Nu är det inte många dagar kvar för vår kära snöhög, men än så länge så kämpar den tappert och till skillnad mot vår klädhög, så krymper den konstant. Än så länge har den fortfarande inte avslöjat några fler hemligheter än tidigare, men det är fortfarande lite kvar, så jag håller tummen. Hoppet är ju det sista som lämnar en människa!

Jag gissar på två-tre dagar till, sen är den ett minne blott…

För er som har missat börjat på den här makalöst spännande berättelsen, så kan ni hitta de första delarna här
Den ständiga kampen mot tiden…
Sagan om den krympande högen…
En snöhögs bekännelser…

Ha det bäst där ute!

Första halvan av ”Sista april”…

Valborg i Uppsala är någonting speciellt och för er som inte har varit här och kollat så tycker jag att ni borde ta er hit. Vill man inte dricka en massa sprit, så finns det ändå en hel del saker att pyssla med och det jag själv tycker är lite roligt, är forsränningen i Fyrisån. I år var det dessutom helt vansinnigt mycket vatten i ån, så det blev bra fart ner för fallet.

Precis som vanligt så var det helt sjukt med folk och de flesta vill ju så klart stå precis vid fallet, där allt händer och det ville ju vi också, så det var bara att börja ta sig fram närmare och närmare vattnet. Så fort det blir en liten lucka så får man snabbt vara där  och stoppa in en axel eller en fot och till slut, så står man längst fram. Det är sånt som kallas rutin!

På vägen från bilen till ån, så såg jag nått som jag bara var tvungen att ta en bild på. På andra sidan vägen så åkte en gubbe på en Segway! Det är hur roligt som helst att åka Segway och jag har funderat en del på att köpa en, men det är nog mer en lyxleksak, så den hamnar inte riktigt överst på listan är jag rädd för. Däremot var det ju perfekt för honom, eftersom han antagligen hade lite svårt att gå och då skulle ju jag föredra en segway framför en ”vanlig pensionärsstol”.

.

.

Vi var inne i stan strax efter nio, men det var redan fyra rader med folk vid fallet, men skam den som ger sig, så vi ställde oss fint och väntade och när alla båtar började komma, så hade både jag, Nova och Mio en plats längst fram. Carin anmälde sig frivilligt att ta Indra, så vi kunde titta… Tack min lilla ”Chefssambo

Det var som sagt Mycket vatten i ån i år…

De flesta av alla flottar som åkte ner för fallet, gjorde som vanligt och fegade ur, så de tog fallet på det lugnaste stället, precis inför kanten…

En av de som fegade sig ner för fallet…

… men det var några som trotsade allt vatten och försökte ta sig ner för fallet på det roligaste stället, i alla fall för oss som stod och tittade på. Ni kan ju gissa vilka som fick mest jubel…

En av de få modiga, eller just de här hade inget val. Det var bara att följa med strömmen…

Efter allt rännande i forsen så vart det en lunch, bestående av buffé på Little Italy. Tyvärr fanns var det inte bara vanlig mat, utan det fanns också pizza, så ni kan ju gissa vad jag tryckte in i munnen… Precis, det var ju inte kyckling och ris direkt, så nu har helgens fuskmat redan klarats av.

Nu ska vi snart iväg till Per och Jennie, eller egentligen inte till dem, utan till ett par grannar till dem. Jag har ingen aning om vilka det är, men jag är övertygad om att de är trevliga, så jag tror att kvällen kommer att bli riktigt bra! När det är sista april, så är det väl nästan ett krav på att man ska grilla och i år blir det premiärgrillning ikväll faktiskt, så nu ligger köttet och marinera lite. Till det blir det hemgjord potatissallad och annat smått och gott.

För att en sista april ska bli komplett så krävs ju naturligtvis en majbrasa, eller som vi säger här i Uppsala, en kase. Så vid åtta i kväll blir det avfärd med facklor i högsta hugg, med bestämda steg mot hålans lilla kase, så får vi se om vi orkar vara kvar tills fyrverkerierna. Vi måste ju ha tid att spela Guitar Hero också ju…

Ha det bäst där ute!

I morse så tröttnade jag på att ha ett par byxor med tillhörande larm på sig, och eftersom jag inte hittat kvittot, så tog jag helt enkelt saken i egna händer och tog med mig byxxorna ut i garaget. Där åkte hammare och tång fram och jag stod där som en ung kopia på Martin Timell och siktade på larmet med hammaren. Efter några försiktiga testslag, så drämde jag till så att självaste Tyson skulle ha sett svag ut och plastkåpan på larmet gick i tusen bitar, eller snarare 7 kanske, om vi ska vara petiga.

Inte den bästa bilden kanske, men snyggare än med larmet kvar…

Nu var det helt enkelt bara att ta tången och knippsa av själva metalpiggen som håller ihop allting och vips… ett larm mindre och ett par användbar byxor mer! Hur nöjd som helst själv.

Ha det bäst där ute!

Idag var jag så jäkla laddad för att köra hårt i gymet, så det var bara att lassa på vikter och bita ihop. På schemat för dagen stod ben och mage, tyvärr kom jag iväg lite sent från jobbet och ville gärna komma hem i tid, så jag fick skippa mage och hålla lite tempo på benen. Fördelen med det är att man får en pump som är grym!

Dagens pass blev rätt ok till slut trots tidspressen:

Framsida lår:
Knäböj i smith med fötterna långt fram (max: 12 rep @ 101kg)
Benpress (max: 12 rep @ 360kg)
Benspark (max: 12 rep @ 60kg)

Baksida lår:
Liggande lårcurl (max: 12 rep @ 40kg)
.

Som sagt, så hann jag inte med så många övningar, men jag körde 4 set på alla och höll ett bra tempo = skönt tryck!

Nu är det äntligen helg, men det ska inte bli ett hinder för träningen. Minst ett pass ska jag hinna med är tanken.

Ha det bäst där ute!

En snöhögs bekännelser…

Nu när snön smälter för fullt så kan ju en hel del saker komma fram, så det gäller att hålla ögonen öppna så kanske man hittar nått roligt i de få snöhögar som finns kvar.

Utanför vårt hus så lever och frodas en snöhög fortfarande, även om den numera liknar en tragiskt kopia av vad den än gång var, så kämpar den tappert mot sol, varma vindar och förödande regn.

Högen kämpar tappert mot en motståndare som inte kan förlora…

Än så länge så har väl inte vår snöhög avslöjat så där jättemycket roliga saker, men den har i alla fall givit oss en gammal träbit, en marschall och en raket från nyårsafton. Det är inte mycket, men det är alltid något. Man ska ta tillvara de små sakerna här i livet sägs det ju…

Ha det bäst där ute!

Jag är helt övertygad om att Upptåget bluffar med tiderna! I morse blev det lite stressigt hemma av någon anledning så jag kom iväg några minuter senare än vanligt, så jag fick småspringa ner till tåget för att hinna och gissa vad! Ja, självklart var tåget försenat, men det är egentligen inget konstigt, utan det är nog bara min vanliga tur, så jag fick stå där och vänta i sju minuter istället för att kasta mig på tåget i farten.

Sju minuter sent, bara för att jag småsprang till tåget?

I vanliga fall brukar Upptåget komma till Upplands väsby kl 06:40 och så går pendeln 06:43, så jag var ju självklart inställd på att missa pendeln och vänta på nästa, men nej då, av någon outgrundlig anledning så rullade vi in på perrongen 06:40 precis som vanligt. Hur går det till undrar jag? Det är ju inte så att de har flera timmar på sig för att köra in tiden, utan de har ”bara” 37 minuter och då ska tåget stanna på tre ställen innan Upplands väsby. Jag är övertygad om att UL fuskar med tiderna och håller igen bara för att de ska hinna gå runt och ta betalt av oss resenärer som snällt sitter där och aldrig ifrågasätter varför det tar så lång tid. Nej det vore väl inte svenskt att klaga, så vi sitter där, snällt och försynt. Blir det däremot försenat av någon anledning, så kan vi nog allt gnälla och skälla, lite tyst för oss själva så klart och blir vi riktigt arga, så kanske vi kan drista oss till att sucka högt, titta på personen mittemot, himla med ögonen och säga nått som ”Jag ska minnsan ha pengarna tillbaka!”. När vi sen kommer fram och vi har lugnat oss lite, så gör vi nog precis som de flesta andra… Ingenting, för vi ska väl inte klaga!?

Idag är det ”nästan fredag” igen och veckan har gått vansinnigt fort och det känns som att jag inte hunnit med någonting alls! Det är bara en massa möten, frågor som ska lösas nu och planering inför sommaren. Jag har faktiskt bara två möten idag så jag kanske hinner få ner antalet mail också.

Ha det bäst där ute!

Efter att jag har börjat blogga, så ser jag alla saker runt omkring mig på ett helt annat sätt och i morse var inget undantag och det jag fastnade för i morse var fåfänga, eller mer specifikt manlig sådan. Hur långt är det ”ok” för män att vara fåfänga? Självklart beror det på vem man frågar och svaren kommer troligen att variera från att det är omanligt att tvätta sig mer än en gång i veckan, till att det är helt ok för killar att sminka sig och tillbringa flera timmar framför spegeln innan man lämnar huset. Om man kollar den egentliga definitionen på ordet fåfänga, så betyder det ungefär:

Fåfänga är överdriven tro på egen förmåga att imponera på andra, med antingen sitt utseende eller sina förmågor. Enligt många etiska läror är fåfänga dåligt, synonymt med flärdfullhet, flärd, prålsjuka, inbilskhet, egenkärlek och högfärd.

I dagligt tal, så är det kanske inte riktigt så de flesta menar när de pratar om fåfänga, utan mer en vilja att se bra ut, som kanske går lite för långt ibland. Däremot finns det här en stor skillnad om man pratar om tjejer eller killar, enligt mig. Vad som anses ”vara ok” för en tjej är för de flesta någonting som inte är ok för killar. Hur många tycker till exempel att en tjej som vårdar sitt ansikte med olika krämer, eller spa-behandlingar, är fåfäng? Pratar man däremot om att en kille använder hudvårdsprodukter eller går och får ansiktsbehandlingar, så är nog många av en annan uppfattning.

De har ju ett tufft namn och en manlig logga i alla fall…

Själv var jag på mitt livs första spa-besök för ett tag sen och fick då en hel massa tips på hur jag skulle sköta mitt ansikte och efter det så använder jag en speciell ansiktstvätt och en hudkräm. Nu kommer nog många att sitta med öppen mun, himla med ögonen och tänka, ”jag kanske ska sluta läsa fjollans blogg…”, men jag bjuder på lite personliga ”fjolligheter”. För att gå tillbaka lite till begreppet fåfänga, så är det så att det tillsammans med arrogans och förmätenhet faller in under högmod, som en av de sju dödssynderna, så är det så att jag nu kommer att hamna där nere istället? Eller är lite ansiktstvätt och en klick hudkräm inte manlig fåfänga, utan bara ett försök till att få lite renare hy?

Ha det bäst där ute!

Trots att Internet har funnit väldigt länge nu och handel på Nätet också funnits ett bra tag, så är det fortfarande många som blir lurade. Hur lättlurade är vi egentligen? Eller är det så att alla kan gå i fällan under ”fel” omständigheter?

http://gt.expressen.se/nyheter/1.1955062/24-personer-atalas-for-natbedragerier

Är det kanske ett ”hot” vi får leva med nu när den mesta av handeln har flyttats till Nätet? Jag har lite svårt att se varför det skulle vara ett större problem nu bara för att annonseringen har flyttats från dagstidningarna till Nätet? Problemet med betalning av en vara som skulle skickas, fanns väl förut också?

Så, hur kommer man till rätta med det här då? Ska vi fortsätta att lita på folk och betala i förskott, eller ska vi mer och mer ta för givet att den vi handlar av är någon som enbart vill tjäna en massa pengar genom att blåsa dig? Det känns spontant som en väldigt tråkig utveckling, men vad vet jag… Jag kanske börjar bli gammal?

Ha det bäst där ute!

Idag gjorde mina möten att det inte var möjligt att göra som jag brukar och eftersom jag är en (extrem) vanemänniska så vart det genast lite jobbigt att komma iväg till gymet idag. Däremot så vann jag emot mitt inre motstånd och när jag väl kom dit, så gick det minst lika bra som vanligt, om inte lite bättre till och med, eftersom jag ätit mat innan träningen jämfört med efteråt.

Idag var det axlar och vad som gällde, med fokus på framsida/utsida axlar samt vader.

Framsida/utsida axlar:
Stående axelpress framför huvudet med skivstång (max: 12 rep @ 50 kg)
Sittande axelpress bakom huvudet i smithmaskin (max: 12 rep @ 51kg)
Stående hantellyft åt sidan (max: 12 rep @ 12,5kg)
Stående hantellyft framåt (max: 12 rep @ 12,5kg)
Stående lyft till hakan med skivstång (max: 12 rep @ 40kg)

Sittande axelpress i smithmaskin…

Baksida axlar:
Baksida i maskin (max: 12 rep @ 60kg)
Baksida i maskin med omvänt grepp (max: 12 rep @ 50kg)

Vader:
Stående vadpress (max 12 rep @ 90kg)
Liggande vadpress i benpressmaskin (max: 12 rep @  100kg)
Sittande vadpress i maskin (max: 12 rep @ 25kg)

Blev ett bra pass med hyffsat tryck i axlarna. Nu är det bara nöta som gäller och, som vanligt i den här sporten, ha tålamod!

Ha det bäst där ute!

Det går åt rätt håll nu i alla fall, men det tar tid! Snöhögen utanför vårt hus kämpar för att hänga sig kvar så länge som det bara går och den lyckas förvånansvärt bra tycker jag, men den får väl bra hjälp av all sand som har plogats upp i högen under vintern och nu ligger som ett värmande täcke över all snö. Tänkte att jag skulle ta en bild på högen varje dag nu, så får vi se hur många dagar det tar innan den bara är ett minne!

Högen kämpar tappert, men har nog inte så lång tid kvar i livet…

Det finns en gigantisk hög i utkanten av Uppsala, dit massor av snö från stan och packat ihop allt. Tror att den blev drygt 10 meter och de räknar med att den kommer ligga kvar en bra bit in i juli, så den kommer garanterat vinna kampen mot vår lilla snöhög!

Ha det bäst där ute!

I går var det äntligen dags, ett bra tag för sent, men bättre sent än aldrig. Vinterdäcken åkte av bilen och på åkte sommardäcken. Alltid lika trevligt att gå från lite vingligare och lite bullrigare vinterdäck till stabila, tysta sommardäck. Fler och fler lämnar ju bort bilen så att någon annan byter däck åt dem och i år är jag inget undantag, men eftersom jag sällan är hemma och jag dessutom ska vara lite värre än andra, så tog jag det ett steg längre. Jag lämnade inte ens bort bilen själv, utan jag lämnade bort själva bortlämnandet också! Är rätt nöjd själv faktiskt, även om jag gärna gjort det själv om jag bara haft tid, så tack Pappa för hjälpen!

Sommarsulorna sitter som en smäck…

Jag lyckades tydligen med att ha sönder mina stackars muskelfibrer igår, för idag gör armarna sitt bästa för att tala om för mig att de inte vill användas. Tyvärr för armarna så lyssnar jag inte över huvud taget på dem, utan använder de precis så mycket som jag brukar. Att gå omkring med ett gäng söndertrasade muskelfibrer har aldrig hindrat mig tidigare och det kommer inte att hindra mig nu heller. Har jag väl bestämt mig, så är jag svårtstoppad… För er som tycker att det här verkar lite småfarligt, med sönderslitna muskelfibrer och att inte lyssna på sin kropp, så kan jag tala om att sönderslitna muskelfibrer inte är någonting annat än helt vanlig träningsvärk.

Idag är det möten i princip hela dagen, förutom en lucka över lunchen och då tänkte jag passa på att smita till gymet för ett axelpass.

Ha det bäst där ute!

Nu ska ett flertal företag tydligen stämma folket bakom The Pirate Bay… igen!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7028264.ab

Vad är det som får de att tro att det går att stoppa all piratkopiering bara för att man plockar bort en aktör på marknaden? Är de verkligen så naiva, eller är det bara så att de inte vet bättre? De kanske ännu inte har fattat att det här är ingenting som man kan stoppa! Väldigt mycket folk idag räknar med att kunna hämta hem, i princip, vad som helst via Nätet och det ska vara gratis, eller finns något enkelt sätt att betala för det och det ska vara billigt!

Så länge det inte finns några alternativ som funkar, så kommer piratkopieringen att fortsätta och den kommer bara att öka. Nej, det enda sättet att få stopp på det här, är att komma på något annat sätt att finansiera hela industrin på, kanske genom att införa ett speciellt Internetabonnemang som kostar lite extra, men där man fritt kan ladda hem allt som går att komma åt via Pirate bay? Det är i alla fall någonting som jag skulle kunna tänka mig att betala för, men då ska det gå att tanka precis som vanligt och inte vara begränsat till något program eller system som funkar halvbra.

Ha det bäst där ute!

Ett lite senare pass än vanligt…

Idag blev det ett kort och intensivt pass i gymet. Känner att jag behöver komma iväg till gymet för att kunna släppa allt på jobbet just nu, för det är mer än acceptabelt mycket just nu och mer kommer det att bli…

Smet alltså iväg direkt efter jobbet idag och körde ett hårt pass med biceps, triceps och lite mage.

Biceps:
Skivstångscurl med rak stång (max: 10 rep @ 45kg)
Sittande skivstångscurl med stöd med ez-stång (max: 12 rep @ 30kg)
Stående hantelcurl (max: 10 rep @ 16kg)
Hammercurl med rep (max: 12 rep @ 30kg)

Triceps:
Pushdown med smalt grepp (max: 12 rep @ 65kg)
Press framåt ovanför huvudet (max: 10 rep @ 40kg)
Puschdown med brett grepp (max: 12 rep @ 70kg)

Mage:
Crunches i maskin (max: 15 rep @ 45kg)

Blev lite stressigt eftersom jag ville hinna med ett tidigare tåg än planerat. Jag är borta så mycket ändå, så varje halvtimme extra är guld värd.

I morgon är det dags för ännu ett stenhårt pass och då är det axlar och vader som står på schemat.

Ha det bäst där ute! 

Ibland går den för fort och ibland går den för långsamt. Finns det någon gång som den går i precis lagom tempo? Senast igår fick jag kommentaren, ”det har varit en lång dag, men tiden har gått rätt fort ändå.” Förra veckan så sa jag själv vid något tillfälle, ”Åhh vad tiden går långsamt”. Jag har däremot aldrig hört någon säga att ”det här var en lång dag men tiden har gått precis lagom fort”, är det jag som haft otur att inte höra det här, eller är vi aldrig nöjda med hur snabbt tiden går?

Några dagar till så…

Smälltandet av den stora snöhögen utanför oss är ett typiskt exempel på att tiden s går lite för långsamt, men nu är det nära. Några dagar till, så är den nog helt borta för den här gången. Jag har haft planer på att ta en snöskyffel och ställa mig i högen och skyffla ut snö på gatan som en riktig snömarodör. Det kanske till och med finns någon bra bevärjelse som jag kan yttra för varje skyffel snö som jag skickar ut på gatan. Frågan är bara hur grannarna skulle reagera om jag kom ut, iklädd ceremoniell snöskyfflarklädsel och mässade entonigt för varje skyffeltag…

Min ständiga följeslagare på tidens väg…

Ett annat bra exempel på när tiden inte går i rätt takt är mina mornar, då klockan alltid, av någon outgrundlig anledning går lite för snabbt. Det behövs inte mycket trassel på morgonen för att hela min morgonrutin ska ruckas och jag får stressa till tåget. Det kan vara en sån liten sak som att det tar någon extra minut att hitta en bra handduk att ha med till träningen, eller att det inte finns någon ren yoghurtskål. Såna saker leder till att rutinen ändras och allting riskerar att falla ihop. Än så länge så har jag inte missat tåget, men förr eller senare så händer det väl att handduken gömmer sig samma dag som det inte finns rena skålar och om två saker händer samma morgon, så är nog risken att jag hamnar på stationen och ser tåget åka ifrån mig.

Nu ska jag försöka att planera min dag lite, så att jag slipper stå där när det är dags att gå hem och konstatera att jag inte har hunnit med någonting idag heller, för att tiden har gått för fort…

Ha det bäst där ute!

Man ska ju inte hetsa upp sig över saker man inte kan påverka sägs det, men ibland är det lättare sagt än gjort, även om jag har blivit väldigt mycket bättre på det nu, än vad jag har varit. Just nu sitter jag på tåget mot Uppsala och försöker att lugna ner mig och tänka att ”jag kommer hem när jag kommer hem”, men just nu är jag rätt less på att pendla och vid den här tiden är det extra jobbigt, eftersom bara vartannat Upptåg går hela vägen hem. Det betyder alltså att jag snällt får sitta och vänta i Uppsala i nästan en timme, eftersom jag troligen kommer missa upptåget med fem minuter. Andas in… andas ut… andas in… andas ut…

Idag har jag haft fullt upp hela dagen. Först med möten från klockan 9 fram till halv fem, sen efter det hade vi en liten ”inflyttningsfest” på vår våning, eftersom vi har fått lokalerna renoverade. Alla förutom jag då, som fortfarande sitter i mitt tillfälliga jätterum. Det var sushi, vilket inte är någon favoritmat för mig, men det var faktiskt riktigt gott, måste jag erkänna och jag är ju inte sämre än att jag kan ändra mig, så nu kanske jag till och med kan tänka mig att välja Sushi själv på lunchen, men det kanske berodde på de 2 cl sake jag fick innan maten… Det kunde man inte tro om mig inte, men jag är inte riktigt med på all sushi än, utan det är den ”snällare” varianten med lax och räkor och sånt gott. Den där lite mer avancerade med musslor och tonfisk och allt vad det nu kan vara, lämnar jag nog över till någon annan, men vem vet… om några år kanske jag sitter där och skyfflar in även dessa läckerheter i ansiktet.

Ikväll blir det nog ingenting annat än att krascha i soffan direkt när jag kommer hem, men vem har sagt att man måste vara produktiv hemma varje dag? Nej, precis… Ingen!

Ha det bäst där ute!

Eftersom dagen består av möten hela tiden, så blev det inget besök på gymet idag, men jag hann i alla fall med en snabb promenad på lunchen. Det känns som att jag måste lägga i en lite högre växel nu, för det går inte så snabbt att bli av med magen, som jag hade räknat med, men det brukar vara så att det går segt innan det börjar hända någonting, men när det väl börjar gå ner, så går det snabbt. Jag hoppas att det är så den här gången också.

Lite kortare än förra Söderrundan, men bättre än inget…

Hade inte så lång tid på mig, men bättre än ingenting.

Ha det bäst där ute!

Efter att lugnet lagt sig över huset igår, så fick jag och Carin lite tid själva och då kastade vi oss i soffan för att kolla på en film och den här gången blev det den tredje och sista filmen i Millenium-trilogin, Luftslottet som sprängdes.

En film som, precis som de första två, väcker en hel del känslor och den starkaste känslan är nog hat. Hat mot de människor som behandlat Lisbeth Salander på det fruktansvärda sätt, som hon blivit behandlad på. Filmen knyter på ett mycket bra sätt ihop de första två och man får som tittar svar på de flesta frågorna. Några saker blir däremot hängande så man får fantisera ihop sin egen fortsättning, men det är bara bra egentligen.

För er som har sett de första två så rekommenderar jag den avslutande filmen starkt och för er som helt har missat trilogin, är det helt klart läge att skaffa den och bänka er i soffan, tillsammans med lite filmgodis och följa Salanders äventyr.

Ha det bäst där ute!

Jag har aldrig varit en stor fan av måndagar och den här måndagen är inget undantag. Jag vet inte vad det är med måndagar egentligen, som gör de så jobbiga? Man borde väl vara utvilad efter helgen, men så är det ju sällan eftersom det gäller att utnyttja den lediga tiden man har och inte sova bort den. Kanske lite fel tänkt, men det är i alla fall så jag tänker.

Idag har jag inplanerade saker på jobbet från klockan nio fram till efter sju på kvällen så jag lär nog inte vara piggare när jag kommer hem direkt, men det kostar ju att ligga på topp säger de, så det är väl bara att bita ihop och gilla läget. Jobba måste man ju om man inte har de ekonomiska förutsättningarna för att vara hemma hela dagarna, vilket jag tyvärr inte har, för att jag har hela tiden levt efter att jobba är ett nödvändigt ont. Nu kanske det låter värre än vad det är, för jag har absolut ingenting emot själva jobbet och när jag väl är där, så är det oftast roligt, men och det här är ett stort men, jag hade ju hellre varit fri att själv välja vad jag vill göra på dagarna. Det är mycket möjligt att jag skulle jobba med nått, men då skulle det vara när jag vill och med det jag vill, det är den stora skillnaden.

Dagens första möte har jag uppe hos min VD och jag tror att det kommer att bli det mötet som blir ”jobbigast” eftersom det gäller saker som inte är så jättekul att hantera som chef, men det ingår ju i jobbet det också och det gäller att försöka att inte koppla in för mycket känslor i det hela. Även om det i många fall är människor jag har att göra med på dagarna så är det ju faktiskt så, att det är inte privatpersonen Micke som hanterar sakerna på jobbet och det är inte jag personligen som har bestämt hur vissa saker ska fungera. Det gäller alltså att skilja på privatpersonen Micke och chefen Mikael. Kanske verkar konstigt för vissa, men det är så att de allra flesta har olika sätt att vara på, beroende på situation eller vilket gäng man är i.

Kommer ihåg en gång när jag var lite och var med Pappa på jobbet. När jag kom hem så var jag väldigt undrande och sa till Mamma, att Pappa hade varit så konstig på jobbet. Han hade pratat konstigt, svurit och inte alls betett sig som han brukar. Nu fattar jag ju varför, men då var det lite konstigt att förstå. Kanske ska vi titta lite på barnen och fortsätta vara samma person oavsett tillfälle, eller så är det så att vi måste anpassa oss för att ”överleva”?

Ha det bäst där ute!

Träningen under vecka 16…

Den här veckan har träningen gått rätt så bra faktiskt, även om det känns att det är en bra bit kvar tillbaka till formen. Har fått till totalt fyra stycken pass i gymet och dessutom en tur på inlines, för att bränna lite extra fett och samtidigt göra ett försök att få lite bättre kondition.

Veckans träning – 2010-04-19 — 2010-04-25

Måndag:
Ca 20 min raskt promenad
Biceps
Triceps
Mage

Tisdag:
Totalt ca 20 min rask promenad
Axlar
Vader

Onsdag:
Totalt ca 30 min rask promenad
Framsida lår
Baksida lår
Mage

Torsdag:
Vila

Fredag:
Vila

Lördag:
Bröst
Rygg

Söndag:
Inlines – drygt 1 mil

Nästa vecka hoppas jag också få till fyra pass och lite cardio, men fredagen ”försvinner ju” efter det är Valborg och bor man i Uppsala så är finns en del saker som man bara ”måste” göra, så fredag blir det vila, men det ska nog bli en ordentlig träningsvecka ändå. Nu kör vi!

Ha det bäst där ute!

Söndag ska ju vara en lugn dag säger man och idag har det verkligen varit lugnt hela dagen, nästan för lugnt för mig, eftersom jag lätt blir rastlös om jag inte har saker att göra hela tiden, men till slut så blev det en hel del saker gjorda ändå.

Söndagar innebär ju att det är min tur att sova, så strax efter nio kom Carin in och väckte mig och det var bara att ta sig ner för trappan och fram till ett dukat frukostbord. Vissa har det bra! Efter frukosten så ringde Mamma och frågade om vi ville ha deras bäddsoffa som de inte ska ha längre och eftersom vi hela tiden pratat om att ha en bäddsoffa i vårt extrarum, så var det här ju ett utmärkt tillfälle. Det var alltså bara att ta sig ut till bilen och börja fälla säten, för att få plats med soffan. Det är vid såna här tillfällen som det är bra att ha en stor bil och det är en stor bil och inte en mindre buss, som vissa gärna vill kalla det, för att retas lite… Jaja, är man fem stycken i familjen, så är det väl bara att acceptera att den lite sportigare bilen får vänta. Den som väntar på något gott…

Inte så sportig kanske, men praktisk…

Efter lite pyssel med soffa och madrasser fram och tillbaka, så var det åter igen dags att bege sig ut på de enorma ägorna och leka trädgårdsmästare och den här gången hade jag hjälp av Indra.

Inte riktigt fokuserad på trädgårdsarbete kanske…

Hon lekte i och för sig mest med andra saker, men jag kände ett starkt moraliskt stöd hela tiden, när sekatören flög fram genom häckar och buskar. Nu är det bara att vänta och se om jag har förstört allting, eller om det kommer att växa till sig. Det är inga avancerade saker som jag ger mig på, utan det är en ganska enkel häck och några småbuskar. Det jag är mest tveksam till är några rosor, men blir det knas, så är det ingen jättefara eftersom de kommer att försvinna vid altanbygget framöver. Den som lever får se.

Gäller att räfsa ihop högar, så det syns att jag har gjort nått…

Efter allt arbete så var det dags för lite lek också och idag blev det Inlines, men det får ni läsa om i dagens träningsinlägg

Snart är det vuxentid och lugnet kommer för hoppningsvis att lägga sig över huset och vi kanske hinner med en bra film.

Ha det bäst där ute!

Årets första inlinestur…

Dagens träning bestod av årets första tur på inlines och det första som slog mig var hur sjukt jobbigt det var. Trodde inte att jag hade tappat så extremt mycket under vintern och som tur var så var det inte så, utan det blåste kraftig motvind utan att det kändes så mycket, men när flaggorna pekade rakt mot mig, så var det rätt uppenbart.

Tänkte att jag skulle ta det lite lugnt första gången, så det blev lite drygt en mil, varav halva i fruktansvärd motvind.

Gick rätt ok för att vara första gången, men tiden ska garanterat slås under sommaren…

I morgon är det vila som gäller, ofrivillig sådan, men välbehövlig.

Ha det bäst där ute!

Ett roligt klipp i natten…

Så här innan det är dags för mig att gå in för att sova några timmar, så tänkte jag att jag skulle lätta upp stämningen för er lite, om det nu är någon som är vaken och läser nu.

Man kan inte annat än älska den här gamla tanten. Hon är så iskall och helt underbar. Jag skulle kunnat betala rätt mycket för att ha fått varit på plats och se vad kille i bilen gjorde sen.

Hoppas det muntrade upp er lite. Som ni vet… Allt för mina läsare.

Ha det bäst där ute!

Tuttar och rygg på lokalgymet…

Idag har jag och Carin fått till ett gemensamt pass i gymmet och det är ju alltid roligare att ha någon att köra med, även om vi inte körde så där jättemycket ihop, men vi var ju i alla fall där och peppade varandra lite. Idag var det dags att plåga tuttarna och ryggen och det gick faktiskt rätt bra, även om jag inte får det där riktiga trycket än, men det kommer. Skam den som ger sig!

Ser inte helt frisk ut, men det blir så när man tar i…

Bröst:
Bänkpress (max: 8 rep @ 90kg)
Hantelpress – snedbänk (max: 10 rep @ 36kg)
Pullover  (max: 12 rep @ 36kg)

Rygg:
Marklyft
(max: 12 rep @ 110kg)
Sittande rodd i maskin (max: 14 rep @ 70kg – fanns inte mer…)
Latsdrag i maskin (max: 12 rep @ 50kg)

Ser inte så mycket ut när man skriver ner det det så här, men det känns rätt bra nu faktiskt och jag är rätt säker på att det kommer att kännas ännu mer i morgon! Jag konstaterade att det var första gången på väldigt lång tid, som jag körde marklyft, men nu blir det till att börja med det igen, för det är en helt grym ryggövning.

Nu ska godisskålen snart fram och tv:n på så vi inte missar Körslaget.

Ha det bäst där ute!

Lördagar innebär ofta en hel del saker i den här familjen och den här dagen har, än så länge, inte varit något undantag, även om vi har försökt att hålla helgerna mer obokade nu än vad vi hade tidigare, men vi tar allting från början och vad passar väl bättre än att börja dagen med en frukost? Som vanligt så serverades frukosten vid 9 och för mig var det hög tid, eftersom magen nu, på allvar, började skrika efter mat, eftersom jag ju varit uppe sen klockan 6.

Ett vanligt frukostbord hos oss en lördag… Fylls på med lite mer saker sen också…

Eftersom jag är lite av en vanemänniska och kör stenhårt med att ”varför svika ett vinnande koncept”, var det lite av ett undantag idag, eftersom min frukost hade utökats med två extra mackor och allt det beror på att jag köpte en ny ost igår. En ost, som faktiskt smakar lite och för vissa kanske det här inte är så märkvärdigt, men lever man i en familj där de flesta tycker att hushållsost är på gränsen till för stark, så är en vanlig simpel herrgård, någonting som gör att rutinen vid frukostbordet måste ruckas på lite. Så idag blev det alltså totalt fyra mackor, varav två med ägg på och till det ett stort glas te. Inte illa va!?

Efter allt det här så var det köksröj som gällde ett tag, för att få det att se ok ut igen. Jag fattar inte vad det är med kök och röra. Hur kan det bli så rörigt på så kort tid? Jag är övertygad om att det bor en liten tomte i huset, som har som livsuppgift att jävlas med mig. Han gillar nog inte mig helt enkelt. När köket äntligen såg ut som ett kök igen, så blev det lite lugn tid för mig och Carin, så när Carin låg på golvet i vardagsrummet (ja solen värmde just där…) så la jag mig i soffan och gissa vad… Jag somnade och sov kanske 20 minuter och det var precis vad jag behövde efter min tidiga morgon med lilla Indra.

Willy:s och jag börjar bli rätt bra kompisar nu faktiskt…

Dagen fortsatte ungefär som de flesta lördagar, med att jag åkte till Willy:s för att shoppa mat för den kommande veckan och för att skoja till det lite och visa att jag faktiskt hänger med så självscannar jag ju så klart. Så jag rusade runt där inne mellan alla hyllor och skjuter vara efter vara som en fullfjädrad cowboy, med vagnen som en modern häst och tanken slår mig att det är väldigt många män som är där och handlar idag. Vanligtvis brukar det vara jag och halva Uppsalas mammakår, men idag måste det ha varit något event för mammor någonstans, för det var fullt av pappor som irrade runt och det var rätt uppenbart att det inte var deras vanliga uppgift att handla. Jag kände mig som en shoppingveteran och gled vant fram mellan frukhyllor och mjölkkylar och började till slut scanna med vänsterhanden bara för att verkligen visa att jag var lite bättre än dem andra.

Det kostar att ligga på topp heter det ju… Rabatten på 10:- är jag extra nöjd med…

Från Willy:s var det bara att åka raka vägen hem för att få i sig lite lunch, innan ett träningspass på det lokala gymmet stod på schemat. Indra skulle till Farmor och Farfar en stund, men resten av dagen kommer i ett senare inlägg, för nu är det dags för lite mat innan kvällen med Körslaget och lite lördagsgodis tar vid. Håller alla tummar jag har (bara två… tror jag i alla fall…) för Team Picasso den här gången också. Tycker att de helt klart är den bästa kören, men konkurrensen börjar bli rätt tuff nu, så det gäller att de sätter båda låtarna perfekt och att de får med sig Svenska folket.

Rösta rosa!

Ha det bäst där ute!

För ett tag sen skrev jag om att vi hade varit i Kista och shoppat lite och att jag hittade ett par byxor. Igår skulle det ha blivit premiär för dessa, men när jag skulle sätta på mig dem, så insåg jag rätt snabbt att det skulle se jättefånigt ut om jag hade de på mig, så det fick bli ett par gamla byxor istället. Då kan man ju fråga sig vad det var som gjorde att jag inte kunde ha dem?Jo, när jag var på väg att stoppa ner det första benet så tyckte jag att det kändes som att någonting inte var som det skulle. Larmet var kvar! Uppenbarligen så gick det alldeles utmärkt att bara ta ut dem från affären med larmet på, så man kan ju fundera på hur många av de märkta plaggen som verkligen är larmad och hur många som bara har ett ”larm” på sig, för att de flesta tror att de då är larmade?

Hur får man bort det, eller är det så att jag måste leta fram kvittot och gå tillbaka med dem? Det värsta är att jag har ingen  aning om var kvittot är…

För att slippa ha ett larm på byxorna hela kvällen, så skippade jag alltså att ta de nya byxorna. Det kanske kan vara en sak på framtida tillställningar, där man inte känner alla. Snacka om isbrytare! Man skulle garanterat ha någonting att prata med många om.

Efter mitt lilla äventyr med byxorna, så var det dags att fixa maten och min (mycket avancerade) uppgift blev att steka köttfärsen till Tacosen, närmare bestämt 1,6 kilo köttfärs. Det ska finnas ordentligt med mat!

Är det fredagsmys så är det…

Eftersom det var fredag igår, så skulle det ju självklart vara lite fredagsmys så det plockades fram glass till barnen och till de vuxna barnen blev det Carins kladdkaka special. En av de bästa kladdkakorna jag ätit tror jag, så den åker hon nog på att göra flera gånger misstänker jag.

Det är ju fredag även för oss vuxna…

Eftersom min bror och jag har ungefär lika bra minne, så har han fortfarande glömt att ta hem sitt PS3 och när det ändå står här, så är det ju lika bra att vi använder det så det inte bara står och samlar damm. För Katja och Martin var det premiär på Guitar Hero, så det gick lita knackigt i början, men det tog inte lång tid innan de körde på som om de aldrig gjort nått annat i hela sitt liv.

Martin The Guitar King and…

Ni kan ju gissa hur lång tid det tog innan de började tävla om vem som körde bäst? Nej, just det, inte speciellt lång tid. Varför är det så att vi människor alltid ska tävla om allt? Eller kanske mest är vi killar som ska tävla om allt, bara för att visa att det faktiskt finns vissa saker som vi är bättre på, eller vi vill i alla fall tro att vi är det.

… Katja The Guitar Queen.

En mycket lyckad kväll helt enkelt, utan några konstigheter utan i all sin enkelhet.

Nu är det lördagmorgon och precis som vanligt, så är det min tur att gå upp med Indra och, även det precis som vanligt, så vaknade hon liiite tidigare än vad hon gör annars. Så klockan 6 var det dags att gå upp tyckte hon och om hon tycker att det är dags att gå upp, så är det inte så mycket att göra, än att ta sig upp ur sängen och in till henne. Hon är i och för sig väldigt söt när hon står i sängen och ropar och vinkar, så man blir ju glad direkt. Tyvärr hjälper det inte mot tröttheten som fortfarande håller sig kvar vid den här tiden. För att inte svika ett vinnande koncept, så sitter vi nu vid datorn och Indra kollar Teletubbies och jag bloggar, men jag tror att hon börjar bli lite missnöjd med det upplägget, för hon sitter konstant och ropar efter Mamma. Kanske får aktivera henne lite nu istället…

Ha det bäst där ute!