Igår var det på tok för mycket som hände för att jag skulle ha ork att skriva en enda rad mer i bloggen än vad jag gjorde. Först så stod jag på mässan en bra stund med allt vad det innebär, sen var jag upp och hälsade på min mormor som är riktigt riktigt dålig nu, sen stressa förbi affären för att handla alla saker inför kalasen och sen hem för att äta lite glass med familjen och sjunga för Indra!

Indra fyllde ju nämligen 1 år igår!!
Grattis min lilla stora tjej!!!

Självklart började vi dagen med att sjunga och lämna paket på sängen och hon låg faktiskt och sov när vi kom in, så det blev riktigt lyckat! Hon blev så nöjd över sina fina paket, inte mest för innehållet kanske, utan minst lika mycket för alla fina papper. Tänk om hon kunde behålla den inställningen under resten av livet! Vad billigt det skulle bli för Pappa då, men jag antar att kraven kommer att öka något, så Pappa blir tvungen att sälja sin kropp för att ha råd med allt… Ja, man får ju vara glad så länge det håller i sig. Var lägger man bäst en annons om en gamal kropp till salu annars?

Idag tror jag att begreppet ”fullt upp” har fått en ny innebörd för mig, eller jag har i vilket fall som helst, insett vad det egentligen betyder! Eftersom det blir lite tråkigt om man inte har saker att göra, så tyckte vi att det var lika bra att boka in två kalas med bara en halvtimmes upphåll mellan! En idé som kanske inte riktigt kändes så där jättegenomtänkt när jag stod där och röjde efter det första kalaset. Ballonger på ett ställe, serpentiner på ett annat ställe, kaksmulor på ett tredje ställe och fullt med stolar och bord att ställa i ordning. Och allt det här med en kvart kvar till  nästa kalas! Men skam den som ger sig…

Det hela började med att Indra började, sin vana trogen, att prata inne i sängen och sitta där och ropa efter Mamma några gånger och när det inte funkar, så testar hon med Pappa några gånger. Funkar inte det heller, så tar hon upp nått kul att tittar på och sitter och säger ”Titta” några gånger och sen börjar hon om igen med Mamma. Så där håller det alltså på tills hon får som hon vill och blir upplockad. Vissa mornar så går det att koppla bort lite längre än andra och i morse var det en rätt bra dag och vi lyckades ”sova” vidare ända till halv sju innan vi gick upp och då började det. Först skulle det städas lite, sen var det dags för frukost, sen skulle saker plockas ihop och bäras ut till bilen. Iväg till lokalen för att göra allting klart inför kalaset för att sen agera lekfarbror under två och en halv timme med tjugo stycken skrikande och hoppande 7 åringar! Det är tur att jag har ett starkt hjärta!

Nästa kalas vart i alla fall lugnare och det var väldigt kul att det faktiskt var några som kunde komma till slut. Indra hade nämligen sitt första kalas för släkt och vänner idag och det bjöds på en hel massa kakor och en helt underbar tårta. Hon var hur nöjd som helst eftersom hon fick en helt egen bit tårta att äta, på sitt egna lilla vis. Ner med pekfingret långt in i tårtbiten och sen använda det som sked för att lyfta upp lite kladd till munnen. Ja alla sätt är ju bra utom de dåliga och gott är det ju hur man än får tårtan från tallriken till munnen.
Efter många klappar och en hel eftermiddag med lek, så var både Indra och vi rätt så trötta, så det var rätt så skönt att sjunka ner i soffan framför körslaget och bara slappa lite. Hur fan kan man göra en sån miss som de gjorde på Körslaget förresten? Att först tala om att en kör åker ut och efter ett ganska långt tag, tala om att det blivit en miss och ändra alltihop? Jaja, jag orkar inte skriva mer om det nu, men det kände lite fel alltihop tyckte jag.

Nu ska det spelas lite här ute i mitt rum, innan det är dags för att placera dagens kalashuvud på kudden för att få några timmars välbehövlig sömn.

Ha det bäst där ute!