Hur långt ska man gå för att säkra sin data egentligen? Är det verkligen så att det finns de som har så känslig information att det inte räcker med vanliga hederliga lösenord, eller krypteringar av filerna?

Det jag tänker på är den här fina nya produkten från Victorinox.

Det är alltså en ”vanlig” fällkniv (hur många har en sån egentligen??) som innehåller ett USB-minne, men det är inte vilket USB-minne som helst. Nej, det har en inbyggd fingeravtrycksläsare och en värmesensor. Den sistnämda finns för att det inte ska räcka med att kapa fingret på innehavaren och på så sätt komma åt allting. Allvarligt talat, om man har sån känslig information, går man verkligen omkring med den lagrad på ett USB-minne då?

Det känns som att det kommer fler och fler produkter där man verkligen kämpat för att komma på någonting som vi verkligen ”behöver”, för det är väl bara att inse att allting som vi egentligen behöver finns sedan länge och allting som man kommer på nu, i form av nya produkter, är saker där man trycker ut den på marknaden och på så sätt ”skapar ett behov”. Flest saker när man dör vinner?

Så tar du med dig filerna i fällkniven (metro.se)

Ha det bäst där ute!

Inte för att jag vill klaga, men den här veckan hade kunnat börja på ett betydligt bättre sätt tycker jag. Efter omställningen till sommartid så hade jag väl kanske inte riktigt ställt om kroppen, det går ju tyvärr inte lika snabbt som att ställa om klockan. Så när klockan ringde 05:20 igår, så var jag mer lik en zombie än en levande människa, det var ingen lek att tvinga igång kroppen för att klara av den enorma presationen att få benen över sängkanten. Som tur var så vann hjärnan över kroppen, även den här gången. När väl kroppen var uppe, så kom nästa utmaning… Komma ner för trappen utan att ramla och rullar i värsta filmfallet ner för trappen, eftersom jag har en fot som inte riktigt vill som jag vill och speciellt inte så tidigt på morgonen…

När jag så äntligen kom till jobbet, så var det som att kliva in på en byggarbetsplats. Det rummen jag skulle sitta in var över huvud inte färdigt, utan där var golvet upprivet och de ska bila upp hela undergolvet, vilket kommer ta ca tre veckor. Under tiden ska jag sitta i ett av de gamla mötesrummen, som är tänkt att rymma fyra arbetsplatser, så jag kan ju säga att jag har nog det överlägset största rummet, av alla på kontoret, inklusive vår VD. Det låter väl bra tycker nog säkert många av er, men nja… Att sitta i ett tomt, tråkigt och sterilt gigantrum helt ensam är ingen höjdare. När det dessutom känns som att de bara har kastat in sakerna i rummet, så gör inte det saken bättre. Ingenting fungerade, datorn hade ingen ström, det fanns inget nätverk, bordet var på en höjd som skulle göra en pyssling supernöjd och telefon fanns oinkopplad i andra änden av rummet och för att toppa det hela så hänger persiennerna på trekvart eftersom de inte har hunnit fixa det… heller…

Efter att precis ha hunnit titta runt på resten av våningen och konstaterat att det var nästan lika illa där, så kommer samtalet som jag bara gått och väntat på sedan i fredags… Mormor var död!

Dagen fortsatte sen med den ena efter den andra saken som antingen inte funkade alls, eller som bara blev fel och som om inte det vore nog, så stod det ett stort påskägg med choklad på fikabordet och jag som inte ”får” äta i veckorna. Den stod där med sitt goda innehåll och liksom hånade mig varje gång jag gick förbi. Jag kunde nästan höra hur det ropade efter mig, ”Ta en då! Det är ju jättegott! En gör ju ingenting!”, men gissa vem som vann… Ja, det hade ju varit rätt tragiskt om jag hade förlorat mot ett påskägg och ännu med tragiskt om jag hade skrivit om det i bloggen…

Dagen består till stor del av olika möten, men jag hoppas att jag får lite tid över för att faktiskt jobba och producera lite också. Det känns som att det har varit väldigt mycket möten sista månaden, men det är ju en stor del av mitt jobb, så det är väl bara att gilla läget antar jag. Just nu känns det väldigt skönt med en rejäl långhelg snart, fem dagar istället för två. Jag hoppas att avslutningen på veckan blir bättre än inledningen!

Ha det bäst där ute!