag antar att mitt sockerberoende har ökat ännu lite mer och det värsta av allt är nog att jag inte kan skylla på någon annan än mig själv. Det är ju inte så att Carin har suttit och pressat ner choklad och annat smått och gott i halsen på mig. Nej jag har villigt suttit med magen i vädret och skyfflat in godis efter godis tills det att illamåendet infunnit sig… Får nog bli en rejäl avsockring nu skulle jag tro, så om det kommer ett och annat drygt inlägg framöver, så är det bara jag som sitter med en sjuk sockerabstinens! Tyvärr (??) så finns det fortfarande sjukt mycket godis i huset, så det blir en tuff tid nu några dagar skulle jag tro, men skam den som ger sig!

Syns inte riktigt på bilden, men ”skålen” är stor! Vi fick till och med överge de finare skålarna vi har, för att de var för små, så då fick den rostfria bunken åka fram som en räddare i nöden. Tror att det till och med kan finnas lite mer godis i gömmorna någonstans som jag inte hittade nu, så som ni förstår så är det ingen brist på godis i det här huset!

Nej, nu ska jag ta mig upp på övervåningen och se vad som händer där uppe. Resten av familjen håller till där uppe så det är lite ensamt här nere just nu.

Ha det bäst där ute!