Fulla ådror på lunchen…

Idag var det dags för veckans andra pass på gymet och även om träningsvärken i bröst och rygg ständigt ökar, var det bara att bita ihop och ta sig mot vikterna! Så när klockan visade elva, grappade jag ett par bananer och klev med bestämda steg ned för trapporna.

Väl framme stod armar och lite extra mage på schemat och det gick faktiskt riktigt bra! En rolig grej med att ha tappat lite i kroppsvikt och släppt lite vätska, är att ådrorna tittar fram och säger hej 🙂

Biceps
Stående curl med rak stång (max: 12 rep @ 40kg)
Sittande koncentrationscurl med hantel (max: 12 rep @ 15kg)
Sittande curl med stöd – za-stång (max: 12 rep @ 26kg)

Triceps
Stående pushdown med smalt grepp (max: 12 rep @ 70kg)
Frenchpress i maskin (max: 12 rep @ 60kg)
Stående pushdown med brett grepp (max: 12 rep @ 70kg)

Mage
Crunches på sit-upsbräda (max: 25 rep @ kv)
Crunches i maskin (max: 25 rep @ 30kg)

Även om jag vet att risken att jag kommer fuska är överhängande, så har jag nu bestämt mig för att fokusera mer på kontakt och reps, än på att bli stark. Det är i och för sig fruktansvärt roligt att lassa på vikt efter vikt, men nu ska det skulpteras mer än ökas i styrka.

Åter igen är periodtränaren Micke på gång, så håll undan i gymet 😉

Ha det bäst där ute!

Idag gick jag hyffsat tidigt från jobbet, för att hinna till Indras dagis till klockan sex, men precis som vanligt när jag har en tid att passa hemma, så trasslar det med tågen. Så istället för att vara hemma en halvtimme innan mötet börjar, så styrde jag in bilen på garageuppfarten en minut efter att mötet börjat.

Superstressad och hungrig möttes jag av en superglad Indra som glatt talade om att hon hade en present till mig.

Ett jättefint paket till mig, bara så där…

Självklart kunde jag ju inte bara stressa iväg då, utan jag var ju tvungen att stanna till i en minut och öppna paketet och precis som vanligt så konstaterade jag att jag har världens bästa fru! Helt utan att jag egentligen har bett om det, så fixar och donar hon!


Nu är det bara flytta över alla kort…

Nu är det bara att flytta över alla kort så slipper jag riskera att alla kort ramlar ur varje gång jag måste visa mitt månadskort, eller när jag ska betala nått 🙂

Ha det bäst där ute!

I går var det äntligen dags igen, efter nästan en hel sommars uppehåll, så när klockan på väggen visade elva, så var det bara snällt packa ihop alla grejer och traska mot gymet. Första utmaningen var att hitta dit efter så lång tid, men det fixade jag galant. Väl inne i gymet så går det mesta på auto-pilot och det svåraste i början, är att ställa in hjärnan på att kroppen inte är lika stark som innan uppehållet. Trots lite känningar i axlarna, så måste jag säga att det gick riktigt bra, så idag sitter jag och njuter av den välbekanta smärtan av muskelfibrer som gått sönder och som nu gör allt för att läka ihop igen.

Bröst
Snedbänk med hantlar (max: 12 rep @ 32,5kg)
Incline press (max: 12 rep @ 70kg)
Cable cross uppifrån (max: 12 rep @ 15kg)

Rygg
Latsdrag med rak stång (max: 12 rep @ 75kg)
Sittande rodd med v-handtag (max: 12 rep @ 65kg)
Stående rodd i smith (max: 12 rep @ 55kg)

Mage
Crunches på situps-bräda (max: 25 rep @ kv)
Crunches i maskin (max: 15 rep @ 40kg)

Precis som vanligt, så gick eftermiddagen så mycket lättare och trots att jag tar ut mig i gymet, så får jag extra krafter att klara av resten av dagen. Tack gymet!

På vägen hem, så började ett litet frö gro i hjärnan och ju mer jag tänkte på det, desto mer bestämd blev jag på. Jag skulle ut i skogen och lufta mina löparskor också! Ska det vara så ska det vara ordentligt heter det ju, men innan min löprunda så var jag ju tvungen att fylla på med mer energi och åter igen kostaterade jag hur otroligt lyckligt lottad jag är som har Carin hemma!


Undrar om man kan ha det bättre?

Precis som vanligt, så var det bara att sätta sig vid ett dukat bord och börja stoppa in en hel massa supergod mat i truten.

Eftersom Carin också är lite av en träningsfreak, så hoppade hon i träningskläderna och drog till gymet direkt när jag kom hem, så jag ställde in mig på att min middagsstund skulle bestå av häften ätandes med en hand och hålla Nike med den andra och hälften springandes för att se varför nyss nämnda barn skriker/gnäller/gråter eller för den delen, varför hon är knäpptyst, men oj så fel jag hade! Hon var på sitt allra bästa humör och spenderade tiden med att leka med en dockvagn, småkolla på Tom & Jerry, ligga på golvet och leka med en kudde, eller gå runt och sparka på en tygfotboll. Jag kunde bara sitta i lugn och ro och njuta av maten!

När Carin kommit hem och Nike kommit i säng, så drog jag på mig skorna och tvingade iväg kroppen mot skogen och de första 4 kilometerna gick kanon, sen började mitt vänstra knä att knasa igen tyvärr. Vet inte om det är vila som gäller, eller om det helt enkelt är så att jag håller på att bli gammal, så jag får räkna med att en och annan kroppsdel klagar lite?!


En ganska lugn och behaglig runda…

Min tanke med rundan, var att springa sju kilometer, men tydligen så lyckades jag med konststycket att låsa upp luren i fickan och stoppa Run Keeper, som tur var så var jag nästan framme, men det kändes lite snopet när kvinnan i örat helt plötsligt sa ”Activity stopped”. Jaja, bara gilla läget att det blev några hundra meter för kort…

Även det här passet mötte jag andra som var ute och luftade sig och nu var det andra gången jag såg honom, killen som kanske borde tänka om. Hans löputstyrsel består av ett par ordentliga löparbrallor och en ordentlig ”sporttröja” som antagligen andas och håller borta svett och allt vad de nu klarar av, men och nu kommer det… När man är ute och springer, så är det absolut viktigaste, i alla fall i min värld, vad man har på fötterna och den här killen lufsar fram i ett par halvslitna Converse! Borde man inte satsa på ordentliga skor innan man fyller garderoben med diverse löparkläder?

Ha det bäst där ute!

Kan man fixa allt med tejp?

Ibland undrar jag om jag inte skulle ha varit smålänning, i alla fall när det kommer till att köpa saker till mig själv, men det kanske är den bästa form av snålhet? Det drabbar ju ingen annan i alla fall…

Den senaste grejen som jag grämer mig lite över att jag måste köpa ny, är mitt kortfack, men det kanske håller ett tag till. Eltejp kanske?


Det funkar nog ett tag till…

Funderar på om jag kanske skulle plocka ur en del kort, som jag egentligen inte alls behöver bära med mig varje dag och köpa ett mindre ”fodral” nu, när jag ändå måste investera i ett nytt, men vi får väl se hur mycket smålänning jag är i slutändan. Kanske blir tejp ett tag ändå 😉

Ha det bäst där ute!

Vill inte skrapa i augusti!

Även om jag inte har någonting emot vintern (kan till och med tycka om den ibland…) så är det liiiite tidigt för den här kylan som visade upp sig i morse! Jag tycker faktiskt inte att man ska behöva överväga att skrapa rutorna på bilen i augusti! Nu gjorde ju jag inte det så klart, utan jag hoppade in i bilen, drog igång den bränsleslukande besten och backade ut från garageuppfarten och det var först då som jag upptäckte det… Is!


Ingen rolig utsikt i augusti…

Min vana trogen, så hoppade jag ju självklart ur bilen med isskrapan i högsta hugg. Not! Nej, jag satt lugnt kvar och började rulla så sakta nedför gatan med vindrutetorkarna vispandes över glaset och spolarvätska som ”isskrapa”. Funkar klockrent! Knepet är att inte stoppa torkarna för tidigt, för då fryser ju själva spolarvätskan istället 🙂

Förutom att konstatera att det var lite småkallt i morse, så kunde jag konstatera att den pigghet som jag kände igår när klockan ringde, var som bortblåst idag! Idag hade jag nog nästan kunnat betala en bra slant för att få ligga kvar i sängen och bara dra upp täcket och somna om, men eftersom jag är så oerhört plikttrogen (och lite snål…) så pallrade jag mig upp. Ska bli spännande att se hur det går på fredag om andra dagen var så här jobbig. Jaja, får väl kanske skylla mig själv när jag har varit ”ledig” så länge.

Ha det bäst där ute!

Då var det igång igen då och den här gången är det på riktigt och inte någon en-dagars-vecka på jobbet, som det varit de senaste veckorna. Nej, nu är det 100% som gäller och jag går ut hårt med ett heldagsmöte med efterföljande middag, men första ska jag ju ta mig till jobbet.

Eftersom heldagsmötet kör på ända fram till kvällen, så passade jag på att inleda arbetsveckan med lite (ja, lite!) sovmorgon och konstigt nog, så var jag rätt så pigg när klockan ringde strax efter klockan sex. Väl nere vid tåget så slog verkligheten mig i ansiktet som en dyngsur handduk, som någon illvilligt snurrat och nu njöt av att snärta mig med. Upptåget försenat, så klart! I och för sig bara fem minuter, men det är tillräckligt för att jag ska missa pendeln i Upplands väsby, så nu ligger jag direkt en kvart efter schemat.

För att ”underlätta” för oss pendlare, så ska Stockholms pendeltåg börja köra hela vägen till Uppsala i december. Perfekt ju…eller? Slipper ju byta i Väsby och riskerar inte att missa en massa tåg…eller? Nej, inte om man bor vid nästa station norr om Uppsala, för då måste man ju nämligen byta i Uppsala i alla fall. Verkligheten kommer alltså antagligen att bli precis tvärtom, ännu sämre!

Det kommer ju knappast att gå att åka hela vägen till Uppsala på ett ”vanligt” SL-kort, utan ett saftigt tillägg blir det nog. Dessutom måste jag ju fortfarande ha kort på UL, vilket gör att det antagligen kommer bli dyrare. Sen har vi själva tågen och det går inte ens att jämföra ett pendeltåg med ett Upptåg. Det sistnämnda är så sjukt mycket bekvämare än pendeln och snart blir jag alltså tvungen att sitta på pendeln hela vägen…

Sen är det tiden det kommer ta att åka till jobbet. En försening som idag, på fem minuter, gör att jag missar ett pendeltåg och får ta nästa, som går en kvart senare, men tro inte att pendeln kommer att gå varje kvart från Uppsala, nejdå det blir halvtimmestrafik, så en försening på fem minuter från ”Träsket”, gör att jag får vänta en halvtimme i Uppsala… Som sagt, omläggningen ska vara för att underlätta för pendlare, men de skulle kanske ha tänkt ett steg längre!

Nej, nu får det vara slut med negativitet… Det är ju måndag och nästa helg har aldrig varit närmare!

Ha det bäst där ute!

Eftersom jag oftast kör ända in i kaklet när jag väl bestämt mig för nått, så fortsätter jag att sätta i mig en hel massa godis och annat smaskigt, ända fram till på söndag. På måndag börjar nämligen jobbet igen på allvar och då blir det andra bullar… eller inga bullar alls kanske 🙂

För att motivera mitt höga godisintag (i alla fall för mig själv) så nöter jag på ute i skogen och trots att uppladdningen sällan är så där direkt optimal, så är konditionen ständigt på väg åt rätt håll. Inför dagens löprunda var jag inställd på att ta det lite ”lugnt” och hålla 5 min/km-tempo och jag lyckades riktigt bra, även om jag gick under lite, men det bjuder jag på 😉


Det blev den lite längre sträckan den här gången…

Precis som vanligt numera, så mötte jag en hel hög med människor som, liksom jag, lufsade fram i skogen. Sista kilometerna så kom jag till och med ifatt en cyklist som var ute och ”gick” med hunden, eller hunden sprang och Husse cyklade. Som tur var så var det en ganska liten hund så tempot var inte direkt OS-fart, så det blev en perfekt draghjälp för mig. Efter ett tag så upptäckte han nog mig och saktade ner och släppte förbi mig och då passade jag faktiskt på att tacka för draghjälpen. Tror att jag lyckades sprida lite glädje, för han verkade jätteglad över mitt beröm av hans insats som ”hare”.

Ha det bäst där ute!

Jag måste ju börja med att be om ursäkt för mitt bristande bloggskrivande, men jag får helt enkelt skylla på att jag snart ska börja jobba igen. Vad har det med saken att göra kanske ni undrar nu och det är ju en helt relevant fråga. Jo, det är nämligen så här, att vi har en ”att-göra-lista” som byggts upp nu under sommaren och ju färre dagar det är kvar av ledigheten, desto roligare blir det att ta tag i allt som ska göras. Vet inte om det beror på att jag vet att när jag väl är inne i ekorrhjulet igen, så kommer listan att bli liggande Länge!

Hur som helst, en av alla uppgifter på listan var att rensa boden. Det är märkligt, men många av punkterna innehåller någon form av rensning… Undrar varför!?!


Har kommit en bra bit på väg nu i alla fall…

Det är ju svårt att se skillnaden eftersom jag inte hade en tanke på att fota innan jag började. Har inte riktigt kommit in i bloggtänket än, men det kommer nog tillbaka så småningom.

Någonting som definitivt inte står på någon att-göra-lista, är att åka till IKEA, men för att bevisa att även vi kan göra saker, även om de inte står på en lista, så hamnade vi på IKEA idag. Egentligen skulle vi inte dit alls, utan vi skulle in till stan för att köpa några småsaker och sen äta lunch, men när småsakerna inhandlades precis bredvid det stora möbelvaruhuset, så blev det lunch där istället och precis som vanligt så blev jag inte missnöjd. Fan vad han kan den där Ingvar!

En annan rolig sak med IKEA, är alla olika personer man ser där och idag måste jag ju bara bjuda på en helt underbar bild. I den jättestora matsalen finns en del som nog är mer tänkt för fikande gäster, så där finns lite sköna soffor och lite lägre bord och det var där jag såg henne. Hon satt i en av sofforna i godan ro och läste en bok. Jaha, vilken världsnyhet? Nej, inte läsandet i sig, men den här kvinnan gick verkligen in för att vara i fred, så en detalj i hennes utstyrsel bestod av ett par röda hörselkåpor!


Ser ju riktigt mysigt ut ju…

Jag är faktiskt lite nyfiken på vad det var hon läste med sådan inlevelse, men det kändes lite väl påfluget att gå fram och fråga vad det var hon läste, så jag får nog fortsätta fundera på vad det var, för det lär jag ju aldrig få reda på…

Resten av eftermiddagen ägnade jag åt att fortsätta med infravärme-projektet och gissa om jag blev nöjd, när jag på en riktig bra lösning… Nästan i klass med min käre fars lösningar på livets stora problem.

Ha det bäst där ute!

Gårdagen var en sån där fixadag igen och jag slutförde (eller i alla fall nästan…) två stycken projekt här hemma. Ett av dessa har ni redan sett byggresultatet av, men igår var det dags att fylla planteringslådan med jord, så in i bilen och in till stan för att skaffa fram ”lite” jord.


Blev en hel del säckar vill jag lova…

Eftersom det inte riktigt är någon liten balkonglåda som ska fyllas upp, så rymmer den ju en del, så det blev inte bara en eller två säckar, utan 15 stycken. Efter en storhandling så styrde jag bilen hemåt och kunde då konstatera två saker. För det första är det väldigt praktiskt att vara ägare till en mindre buss och för det andra, så väger jord en hel del! Tror aldrig att bilen har varit så nedlastad som igår, men hem kom jag i alla fall och efter lite fixande av Carin, så låg jorden på plats, så nu fattas bara planteringen…


Snyggt snyggt… Nu väntar jag med spänning på planteringen…

Just nu så är aktiviteten här hemma på topp, eller på så hög nivå som man kan begära när man har ett gäng barn som också vill ha lite av dygnets timmar, vilket betyder att ännu ett projekt avslutades igår, nästan i alla fall.

Det är ett projekt som jag har mörkat lite (haha… kul ordval…) här i bloggen. Det är nämligen så att jag håller på att klä in takfoten på altantaket och sen ska det upp belysning även där. Eftersom det är väldigt svårt att se hur det kommer bli när lamporna väl lyser, så kan man inte göra mycket mer än att testa och tyvärr blev jag inte riktigt nöjd med placeringen, så det blir nog till att åka in till stan och skaffa en ynka bräda till, så kan jag byta ut den raden med hål i och flytta lamporna något…

Jag lovar ett upplysa (haha, kul igen!) om hur det går med belysningsprojektet, men nu har jag inte tid att skriva mer, nästa projekt ropar ihärdigt på mig, så infravärme here I come…

Ha det bäst där ute!

När jag väl börjat med någonting, så vill jag gärna bli hyffsat bra på det och just nu så är det löpning som gäller. Jag vet att jag aldrig kommer att bli riktigt bra på det, eftersom jag under väldigt många år har jobbat på att få en kropp som är långt ifrån löpvänlig, men just nu kör jag på styrka och ren envishet.

Igår pallrade jag mig ut igen med siktet inställt på att springa lite snabbare än förut och jag lyckades helt ok, även om det hade kunnat gå ännu lite snabbare…


Nästa steg måste väl vara 4:30-tempo…

Även den här gången kryllade det av folk i skogen och om det inte är så att alla helt plötsligt har blivit sjukt intresserade av att röra sig i skog och mark, eller att halva Storvretas befolkning ligger i hårdträning för att ta över som skogsmulle nästa säsong, så blir jag mer och mer övertygad om att min teori stämmer.

Nu ska jag ladda ordentligt inför morgonen runda! Kanske skulle göra det med en film här ute i mitt lilla nördrum? Ja, vi får se vad kvällen bjuder på helt enkelt 🙂

Ha det bäst där ute!

Fler och fler saker ”elektronifieras” och en sån sak, inte nytt i och för sig, är böcker. Numera så kan man ju inte bara välja mellan att köpa en fin inbunden bok, som man kan stoltsera med i bokhyllan efter att den är genomläst, eller om man vill ha en enklare smidigare och billigare, pocketvariant. Nej, nu finns ju även alternativet med e-bok, som man sen kan läsa i sin dator, surf- eller läsplatta.

Att pocketvarianten är billigare än den stora inbundna, tror jag att alla är helt ok med, men är det verkligen så att man ska behöva betala mer för en fil med text, än för en fysisk pocketbok?

  
Borde det inte vara billigare att ladda ner den direkt…

Nu vet jag ju att det ligger en del arbete bakom, för att få till en bra e-bok, men är det verkligen mer än för att framställa ett tryckfärdigt manus till en vanlig bok, eller är det så att de passar på att tjäna pengar på någonting som fortfarande är relativt nytt?

Nu är det ju inga stora pengar, men många bäckar små heter det ju…

Ha det bäst där ute!

En av de negativa sakerna med att börja jobba igen efter en lång semester (förutom iväg tidigt och hem sent, alldeles för mycket att göra, inte hinna med någonting hemma, knappt träffa barnen…) är att stänga in ben och fötter i en massa kläder igen!


Mina fötter vill inte vara instängda…

Jag kan inte ha utvecklats så mycket från att vi knatade omkring i djurhudar och ägnade oss och att måla på grottväggar, för så fort det går så drar jag av mig skorna och går barfota. Om det inte vore för att ”samhället tittar snett på det”, så skulle jag med lätthet kunna åka ner på stan barfota, men eftersom jag själv tittar lite snett på folk som faktiskt gör det, så drar jag i alla fall på mig ett par skor då.

Sen är det ju det där påfundet med långbyxor! Vad är själva grejen med det egentligen? Varför kan man inte få visa lite ben bara för att man ska ”se respektabel ut”? Självklart så vänjer man sig tyvärr rätt så snabbt med att ha benen instängda, men när man drar på sig ett par långisar för första gången på några veckor, då är det inte roligt. Jag har ett jättestarkt minne från när jag var liten och vi hade varit utomlands i några veckor, säkert tre veckor eller nått och när vi ska åka hem, så måste jag dra på mig ett par långbyxor på flygplatsen. Usch! Kan fortfarande komma ihåg känslan av att benen blev instängda. Vanligtvis så har jag inte speciellt många minnen alls från min barndom, så tydligen satte långbyxorna djupa spår i min hjärna.

Sen har vi ju hela diskussionen om vad som är ”ok” för killar att ha på sig och vad som är ”ok” för tjejer att ha på sig, men det är en sak som jag redan orerat om här i bloggen, så ”enough is enough” som det så fint heter…

Ha det bäst där ute!

I vissa svaga stunder, så tänker jag att jag skulle försöka satsa lite mer på löpningen och äta rätt och allt sånt, för att komma ner på lite snabbare tider, men sen är godisskålen väldigt lockande och jag fortsätter att ladda med en och annan pizza och en hel del godis.

Igår kom jag i alla fall ut i skogen igen och den här gången vet jag inte riktigt vad som hade hänt, men jag har mina misstankar. Det är nämligen så här, att oftast när jag lufsar runt i skogen, så ser jag inte en enda människa, men idag kryllade det av folk. Redan när jag gav mig ut i spåret så mötte jag en person och sen sprang jag faktiskt om två stycken efter bara några hundra meter. Ja, det var en vuxen som precis sprungit färdigt sitt/sina varv och var på väg att stanna av och sen var det en ung tjej, troligen hans dotter, men om dem sprang jag 🙂


Dagens lilla runda… Lite annorlunda än vanligt i alla fall…

När jag väl var i mål igen, så hade jag mötte sex löpande personer till och en gubbe på cykel. Dessutom blev jag omkörd av en kille på motorcykel och som om inte det vore nog, så ”mötte” jag två älgar när det var dags att vända.


De stod en bit bort, men det var rätt häftigt ändå…

Det var ju inte så att de stod på vägen och stirrade, utan de stod en bit bort på ett fält, men det var en rätt tuff känsla i alla fall. De finns ju faktiskt där ute och lever helt vilt, bara några meter från vårt välordnade och strukturerade samhälle. Det är ju bra att vi inte har lyckats förstöra så mycket, så att de inte kan bo kvar i sina skogar längre, men håller vi på som vi gör nu, så är det kanske bara en tidsfråga tyvärr.

Nej, nog om djupt miljösnack nu och över till löpningen. Kort sagt, det gick så där. Konditionen kändes ok, men jag var seg i kroppen och det kändes tungt, men det är bara på det igen om några dagar och hoppas på bättre lycka då 🙂

Ja, min teori då, om någon nu undrade?! Jo, jag tror att det beror på att semestern är slut och jobbet har börjat igen, för väldigt många och då måste man ju ”ta tag i sitt liv igen” och vad passar inte bättre än att dra på sig skorna och ta sig ut i spåret. En av de jag mötte sprang faktiskt i ett par Converse, så han satsade verkligen!

Ha det bäst där ute!

Eftersom jag blir mer och mer som min käre far och därför har svårare och svårare att bara sitta still och inte göra någonting, så är det numera 711 olika projekt på gång hela tiden här hemma och för ett tag sen fick jag en beställning av Carin på ytterligare ett projekt. Den här gången skulle en del av vår altan förlängas med en kombinerad odlingslåda och sittplats. Inte helt enkelt att förklara, men tanken är att det ska planeras lite smultron, jordgubbar, hallon mm där och att barnen (och säkert Carin också…) kan sitta där och äta lite i solen.


Första plattan utlagd…

Ser inte mycket ut för världen när första plattan lagts ut, men det var bara att kämpa på och hela tiden se till att få klara och tydliga direktiv om hur det var tänkt att det skulle bli 🙂


Sakta men säkert mot målet…

Måste ju erkänna att det är rätt roligt att hålla på med händerna och se att det faktiskt blir någonting som man kan ta på och inte bara sitta inne på ett kontor och pilla med en dator hela dagarna. Däremot tror jag knappast att jag skulle platsa som snickare, för ingen kunde skulle nog vilja betala för alla timmar jag håller på, men man kan nog inte anklaga mig för att det går för snabbt direkt, men det brukar bli rätt bra när det väl är färdigt…


Färdigskruvat för den här gången…

Nu återstår det bara att fylla jord i den och sen plantera diverse bär och blommor och annat ”krafs”, men det är Carins grej. Jag bygger och hon piffar till det, så att det blir snyggt sen… Det är Teamwork det 🙂

Så nu kan jag stryka ytterligare ett av projekten på min att-göra-lista, men självklart har jag redan börjat på nästa och nästa och nästa och…

Ha det bäst där ute!

Är det paralympics eller?

Eftersom jag har en helt underbar fru som kan förgylla vilken tv-kväll som helst, så måste jag dela med mig av ytterligare en skön OS-kommentar.

Efter genomförd spjuttävling, så var det dags att intervjua den Norske deltagaren, samtidigt som Carin sitter och leker med telefonen. Norrmannens första svar, avslutas med ett klassiskt Norskt ”öööhhh”, varpå Carin utbrister…

– Vadå ööhhh…
– Jaha, han pratar Norska! Jag trodde han var retard!

Det mina vänner är humor på hög nivå!

Som sagt, hon kan konsten att förhöja vilken kväll som helst…

Ha det bäst där ute!

Ju fler lopp jag kollar på under OS, desto mer inser jag hur j*a snabbt de springer! Till exempel så roade jag mig med att räkna ut snitthastigheten på 100 meter för att kunna hålla världsrekordfart på ett 10000-meterslopp och det är ingen lek! För några dagar sen, så kutade Usain Bolt i mål som segrare på 100 meter, på en smått imponerande tid av 9.63 sekunder, själv har jag ingen aning om hur långt efter Bolt jag skulle komma, men det skulle nog vara en bit, men nu tillbaka till millöparna…

Världsrekordet på en mil, är även det smått imponerande (eller helt sjukt imponerande egentligen!), 26.17,53, alltså lite drygt 26 minuter. På en mil!

Efter att ha räknat om det lite, så konstaterade jag att man måste springa 100 meter på 15,78 sekunder för att komma i närheten av rekordet, men och här kommer ett gigantiskt men! Det räcker ju inte att göra det en gång, utan man måste göra det hundra gånger i rad, utan så mycket som en sekunds vila mellan loppen! Det är nästan mer imponerande än att kuta 100 meter en gång på under 10 sekunder!

Med detta i bakhuvudet så snörde jag i alla fall på mig löparskorna och styrde kosan ut i skogen och det blev ju inget världsrekordtempo, men lite snabbare än förra gången i alla fall, så jag är klart nöjd 🙂


Samma vanliga runda… Börjar kunna den nu…

Den här gången gick allting faktiskt riktigt bra. Inga skavsår, ingen ömmande häl, inga benhinnor som spökade och ingen kondition som fullständigt tog slut. Kort sagt en riktigt skön runda.

Ha det bäst där ute!

Vissa saker gör att man känner sig en gnutta äldre om man börjar tänka efter. En sak som slog mig nyss, är hur mycket den här ”flugan” som kallas för Internet, har förändrat saker och ting.

Under min lilla nördsession ikväll, så var jag in på de olika spelsiterna där jag har konto, alltså spel som i spel och dobbel. För den lite yngre generationen så är det kanske mer känt som betting kort och gott. Hur som helst så botaniserade jag runt för att se om det fanns några bortglömda miljoner på nått konto. Tyvärr var inte så fallet, men det fick mig i alla fall att fundera lite, över hur det var förr när det skulle spelas poker, eller andra kortspel. Då fick man snällt och vänligt masa sig iväg till nått ställe där alla träffades för att fysiskt sitta ner och nervöst tumma på korten. Nu behöver man inte ens lyfta rumpan från stolen, utan med några enkla klick, så sitter man vid ett virtuellt bord och spelar för fullt. Bra eller dåligt? Ja vad vet jag!

Någonting som däremot är bra med att pokern nu har flyttat ut på Nätet, är att fler och fler testar på att spela några parti, sen att väldigt många pokersiter leder till konkurrens är inte heller fel, bara man vet hur man ska hitta guldkornen, men inte heller här lämnas någonting åt slumpen. En site som skriver massor om online-poker, är PokerListings och där kan man dessutom hitta massor med erbjudanden från olika företag världen över. Bra eller dåligt? Helt klart bra!

Till och från, så har jag faktiskt spelat en del poker på Nätet, tyvärr utan några miljonvinster i bagaget, men några tior har det blivit då och då, men efter ytterligare ett antal rundor, så är de som bortblåsta tyvärr. Kommer ihåg att jag, min bror och några andra nördar, körde över Nätet några gånger, helt utan pengar, men det var vansinnigt roligt! Bra eller dåligt? Helst sjukt bra!

Nej, nu blir det nog till att kasta sig över korten och hoppas att lyckan står mig bi. 🙂

Ha det bäst där ute!

Någonting man inte direkt har gått om när man har barn, oavsett om man har ett, två eller fyra, är egentid, men eftersom vi har världens bästa Mormor och Farmor & Farfar, så lyckas vi lite då och då. Igår var det Mormor som ställde upp och passade hela högen medan jag och Carin åkte in till stan och förlustade oss. Eftersom jag ofta lever enligt devisen ”Varför svika ett vinnande koncept”, så blev det Tzatziki även den här gången, men inte heller den här gången, blev vi besvikna på maten, så det var vinnande fortfarande!


Hur gott som helst, även den här gången…

Eftersom jag är lite av en köttoman så är en rejäl kötträtt det givna valet när jag äter ute, så även den här gången så föll valet på ”Medelhavsfileto – Oxfilé med pepparmixssås, serveras med klyftpotatis och tzatziki”. Förvisso deras dyraste rätt, men den är helt underbar!

Under tiden vi satt och åt tryggt och säkert under ett gigantiskt parasoll, så passade himlen på att öppna sig och det vräkte ner, men vi kunde lugnt äta vidare i värmelampans mysiga ljus och efter en underbar middag tog vi en promenad mot ”Stationen” för att fortsätta med en liten fika/efterrätt på ”Svenssons krogar – Stationen”. Också ett kanonställe även om de vet att de kan ta betalt för grejerna, men det är det värt 🙂

Ha det bäst där ute!

Svindyra chips? Nej tack!

Ok, jag visste att det var lite dyrare att köpa grejer i Selectas automater, i tex tunnelbanan, men jag trodde inte att det var ok för dem att ägna sig åt ocker! På vägen hem från jobbet idag, så fastnade min blick på en av alla dessa automater och dagen till ära, så satt reklam uppe för Svenska naturchips.

Det såg ju faktiskt riktigt lockande ut och priset 10:- kan man väl leva med, om man bortser från att påsen innehåller 30 gram chips. 30 gram! En vanlig påse som man köper i affären, innehåller alltså nästan sju stycken av dessa miniatyrpåsar och då är priset inte så lockande längre.

Skulle priset vara detsamma för en ”stor” påse, så skulle det alltså hamna på nästan 70 kronor och jag är rätt övertygad om att inte ens den dyraste dygnet-runt-macken, skulle kunna ta det priset om de ville sälja mer än någon enstaka påse. Möjligen skulle någon överförfriskad man på väg hem från krogen, tycka att det var ett kanonpris för lite fett så där runt fyra-tiden, men annars skulle nog ingen betala 70 kronor för en påse chips, men tydligen tycker Selecta att det är ett bra pris…

Ha det bäst där ute!

Så var drevet igång igen då! För nu har media ännu en gång ”upptäckt” att det finns politiker som äter mat och dricker sprit, på skattebetalarnas bekostnad! Vilken nyhet!!!

Självklart ska politikerna följa samma regler som oss vanliga dödliga, men borde inte media tröttna snart? Finns det inte bättre saker att lägga sin granskningsiver på, eller är det så att det finns en tyst pakt mellan politikerna och media, där man i all hemlighet har kommit överens om att man bara ska granska den här typen av ”förskingring”? Jag vet inte om det är jag som är speciellt konspiratorisk av mig, men är en krognota på 22 000 kronor (för 15 personer!!!) verkligen det största hålet i partikassan? Jo, det är klart att det gör, men dessa hål är man antagligen lite bättre på att dölja.

Nu menar jag ju inte att de ska kunna vältra sig i lyxmat och hälla ner svindyr sprit i struparna hej vilt, men är det verkligen så farligt i det stora hela? Är inte det precis samma sak som de flesta privata företag sysslar med? Visst, de privata företagen spenderar inte våra skattepengar, men har inte även politiker rätt till personalaktiviteter?

Ha det bäst där ute!

Länkar: DN, SR, SvD, SvD2, SvD3, AB, AB2, AB3, AB4, Jinges, USABloggen, Lasses blogg, Martin Moberg

Vissa saker förvånar mig inte det minsta längre och en sån sak är trassel med tågen. Idag var jag in en sväng till jobbet och till jobbet i morse, så gick det helt utan problem och även hem, men det var nog mer tur än skicklighet.

Eftersom jag har varit borta ett tag, så fanns det en hel del att ta tag i, så när jag ändå var på plats, så tänkte jag att jag ju lika bra kunde jobba på lite, men när klockan var kvart i fyra, så tänkte jag i alla fall om, och påbörjade resan hem och det var tur, kan jag tala om! Går jag kvart i från jobbet, så brukar jag ta pendeln som går 16:05 och får då stå och vänta en stund i Upplands väsby, innan Upptåget kommer in. Den pendel som passar perfekt är den som går 16:20 från Centralen, men och det här är ett gigantiskt men, den passar bara om den är på tid! Alla ni som bor eller jobbar i Stockholm, sitter säkert med ett litet flin i ansiktet nu, eftersom orden ”SL” och ”i tid” mer än ett roligt skämt, än någonting som man kan lita på.

Hur som helst, väl i Väsby, så kastade jag ett ankomsttiden för den ”passande pendeln” eftersom jag ändå bara stod och väntade på Upptåget… Försentat på grund av tågkö! Tågkö?? Hur kan det helt plötsligt bara uppstå en tågkö? Jaja, när jag ändå stod och väntade, så hoppade jag in i appen för att se om Upptåget var på tid och döm om min förvåning, när det faktiskt var det! Men… Nästa Upptåg var helt enkelt inställt!

    
Knappt tio minuters försening betyder en timmes väntan…

För de som tog pendeln som ”ska passa” med Upptåget, betyder det alltså att de inte bara missar det tåg de hade tänkt ta, utan eftersom nästa tåg är inställt, får de snällt vänta i Upplands väsby i en timme!

Som vanligt, starkt jobbat SL!

Ha det bäst där ute!

Idag var det dags för ett litet gästspel på jobbet efter att ha varit därifrån i drygt 5 veckor, i alla fall fysiskt. Det känns däremot som att jag mentalt knappt lämnat kontoret mer än några dagar, eftersom jag hela tiden har kollat mail och telefon, men det är en annan sak.

En av fördelarna med att vara ordentlig innan man går på semester, är att det i alla fall ser väldigt trevligt ut att komma tillbaka 🙂


Tänk om det kunde vara så här städat hela tiden…

Beklagligt nog, så kändes det som att jag knappt varit ifrån kontoret mer än några dagar och nu, efter några timmar, så känns det nästan som vanligt igen, men jag ska bara vara här idag och i morgon, sen fortsätter jag min ledighet ett tag till. Det kanske till och med kan vara bra att åka in till kontoret någon dag då och då, så blir det lättare att släppa jobbet däremellan.

Ha det bäst där ute!

Idag lyckades jag äntligen ”bli av med” alla våra mynt efter ett antal försök, men skam den som ger sig! Efter lunch så lastade jag inte mig själv, Indra och en hel massa rör i bilen och så bar det av in till stan. Det var rätt behagligt att äntligen veta att jag aldrig mer behöver släpa alla mycket fram och tillbaka, sen gjorde det ju ingenting att det rasslade in över 5000:- på sparkontot. Är det sånt som kallas för ”Win win”?

När jag ändå var på stan så passade jag på att utföra en del andra ärenden också och jag är speciellt nöjd med de små pvc-rör jag inhandlade på Bauhaus, för den enorma summan av nästan 15 kronor styck! Det var ett inköp värt resa bara det!

Väl hemma, så konstaterade jag att jag inte alls slagit rekord i går, när det gällde att få lite gjort med infravärmen, som är nästa punkt på ”att-göra-listan”. I går fick jag nämligen upp en (ja, en!) av de sex värmarna som ska upp i taket. Idag fick jag dit två små plaströr på den som redan satt där… Det om något är värt en plats i Guinness rekordbok.

Nu ska jag nog fortsätta dagen i samma tempo, så snart blir det soffkrash.

Ha det bäst där ute!

En månad som Herr och Fru…

Idag är det en månad sen och ibland kan vi fortfarande inte riktigt fatta att vi nu är Herr och Fru!

För en månad sen så gifte jag mig alltså med mitt livs största kärlek! Det var en dag som jag aldrig kommer att glömma. En dag fylld av allting man kan önska sig. Kanonväder, en jättefin vigsel, följt av en helt fantastisk middag med många jättefina tal och allt detta omgiven av släkt och vänner, men framför allt fanns min nyblivna fru där bredvid mig hela dagen!


En bild säger mer än tusen ord…

Carin, du är mitt allt och jag kommer aldrig att lämna din sida.

Jag älskar dig!

Idag har jag gått hela dagen och smygladdat hela dagen, för ett löppass på runt en timme, så när det började närma sig löpdags var jag ordentligt upplagd, men sen hände nått. Det började regna! Inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle tycka att det var mindre roligt att snöra på mig skorna och ta mig ut i skogen, men har jag bestämt mig för att springa, så springer jag.

Väl ute, så kändes det tyvärr rätt segt, så jag insåg rätt snabbt att det inte skulle bli någon timme direkt och dessutom så fortsatte det att regna och inte nog med det, utan det började regna ännu mer!


Kortare än planerat, men rätt ok ändå…

Några gånger när jag kämpade fram helt ensam mitt i skogen, så dök tanken upp om jag verkligen är helt klok. Som tur var så mötte jag faktiskt en till person idag, så det finns i alla fall fler idioter som trotsar regnet.

Tanken från början var att springa grusvägen två ”varv”, men efter en vända i regn och med begynnande värk i benhinnorna, valde jag att nöja mig med sex… ja kilometer alltså…

Ha det bäst där ute!