En chefspappas vardag…

Idag blev det äntligen av! Det har blivit liggande lite för länge nu, men när det knappt går att få in en cykel i garaget, då är det nog dags att börjar rensa lite. Det började fyllas på på julafton med en massa presentpapper och annat bråte, sen renoverade vi hela tvättstugan och det gjorde ju inte skräphögen mindre direkt. Idag lånade jag i alla fall en släpkärra av några kompisar och sen var det bara att dra på sig handskarna och börja rensa. fyra vändor ner till sopstationen blev det till slut, men nu är det Mycket bättre!

Kan man säga annat än katastrof när det gäller melodifestivalen? Vad är det för låtar som är med i år? Det är inte mycket att hurra över direkt… Under kvällens festival messade jag en kompis och kollade om de också tittade på katastrofen och fick det här till svar:
”Jag börjar fundera på om det är roliga timmen i skolan vi tittar på…”
En mycket passande beskrivning av det här spektaklet, eller det kanske inte är snällt att säga så, det kanske rent av är elakt? Jag kanske sårar en massa människor nu, för de gör ju faktiskt sitt bästa hela tiden och lägger ner sin själ i sitt framträdande, så jag får nog kanske be alla skolbarn om ursäkt! Var inte alls meningen att jämföra era underbara framträdanden med svt:s melodifiasko…

En sak som är bra med att det är melodifestival, är däremot att den går på lördagar och lördagar betyder en annan sak också… lördagsgodis! Jag är en riktig godisgris, det kan jag villigt erkänna och hur jag än gör, så går det inte att hålla mängden godis nere… Hur jag än försöker så hoppar det ner en hel massa små godbitar i min påse och när de väl ligger där, så måste jag ju se till att de inte blir gamla, så nu ligger en hel del av dem i magen och myser…

Nu är det en stund framför datorn ute hos mig innan kudden får besök av mitt lilla huvud och i morgon är det dags för alla 40-årskriser att skida några mil uppe i dalarna…

Natti natti…

I morse så verkade det som att det för en gångs skull, skulle fungera som det ska med alla tåg. Tåget kom i tid och rullade med bra fart mot storstan. Inga frusna växlar, inga trassliga bromsar, inga nedrivna elledningar, men… Vad händer då? Jo, en älg behagar ge sig ut på spåret framför tåget innan, så det blir tågkö! Det är helt makalöst, är det inte det ena som strular, så är det, det andra…

Vi fick snällt sitta och vänta tills allting var återställt på tåget innan och sen kunde vi rulla vidare, drygt 30 minuter senare än vanligt. Man kan ju bli nojjig för mindre, även om det är totalt meningslöst att hetsa upp sig. Älgen sitter ju där i fronten på tåget i alla fall och tåget kommer ju inte fram snabbare för det. Bara att ta några extra djupa andetag och slappna av.

Så var det dags då… Livets första VAB!

Det blev till att bränna av ett kort möte som måste hållas nu, för att vi ska kunna bli färdiga i tid och sen påbörjades resan norr ut igen. Det är vid såna här tillfällen, som jag önskade att det inte var så långt mellan hemmet och jobbet, men det är bara att gilla läget. Jag har ju valt det själv…

Ikväll är det Let´s Dance som gäller. Alltid, varje fredag, så åker glassen fram och tv:n på och sen är det bara att njuta av Willy, Molly och alla andra som bjuder på dansuppvisning varje vecka. Vi pratade om fenomenet med att kändisar ska vara med överallt i alla program, på alla kanaler, för ett tag sen och en av mina kollegor tyckte att, varför kunde inte han vara med istället, eller jag? Jag vet inte riktigt, men vem skulle kolla vecka efter vecka om jag, en otränad, blek, tunnhårig, totalt okänd familjefar skulle vara med i Let’s Dance? Ärligt talat… Inte speciellt många skulle jag tro. Skulle vara de närmast sörjande då möjligtvis och kanske barnen, om de inte skulle skämmas för mycket för sin galna pappa!

Hörs snart igen…

Alla människor har åsikter om det mesta, vissa starkare än andra och vissa är mer envisa när det kommer till vad de tycker. Det är inget konstigt på något sätt, men det kan ställa till problem, i vissa fall leder det tyvärr till bråk. I de bästa fall så blir dessa bråk bara små tjafs och sen reder man ut allting och livet fortsätter som vanligt. Ibland leder det tyvärr till större bråk, vad det beror på vet jag inte, men jag har en teori och den går ut på att allting handlar om envishet. Om två personer som är precis lika envisa hamnar i en situation där åsikterna går isär, så vill ingen ”ge sig“ och båda har precis lika svårt att se det från den andra personens sida. Hur hanterar man då sin egen envishet? För det är ju så att det är bara sin egen envishet som man kan göra någonting åt. Hur mycket man än vill så kan man inte, och har inte rätt, att ändra på den andra personens sätt att se på saker och ting här i världen. Ja, om jag hade svaret på den frågan, så skulle jag nog sitta i soffan hos Oprah nu och berätta för alla där ute hur man gör, men tyvärr så vet jag inte hur man ska göra! Går det ens att ändra på ett sätt eller ett beteende? Självklart går det att göra det, frågan är bara, åter igen, hur gör man??

Jag vet att jag kan vara extremt envis och jag har svårt för att ändra mig och blir saker inte som jag hade tänkt mig, så blir jag lätt grinig. Jag vet om allt det här, men det jag inte vet är hur jag ska göra för att ändra mig. Jag märker ju att det påverkar alla runt omkring mig på ett negativt sätt och ändå kan jag inte ändra mig. Varför? Hur svårt kan det vara?

Det här fick bli den här bloggens första ”djupare” inlägg. Det kommer säkert att bli fler framöver, blandat med mer lättsamt skriva inlägg om så världsliga saker som snögrottor…

Tyckte att det var lika bra att påbörja hemresan tidigt idag, så att vi inte skulle fastna i bilköer på vägen hem också. Det räcker med en bilkö per dag, annars kanske man tröttnar på det och det är ju alltid kul att ha nått att se fram emot… Det verkar nästan som att när jag går tidigt för att slippa komma hem mitt i natten, så flyter allting på helt utan problem, så jag kommer hem mycket tidigare än vanligt istället och idag var ju självklart inget undantag. Gick från jobbet vid tre och var hemma redan innan halv fem. Ja, det kanske verkar som en lång tid, men man vänjer sig och bor man i ”norrland” och jobbar i ”fjollträsk”, då får man väl skylla sig själv antar jag.

En bra sak med att komma hem tidigt var ju att jag fick lite tid hemma. Normalt så brukar jag komma hem precis innan ”de stora” lägger sig, så det blir inte så där jättemycket tid över med dem. Så vad gör då en barnslig 35-åring när han bestämt sig för att göra nått med N&M? Bygger snögrotta självklart! Utanför vårt hus så plogas det alltid upp en ordentlig snöhög och den här vintern är ju knappast ett undantag, så på med långkalsonger, täckbyxor och de tjocka vantarna och sen ut i snön med spaden i högsta hugg. Satsade genast på att gräva en grymt lång gång rakt igenom högen och jag kom en bra bit faktiskt. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men det blir nog riktigt bra, när det blir färdigt. Hann nämligen inte riktigt färdigt innan det var dags att bryta för mat, så nu vet jag vad vi ska göra i helgen, om det blir fint väder…

Nu har ”de stora” gått iväg till Farmor och Farfar för de ska ha en dag med dem i morgon eftersom det är sportlov här, så då fick de sova där inatt också.

Nu är det snart dags att landa i soffan för att slappa lite framför tv:n innan sängen ropar för några timmars sömn, tänkte i alla fall sitta hemma och jobba i morgon, så jag slipper trassla med alla inställda tåg och frusna växlar. Några fördelar ska man väl ha som chef

Vi hörs i morgon!

Ojojoj… Vad säger man om SL? Nu är det fjärde dagen i rad som ingenting fungerar som det ska och allt detta pga att det har kommit snö! Va, snö i Sverige??? Är det sant??? Ja, man kan ju tycka att de borde vara självklart för alla att det faktiskt kan snöa i det här landet, men tydligen inte. Varje år är det samma sak, så fort det kommer lite vitt från himlen, så blir det kaos här nere. Varför är det så? Jaja, nog om allt trassel i trafiken, nu över till livet utanför SL.

Hur inleder man en ny blogg egentligen? Är det meningen att jag ska skriva och berätta om mig själv nu, eller får det helt enkelt bli en färd ni får göra med mig? Kanske skulle börja som en klassiskt brev till Bullen…

”Hej Bullen. Jag är en kille på 35 år och jag har ett problem. Det är nämligen så här att jag… ” Nja, jag vet inte om det är så lyckat faktiskt. Jag tror nog att jag lämnar er (lyckligt?) ovetande om detaljerna kring mig och mina evetuella problem just nu. Det är väl det som är meningen med en blogg ändå? Att ni ska få lära känna mig och min vardag, om det är nu är så roligt.

Idag tog jag bilen in till storstan och jag konstaterade ännu en gång hur ofantligt mycket jag avskyr att sitta i bilköer. Redan 3,5 mil innan stan tog det stopp och sen segade det sig fram hela vägen in och inte nog med det, vi skulle igenom stan och bort till stora tjejens förra skola. Det är ju så att Uppsala har sportlov den här veckan, så hon ville passa på att åka till sin gamla skola och hälsa på. Tror att det har varit lite jobbigt för henne att flytta ifrån alla kompisar ändå, trots att hon inte har visat så mycket av det hemma, eller inte för mig i alla fall. Hur som helst, väl där, så var det bara ett problem kvar… Parkera bilen och ta sig in till stan. Det fick bli ett parkeringsgarage i Liljeholmen trots att det kostar några kronor, men det var det värt. Jag orkar helt enkelt inte åka runt som en snålis och leta efter en billigare plats. Det kostar att ligga på topp…

Nu ska jag äta lite lunch, så jag orkar med kaoset på vägen hem också.