Då var allting avklarat för den här veckan och det är äntligen dags för det efterlängtade påsklovet!!! Är ledig ända fram till på tisdag, så nu ska det njutas ordentligt.

Håller alla tummar jag har för att det ska bli lite fint väder också, så vi får se solen lite. Det var ju ett tag sen den visade sig ordentligt nu tycker jag, så den får gärna komma på besök under helgen.

Det blir bara ett kort inlägg den här gången, men jag vill ju i alla fall påminna er om att det är dags för Fuskbyggarna på 4:an ikväll igen. Har ni inte sett det, så ge det en chans ikväll.

Och en sista sak… Storleken har väl ingen betydelse va?
Ja, på inlägg alltså…

Ha det bäst där ute!

Visst är det fler än jag som ständigt är nåbara? Det kan ju inte bara vara så att det bara är jag som det alltid går att nå, på ett eller annat sätt? Om jag inte är uppkopplad och sitter med en dator, så har jag alltid telefonen på redo att ta emot sms, om det kanske inte är så att jag till och med är inloggad på MSN via luren. Det kan ju faktiskt vara så att någon vill mig nått, precis just i detta ögonblick…

Ibland händer det ju att man glömmer saker och för mig är det inget undantag, det är nog nästan så att jag är lite mer glömsk än ”normalt”, även om jag blivit väldigt mycket bättre på det på senaste åren. Så vad händer då om man glömmer mobilen hemma? Ja, oftast så blir det väldigt jobbigt av någon anledning, även om jag innerst inne vet att inte gör någonting alls. Det funkade alldeles utmärkt utan mobil för 15 år sen, så varför skulle det inte funka idag? Ja, vi kommer väl in på det jag skrev om igår… Skapade behov! Vi har helt enkelt vant oss så mycket med att faktiskt hela tiden kunna bli nådda, eller nå andra, att när vi inte kan det, så känner vi ett obehag. Hur sunt är det egentligen? Man kanske skulle testa att lägga bort telefon och Internet under några dagar för att se om man kan vänja sig vid att faktiskt inte kunna kolla tv-tablån på tåget, eller läsa nya mail när man sitter och väntar på bussen. Tänk om man faktiskt kunde vänja sig vid tanken att inte kunna kommunicera med omvärlden under några timmar och faktiskt vara nöjd med det. Tror att man skulle kunna slappna av på ett bättre sätt, så vad säger ni? Ska vi testa?

Idag är det ”Äntligen fredag” igen, även om det bara är onsdag. I morgon är halvdag och jag kommer, min vana trogen, att ta ledigt resten av dagen också. Eftersom jag har så långt att åka, så känns det i vilket fall som helst, helt meningslöst att åka till kontoret. Det blir resa i tre timmar för att jobba i fyra. Känns inte riktigt kul tycker jag. Skulle ju kunna sitta hemma, men eftersom jag har timmar att ta ut, så gäller det att passa på.

Hur konstigt det än kan låta, så har vi bara en grej inplanerad på hela långhelgen. Jag har gått och tittat i almanackan flera gånger för att se om det är så att mina gamla ögon har missat nått, men nej, det är bara en sak planerad. Jag vet inte riktigt vad som har hänt faktiskt. Kan det vara så att vi har missat att det är långhelg och inte planerat därefter, eller är det bara så att det ska bli en lugn helg hemma? Känner jag mig själv rätt, så blir det nog inte så, utan jag kommer garanterat hitta på saker att göra. För den trogne läsaren är det ju ingen nyhet att jag har lite svårt för att göra ingenting, efter ett tag utan saker att göra, så infinner sig den underbara (??) känslan av rastlöshet, så jag antar att det inte blir något undantag den här helgen… Full fart är nog bäst ändå…

Ha det bäst där ute!

Hur långt ska man gå för att säkra sin data egentligen? Är det verkligen så att det finns de som har så känslig information att det inte räcker med vanliga hederliga lösenord, eller krypteringar av filerna?

Det jag tänker på är den här fina nya produkten från Victorinox.

Det är alltså en ”vanlig” fällkniv (hur många har en sån egentligen??) som innehåller ett USB-minne, men det är inte vilket USB-minne som helst. Nej, det har en inbyggd fingeravtrycksläsare och en värmesensor. Den sistnämda finns för att det inte ska räcka med att kapa fingret på innehavaren och på så sätt komma åt allting. Allvarligt talat, om man har sån känslig information, går man verkligen omkring med den lagrad på ett USB-minne då?

Det känns som att det kommer fler och fler produkter där man verkligen kämpat för att komma på någonting som vi verkligen ”behöver”, för det är väl bara att inse att allting som vi egentligen behöver finns sedan länge och allting som man kommer på nu, i form av nya produkter, är saker där man trycker ut den på marknaden och på så sätt ”skapar ett behov”. Flest saker när man dör vinner?

Så tar du med dig filerna i fällkniven (metro.se)

Ha det bäst där ute!

Inte för att jag vill klaga, men den här veckan hade kunnat börja på ett betydligt bättre sätt tycker jag. Efter omställningen till sommartid så hade jag väl kanske inte riktigt ställt om kroppen, det går ju tyvärr inte lika snabbt som att ställa om klockan. Så när klockan ringde 05:20 igår, så var jag mer lik en zombie än en levande människa, det var ingen lek att tvinga igång kroppen för att klara av den enorma presationen att få benen över sängkanten. Som tur var så vann hjärnan över kroppen, även den här gången. När väl kroppen var uppe, så kom nästa utmaning… Komma ner för trappen utan att ramla och rullar i värsta filmfallet ner för trappen, eftersom jag har en fot som inte riktigt vill som jag vill och speciellt inte så tidigt på morgonen…

När jag så äntligen kom till jobbet, så var det som att kliva in på en byggarbetsplats. Det rummen jag skulle sitta in var över huvud inte färdigt, utan där var golvet upprivet och de ska bila upp hela undergolvet, vilket kommer ta ca tre veckor. Under tiden ska jag sitta i ett av de gamla mötesrummen, som är tänkt att rymma fyra arbetsplatser, så jag kan ju säga att jag har nog det överlägset största rummet, av alla på kontoret, inklusive vår VD. Det låter väl bra tycker nog säkert många av er, men nja… Att sitta i ett tomt, tråkigt och sterilt gigantrum helt ensam är ingen höjdare. När det dessutom känns som att de bara har kastat in sakerna i rummet, så gör inte det saken bättre. Ingenting fungerade, datorn hade ingen ström, det fanns inget nätverk, bordet var på en höjd som skulle göra en pyssling supernöjd och telefon fanns oinkopplad i andra änden av rummet och för att toppa det hela så hänger persiennerna på trekvart eftersom de inte har hunnit fixa det… heller…

Efter att precis ha hunnit titta runt på resten av våningen och konstaterat att det var nästan lika illa där, så kommer samtalet som jag bara gått och väntat på sedan i fredags… Mormor var död!

Dagen fortsatte sen med den ena efter den andra saken som antingen inte funkade alls, eller som bara blev fel och som om inte det vore nog, så stod det ett stort påskägg med choklad på fikabordet och jag som inte ”får” äta i veckorna. Den stod där med sitt goda innehåll och liksom hånade mig varje gång jag gick förbi. Jag kunde nästan höra hur det ropade efter mig, ”Ta en då! Det är ju jättegott! En gör ju ingenting!”, men gissa vem som vann… Ja, det hade ju varit rätt tragiskt om jag hade förlorat mot ett påskägg och ännu med tragiskt om jag hade skrivit om det i bloggen…

Dagen består till stor del av olika möten, men jag hoppas att jag får lite tid över för att faktiskt jobba och producera lite också. Det känns som att det har varit väldigt mycket möten sista månaden, men det är ju en stor del av mitt jobb, så det är väl bara att gilla läget antar jag. Just nu känns det väldigt skönt med en rejäl långhelg snart, fem dagar istället för två. Jag hoppas att avslutningen på veckan blir bättre än inledningen!

Ha det bäst där ute!

Hjälp! Jag har fått pyspunka! Jag trodde att det hörde till cyklar och moppar och sånt, men tydligen så går det jättebra att få det även på en bil! Märkte det för några dagar sen när den varnade för att det var lågt tryck i höger bak, men först tänkte jag att det var nått knas med sensorn som känner av hur mycket luft det är i däcket, men när jag svängde in på macken för att kolla, så visade mätaren samma låga värde, så det var väl bara att inse att det pyser ut och det verkar som att det går snabbare och snabbare. Jag håller alla tummar jag har för att det ska finnas tillräckligt med luft i däcket när jag kommer hem, så jag kan ta bilen till macken och fylla på en skvätt luft.

Min tanke är att fylla på lite då och då, så kanske det funkar tills det är dags att byta till sommardäck rätt så snart. Känns ju lite jobbigt att åka in två gånger bara för det, men vi får helt enkelt se om det funkar. Annars blir det väl till att sätta på reservhjulet och pallra sig till en däckverkstad.

På tal om sommardäck, så kan vi ju konstatera att våren (väl??) är här för att stanna nu! En hel del plusgrader och omställningen till sommartid under helgen. Kan det bli bättre? Ja, det är klart att det kan, men det kommer, det lovar jag! Det gäller bara att ha lite tålamod och vänta, för hur långt bort det än känns just nu, så kommer det att bli sommar i år igen, med 25 grader varmt i luften och sköna dagar vid någon sjö. Som sagt… Tålamod är en dygd…

För er som hänger med lite i bloggen så skrev jag om högtalarinköp och Daniel håller nu på att byta ut sitt gamla system mot ett bättre, så jag har precis varit in på Hifi-klubben och köpt en Centerhögtalare till hans nya system. Det var ingen liten nätt historia att släpa hem kan jag tala om, så det blir dyr frakkostnad för honom!

Ha det bäst där ute!

Kan man egentligen förbereda sig på att en nära anhörig ska dö? Oavsett hur mycket man arbetar med tanken, så kommer det ändå som en mindre chock när det väl inträffar. Jag vet ju att det var det bästa som kunde hända, både för Mormor och för alla runt omkring. Så som hon hade det den sista tiden i livet är inte värdigt och jag önskar ingen att hämna i den situationen. Från att ha varit en levande och aktiv person, till att inte kunna göra någonting själv, utan behöva hjälp med allting. När hjärnan sen dessutom stänger ner mer och mer och den person man en gång var försvinner, även om kroppen finns kvar, gör det att det blir mer av en anhörigsjukdom.

Jag saknar ord just nu och känslan är en konstig blandning mellan extrem sorg och lättnad över att Mormor inte längre behöver ha ont och må dåligt.

Vila i frid Mormor!

Hur mycket ska man boka upp av sin lediga tid egentligen? Är det hälsosamt att hela tiden ha någonting planerat eller ska man kanske försöka satsa på att ha, minst en dag varje vecka, när man inte har någonting alls? Ibland så är det rätt skönt att inte ha någonting planerat, men som Tony Erwing skulle ha sagt… Vad ska man hitta på med all tid då? Själv blir jag rastlös så fort jag inte har någonting att pyssla med, så då blir det nästan stressande för att jag inte har någonting att göra istället. Fattar inte riktigt hur jag fungerar, men det är kanske inte meningen att man ska förstå hur man fungerar hela tiden heller…

Nu över till någonting helt annat… Bröst och inte vilka bröst som helst utan silikonbröst, eller riktiga bomber egentligen!
Jag har aldrig Riktigt fattat var begreppet ”Bomber” kommer från, men efter att ha läst en artikel i Metro så har jag äntligen en lite bättre förståelse för begreppet.
www.metro.se/2010/03/25/17568/silikonbomber-kan-spranga-flygplanet/index.xml

Finns det någon gräns för hur långt ”de” kommer att gå för att kunna spränga saker i luften? Man har ju hört talas om att vara fylld till bristningsgränsen, men det här är ju nästan löjligt… Vad är nästa steg i det här? Nitroglycerin istället för botox? Trotyl istället för gips när man bryter benet? Nej den här världen är på väg åt ett håll som jag inte riktigt fattar, men det är väl kanske inte meningen att man ska förstå allting heller?!

Ha det bäst där ute!

Igår var det på tok för mycket som hände för att jag skulle ha ork att skriva en enda rad mer i bloggen än vad jag gjorde. Först så stod jag på mässan en bra stund med allt vad det innebär, sen var jag upp och hälsade på min mormor som är riktigt riktigt dålig nu, sen stressa förbi affären för att handla alla saker inför kalasen och sen hem för att äta lite glass med familjen och sjunga för Indra!

Indra fyllde ju nämligen 1 år igår!!
Grattis min lilla stora tjej!!!

Självklart började vi dagen med att sjunga och lämna paket på sängen och hon låg faktiskt och sov när vi kom in, så det blev riktigt lyckat! Hon blev så nöjd över sina fina paket, inte mest för innehållet kanske, utan minst lika mycket för alla fina papper. Tänk om hon kunde behålla den inställningen under resten av livet! Vad billigt det skulle bli för Pappa då, men jag antar att kraven kommer att öka något, så Pappa blir tvungen att sälja sin kropp för att ha råd med allt… Ja, man får ju vara glad så länge det håller i sig. Var lägger man bäst en annons om en gamal kropp till salu annars?

Idag tror jag att begreppet ”fullt upp” har fått en ny innebörd för mig, eller jag har i vilket fall som helst, insett vad det egentligen betyder! Eftersom det blir lite tråkigt om man inte har saker att göra, så tyckte vi att det var lika bra att boka in två kalas med bara en halvtimmes upphåll mellan! En idé som kanske inte riktigt kändes så där jättegenomtänkt när jag stod där och röjde efter det första kalaset. Ballonger på ett ställe, serpentiner på ett annat ställe, kaksmulor på ett tredje ställe och fullt med stolar och bord att ställa i ordning. Och allt det här med en kvart kvar till  nästa kalas! Men skam den som ger sig…

Det hela började med att Indra började, sin vana trogen, att prata inne i sängen och sitta där och ropa efter Mamma några gånger och när det inte funkar, så testar hon med Pappa några gånger. Funkar inte det heller, så tar hon upp nått kul att tittar på och sitter och säger ”Titta” några gånger och sen börjar hon om igen med Mamma. Så där håller det alltså på tills hon får som hon vill och blir upplockad. Vissa mornar så går det att koppla bort lite längre än andra och i morse var det en rätt bra dag och vi lyckades ”sova” vidare ända till halv sju innan vi gick upp och då började det. Först skulle det städas lite, sen var det dags för frukost, sen skulle saker plockas ihop och bäras ut till bilen. Iväg till lokalen för att göra allting klart inför kalaset för att sen agera lekfarbror under två och en halv timme med tjugo stycken skrikande och hoppande 7 åringar! Det är tur att jag har ett starkt hjärta!

Nästa kalas vart i alla fall lugnare och det var väldigt kul att det faktiskt var några som kunde komma till slut. Indra hade nämligen sitt första kalas för släkt och vänner idag och det bjöds på en hel massa kakor och en helt underbar tårta. Hon var hur nöjd som helst eftersom hon fick en helt egen bit tårta att äta, på sitt egna lilla vis. Ner med pekfingret långt in i tårtbiten och sen använda det som sked för att lyfta upp lite kladd till munnen. Ja alla sätt är ju bra utom de dåliga och gott är det ju hur man än får tårtan från tallriken till munnen.
Efter många klappar och en hel eftermiddag med lek, så var både Indra och vi rätt så trötta, så det var rätt så skönt att sjunka ner i soffan framför körslaget och bara slappa lite. Hur fan kan man göra en sån miss som de gjorde på Körslaget förresten? Att först tala om att en kör åker ut och efter ett ganska långt tag, tala om att det blivit en miss och ändra alltihop? Jaja, jag orkar inte skriva mer om det nu, men det kände lite fel alltihop tyckte jag.

Nu ska det spelas lite här ute i mitt rum, innan det är dags för att placera dagens kalashuvud på kudden för att få några timmars välbehövlig sömn.

Ha det bäst där ute!

Då var det avgjort då och vinnaren är…

Mattias!!! Grattis!!!

En mycket värdig vinnare, självklart, även om jag personligen höll på ”Claddan”, men båda två har gjort en enorm resa från de att de började i Let´s Dance för ett antal veckor sen. Vad är det egentligen som gör att man fastnar framför dessa program? Är upplägget helt enkelt så genialt att vi blir så ”lurade” så vi inte har något val?

Måste ta mig upp till sängen nu, för i morgon är det full fart hela dagen, med dubbla kalas…

Ha det bäst där ute!

Varför dricker man en massa öl mitt på dagen bara för att det är gratis? Jag har aldrig riktigt fattat det där, men sen är ju jag ingen ölkille heller i och för sig. Jag pratar självklart om Norbygg och allt som bjuds där och eftersom det är en byggmässa så ska det ju självklart bjudas på öl till höger och vänster. Visst jag kan förstå att man gärna tar en öl på helgen men att gå runt på en mässa och vingla från en monter till den andra bara för att få dricka öl… Varför?

Byggbranschen är ju inte direkt känd för att vara snabb när det gäller förändringar, men jag trodde faktiskt att vissa saker var utdöda sedan länge, inte öldrickandet, det lär vi nog få leva med tror jag. Nej det som chockade mig är att det fortfarande finns de som tror att när det är en byggmässa så är det ett vinnande koncept att använda unga tjejer iförda tighta byxor eller kort kjol, ett litet tight linne och höga klackar, för att locka folk till montern! Allvarligt, hur tänker man då? Hur gick det till när han (ja, jag är säker på att det var en kille) som kläckte idén la fram det?

Anställd:
– Öhhh… Jag har en idé! Vi hyr in tre unga blonda tjejer med stora tuttar som drar folk till vår monter!
Chefen:
– Hmmm, ja vilken jättebra idé! Då kommer vi att stärka vårt varumärke och framstå som seriösa aktörer på byggmarknaden!

Tyvärr har jag ingen aning om var det var för företag som hade detta lysande koncept, eftersom jag medvetet unvek att gå in i montern just bara för att de hade tjejerna som ”huvudnummer”. Och som om det nu inte vore nog att de har dessa bimbos i montern, så utspelade sig dessutom följade konversation när en kompis, av en ren slump kom in i montern, för de hade tydligen en sak som faktiskt lockade in honom… En riktigt bra godisskål! Precis när han var framme vid skålen för att lägga beslag på några godsaker så kommer ju självklart säljaren fram…

Besökare:
– Haha… Jag ser att det är hit man ska gå för att få bra godis!
Säljaren:
– Japp, vi har både vanligt godis och ögongodis här! Höhöhö

Är det någon som fattar det här? För mig är det helt ofattbart, men jag kanske är torr och tråkig och inte tillräckligt ”grabbig”? Är det så att det är starköl och bimbotjejer som gäller om man ska vara en riktig ”byggkille”?

Efter en lång dag sitter jag nu äntligen på pendeln och ska försöka att ta mig hem och jag hoppas att jag hinner med Upptåget från Upplands väsby, men just nu så rullar pendeln med en hastighet som får en halt sköldpadda att framstå som snabb! Vet inte varför det går så segt just nu, men jag har en kvart till godo, så jag hoppas att det pinnar på snart, så jag kommer i tid.

Jag vill gärna försöka komma i säng i hyffsad tid ikväll, så att rösten håller i mogon bitti. Då gäller det nämligen för mig att leverera en underbar ”Ja må hon leva, ja må hon leva, ja må hon leva uti hundrade år!”.
Det är nämligen Indras ettårsdag i morgon! Jag kan inte riktigt fatta att hon redan är ett år! Det känns ju som att det var igår som vi satt uppe på Ackis och väntade på att hon skulle komma ut till oss… Jaja, det är ju tur att det bara är hon som har blivit ett år äldre och inte hennes Pappa…

Ha det bäst där ute!

Vad är det med mässor egentligen? Konstaterar igen att det tar enormt på krafterna att stå en hel dag, eller är det så att det är jag som börjar bli gamal och sliten?

Igår var alltså första dagen på mässan och det finns inte mycket att säga om det. Många timmar stående eller gående på mässan och många människor att prata med och vara trevlig emot. Tycker att det är roligt att träffa nytt folk, så det är inte betungande i sig, men det tar som sagt på krafterna.

När mässan stångde klockan fem, var det dags att ånga vidare till nästa planerade grej för dagen… SM-finalerna i badminton i Fyrisfjädern och det var faktiskt min första badmintonmatch, tro det eller ej! 35 år och inte ha varit på en enda match… Min första reflektion var väl hur jäkla snabbt det går ibland. Det är knappt så man hinner se bollen, kan man kalla det boll förresten?? Jag hann i alla fall till matcherna började och fick vara med om nationalsång och hela köret innan starten, sen var det ett ständigt skrik på båda ”klackarna” ända tills det var dags för oss att bryta för att åka hem. Har man tre barn med sig så kan man ju inte alltid stanna så länge som man vill, även om de skötte sig riktigt bra alla tre! Indra tyckte att det var hur roligt som helst att leka på golvet och roade sig med allt från badmintonbollar till lånade snuttefiltar. Sen var det ju naturligtvis jättekul att försöka krypa ifrån Pappa in under läktarna, men som tur var, så är jag fortfarande snabbare, så hon kom aldrig hela vägen in under… Vet inte riktigt hur jag skulle ha fått ut henne därifrån om hon kommit hela vägen?! Tyvärr (??) är det väl så att snart kommer hon att lära sig att springa och då blir det nog till att köra några extra timmar på löpbandet om jag ska ha en chans att orka med, men än så länge så är det ”bara” några stapplande steg, även om antalet ökar hela tiden, så hon lär sig!

När jag äntligen kom hem efter mässa och badminton så fanns det inte så mycket tid kvar på dagen, så det var bara att äta lite, vilket jag inte hunnit med sen klockan 13 och sen var det nästan dags för sängen och jag kan meddela att känslan av att lägga sig i sängen igår var svårslagen! Hjälp vad trötta mina ben var!

Idag blev det ”bara” en halv dag ute på mässan, så benen känns betydligt piggare, men i morgon är det dags för rätt många timmar igen. Det är mycket nu skulle man kunna sammanfatta allting med!
Just nu sitter jag på tåget och försöker ta mig hemåt. Fick bli SJ idag igen eftersom pendeln till Upplands väsby var försenad, så då riskerar jag ju att missa Upptåget, så nu blir det till att skicka in biljetten till SL igen, för att utnyttja deras resegaranti! Som jag skrev tidigare… Nu ska det börja kosta för SL!

Den här veckan skulle jag ju också komma igång med träningen var tanken, men ibland är det så att tanke och verklighet inte riktigt hänger ihop och träningen den här veckan är ett utmärkt exempel på detta! Jaja, får se det som att jag får några dagar till på mig för att ladda och lägga upp upplägget för träningen, vilket jag inte heller har hunnit med riktigt, men det börjar ta lite form i huvudet, sen återstår bara att få ut det också, vilket inte alltid är så lätt…

Ja, hur gick det då för Uppsala i SM i badminton?? Seger så klart och SM-guldet är där det ska vara!

Ha det bäst där ute!

Det är ingen lek att stå på en mässa en hel dag kan jag meddela! Det känns ordentligt i både fötter och knän, sen blir det lätt så att manmissar att dricka ordentligt och det är i alla fall jag väldigt känslig för! Dricker jag dåligt så börjar mitt huvud att knasa. Jag envisas med att detär min nacke som är problemet för att jag helt enkelt har tränat sönder den, men Carin envisas med att jag skulle ha migrän. Jag, migrän… Skulle inte tro det! Nu är jag, oavsett migrän eller inte, på väg hem. Unnade mig faktiskt att åka sj hem idag, eftersom det går rätt mycket snabbare och nu ska jag dessutom bara till Uppsala, så då passar det ännu bättre. Försöker hinna med en uppdatering senare ikväll också! Ha det bäst där ute!

mms_image

Idag är mässa som gäller hela dagen. Många timmar stående kommer det att bli, men det är bara att bita ihop. Kommer en större uppdatering senare…

Ha det bäst där ute!

Då var det måndag igen i morgon och den  här ledigheten är snart över. Det som återstår nu är bara några futtigga timmar, så vad passar då bättre än att skriva några rader här?


Lilla killen börjar bli stor…

Igår var det kalas för Mio med allt vad det innebär i form av besök och en hel del onyttigt (men gott) att stoppa i sig och självklart en massa paket till födelsedagsbarnet precis som det ska vara. Just nu är det väldigt mycket dinosaurier i hans värld och han kan de flesa namnet på alla. Tänk om man hade hälften av det minnet ibland.

Idag skulle vi ju ha åkt på nästa kalas egentligen, men lillkillen som fyller 1 är fortfarande krasslig, så det blev tyvärr inställt. Lite synd men vad gör man när kroppen inte riktigt vill som man själv vill, eller i det här fallet, kroppen på killen inte vill som mamma och pappa vill. Ja, det är väl bara att gilla läget och lyssna på kroppen.
Det inställda kalaset gjorde ju att vi helt plötsligt stod där med en dag som var helt oplanerad, vilket inte hör till vanligheterna nu för tiden, så jag satt i flera minuter och bara stirrade helt apatisk. Det sjönk liksom inte riktigt in direkt. En hel dag oplanerad, vad gör man? Efter ett tag så bestämde jag mig för att åka in till bror min och lyssna lite på några högtalare som han har lånat hem för att testa lite innan inköp. Ett par riktigt trevliga små högtalare, som lät riktigt  bra för att vara så  pass små, men det är klart, man får ju lite vad man betalar för och de kostar ändå 4000:-.

När jag ändå var hos Daniel passade jag på att sno med mig hans PS3 hem för att öva lite på Guitar hero och tro det eller ej, men jag fixade min första 100%. Inte en enda miss! Rätt nöjd faktiskt.


Det här kanske blir nästa inköp ändå?!

I morgon börjar mitt nya liv! Ja, det är inte så där jättedrastiskt som det låter egentligen. Jag ska bara sluta stoppa i mig en hel hög med omyttigheter hela tiden och sen ska jag komma igång med träningen igen. Jag har tröttnat på att gå omkring med en mage som börjar bli så stor att den inte ens går att få att ”försvinna” genom att hålla in den. Nej, nu är det skärpning som gäller. Jag har till och med börjat planera in träning i kalendern för att jag ska få några dagar när jag inte blir uppbokad. Exakt hur träningsupplägget kommer att se ut har jag inte riktigt kommit fram till än, men jag siktar på att träna minst 3 pass i veckan och helst fler. För att inte passen ska ta sån tid och för att kunna köra ur musklerna ordentligt, så kommer jag att dela upp kroppen i olika delar, ja kroppen kommer ju fortfarande att hänga ihop, men ni fattar säkert vad jag menar. Olika muskelgrupper olika dagar helt enkelt.
Under alla mina år i gymet så har jag testat väldigt många olika delningar och sätt att träna, så jag börjar få rätt bra koll på vad som funkar för mig, nu gäller det bara att sätta ihop någonting som blir bra just nu. Funderar på att lägga upp lite siffror här i bloggen för att hålla koll på framstegen. Ett tag tänkte jag även lägga upp lite bilder, man jag vet inte om vi ska lägga ut katastrofen till allmänt beskådande, fast det kanske är någon Hollywoodproducent som ser dem och nappar… Kanske är dags för att uppföljare till Rädda Willy, eller det kanske finns en plats ledig i nästa ”Biggest looser”…

En viktigt sak om man ska lyckas i gymet är kosten, men här kommer jag inte göra så stora förändringar, inte så här i början i alla fall, utan det jag kommer koncentrera mig på är att få i mig mycket protein och minska lite på kolhydraterna, men framför allt, dra ner på socker! Just nu så är jag så sockerberoende så det är läskigt, men jag vet att jag kan vänja mig av med det och att det tar ungefär en månad, innan det går över, så det är bara att bita ihop och köra på. En annan viktig sak för att lyckas med sin träning är sömn, så nu är det dags för mig att lägga ner mitt huvud på kudden några timmar.

Sen är det bara hålla tummarna att det går att ta sig till jobbet i morgon med tanke på vädret. Fan, när ska vintern ta slut egentligen? Fick ju faktiskt lite hopp igår, men i morse så var det som bortblåst igen… Jaja, förr eller senare så kommer sommaren i år också!

Ha det bäst där ute

Oj… Kan man be om ursäkt för lite ”bloggtorka”? Eller behöver man kanske inte göra det när det ”bara” har gått några dagar? Hur ofta ska egentligen en blogg uppdateras för att hållas levande? Själv följer jag några stycken bloggar dagligen och vissa uppdateras minst en gång per dag och andra kan det gå en vecka mellan vissa inlägg. Jag tycker fortfarande att båda två är lika bra!?

Jaja, hur som helst, så är vi hemma igen från vår lilla resa i fjällen och nu sitter jag här igen och eftersom det är lördag så är det min tur att gå upp med Indra och tro det eller ej, men hon har faktiskt sovit lite längre än vanligt både idag och igår när jag gick upp. Plötsligt händer det, är det inte så reklamen är? Det var i och för sig bara 40 minuter längre men det är bättre än inget!

Tillbaka några dagar igen… De sista dagarna i uppe i Björnrike var riktigt bra. För er som funderar på när ni ska åka upp för att slippa spendera halva tiden ståendes i en liftkö och trängas med alla andra, så kan jag helt klart tipsa om att åka vid den här tiden. Eller egentligen så är det väl bara så att man ska försöka att åka när det inte är ett skollov om man nu har möjlighet att göra det. Precis som vanligt så konstaterade jag att det är sista dagen som åkningen kommer igång ordentligt och då är det dags att åka hem och lägga skidorna på hyllan ett år för att sen börja om igen nästa vinter. Lite synd att man inte kan åka upp flera gånger på år faktiskt, men vem vet, det kanske kommer. Det är ju egentligen mest fråga om en prioritering. Även för Nova och Mio kom åkningen igång på allvar sista dagen och vi åkte svarta backar utan några som helst problem och nej, de stod faktiskt inte och plogade hela vägen ner och skrapade fram is, utan båda två svängde sig ner för branten båda två och Nova har i princip släppt allt vad plogsväng heter och bränner på med skidorna parallellt.

Sista dagen åkte vi inte så länge, utan vi plockade ihop oss vid två ungefär, så vi skulle vara hemma i hyffsad tid och jag måste åter igen tacka den människa som kom på att man kan ha DVD i bilen! Båda två satt som ljus hela vägen och kollade på film, så hela resan hem genomfördes med endast ett stopp.

Som ni alla vet så är det inte så att vi ligger på latsidan när det är helg, utan det är då allting ska hända och den här helgen är självklart inget undantag och det började till och med en dag tidigare än vanligt eftersom alla var lediga igår och gårdagen var inte vilken dag som helst, utan Mio fyllde 7 år!!! Det blev väckning med paket och finsång (eller ja… sång i alla fall) och hela köret. Dagen spenderade sen hela högen på Fyrishov och, precis som vanligt så blev det en hit! Nova och Mio kan hålla på hur länge och leka och om mina krafter bara håller, så är jag inte så sen på att hänga på… Ibland undrar jag hur många år jag ska fylla nästa gång!? Någon som vet? Visst var det 10?
Efter allt badande var det dags för önskemiddag hemma och man kan ju inte beskylla Mio för att vara dyr i drift i alla fall, för födelsedagsmiddagen bestod av Våfflor! Ja, fyller man år, så får man ju välja det man vill äta, så då fick det bli våfflor innan det var dags för ännu mer paket.

Nu till någonting helt annat… Let’s Dance. Äntligen säger jag bara, äntligen är Willy ute!!! Jag tycker att det är så dåligt att en ”rolig gubbe” ska slå ut så många i en tävlig som går ut på att man ska lära sig dansa. Visst har han utvecklats, men att han gick till semifinal var lite väl mycket tycker jag, så igår hjälpte jag faktiskt till lite och röstade, för första gången, och min röst föll på min favorit (så klart, finns det någon oms röstar på den man tycker är näst bäst?) Claudia! Nu håller jag alla mina tummar för att hon ska vinna nästa vecka.

Idag är det kalas på schemat och det blir många kalas nu de här helgerna framöver. Idag kommer ”de närmaste” för att fira Mio. I morgon ska vi på 1 årskalas hos några kompisar, hoppas jag, men tydligen hade han varit lite krasslig, men vi hoppas att det har blivit bättre, så vi kan komma och hälsa på! Nästa helg är det dags igen, för då fyller Indra 1 år! Hjälp vad snabbt det har gått! Så på lördag är det kalas för Indra, men innan det så ska Mio hinna med att ha ett barnkalas också, för alla kompisar i klassen, så vi kommer nog att däcka i soffa den helgen också, men det är precis som det ska vara. Full fart hela tiden!

Nu är det snart dags för mig att fixa frukost till resten av ”La Familia” och köra igång med dagens bestyr och jag lovar att det inte dröjer lika länge till nästa uppdatering och då ska jag försöka få med lite fler bilder också, eller nu hade jag  ju inga alls, så att säga fler bilder var kanske lite fel… Tar om det igen… Nästa uppdatering ska jag försöka få med lite bilder i. Så bättre!

Ha det bäst där ute!

Igår var jag på tok för trött för att blogga, så den fick ligga vilande lite. Jag tror att jag drack för lite igår och sen är det ju alltid lite jobbigt i början när man inte har åkt på två år. Åkte väl och spännde mig omedvetet under flera åk i början. Såg nog ut som en stel gamal gubbe vid ett antal tillfällen, men som stora tejen sa, ”- Man är väl inte här för att se tuff ut!”

Igår var det alltså dags för första dagen i backen, så vi tog oss upp i och eftersom barnen inte har åkt mer än en gång tidigare och det var två år sen, så tänkte jag att vi skulle ta det lite lugt och köra lite i barnbacken, men det är väl bara att inse att barn lär sig Väldigt mycket snabbare än oss ”lite äldre”. Vå åkte ett par åk i den lilla backen och sen tog vi oss högre upp för lite större backar och det var ju inga som helst problem. Tredje åket så åkte stortjejen redan utan att ploga i flera svängar. Det gick hur bra som helst för båda två, så småbackarna lämnade vi snabbt bakom oss och sen var det blåa och röda backar resten av dagen. Nova var till och med och åkte en sväng i en svart backa med mig. Det var ju inte riktigt frivilligt får jag väl säga, eftersom hon gick av liften lite för tidigt och därifrån finns det bara två alternativ ner… En svart backe till höger, eller en svart backe till vänster. Efter mycket vånda, så valde vi höger och vi tog oss faktiskt ner. Den största delen av backan hasade hon mot mig hela vägen ner, men sista 30 meterna åkte hon faktiskt själv, så nu kan hon säga att hon har åkt sitt livs första svarta backe.


Den svarta backen Nova åkte i skymtar långt där borta…

Lunch blev det på ett ställe i backen och eftersom det är semester så får man äta skräpmat trots att det är måndag, så det fick bli pizza, så här för att fira att alla ben var hela efter första halvdagen i backen.

När klockan närmade sig tre, så tog energin slut för oss alla fyra, så vi tyckte att det fick vara nog och tog oss tillbaka till stugan för lite bastu, mat, slappande och lite extra energi i form av lite chips… Som sagt, det är semester.

Stugan har tre sovrum, varav två en våning upp, med en Enromt brant trappa upp!

Idag bytte vi ställe och åkte till Vemdalsskalet istället. Det är lite större och längre backar, men den stora skillnaden mot Björnrike, är att det finns sittliftar i Vemdalen, så man slipper stå upp hela dagarna. Vi parkerade direkt intill en av stolsliftarna och drog direkt upp på toppen. Både Nova och Mio var superduktiga och kastade sig nerför utan att tveka det minsta. Idag kom också min första vurpa! Jag tycker att man ska ramla Minst en gång varje resa till fjällen, så nu var det gjort. Sen att jag ramlade 3 gånger till under dagen, behöver vi väl kanske inte prata så högt om. Jag vet inte vad jag ska skylla på, men jag kommer säkert på någonting snart. Är det någon av er som har några tips, så får ni gärna höra av er… Dagens lunch fick bli hamburgare (ja, skärpmat idag också) och vi kom precis innan rusningen, så vi sparade nog en hel del tid skulle jag tro.

Kön växde rätt snabbt när vi hade kommit fram… Så vi var ute i rätt tid.
Eftermiddagens bästa åk var nog helt klart när jag och brorsan delas på oss och en tog barnen och den andra åkte ett par åk i en svart backe. En helt underbar backe, lite väl isig på vissa ställen, men helt klart ett riktigt bra åk!

En av backarna som forcerades idag… Vet man om det, så ser man både Nova och Mio där nere…

Nu har vi avslutat en underbart god middag (i alla fall om du frågar mig), bestående av spagetti och köttfärssås. Vi har inte så där jättebra skyddutbud i stugan, men det blev rätt bra ändå faktiskt. Det som återstår av dagen nu är lite slappande framför tv:n och sen får nog kudden ett besök under några timmar. Det tar uppenbarligen på krafterna att ha ett par skidor på fötterna hela dagen.

Ha det bäst där ute!

Ligger i sängen och bloggar för första gången i mitt liv, så vi får väl se hur det går. Jag kanske somnar mitt i en mening, så om det helt plötsligt blír en massa konstiga tecken eller osammanhängande texter, så vet ni varför. Hur som helst, så är vi på plays i Björnrike för några dagar med skidor under fötterna. Det ska bli rik´tigt roligt att åka lite igen och se om det fortfarande funkar, det var ju trots allt två år sen sist och gubben blir ju inte yngre direkt… Nejdå, det kommer att gå så bra så, men vi börjar från början tycker jag…

I morse vart det uppstigning lite tidigare än vanligt på en söndag, så att vi skulle komma iväg i hyffsad tid. Det är alltid skönare att inte komma fram ”mitt i natten” och slippa stressa med allt, så då går jag hellre upp någon timme tidigare istället. Oj vilka vuxenpoäng det var på det där… Kände det själv direkt när jag skrev det, men det är väl lika bra att inse faktum och acceptera min ålder.

Min tanke från början var att vi skulle åka hela vägen upp hit med bara ett enda stopp, trots två barn i bilen… Omöjligt säger ni nu kanske, men då har jag bara en sak att säga till er… DVD i bilen! Det måste vara århundradets bästa uppfining och en investering som helt klart är värd var enda krona. Båda två satt som ljus under flera timmar och strissade på varsin skärm med film. Första filmerna att köras igång startade redan innan vi lämnat vårt lilla samhälle. Det blev Mästerdetektiven Blomkvist för stortjejen och… nej jag kommer inte ihåg vad M kollade på. Jag måste nog lida av en nått, eftersom jag glömmer saker hela tiden. Det är inte första saken jag glömt idag, jag har även glömt bort min Pin-kod till VISA-kortet! Ja, det är sant, när vi stannade för att äta i Bollnäs så slog jag fel kod två gånger när jag skulle betala och eftersom hela kortet spärras om man trycker fel tre gånger, så vågade jag inte chansa igen, utan fick snällt erkänna att jag inte kom ihåg min kod (som en gammal pensionär) och skriva på istället, men det gick ju bra det också, även om det var lite pinsamt…
Efter en massa kalorier i form av pommes och hamburgare påbörjades nästa del av resan uppåt landet och vi kom faktiskt hela vägen fram, inte helt smärtfritt, men nästan, vilket var helt ok. Hela vägen hemifrån och till Björnrike med ett stopp, precis som planerat!

Efter att ha hämtat nykel till stugan och provat ut pjäxor och hämtat skidor, så var allting klart inför morgondagen, så vi kunde bara slappa resten av tiden innan läggdags. Blev lite korv till middag (ja, Carin är hemma, så jag står för maten…) men det var nog ingen som var så där jättehungrig verkade det som, så det fick gå för den här gången.

Nu står allting klart inför i morgon och alla sover, så nu är det nog även dags för mig att knoppa in en stund, så jag orkar i morgon… Vi hörs i morgon!

Ha det bäst där ute!

Nu har vi stannat till i Bollnäs på väg upp till fjällen, tydligen var det fler än vi som tänkte samma sak…

Mer uppdatering kommer senare under dagen…

Ha det bäst där ute!

Då var cirkusen över för i år då, eller nästan i alla fall. Det är ju den stora finalen i Norge kvar, men den långa Schlager-varje-vecka-tiden är över och det är faktiskt rätt skönt. Jag har ingenting emot musiken egentligen och showen är ju ofta rätt bra, men det finns ju en gräns för hur många veckor i rad man orkar med det… Startfältet var ju riktigt bra faktiskt, så det var ju inte så jobbigt att lyssna den här gången. Jämför man med ”Andra chansen” så gick det ju inte ens att jämföra kvalitén på musiken, men det finns ju en anledning kanske… De som tävlar i andra chansen har redan åkt ut en gång! En som verkligen inte hade åkt ut var ju vinnaren, Anna! En mycket bra låt tycker jag, men det krävs nästan att man lyssnar på den några gånger innan den blir så där riktigt bra. Tyvärr betyder väl det att den inte har så stor chans i Norge, men det är väl inte mycket att göra åt antar jag.

Nu har jag precis avslutat ett spel med brorsan, någonting som vi ofta gör på lördagkvällar, som de små nördar vi är, eller är vi kanske bara barnsliga? Oavsett vad så är det roligt och så länge jag tycker att det är kul, så finns det väl ingen anledning att sluta tycker jag. Vi spelar nästan alltid ett spel som bygger på Warcraft-spelet. Det kallas Tower Defence och går i princip ut på att man ska bygga upp torn som dödar alla monster som kommer. Visst låter det roligt? Ja, jag tänkte väl att du skulle tycka det… Jag tycker att det är roligt trots mina 35 år, hur man tolkar det vet jag inte och jag bryr mig inte heller.

Om det är någon som kommer ihåg, så skrev jag om Mini som sitter här på väggen ute hos mig, för ett tag sen och nu tänkte jag att det kan vara läge att dra bakgrunden till varför jag, en 35-årig familjefar har bilder på andra tjejer än min egen ute hos mig… Jo, så här är ligger det till… Sen ett bra tag tillbaka så är Carin ofta på mig om vilka jag tycker är snygga. Vilka som är söta, vilka som är snygga och så där håller hon på och då är det väl tur att hon inte är lika svartsjuk som jag är. Hur som helst, så efter ett tag så ”hittade” jag Mini Andén när hon var modell åt Cubus och talade om att jag tyckte att hon var snygg. Eftersom jag själv är så (extremt?) svartsjuk, så var ju redan det ett steg som hade varit jobbigt om det varit tvärt om, men eftersom Carin är precis raka motsatsen, så reagerade hon på ett annat sätt.
Sen en dag när jag kom hem så möttes jag i dörren av en Carin med ett enormt leende och med orden ”-Jag har en present till dig!”. Jaha, vad var det nu jag hade gjort då? Hade jag varit så snäll så jag förtjänade ett paket, eller hade senilhjärnan missat att jag fyllt år? Nejdå, ingen av det här inte… Jag öppnade i alla fall den lilla rullen som jag fick och gissa vad det var? Ja precis, en bild på Mini. Det var en av de reklambilder som Cubus använde. Carin hade alltså varit in i butiken och sagt att hennes kille tyckte att Mini var så snygg, så hon undrade om hon kunde få köpa en av reklambilderna. Tyvärr fanns det ingen just då, så hon åkte tillbaka dit en gång till efter några dagar, bara för att fixa en bild åt mig! Kan man ha en bättre tjej?? Jag älskar dig Carin!
Så, nu sitter Mini inramad här ute hos mig.

I morgon är det dags att packa in mig själv, lillebror och två barn i bilen för att åka norr ut mot Björnrike! Det ska bli jätteroligt att åka lite skidor igen, så nu hoppas jag bara att det inte blir för varmt så det blir tungåkt, för då är det inte lika roligt. Självklart kommer jag att blogga därifrån också, så ni kommer inte undan min vardag bara för att jag lämnar civilisationen för några dagar.

Nej, nu måste jag lägga den här gamla kroppen, så att den får vila lite inför i morgon. Natti natti!

Ha det bäst där ute!

I morse kom det för första gången ”kontrollerat” efter flera månader tjatande, men skam den som ger sig. Sen att Mamma kom först är ju en sak, men idag ropade Indra efter Pappa när hon ville upp och sen har hon sagt Pappa flera gånger till mig efter det. Jaaaa! Äntligen!

Idag är det ju dags för mig att gå upp med henne igen och hon verkar vara precis som sin gamla Pappa. Varför överge ett vinnande koncept? Hon har nu börjat med att vakna vid sex varje morgon, så Carin är inte så där jättenöjd, eftersom hon tidigare har sovit längre än så, men… Idag varknade hon strax efter halv sex, så klart eftersom det var min tur att gå upp, men jag är övertygad om att det är för att hon vill ha lite extra ”Pappatid”! Däremot så var det inte så jobbigt den här morgonen. Att höra henne ligga och ropa efter Pappa gjorde det hela väldigt mycket lättare!

Så, tillbaka till igår… Vad är det som händer i Let’s Dance? På riktigt… Visst, Willy är en rolig gubbe (förlåt Willy om du läser det här…) men nu är det bra! Tävlingen är väl i grunden en tävling i hur bra man dansar och det finns Ingen som på riktigt kan tycka att Willy dansar bättre än både Stefan och Molly! Visst han har blivit mycket duktigare sen han började, men det hjälper inte längre! Nej, nu är det dags för Willy att lämna Let’s Dance, eller egentligen var det dags redan för några veckor sen!

En gång per år är det fotografering som står på schemat för barnen, från att de var ett halvår gamla, så har de gått till samma fotograf och idag är det dags för största tjejen att agera modell framför ”Farbror Joe”. Ja, det kan låte som ”Farbror Bosse” först, men han är jätteduktig och väldigt trevlig. Så idag bär det alltså av till storstan för fotografering med hela högen i släptåg, men eftersom det är lördag så vore det ju dumt att bara ha en sak att göra, så efter fotograferingen så blir det avfärd mot något köpcentrum för lite koll och lite lunch, sen är det nämligen dubbla kalas som gäller. En kompis från Novas förra klass fyller nio och självklart vill Nova gå på det, sen fyller Carins syster också år och har kalas, men man ska ju aldrig prata om en tjejs ålder, så jag hoppar nog det tror jag… Annars kanske hon står redo med hagelgeväret när vi kommer och jag vill ju gärna överleva dagen.

Nu orkar jag inte skriva mer med en klängade Indra i knät, vi tittar i och för sig på Teletubies, men hon har lite svårt för att sitta still tycker jag. Vad jag tycker om Teletubies kan vi ta en annan gång kanske, men egentligen är jag inte fan direkt.

Återkommer senare ikväll/natt när jag sitter ute i mitt rum, precis som vanligt på lördagkvällar. Ikväll kanske historien om Mini kryper upp till ytan… Den som lever (och läser bloggen) får se.

Ha det bäst där ute!

Varför byter man namn efter hur många år som helst? Jag måste ju i och för sig medge att det är lite roligt och många av de nya namnen gör ju hela stället lite ”gulligare”. Det jag tänker på är självklart Pressbyrån och deras pr-grej, för jag kan inte se det som någonting annat, med att byta namn på vissa av sina butiker. Det är ju inte så att de har bytt namn totalt, utan de byter på vissa ställen och det är inte samma namn på alla nya heller. Helt klart en rolig idé, men kommer det att fungera i längden? Kommer det inte alltid vara så att dessa små butiker kommer att kallas för ”Pressbyrån” oavsett vad just den specifika butiken heter?

Igår var jag och min bror iväg på lunchen och kollade (eller lyssnade mer kanske) på högtalare på HIFI-klubben och visst blir man grymt sugen på att uppgradera sin anläggning lite. Det skulle vara så roligt att ha en riktigt bra anläggning hemma som klarar både film och musik, men som det är nu, så finns det för många andra hål som pengarna måste stoppas i, så det får nog snällt vänta är jag rädd för. Kommer väl bli så att jag knatar in på HIFI-klubben som 50-åring (som fortfarande tror att jag är 25) och köper en tokfet anläggning. Väl hemma sen, så kommer den väl stå där och se tuff ut, för jag kommer väl vara ”för gammal” för att dra på ordentligt och sitta där i soffan och känna basen i magen när det mullrar på som värst… Jaja, var sak har sin tid säger man ju, så det är väl bara att vänta. Brorsan däremot kommer närmare och närmare ett inköp och egentligen vet jag inte riktigt varför han inte bara tar och halar upp plånboken och köper!? Han har pengarna. Han har ingenting annat han måste ha de till. Han vill ha en ny anläggning. För att vara lite ungdomlig skulle man kunna säga… Köp ffs!

Nu när vi ändå är inne på det känsliga ämnet pengar, så kan jag väl passa på att (kanske) göra några läsare lite upprörda, det är ju trots allt fredag. Det är ju så här, att i det här landet så är det fult att tjäna pengar och man ska definitivt inte tro att man ska kunna prata öppet om pengar. Nej tänk vad hemskt det skulle vara! Hur som helst, oavsett hur mycket pengar man har, så lär man sig väldigt snabbt att göra av med dem. Åt det hållet är det aldrig några problem att vänja sig, men om man någongång tvingas gå åt andra hållet, så är det inte lika enkelt. Ibland brukar jag sitta och fundera på hur de med lägre inkomster klarar av vardagen egentligen. Hur gör de för att få allt att gå ihop? De senaste månaderna så har vi gjort av med alla pengar som kommit in, eller det är en liten lögn egentligen eftersom vi amorterar nästan 6000:- varje månad… Tittar man då på hur mycket pengar som trillar in varje månad, så sitter jag åter igen och bara gapar över hur de andra gör… Jag tjänar bra med pengar! Det är ingenting jag sticker under stol med. Jag tjänar mer pengar än vad flera av mina vänner tjänar tillsamans med sin ”partner” och ändå så tar pengarna slut varje månad och sparkontot växer inte direkt. Nej, nu får det vara nog med pengasnack, annars kommer väl jag att bli lynchad under helgen 😉

Den här dagen bjuder, som vanligt numera, på en heldag fullbokad med olika möten, men det är rätt ok just idag… Det är ju trots allt fredag! Äntligen! Även den här fredagen har varit väldigt efterlängtad och trots att veckan var en dag kortare än normalt, så har den känts lång. Ikväll blir det självklart glass och Let’s Dance och precis som vanligt så kommer jag nog att bjuda upp en viss person till dans, så se till att ladda ordentligt hela dagen nu, så kör vi en svängom senare!

Ha det bäst där ute!

Visst är det skönt när man bestämmer sig för att göra sig av med någonting som man inte riktigt är nöjd med?! Ibland så känns det bara som att vissa saker ligger där och gnager och gnager, men man varken kan, eller vågar göra någonting för att förändra situationen. Det här är en sån grej… Under flera månader så har jag bara blivit mer och mer trött på hela grejen och i morse när jag satt och åt frukost bestämde jag mig. Nu får det vara nog! Jag tänker inte stå ut med det här längre! Jag har bestämt mig för att byta!

Efter mitt beslut så kändes det bara som ännu en liten bonus att sticka ut näsan utanför dörren utan att, inom loppet av några sekunder, känna smärtan av begynnande förfrysningsskador. Våren verkar verkligen vara på väg. Snön smällter så det knakar (knakar snö när den smällter?) och till och med fåglarna har börjat stämma upp i lite sång igen. Det är man ju inte direkt bortskämd med den sista tiden.

Igår var det ju dags fär fuskbyggarna igen och även den här gången blir jag lite förvånad över att vissa människor faktiskt verkar sakna all form av empatisk förmåga… Vad är det för fel på folk? Är det bara pengar som räknas för dem eller? Enligt mig så finns det bara två förklaringar till varför de beter sig som de gör. Antingen så är de peningkåta och bara vill tjäna så mycket pengar som möjligt, på så kort tid som möjligt. Eller så är de faktiskt bara dumma i huvudet och inte förstår bättre. De är helt enkelt inte den vassaste kniven i låden, men alla behöver ju en smörkniv ibland… eller?

Jag tog ett till beslut i morse också, så morgonen var väldigt kreativ kan jag villigt erkänna. Veckan efter vår fjällenresa, så ska jag börja träna igen! Nu finns det verkligen inga ursäker för att förfalla mer än vad jag har gjort. Nu börjar det bli riktigt illa och faktiskt på gränsen till farligt. Och för att få en ytterligare liten press på mig, så tänkte jag att jag skriver det här i bloggen, så kommer jag inte undan sen! Tanken är att jag ska försöka att även skriva lite om träningen, hur det går, vad jag gör, mm som en liten träningsdagbok på Nätet. Jag utelämnar kanske några detaljer, så tråkar jag inte ut er läsare som inte är så där jätteintresserade av träning. Så dagen har knappt börjat och jag har redan fattat två viktiga beslut. Dels så ska jag börja träna och dels så har jag bytt…

Ja, till vårjackan alltså! Visst är det skönt när man väl har bestämt sig!?

Ha det bäst där ute!

Läste precis en artikel på Aftonbladet om det höga elpriset för februari och att folk får ta av sina sparpengar för att ha råd att betala. Detta samtidigt som elbolagen går med flera miljarder i vinst varje år. Hur hänger det här ihop egentligen? Är det inte en fri marknad och konkurrens mellan bolagen? Då borde väl priserna pressas neråt av de som vill få nya kunder, eller? Den enda anledningen jag kan se till varför priset inte pressas neråt är att elbolagen ”pratat ihop sig” och följer varandra när det gäller priset. Men vänta nu, är inte det kartellbildning och olagligt i Sverige? Jo, det är precis vad det är det, men vad ska vi, småkonsumenter, göra åt saken? Ingenting!!! Det enda vi kan göra, är att snällt betala de avgifter som bolagen enas om…

Ska väl få in någonting roligt också kanske och det första som jag kommer att tänka på då är ju självklart… solen!!! Den lyser igen! Eller, ja den har väl lyst hela tiden, men vi har inte sett den på ett tag nu, så det var nästan så att jag hade glömt bort hur det kändes! Det verkar som om att våren äntligen är på väg, men vi ska kanske inte hoppas för mycket än, det kan ju faktiskt fortfarande vända och vara vinter en liten stund till… Den ständige optimisten har talat! Nejdå, nu får vi verkligen hoppas att vintern släpper greppet om oss för den här gången, även om jag hoppas att det blir lite kallare nästa vecka när vi ska upp till fjällen, men det är ju några mil upp i landet, så det kan ju få vara kallt där uppe och smällt här nere, så klart!

Ikväll är det dags för det andra avsnittet av fuskbyggarna med Timell och Ekdal och för er som missade första avsnittet så kan jag tipsa er om att kolla ikväll klockan 21 på 4:an.

Ha det bäst där ute!

Varför är det så gott med mat? Ibland så skulle det vara bra om det inte fanns så mycket god mat, med tanke på att magen har en viss tendens att växa lite mer än vad som är ok…

Jag sitter med på ett heldagsmöte idag och vi har precis avslutat en ”medelhavsbuffé”, men jag hävdar stenhårt att huvudgrejen var kyckling och det är ju nyttigt, sen att det var en hel del annat smått och gott som tillbehör, väljer jag just nu att bortse ifrån. Visst kan man göra så?!

Över till nått helt annat! Jag vill börja träna igen!! Just nu så är det så att jag har låtit min kropp förfalla på tok för mycket, men jag kommer aldrig igång ordentligt med träningen. De senaste veckorna så har jag haft en liten förkylning som ligger och skvalpar, men aldrig bryter ut. Ja, jag vet att det bara är en dålig ursäkt, men det behövs inte mycket till ursäkt när motivationen är så låg att en fet, alkoholiserad uteliggare skulle ses som motiverad…
För något år sen, så fick jag en sån fin kommentar från C när jag kramade om henne… ”-Åhhh, love handles…” Hmmm… Hur länge kan man skylla på ”sambokilon”?

Nu är det mötesdags igen… Vi hörs igen senare.

Ha det bäst där ute!

Nu är klockan snart åtta och det betyder att friden infinner sig i huset igen, men än så är det en liten stund kvar innan dess och just nu, så sitter jag här, i ett par trasiga jeans, framför datorn och har precis lagt in en del räkningar för betalning. Tänk att det ska vara så roligt… Synd att det inte finns fler räkningar att lägga in… Ingen som har några över som jag kan få?

Runt mina fötter kryper/klänger/går en trött och gnällig lilltjej som snart ska få välling för natten. Nu kröp hon med raska kryp ut i hallen… det är nämligen så att Mamma precis klev ur duschen och lilla I är en mammagris utan dess like! När Mamma är i närheten, så är lilla jag inte så mycket värd inte, men det är väl lika bra att acceptera att det är så… Mamma är alltid Mamma och kommer alltid att vara lite bättre än Pappa… Eller?

En sak som C har uppmärksammat mig på är att när en liten bebis gråter så blir munnen fyrkantig och det stämmer verkligen, så nu kryper I omkring  med fyrkantig mun och gråter efter Mamma som lämnade huset i 20 sekunder för att kolla posten…

Ha det bäst där ute!